Jag tycker ju om historiska romaner och när jag läste om Rekviem för en vanskapt blev jag nyfiken. Boken bygger på en sann berättelse. Samiska Christina Katarina Larsdotter föddes 1819 och dog 1854. Hon var över två meter lång och kallades Stor-Stina.

Om henne har journalisten och författaren Mattias Hagberg skrivit en roman. När jag såg att han skulle komma till årets bokmässa bestämde jag mig för att gå och lyssna.

Hagberg berättade för oss att Stor-Stina förevisades på ”freak shows” i Sverige och Europa. Och det var inte bara en nyfiken allmänhet som begapade henne. Vetenskapen var också intresserad. Efter sin död grävdes hon upp och ställdes ut som ”monster” på Karolinska Institutet.

Efter sin död, ja. Hagberg berättade att det gick många historier om henne efter hennes död. Det sades att hon spökade. Eftersom hon grävdes upp. Och boken börjar när Stor-Stina dör.

Men varför en bok om just henne? Hagberg berättade att han var ett annorlunda barn och han började tidigt intressera sig för normalitet. Han mötte Stor-Stina på en konstutställning år 2010 och bestämde sig för att skriva om henne. En roman blev det eftersom så lite är känt om henne. Han var tvungen att fylla på själv.

Det var annorlunda att skriva skönlitterärt jämfört med att skriva journalistiskt, sa han också. Det var en befrielse att inte behöva hålla sig till det historiskt korrekta och det var inte särskilt svårt att skriva boken. Han gjorde research i två år. Sedan fick han ett stipendium och kunde skriva boken på några månader.

Hagberg sade att nästa bok ska utspelas på anstalt för s.k. sinnesslöa i Norrland. Mer än så vill han inte avslöja.