Ett säkert sätt att bli verkligt populär på en bokmässa är att - utöver den stora handväskan och den ännu större datorväskan – släpa på en stor, mycket välfylld ryggsäck. En känner riktigt kärleken från ens medmänniska när en just träffat vederbörande med ryggsäcken.
Det är inte bara mitt fel. När jag kom vid ett var garderoben vid stora ingången på mässan full. Tid att leta reda på garderoben vid ”ingång 2”, som kanske skulle ha plats kvar hade jag inte. Jag skulle på ett seminarium.
Nu har jag tagit min tillflykt till Natur & Kulturs monter. Inte bara av hänsyn till mina medmänniskor. Här kan jag sitta ner en stund, i hörnan med bord och stolar. Det är tungt att släpa omkring på alla väskor.
Undrar hur det ser ut i garderoben nu.
Ryggsäckar (om vi inte pratar om 100-liters vandra-i-skogen-med-tält-ryggsäckar) är ju ändå bra mycket smidigare i trängseln än de där resväskorna med hjul på som folk envisas med att inte lämna på hotellet utan släpa runt på mässgolvet i koppel.
Det håller jag med om. Jag höll på att snubbla på en av de där hjulförsedda otygen tidigare i dag. Barnvagnar förstår jag. Det är inte alltid så lätt att hitta barnvakt. Men resväskor på hjul kan gott stanna utanför mässhallen.