Efter två faktaböcker kände jag för något enkelt och lättsmält som inte krävde så mycket engagemang eller tankeverksamhet. Men som ändå skulle vara bra. Jag satsade på deckarparet Buthler & Öhrlunds debutroman mord.net.

Jag satsade inte helt rätt. Det här var ojämnt.

Å ena sidan är det en ruskigt spännande skildring av varför till synes helt vanliga människor blir mördare. Rena nagelbitaren, faktiskt. Sidorna bara flyger förbi. Så mycket bättre att skildringen av dessa människor – och de mord de utför – utgör huvuddelen av boken. Jag gillar verkligen det annorlunda upplägget, att mördarna hamnar så i fokus.

Å andra sidan är det en fruktansvärt trist beskrivning av poliser och polisarbete. Det enda som är kul är den uttalade kängan till alla deckarromaner med deppiga, alkoholiserade poliser som lyssnar på klassisk musik och kör dåliga bilar. Jag är också less på alla dessa deppiga poliser och tycker det var en välförtjänt känga. Men Buthler & Öhrlunds poliser är så välanpassade och harmoniska och lyckliga att det blir overkligt. Och polisarbetet de utför känns inte verkligt det heller. Och dialogen poliser emellan är genomtafflig.

Och så är det det här med den djävulska plan som ligger bakom allting. Den är inte alls djävulsk. Faktum är: den funkade inte ens i Hitchcocks Främlingar på tåg. Iscensatt i den här skalan har planen hål stora nog för elefanter att hoppa igenom. Det är bara en tidsfråga innan korthuset rasar samman och skurkarna som iscensatt allt åker dit. Och  vad gäller planerna att återföra Ryssland till dess forna storhet som också spelar en viss roll i handlingen – de är inte vattentäta de heller.

Så nej. Det här var inte övertygande. Det som är bra är verkligen bra. Men det som är dåligt är uselt. Jag hoppas på nästa bok av duon.

Här hittar du Beas recension av boken och här hittar du Cecilias. De gav bägge boken fyra stjärnor i betyg.

Betyg:

Förlag: Ponto Pocket
Utgiven: juni 2010
ISBN: 9789186587277
Antal sidor: 438

Finns att köpa på Adlibris och Bokus.