Sågverksungen utspelas i Svartvik utanför Sundsvall år 1879, under och efter den stora strejken. Historien berättas av Bricken som snart ska fylla 11 och som arbetar som ströflicka på sågverket.

Jag har varit på väg att läsa Sågverksungen i ett par år men först nu har det blivit av. Ochmed facit i hand tycker jag att det är obegripligt att jag väntade två år. Vibeke Olsson är en så skicklig berättare, med en alldeles unik stil. I Sågverksungen kommer den helt till sin rätt. Hon ger röst åt denna flicka, skildrar världen ur hennes perspektiv och jag rycks med.

Först tycker jag visserligen att Bricken är odrägligt förnuftig, som en väldigt förståndig vuxen. Men snart märks det att hon är ett barn. Hon fantiserar och när hon har tid leker hon. Och hon vill bygga ett katthus för traktens svältfödda katter.

Någon eländesskildring är det inte. Bricken kommer från en tryggt och kärleksfullt hem. Sågverksarbetarnas liv beskriver hon på gott och ont. I bland tycker jag att det slår över åt andra hållet. Att Bricken är så stolt över att hon har ett riktigt jobb och bidrar till familjens försörjning är givet. Men jag undrar om det inte känns tungt att börja arbeta halv sex på morgonen och om hon inte är alldeles utmattad efter den långa arbetsdagen. Längtar hon aldrig efter att få sova ut?

Att skriva en historisk roman utan att föreläsa är en konst. I bland men bara i bland känns Sågverksungen lite pekpinneaktigt föreläsande. Men på det stora hela är den ett stycke svensk historia som levandegjorts. När jag lagt ifrån mig den plockar jag genast fram fortsättningen, Bricken på Svartvik. Jag vill läsa mer.

Suzannes recension av Sågverksungen hittar du här.

Betyg:
Förlag: Libris förlag
Utgiven: april 2010
ISBN: 9789173870580
Antal sidor: 372

Köp boken på Adlibris eller Bokus.