Vid en utgrävning hittas ett skelett och arkeologen Ruth Galloway tillkallas. Hon tror att skelettet är från romartiden, ett offer till guden Janus. Strax därpå hittas ännu ett skelett, på en byggarbetsplats. Det visar sig vara av betydligt yngre datum. Kriminalkommissarie Harry Nelson får i uppdrag att utreda – Nelson som är gift och har två döttrar och som Galloway väntar barn med.

Jag blev inte så förtjust i Griffiths debutroman Flickan under jorden och hade inga jätteförväntningar på uppföljaren. Men Janusstenen håller nästan hela vägen.

Intrigen funkar närapå perfekt, en lagom avvägning mellan polisutredning och privatliv. Emellanåt blir det visserligen lite långsamt, särskilt när Griffiths mal på om vad som hände i den förra boken. Jag har inget behov av att läsa om vad som hände i den förra boken. Jag läste ju om det i förra boken.

Stort plus till att jag får återse en del människor som befolkade första boken. Då tyckte jag att de var överdrivet stereotypa. Men nu har Griffiths har tonat ner dem lite och de är bara trivsamt knäppa. Överhuvudtaget har personbeskrivningarna blivit mycket bättre. Och miljöskildringarna är av samma toppkvalitet som i första boken.

Och så är det språket. Det är det bästa av allt. Griffiths skriver i historiskt presens och hon gör det på ett sätt som får mig att rysa av välbehag. Jag bara älskar hennes sätt att skriva.

Sammantaget har Griffiths åstadkommit urbrittisk deckarmys med åtskilliga möjligheter att fundera på vem och hur och varför. Rekommenderas starkt.

Betyg:

Orginaltitel: The Janus stone
Översättning: Carla Wiberg
Förlag: Månpocket
Utgiven: juli 2011
ISBN: 9789170019104
Antal sidor:294

Köp boken på Adlibris eller Bokus