Ta 2 konstiga romaner, ta bort alla namn på karaktärerna och kall dem Åsnan, mamman, pappan, gamla, gamle, lillan, stora och brodern, klipp ut stycken ur böckerna, stoppa i en påse och skaka om så får du denna bok.

Om jag tyckte att Hjärtdjur av Herta Müller var konstig så är den ett under av klarhet i jämförelse med denna. Sällan har jag förstått så lite av en bok, jag måste vara extremt korkad eller så har Fabian Kastner på SvD som citeras på framsidan antingen inte läst boken eller läst en annan bok då han skriver ”Det är roligt, drastiskt, elakt och lättsmält”. Lättsmält! Jag har gått och tuggat mig igenom den här boken i månader nu. Läst 2-3 sidor åt gången vid frukostbordet och haft mina stunder av ”aha nu fattar jag” och lagt ifrån mig boken, dagen efter kan jag inte ens med textens hjälp hitta igen var jag var. Nu under julhelgen tog jag med mig boken till svärmor för att slutföra eländet. Det krävdes att jag verkligen bestämde mig, jag stängde in mig i ett rum och läste de kvarvarande 130 sidorna och någonstans i bakhuvudet hoppades jag väl på att jag instängd i ett rum utan att behöva skicka flingor, mjölk och jaga ner katten från köksbordet skulle nå den där insikten att förstå vad boken handlade om, men nej den kom aldrig.

Så det är inte så lätt att återge handlingen. Så mycket förstår jag att berättaren i boken är en författare, eller förstår jag det bara för att det står på baksidan? Och om jag inte helt misstar mig får vi växelvis, nästintill så det växlar i en och samma mening, följa berättaren som vuxen kvinna ca 30 år gammal och hur det var i hennes familj som barn. Är hon den lilla? Eller skriver hon en roman om den lilla? Namnlösheten på karaktärerna kommer sig kanske av att vi tittar in i ett dockhus där bardomen eller boken som skrivs(?) spelas upp. Vem vet inte jag i alla fall.

Visst händer det att jag fnissar till av något eller känner äckel som när ett missfall tillreds och serveras till middag men mest av allt är jag bara förvirrad och för en gångs skull önskar jag att vårt lägsta betyg var en överkryssad stjärna. Så synd för jag gillade ju Insekt men här blir det bara konstigt i ett hiskeligt långsamt tempo. Och trots alla ord så känner jag att boken varken ger mig något eller berättar något speciellt mer än att familjer kan vara trasiga och fransmän verkar vara skogstokiga och författarinnan rejält cynisk.

Betyg:

Originaltitel: Dessous, c’est l’enfer
Översättning: Helén Enqvist
Förlag: Sekwa
Utgiven: 201008
ISBN: 978916480059
Sidor: 220

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)