När jag strosade runt på bokmässan i lördags snubblade jag på Sanatorium Förlag som ger ut illustrerade böcker och seriealbum. Montern stod lite off, på fel sida av mässhallen på något sätt och det var en ren slump att jag hittade den.

Min blick fångades genast av flera böcker av amerikanen Edward Gorey. Från 1953 och fem decennier framåt publicerade han över 100 böcker. Sanatorium sålde några engelska upplagor av hans verk och har själv gett ut boken De förryckta kusinerna. Den samlar ett antal av hans berättelser, korta texter illustrerade med svartvita teckningar. Tiden är 1800-talet och kanske början av 1900-talet. Det är annorlunda, vackert, stämningsfullt, spännande.

En annan liten bok som jag tittade på var Kolonialsjukhuset. En kolonialläkares anteckningar av Knut Larsson. Texten sägs komma från en dagbok som Knutsson hittade på ett antikvariat. Han blev så tagen av de korta anteckningarna att han gjorde en rad illustrationer till dem och gav ut. Sant eller inte, det är en tankeneggade berättelse. Och teckningarna är fantastiska.

Och så hade de Hans Arnold. När jag var barn älskade jag Hans Arnold. Han gjorde bokomslag och bokillustrationer till barn- och ungdomslitteratur, underfundiga, vindlandeoch otäcka teckningar som tilltalade mig enormt. Jag var mörkrädd men hans teckningar gjorde mörkret hanterligt.

Nu ger Sanatorium ut honom. Överförtjust bläddrade jag i boken Monstret som valp – konstnärens självbiografi om en annorlunda uppväxt med allsköns rysligheter. En annan bok var Frankenstein i Sussex som Arnold gjort tillsammans med H. C. Artmann. Kanske är det dags att jag återupptar bekantskapen med min barndomsidol.