Jag har äntligen upptäckt det svenska deckarundret (bättre sent än aldrig). Helen Tursten är en av de otaliga svenska deckarförfattare som jag ännu inte läst. Och vad passar bättre som introduktion till ett författarskap än ett bokmässeseminarium?

På seminariet berättade Tursten om sin nya bok I skydd av skuggorna – och om filmen som föregick den. Boken är den tionde om Göteborgspolisen Irene Huss och gavs ut i mars i år. Filmen kom redan i november 2011.

Jag hade en vag föreställning om romanförfattare som sitter på sin kammare och knåpar ihop filmmanus. En bok skrivs ju oftast av en person. Men så går det inte till när ett filmmanus skapas, förklarade Tursten.

Då är massa människor inblandade. I det här fallet började det med att Tursten gjorde research och sedan skrev ett synopsis. Ett synopsis är en kortfattad text som beskriver handlingen. Synopsis skickades sedan till en professionell manusförfattare som skrev ett utkast till manus. Utkastet bollades sedan fram och tillbaka bland diverse människor och långsamt växte slutresultatet – det färdiga manuskriptet – fram. Turstens inflytande var ganska litet.

Boken – och filmen – handlar om organiserad brottslighet och gängkriminalitet. Irene Huss och hennes kollegor utreder mordet på en medlem av ett mc-gäng. Tursten poängterade flera gånger att den organiserade brottsligheten blivit ett allt större problem i Sverige. Vittnen hotas till tystnad och de kriminella tycks alltid tycks ligga ett steg före polisen. Och det är inte bara storstäderna som drabbats. Problemet har spridit sig till de mindre orterna, förklarade hon. Det märktes att ämnet engagerar henne.

När jag lämnade seminariet var jag sugen på att läsa Helen Tursten. Men det dröjer nog innan jag kommer till I skydd av skuggorna, som den tionde boken i serien. Jag har just köpt den första boken Den krossade tanghästen som gavs ut första gången 1998.