Den första delen i trilogin om Släktet tyckte jag var helt ok och jag såg fram emot fortsättningen. Nu har jag läst Förgörelsen, den andra boken i serien. Den var en besvikelse.
Till att börja med: jag retar mig fortfarande på att vampyrerna inte framstår som vampyrer utan som aliens. Ganska äckliga aliens. Och ivern att förklara vampyrismen vetenskapligt förstör stämningen ytterligare. När dessutom lite övernaturligheter slängs in blir förvirringen total. Det känns som om författarna inte vet vad de vill. Och som de oförtjänt försöker rida på vampyrvågens popularitet.
Dessutom irriterar jag mig allt mer på att författarna blandar in Tredje riket i handlingen. Vampyrer som nazister är så övertydligt att det gör ont. Dessutom har författarna usel koll på Tredje riket.
Och så undrar jag vad författarna har emot kvinnor. Handlingen rör sig runt ett antal människor, vampyrer oräknade. Av dessa människor är en (1) kvinna. Och henne skickar de i väg. Det känns väldigt 1950-tal, på ett dåligt sätt.
Annars är personteckningen rätt bra. Den har många gånger ett djup som jag inte förväntade mig. Synd bara att den är så ensidigt inriktad på den halva av befolkningen som är manlig.
Men det värsta med boken är att den till större delen är så tråkig. Någon gång glimtar det till men annars är det mest tristess. Fram till sidan 255. Sen får författarna upp farten och jag tycker boken börjar bli riktigt bra. Men då är det ju så dags, med mindre än 100 sidor kvar.
Här hittar du min recension av den första boken, Släktet.
Betyg: 
Orginaltitel: The fall
Översättning: Anders Bellis
Förlag: Bra Böcker
Utgiven: augusti 2012
ISBN: 9789170029851
Antal sidor: 344