Harvardprofessorn i religiös symbolik, Robert Langdon, kallas i sista stund in för att hålla en kvällsföreläsning i Capitolium, Washington. Men bara minuter efter hans ankomst hittas ett märkvärdigt föremål i byggnadens rotunda. Det är dessutom kryptiskt kodat med fem olika symboler. Langdon förstår att budskapet är en uråldrig åkallan, menad att locka dess mottagare in i en sedan länge förlorad värld av hemlig visdom. När Langdon inser att hans mentor, Peter Solomon – filantrop och framstående frimurare – brutalt kidnappats, förstår han att det enda sättet att rädda sin väns liv är att hörsamma den mystiska uppmaningen och följa den vart den än leder honom.

Jag har gillat Dan Browns tidigare böcker även om de är banala – det är något med hans kombination av spänning, religion och mystiska och mytiska symboler som tilltalar mig. Det var därför med stor förtjusning som jag högg tag i Den förlorade symbolen, Browns senaste bok om professor Robert Langdon. Även om jag vill att även Den förlorade symbolen ska vara lika spännande som exempelvis Änglar och Demoner, så är den inte det. Långt ifrån.

Boken börjar bra, med en intressant gåta som Langdon tvingas lösa under press – men under vägen tappar jag intresset. De olika spåren om vad som hänt Solomon blir för många, symbolerna och de hemliga sällskapen blir för yviga och näst intill omöjliga att hålla rätt på. Ibland frågar jag mig själv vad boken egentligen handlar om – där Da Vinci-koden och Änglar och demoner hade tydliga religiösa huvudspår känns Den förlorade symbolen bara rörig. Det är frimurare, amerikansk arkitektur, CIA, kristendom och en drös andra religioner och sällskap om vartannat. När slutet kommer har jag tappat intresset, och även om slutkapitlen innehåller intressanta vändningar lägger jag ifrån mig boken med ett “jaha” i hjärtat.

Betyg:

Förlag: Bonnier Pocket
Antal sidor: 617
Utgiven: 201009
ISBN: 9174291211

Köp boken på Adlibris eller Bokus (sponsrade länkar)