I den andra boken om Bricken har året blivit 1882. Hon är 14 och har börjat arbeta som ribbkaperska på sågverket. Precis som i Sågverksungen är det hon själv som för ordet.

Och jag har aldrig läst en bok som känts så verklig. Det är Bricken som berättar och jag följer henne i hälarna, ser det hon ser och hör det hon hör. Olssons speciella sätt att skriva passar klockrent.

Bricken på Svartvik är en vardagsberättelse, men om en vardag så annorlunda och så osäker att det blir mycket spännande. Livet är så skört. Hårt arbete har fått föräldrarna att åldras i förtid. Läkaren står handfallen inför moderns sjukdom. Arbetet på sågverket är så farligt. Det är en vardagsberättelse som är både spännande och engagerande och jag åker känslomässig berg- och dalbana.

Men något frosseri i elände är det inte. Bricken berättar om tillvaron på gott och ont. Själv befinner hon sig i gränslandet mellan barn och ungdom och ser världen med delvis nya ögon. Olsson tecknar skickligt och inkännande bilden av en tonårstillvaro i en bruksort på 1800-talet.

Många personer från den första boken är med också i denna. En del nya tillkommer. Olsson fördjupar karaktärerna. Pricksäkert beskriver hon de många gånger besvärliga relationerna grannar emellan och det ojämlika och ömtåliga förhållandet mellan arbetare och herrskap.

Jag tycker att Bricken på Svartvik är alltigenom lysande. Jag längtar efter att få läsa den tredje delen, Sågspån och eld. Den har just getts ut i pocket av Libris förlag.

Här hittar du min recension av Sågverksungen och här hittar du Suzannes.

Betyg:

Förlag: Libris förlag.
Utgiven: September 2011.
ISBN: 9789173871617
Antal sidor: 341

Boken finns på Adlibris och Bokus.