Västvärldens bild av Afrika är ensidig. Varför och vad göra åt det diskuterades av Unity Dow, jurist och deckarförfattare,  Richard Dowden, som är chef för Royal African Society , den somaliske författaren Nurrudin Farah samt svenska ärkebiskopen Anders Wejryd.

I seminariehallen: en jättelik karta över Afrika. Konturerna av USA, Argentina, Kina, Västeuropa och Indien var inlagda. Budskapet var tydligt. Afrika är enormt. Men som moderatorn Marika Griehsel sade – ändå är vår bild av Afrika smal – och mörk.

Dessutom buntar vi ihop alla afrikanska länder. Unity Dow sade: Västvärlden känner till USA. Sker en katastrof där sätter vi inte likhetstecken mellan den och hela landet. En annan frågade: Om det sker ett mord i Moskva, tror du att London är osäkert?

Dow lade en del av skulden på nyhetsmedierna. De skriver inte om det normala livet. Det har hon rätt i. Afrikarapporteringen handlar om krig, svält, HIV/aids. Mot det protesterade Dowsden: Nyhetsmedier skriver om trafikolyckor, inte om trafiken.

Men också hur journalisterna tolkar konflikter i Afrika är ett problem. Farah påpekade att kriget i Somalia beskrivs som ett klankrig. De politiska och ekonomiska orsakerna till konflikterna i Afrika hamnar i skymundan, fortsatte han. Där blev det nästan gräl mellan Farah och Dowsden. Den senare invände att konflikten i forna Jugoslavien var ett klankrig. Farah mullrade att ”klankrig” är ett begrepp som aldrig används på Europa. Och inte borde användas på Afrika. Punkt.

Griehsel frågade om västvärldens ointresse. Hon fick svaret att att människor i västvärlden inte har en relation till människor i Afrika. Därför är temat för den här mässan så viktig, konstaterade de. Genom att läsa böcker från Afrika kan man skapa en personlig relation till Afrika.

Men människor måste också ändra sitt sätt att tänka. Som Farah rådde oss: Varje gång du tänker på en afrikan, tänk på en svensk. Vi är likadana.