Austin, Texas 1988. En polis kör ut för ett stup. En politiskt aktiv ung man blir påkörd av en buss. En prostituerad hittas mördad på ett motellrum. Två olycksfall, ett mord. Tre dödsfall som inte tycks ha något samband. Särskilt som någon skickar ut likdelar av den döda prostituerade kvinnan till högt uppsatta personer i Austin.

Det blir kriminalpolis Dan Reeles uppgift att att finna kvinnans identitet och att hitta den som mördade henne. Samtidigt inser han att det finns flera frågetecken även rörande de bägge männens död. Blev de mördade? Och hänger de tre fallen samman?

Sommartid är deckartid. Jag vet inte vad det är med den svenska sommaren som får mig att frossa i ond bråd död. Men jag är inte ensam. Vi är många som plockar med oss en deckare till landet eller stranden. På tv visas brittiska deckare sommaren ut.

När jag började leta i bokhyllorna efter en trevlig sommardeckare kände  jag alltså att jag var i gott sällskap. Och jag beslöt mig för att starta hårt ut. Simon Michaels Dirty Sally är så långt från Miss Marple och Morden i Midsomer som man kan komma. Amerikanskt hårdkokt. 1980-talet. Platsen är  Austin, Texas. Mestadels ett Austin som inte är avsett för turisterna. Åtminstone inte för hyfsat normala, hyfsat trevliga turister. Smutsiga bakgator. Bordeller. Genomkorrupta poliser. Ännu mer korrupta företagare och andra höjdare. Och så vidare.

Med den miljön är det inte att förvåna sig över att boken börjar våldsamt och att det sedan bara blir värre. Någon idé att räkna liken är det inte. Det här är nog en av de mer våldsamma böcker jag läst. Och så mycket våld hade varit trist i händerna på en medelmåttig deckarförfattare.

Men jag tycker att Simon skriver bra. Ovanligt bra för att vara en deckarförfattare. Språket flyter lätt och ledigt, med ordvändningar som ibland får mig att rysa av välbehag. Särskilt skicklig är han på att beskriva våld. Med små medel lyckas han förmedla budskapet: det här är otäckt.  Då ryser jag inte längre av välbehag. I stället börjar jag fundera på hur hemsk världen är. Det är snyggt gjort.

Överhuvudtaget tycker jag att boken är stilistiskt riktigt bra. Berättelsen växlar mellan första och tredje person vilket skapar en oväntad dynamik. Nutid varvas med Dan Reeles tankar om sitt förflutna, sin barndom. Det gör honom mer intressant som person och skapar en del frågor om varför han ser sig själv på ett visst sätt.

Det här är förmodligen en av de mörkaste deckare jag läst. Normalt brukar en deckare ha ljuspunkter, ett budskap om hopp. En känsla av att allt ordnar upp sig i slutet. De ljuspunkterna får man vänta på här. Cynismens mästare James Ellroy, som skrev böcker som L.A. Confidential och En Amerikansk myt, har en muntrare syn på mänskligheten.

Men det dystra buskapet till trots vill jag läsa mer. Dirty Sally har utgått från sortimentet på Adlibris och Bokus. Men Simons andra bok Sweet Virginia finns fortfarande att köpa. Den ska jag ha.

Betyg:

Originaltitel: Dirty Sally
Översättning: Göran Grip
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: 2005
ISBN 978 9170013270
Sidantal: 293