År 1884 i Elsass föds en flicka in i en välbärgad borgarfamilj. Hon kallas Lili och framför sig har hon ett långt och omväxlande liv som kommer föra henne från land till land, till rikedom och till fattigdom, till lycka och tragedi. Knappt hundra år senare letar journalisten Amanda efter ledtrådar om Lili – samtidigt som hon konfronteras med sitt eget förflutna.
Det bästa med Ann Syréhn Tomasevic debutroman Glas och aska är språket. I långa kapitel skrivna i tredje person skildras Lilis liv. Korta avsnitt i första person ska föreställa Amandas anteckningar. Och hela tiden är det bara så bra – vackert, lågmält och lyhört. Jag älskar det.
Men. Det är skönhet på distans. Berättelsen går för fort och för brett fram. Författaren försöker fånga flera historiska epoker, företeelser och människor i en enda person. Det blir mycket att klämma in. Resultatet blir för det mesta långsökt, overkligt, oengagerade. Och märkvärdigt ytligt. Efter 535 sidor kan jag fortfarande inte säga att jag känner Lili. Det är ju en miss.
Men i bland bränner det till och blir lysande. Som när Lili hamnar i terapisoffan hos en kollega till Freud. Eller när hennes bror kommer hem allvarligt skadad från kriget. Och för all del hela skildringen av tiden som nyanländ i USA.
Jag önskar att författaren tänkt mindre på att hela tiden knyta an till historiens vingslag och i stället fördjupat sig i och utvecklat karaktärerna. Då hade det här kunnat bli riktigt bra. Och jag kommer att hålla utkik efter författarens nästa bok. Hon har ju potential.
Betyg: 
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: februari 2011
ISBN: 9789174291599
Antal sidor: 535
Håller med till punkt och pricka! Tror också att det blev för mycket historia inklämd vilket gjorde att inte karaktärerna fick något utvecklingsutrymme.