I den tredje deckaren om bokhandlaren Victor Legris hittas en ung kvinna mördad. Hon är rödklädd och barfota och hennes ansikte har vanställts till oigenkänlighet. När en röd damsko lämnas in till bokhandeln kan inte Legris motstå frestelsen och han kastar sig in i mordutredningen.
Upptakten till Döden i Montmartre är riktigt lovande. Pang på mysteriet och sen puttrar det på i god fart. Men ganska snart börjar jag tycka att intrigen är rörig. Och efter ett tag hamnar deckargåtan allt mer i bakgrunden. Och inte för att jag vill verka blodtörstig eller så men spännande och otäckt blir det sällan.
Men det är trevligt att åter få träffa Victor, hans anställde Joseph, hans älskarinna Tasja och alla de andra. Men det mesta börjar kännas som upprepningar. Jag vet redan att Victor inte förstår sig på Tasjas konstnärsdrömmar och hennes fria liv, jag vet att han är svartsjuk på hennes manliga vänner. Jag vill veta mer. Systrarna – för det är två systrar som står bakom pseudonymen Claude Izner – måste börja fördjupa karaktärerna, låta dem utvecklas.
Miljöskildringarna däremot är underbara. Så väldigt 1890-talets Paris, så som jag föreställer mig att det var i Paris på 1890-talet. Framför allt älskar jag beskrivningarna av platser som Moulin Rogue. Det är färgstarkt, fascinerande.
Och så blir jag allt mer förtjust i systrarnas lite egensinniga sätt att skriva och den säregna dialogen. Det som retade mig i första boken har jag börjat gilla skarpt.
Så visst, Döden i Montmartre har sina svagheter. Men jag vet att systrarna kan bättre. Jag älskade ju Mysteriet på Père-Lachaise. Jag kommer tveklöst att läsa deras nästa bok.
Betyg: 
Orginaltitel: Le carrefour des Écrasés
Översättning: Johanna Hedenberg
Förlag: Kabusa böcker
Utgiven: maj 2012
ISBN: 9789173552394
Antal sidor: 275