Sigrid Combüchen: Spill – en damroman
Denna bok är en beskrivning av ett kvinnoliv som författaren tycker består av en lång rad missade chanser och möjligheter, medan kvinnan själv försonats med sitt öde och tycker att hon har fått det ganska bra.
Upprinnelsen är ett läsarbrev till författaren, där kvinnan känt igen sig och sin familj i ett gammalt foto som beskrivits i en tidigare roman. Brevväxlingen mellan läsaren och författaren kompletteras med fler bilder, annan forskning, ”googling” efter fakta och författarens egna slutsatser och funderingar. Man kastas mellan breven och olika scener som beskriver förhållandena inom familjen där kvinnan växer upp och så småningom tar steget ut i vuxenlivet på egna ben, och författaren väver skickligt ihop 1930-talets kvinnosyn och omvärldens händelser med familjens historia. Högt och lågt beskrivs med samma detaljrikedom. Den sjuklige faderns inverkan på hela familjens liv, enligt tidens anda, skildras mycket väl, och den bräckliga modern som försöker hålla skenet uppe är mycket trovärdig.
Boken är inte helt lätt att läsa och förstå, särskilt som berättelsen plötsligt kan hoppa ut i t ex författarens konversation med sin förläggare, men ändå är det något som fascinerar. Förmodligen är det denna språkhantering som givit Sigrid Combüchen flera nomineringar till Augustpriset för sina tidigare romaner, och ledde till att hon fick priset för den här. I slutet av berättelsen gör hon en väldigt summerisk sammanfattning om de olika personernas öde efter berättelsens slut. Tjoff, tjoff. Och så konstaterar hon att ”för nuet är resumén något alldeles bisarrt, inte ens en struktur. För resumén är nuet outgrundligt, intill meningslöshet fattigt på dynamik”. Den beskrivningen tycker jag gäller för hela romanen.
Ännu mera förbryllad blir man av den allra sista sidans efterord: i denna roman är allt fiktion, även ”jag” (författaren). Till en början känner man sig nästan lurad, men sedan konstaterar man att det ju faktiskt inte är någon ”biografi” som författaren sagt sig skriva. Det är ju en roman. En ”dam-roman”.
Betyg: 
Orginaltitel: Spill – en damroman
Förlag: Norstedts
Utgiven: 2011
ISBN: 9789113035598
Antal sidor: 450
Vilket betyg skulle Du ge Sigrid Combüchen: Spill – en damroman?
I början tyckte jag att den var trög, men sen gillade jag den faktiskt! Inte minst för att den gav en bild av hur det var att vara ung kvinna i Stockholm förr.
Håller med, det flöt på bättre när man läst en bit!
Har hört många som har uttryckt liknande åsikter, att den skulle vara förvirrande, så jag antar att det ligger någonting i det. Själv håller jag dock verkligen inte med, tycker att den var enkel att följa och fantastiskt vackert skriven. Stämningen var så speciell! Ville läsa om den så fort den var slut:)
Hej och tack för din åsikt! Vi är ju alla olika, och jag tror att det också spelar in vilken sinnesstämning man är i när man läser, hur mycket man har möjlighet att läsa på en gång, vilken livssituation man själv är i när man läser och vilka referensramar man har – och en mängd andra faktorer som det är svårt att sätta fingret på. När jag läste boken hade jag inte så mycket tid just när jag läste de första kapitlen utan det blev ganska korta avsnitt i taget. Längre in i boken hade jag möjlighet att läsa större textsjok i taget och tyckte då att det flöt på bättre – eller var det att man lärt känna handlingen och personerna bättre då? Våra recensioner i Pocketblogg är skrivna mest utifrån våra subjektiva upplevelser av böckerna, eftersom vi inte är några högt studerade litteraturvetare eller professionella tyckare, och kan därför kanske verka orättvisa ibland – men ofta märker vi att våra upplevelser liknar andras. Och ibland tvärt om. Tur att vi är olika, som sagt!