435 sidor ren nostalgi. Att läsa Morgan Larssons bok Radhusdisco var som att flytta mig tillbaka till början av 80-talet och min skolgång hemma i Trollhättan^*. Jag och bokens huvudperson Morris har lekt på samma gator (jag bodde på Lantmannavägen 54), cyklat till Portens kiosk, gått i kyrkans barntimmar i Lextorpskyrkan, åkt den blå bussen med galonsäten till badhuset med sina fossiler i stentrappan, dansat häcken av oss på Slussen, tagit 7:ans buss mot Lextorp (men jag hoppade av på Kronogården), vandrat nere på Gamle Dal’n och lyssnat på Trollhättans närradio. Så som uppvuxen i Trollhättan var detta verkligen som att komma hem och jag tror en stor del av glädjen jag kände när jag tog mig igenom boken hade att göra med det faktum att varenda gata, hus och vrå kändes bekant. Morgan Larsson är tre år äldre än mig och våra vägar korsades nog aldrig mer än kanske på ovan nämnda diskotek där jag pinsamt nog varit en av Miss Wet T-shirtflickorna en kväll (kan säga att skildringen av en sådan kväll i boken inte stämde så bra in på den gången jag hamnade där). En del karaktärer kan jag ana vilka människan bakom är. Morgan säger i en intervju att han blandat om lite så ingen skall känna igen sig men en del personligheter är ändå sådana man kände, ja men det måste vara hen.

Radhusdisco är en bok om att växa upp i en småstad, där nästan alla vuxna jobbar på samma ställe, i detta fall Saab, att försöka hitta sin plats i gruppen och gå från att vara barn till tonåring och försöka hitta igen vem man själv är och få hångla och fudera på om man skall gå den långa eller korta vägen för att börja på Saab. Det är en hyllning till 80-talet och alla som växte upp då kan känna igen sig i TV-programmen, maten, kläderna, Moviebox-hyrandet och inte minst av allt musiken. För musik finns det gott om i boken och Morgan Larsson har samlat allt i en Spotifylista. Nästan ett måste att lyssna på den.

Vi får följa Morris från det han skall börja första klass på Kronogårdsskolan till det att han slutar nian på Pettersbergsskolan, Morris är en rätt vanlig kille i en vanlig kärnfamilj med 3 barn, Morris och hans två yngre systrar. Systrar som kan vara precis så där jobbiga som syskon kan vara men samtidigt helt underbara. Morris verkar stå sin pappa nära och han har några vänner som finns med största delen av hans uppväxt. Men att flytta från Kronogården till Lextorp som bara är en sträcka på några km kan för ett barn te sig som hur långt som helst (för att inte tala om milen till grannstaden Vänersborg). Plötsligt byter man skola, nytt bostadsområde som skall definiera vem man är. Från hyreshus till radhus lite finare, lite annorlunda men ändå inte lika fint som villa i Skoftebyn ytterligare några kilometer bort. Morris är en tänkare, ibland tänker han lite för mycket men ofta tänker han bra, som resonemanget kring grupptryck. Boken är nästan värd att läsa bara för det.

Boken är en ljus bok den andas framtidstro och man vet att det på något sätt kommer gå bra för Morris, hur resten av problemklassen skall klara sig i framtiden är dock inte riktigt lika säkert men man bryr sig inte direkt, boken handlar om Morris de andra är bara bifigurer. Det är dock en sak som slår mig varför måste alla skolklasser beskrivas som stökiga, lärare som förtvivlat försöker få ordning på dem. Finns det verkligen inga ”normala” klasser? Men Morgan Larsson kanske gick i en stökig klass och därför är det det enda han känner till och då måste han ju få beskriva det. En annan sak jag tänkte på när jag läste boken är var vi verkligen så sexfixerade redan från 7-års ålder på den tiden, och är barn det fortfarande, är mina söner det, HJÄLP! För det känns som om 90 % av det som cirkulerar i Morris huvud på ett eller annat sätt handlar om tjejer, hans snopp med för trång förhud och hångel. Förhuden är en återkommande röd tråd genom hela boken, skall han lyckas få se hela sitt ollon innan han går ut nian?

Det är en charmig och lättläst bok som lockar till många skratt men jag vet inte om jag uppskattat den på samma sätt om jag växt upp på någon annan plats än Trollhättan och precis som Morris inte haft föräldrar som jobbat på Saab.

Läste att en fortsättning skall komma, och jo jag kommer läsa den också i så fall.

Betyg:

Orginaltitel: Radhusdisco
Förlag: Piratförlaget
Utgiven: 2011
ISBN: 9789186675325
Antal sidor: 435 s.
Övrigt: Extramaterial i form av en intervju och ett efterord av författaren.

Köp boken på Adlibris (Sponsrade länkar)

*Sedan 1993 bor jag uppe i Norrbotten och har bara varit sporadiskt i Trollhättan sedan dess.