Jag hade varit på väg att läsa Mullvaden av John le Carré flera gånger när filmatiseringen Tinker Tailor Soldier Spy kom. Med Gary Oldman som Smiley. Jag älskar Gary Oldman. Och så vill jag ju alltid läsa boken innan jag ser filmen.
Så jag börjar läsa. Och konstaterar snart att jag gått vilse i en främmande värld och att le Carré gör nada för att hjälpa mig. Han skriver som om läsaren antingen
a) har en karriär i brittiska underrättelsetjänsten bakom sig och fattar jargongen, arbetsmetoderna, de byråkratiska vindlingarna, intrigerna eller
b) har läst författarens tidigare böcker och alltså redan är bekant med ovanstående plus de viktigaste aktörerna
Alltså: le Carré är dålig på förklaringar. Dessutom har han ovanan att omväxlande benämna folk med antingen förnamn eller efternamn. Jag får bläddra fram och tillbaka för att kolla vilket förnamn som hör ihop med vilket efternamn.
Dessutom berättas historien genom återblickar och sammanfattningar. Handlingen förs framåt – eller fram och tillbaka – av historier andra berättar för Smiley och av hemliga rapporter som Smiley läser. Det blir rörigt och återigen bläddrar jag hit och dit.
Men i övrigt älskar jag boken. Stilistiskt är den underbar. le Carré handskas så väl med orden. Är så hejdlöst brittisk. Underdrifterna är legio, humorn knastertorr. Men trots humorn är det en ganska hemsk och ofta sorglig berättelse.
Men annorlunda än filmen. Inte så mörk och brutal. Kalla kriget är lite mindre påtagligt, 1970-talet inte så påträngande. Och Smiley känns mer Agatha Christie, trots sitt yrke.
Betyg: 
Orginaltitel: Tinker taylor soldier spy
Översättning: Nils A Bengtsson
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: december 2011
ISBN: 9789174292688
Antal sidor: 341