Jag trodde det var en dussindeckare. Jag trodde jag skulle få en predikan om hur hur samhället borde vara. Jag trodde den skulle leverera en binge moraliska pekpinnar. Jag läste den bara för att alla sa den var så läskig.

Fel, fel och fel.  Och rätt. Kråkflickan är ingen dussindeckare. Den levererar varken predikan eller pekpinnar. Och den är läskig, en riktig bladvändare.

Boken kretsar kring två personer, terapeuten Sofia Zetterlund och polisen Jeanette Kihlberg. Zetterlund arbetar med ett par klienter som tycks lida av personlighetsklyvning.  Kihlberg utreder mordet på en pojke som hittas torterad och mördad. Den döde är papperslös, en illegal som ingen frågar efter och utredningen får låg prioritet.

Det bästa med boken är språket. Språket ensam räddar den från dussinkategorin. Det är fantastiskt.

Därtill kommer upplägget och intrigen. Först verkar det rätt konventionellt. Lik upptäcks, polisutredning startas och så vidare. Men så är det psykoterapeuten Sofia. Och framför allt, hennes patient. Victoria.

Boken går in i detalj i de bägge huvudpersonernas liv. Ofta ogillar jag deckare som breder ut sig om huvudpersonens pantade livspartner och så vidare men här funkar det. Efter ett tag tycker jag visserligen att det gafflas väl mycket om privatpersonen bakom yrkesmänniskan. Men då vänder det och allt får sin förklaring. Dessutom är det en väldigt snygg vändning.

Boken slutar med en cliffhanger i bästa tv-seriestil.Vilket ju är logiskt eftersom Kråkflickan är första delen i triologin Victoria Bergmans Svaghet. Andra delen heter Hungerelden och tredje delen Pythians anvisningar.

Så vill du ha något läskigt att läsa i sommar – läs Kråkflickan. Gillar du den har du två böcker till att se fram emot.

Betyg:

Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: mars 2011
ISBN: 9789186675066
Antal sidor: 395

Köp boken på Adlibris eller Bokus.