I denna bok försöker Malin lappa ihop sitt förhållande med Janne men hon kan bara inte hålla sig ifrån sin tequila och en dag brister det. Men trots att Malin är ett alkoholiserat vrak behövs hon i utredningen (Känns väldigt mycket Harry Hole över det hela).

En nyrik advokat hittas mördad på slottet han nyss köpt av en gammelrik familj, Fågelsjö, som hamnat i obestånd pga en slarvig son. Malin får i uppgift att tillsammans med Zeke ta reda på vem den skyldige är. Men den största delen av boken handlar snarare om Malins privatliv och det känns som mordgåtan hamnar lite i skymundan. Jag vill bara smälla till Malin, ruska om henne och skrika att alkohol är inte lösningen på alla världens problem. Malin är fortfarande besatt av fallet Maria Murvall och gräver ner sig i hennes fall så fort hon får en stund över. Hon får även åka en sväng till sina föräldrar på Teneriffa då ett spår i utredningen leder till en ekonomisk brottsling som gömmer sig där. Ett sidospår som känns rätt onödigt men det är ju lite kul att Mons mer eller mindre kopierat in Joachim Posener i berättelsen och ger honom allt annat än trevliga drag.

Ganska så snart listar jag som läsare ut vem den skyldige är och vägen mot slutet av boken blir ganska segt. Som vanligt blir jag rätt less på den kursiverade rösten som skall försöka leda oss rätt genom att berätta om sitt liv innan döden inträffade. Det här känns mer som en bok om relationer och om hur upplevelser under ungdomsåren kan prägla oss långt framöver och visst är de aspekterna intressanta men om det står deckare på en bok förväntar jag mig ändå att mordgåtan på något sätt är det centrala.

Cecilia har skrivit om Höstoffer, hon gav den 3,5.

Betyg: 2.5 out of 5 stars

Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: 201005
ISBN: 9789186067618
Antal sidor: 440

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

© Bea / PocketBlogg.se, 2011. | Inläggets permalänk | 2 kommentarer | Etiketter: Betyg 2.5, linköping, malin fors, mons kallentoft, mord, serie

En tidig morgon i sommarvärmen hittas en 14-åring flicka naken, kanske våldtagen, i en park mitt inne i Linköping. Hon har ingen aning om hur hon hamnat där när hon förhörs av polisen. Strax där efter försvinner en annan flicka och ett lik hittas. Sommardöden har nått Linköping och Malin Fors sätts på att utreda händelserna. Samtidigt som undersökningen pågår rasar skogsbränder utanför stan. Malins dotter och exman är på utlandsresa och Malin kan ägna all sin tid åt att försöka lösa fallen och supa skallen i bitar med hjälp av tequila. Värmen från både elden och solen gör att hela stan blir en tryckkokare där rädslan slår rot. Malin känner extra mycket för fallet då hon har en dotter i samma ålder som offren.

Precis som i första boken är språket väldigt speciellt, korta poetiska meningar, oftast när de inre dialogerna sker och jag tänker åter igen, nä folk tänker inte så där. Det stämmer dessutom så dåligt med handlingen i boken. Eller så är jag bara konservativ när det kommer till deckare. Ämnet är incest och pedofili och handlar i mångt och mycket precis som första boken om det vi har i bagaget med oss från barndomen formar vilka vi är och hur vi agerar. Jag tycker boken är ganska seg, den tar fart först när en person vi fått knyta ann till lite mer hamnar i mördarens händer och då är boken nästan slut.

De kursiverade andarna förekommer även i den här boken, varför måste vi få höra deras röster, det blir aningen tjatigt i längden och jag är urless på kursiveringar som skall försöka ge oss läsare små ledtrådar eller hjälpa Malin på traven i hennes ”intuition”.

Precis som första boken föll den ur minnet väldigt snabbt och jag var tvungen att bläddra i boken för att ens komma ihåg vem som var mördaren.

Betyg: 2.5 out of 5 stars

Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: 200904
ISBN: 9789185625949
Antal sidor: 432

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

© Bea / PocketBlogg.se, 2011. | Inläggets permalänk | 3 kommentarer | Etiketter: Betyg 2.5, linköping, malin fors, mons kallentoft, mord, pedofili, serie

En naken död man hittas upphängd i ett träd ute på östgötaslätten utanför Linköping och polisen Malin Fors kopplas in på fallet. Linköping upplever sin kallaste vinter i mannanminne och poliserna är inte lyckliga över att behöva åka ut på den blåsiga slätten. Sättet kroppen är upphängd på leder poliserna på ett spår som pekar åt asatro, ett annat spår pekar åt ett annat håll och polisen har lite att göra med att reda ut vilket spår som är det hetaste i jakten på byfånen Bollbengans mördare. Det fanns många som trakasserade honom när han levde men är de verkligen mördare?

Malin går mycket på intuition och verkar aldrig ha fel vilket hennes körsjungande partner Zeke verkar reta sig på ibland. Hon blir bombsäker på något utan att kunna säga varför.

Över utredningen svävar offrets ande, bokstavligen, han är inte tyst heller utan lägger sig i vad Malin gör och hon verkar lyssna på honom utan att veta om det. Lyssna på utredningens rösters som hennes mentor och chef brukar säga.

Den kursiverade anden gör mig mest irriterad, han pladdrar på mest hela tiden och är rätt tjatig. Och irriterad blir jag på den tequiladrickande suputen Malin också. Hon är som vilken annan deckarkliché som helst med enda skillnaden att hon är en kvinna som super, är miserabel, saknar kärleken och då och då knullar med en journalist men tänker på exmaken som lösning på de inre spänningar hon bär omkring på.

Alla personer i utredningsgruppen beskrivs i små personliga avsnitt, det kan vara när de vaknat på morgonen och är på väg till jobbet eller när de precis kommit hem men personporträtten är ganska platta, jag får ingen känsla för så många fler av dem mer än Malin som jag då stör mig på. Men det finns en matrona, ett familjeöverhuvud som jag också tycker vi får känna lite bättre, hon blir en central och mycket intressant figur vars historia förklarar en del.

Mordhistorien nystas upp och vi får även följa mördaren och dennes historia men det blir egentligen aldrig riktigt spännande. Det är för pratigt och språket tilltalar mig inte, visst kan det bli poetiskt vackert men folk tänker väl inte så där? Så det blir inte mer än en ok upplevelse för stunden medan man läser, efter ett tag är boken glömd. Men visst finns det saker som fastnar som den våldtagna kvinnan som dyker upp i utredningen. Även Malin verkar fastna för henne och bär med sig hennes öde.

Betyg: 2.5 out of 5 stars

Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: 200801
ISBN: 9789185625598
Antal sidor: 429

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

© Bea / PocketBlogg.se, 2011. | Inläggets permalänk | 2 kommentarer | Etiketter: Betyg 2.5, linköping, malin fors, mons kallentoft, mord, serie, våldtäkt

Om jag tyckte att Hjärtdjur av Herta Müller var konstig så är den ett under av klarhet i jämförelse med denna. Sällan har jag förstått så lite av en bok, jag måste vara extremt korkad eller så har Fabian Kastner på SvD som citeras på framsidan antingen inte läst boken eller läst en annan bok då han skriver ”Det är roligt, drastiskt, elakt och lättsmält”. Lättsmält! Jag har gått och tuggat mig igenom den här boken i månader nu. Läst 2-3 sidor åt gången vid frukostbordet och haft mina stunder av ”aha nu fattar jag” och lagt ifrån mig boken, dagen efter kan jag inte ens med textens hjälp hitta igen var jag var. Nu under julhelgen tog jag med mig boken till svärmor för att slutföra eländet. Det krävdes att jag verkligen bestämde mig, jag stängde in mig i ett rum och läste de kvarvarande 130 sidorna och någonstans i bakhuvudet hoppades jag väl på att jag instängd i ett rum utan att behöva skicka flingor, mjölk och jaga ner katten från köksbordet skulle nå den där insikten att förstå vad boken handlade om, men nej den kom aldrig.

Så det är inte så lätt att återge handlingen. Så mycket förstår jag att berättaren i boken är en författare, eller förstår jag det bara för att det står på baksidan? Och om jag inte helt misstar mig får vi växelvis, nästintill så det växlar i en och samma mening, följa berättaren som vuxen kvinna ca 30 år gammal och hur det var i hennes familj som barn. Är hon den lilla? Eller skriver hon en roman om den lilla? Namnlösheten på karaktärerna kommer sig kanske av att vi tittar in i ett dockhus där bardomen eller boken som skrivs(?) spelas upp. Vem vet inte jag i alla fall.

Visst händer det att jag fnissar till av något eller känner äckel som när ett missfall tillreds och serveras till middag men mest av allt är jag bara förvirrad och för en gångs skull önskar jag att vårt lägsta betyg var en överkryssad stjärna. Så synd för jag gillade ju Insekt men här blir det bara konstigt i ett hiskeligt långsamt tempo. Och trots alla ord så känner jag att boken varken ger mig något eller berättar något speciellt mer än att familjer kan vara trasiga och fransmän verkar vara skogstokiga och författarinnan rejält cynisk.

Betyg: 0.5 out of 5 stars

Originaltitel: Dessous, c’est l’enfer
Översättning: Helén Enqvist
Förlag: Sekwa
Utgiven: 201008
ISBN: 978916480059
Sidor: 220

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

© Bea / PocketBlogg.se, 2010. | Inläggets permalänk | 4 kommentarer | Etiketter: Betyg 0.5, claire castillon, familjedrama, frankrike, konstigt

Det dröjde länge innan den kom som pocket men tillslut så landade ett exemplar här hemma hos mig som sedemera skulle skickas vidare till min bokkälskande mormor. Jag var först lite tveksam till att läsa boken på nytt, tänk om magin var borta. Men den fanns där mellan pärmarna och kärleken består och  i mitt huvud trängdes både bilderna  från Paris, japanska filmer och fjällbjörkarna i fjällen.

I boken får vi växelvis följa Renée och Paloma och hur de till en början lever separata parallella liv i ett fashionabelt hus på 7 Rue de Grenelle i Paris. Renée som portvakt och Paloma som dotter i en rik familj. De har mer gemensamt än vad det yttre säger och sakta vävs deras liv ihop och de möts när de får en gemensam vän, den nyinflyttade Kakuro Ozu.

Renée Michel är en autodidakt som ägnar sitt hemliga liv till att fördjupa sig i musik, konst, filosofi, litteratur och det franska språket. Jag skriver hemliga liv för hennes passion för det sköna i livet visar hon inte utåt, istället anlägger hon en schablonbild av en vresig, portvakterska som bara bryr sig om sina feta katt, Leo (efter Tolstoj, men det vet ingen om), skräniga TV-program och går med släpiga steg i fula tofflor. Renée bär på en svår sorg som gör att hon inte lever ett eget liv utan låser in sig i sin grotta med böckerna och filmerna. Endast besöken från den enda väninnan, städerskan Manuela, livar upp hennes dagar.

Paloma Josse är 12 år men hennes intellekt är långt mer moget än så. Hon kämpar varje dag för att vara som sina jämnåriga, inte visa sin överlägsna intelligens. Tänk att det skall vara så kämpigt att göra sig dummare än vad man är. Paloma anser att hon knäckt livets gåta, det finns ingen mening, hon känner sig inte älskad och därför anser hon att livet inte är värt att leva. Särskilt inte i den oerhört korkade familj hon tvingas ha. Hon skall ta livet av sig på sin trettonårsdag och tända eld på lägenheten. Men först skall hon läsa sin favoritmanga på originalspråk. Liksom Renée är Paloma insatt i filosofi, litteratur och vurmar för det franska språket. Paloma har även en passion för det japanska något som också Renée visar sig ha. Det blir även en japan som slutligen sammanför de två.

Men vägen fram till sammanförandet är lång, kanske inte i tid och rum utan i vad vi får veta om personerna längst vägen. Vi följer Renée och Paloma via deras dagböcker och jag är så imponerad av översättarna (de är två, en för Renée och en för Paloma). Trots att mångt och mycket handlar om det franska språket så känns det helt naturligt att läsa det på svenska.

Renée och Palomas dagböcker beskriver deras inre tankar som oftast handlar om hur världen ter sig idag och hur människorna runt omkring dem beter sig. Båda anser sig stå högt över alla andra som inte verkar ha fattat något. Man ser tidigt hur lika de är själsligen och hoppas på att de så småningom skall mötas för djupa samtal i den riktiga världen. De skulle berika varandras liv. Det är en rätt så mörk historia men jag blir alldeles varm av att lyssna, jag skrattar högt flera gånger där jag går på fjället. Som när Renée smugglar hem ”svåra” böcker från biblioteket och förbannar sig själv när hon av misstag kläcker ur sig något smart inför hyresgästerna, livrädd att avslöjas som intelligent. Som när hon råkar säga:

För att förstå vad Marx menar och varför han har fel måste man läsa Den tyska ideologin.

Whoops! Men vilken tur att mottagaren är så fast i sin villfarelse att han inte kan tänka sig att en portvakt varken läst Marx eller Den tyska ideologin så att han inte avslöjar hennes hemlighet.

Palomas cynism är också underhållande, som i denna passage:

Folk tror sig följa stjärnorna men slutar som guldfiskar i en glasskål. Jag undrar om det inte vore lättare att redan från början förklara för barnen att livet är en paradox. Det skulle beröva dem en del trevliga tillfällen i barndomen, men som vuxna skulle de spara enormt mycket tid – och dessutom skulle man besparas åtminstone ett trauma, nämligen guldfiskskålen.

Jag är glad att jag lyssnade på boken först för ibland är det lite snårigt, komplext och jag hade nog haft svårare att fånga alla detaljer i en läsning där boken måste läggas ner ibland och jag tenderar att läsa lite för fort. Jag vann nog också mycket på att lyssna på alltihop i ett svep och sen ta det bit för bit, njuta av godbitarna när jag satte mig med boken.

Boken får mig otroligt nyfiken på att läsa filosofi och med egna ögon se att Husserls fenomenologi hatar katter, plocka fram en konstbok och kika på de verk som nämns, baka de kakor som äts (jag hade gladeligen fått besök av Manuela), sippa på jasminete (för givetvis dricker de inte kaffe) och se filmerna av som nämns (och det är verkligen blandade genrer allt från Yasujiro Ozus verk till Bladerunner) samt läsa Anna Kareninan. Men en av höjdpunkterna i boken blev för mig Renées utläggning om berättarteknik, hon menar på att man på universiteten kan skippa att prata om Propp och Greimas, man behöver bara visa filmen Jakten på röd oktober, den innehåller alla rätt när det kommer till att bygga upp en historia. Varför, jo för att min uppsats i chick lit kursen gick ut på att analysera en chick lit och en deckare utifrån Propps modell.

Jag vet inte vems teori Muriel Barbery följt när hon skrivit denna bok, men lyckat är det, jag älskar den Jag tror jag rekommenderade boken till alla jag mötte i fjällen och jag har flera vänner jag vet skulle älska den lika mycket som mig. Det här är så långt från en spänningsroman det går att komma, det är feelgoodlitteratur på hög nivå. Det var längesedan jag kände en sådan värme från en bok. Och när min mormor väl hade läst ut boken hon också kom ett långt handskrivet brev med hyllningar, hon tokälskade den och citerade boken på flera ställen.

Tydligen har den blivit film och har premiär idag 12 november, undra om jag vågar se den. Kan de lyckas fånga det där som nästlar sig ända in till hjärtat och kramar om det lite extra?

Trailer för filmen:

Betyg: 5 out of 5 stars

Originaltitel: L’élégance du hérisson
Översättning: Marianne Öjerskog (Renée) och Helén Enqvist (Paloma)
Förlag: Sekwa
Utgiven: 2009
ISBN: 9789186480042
Antal sidor: 345 s.

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Läs även Evas recension av boken hon ger den också en 5:a.

Delar av recensionen har tidigare publicerats på min egen blogg.

Läs även andra bloggares åsikter om Igelkottens elegans, Muriel Barbery

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

© Bea / PocketBlogg.se, 2010. | Inläggets permalänk | 2 kommentarer | Etiketter: Betyg 5, familjeliv, frankrike, kärlek, längtan, litteratur, livsöde, Muriel Barberry, Paris

Det hade kunnat vara en rolig bok och många tycker säkert det är helt  galet roligt när Bella försöker ljuga sig till olika roller, som när hon skall vara värsta akrobaten för en uppsättning och säger nemas problemas det fixar jag. Det blir så där jobbigt pinsamt, jag önskar att jag hade sett på filmen istället för då hade jag kunnat greppa skämskudden och gömma mig bakom den ibland eller om jag lyssnat på ljudbok dragit ur hörlurarna ur öronen någon minut.  Men nu är böcker ett dåligt medium för nyttjande av skämskuddar och det går inte lika bra att skippa ett parti. Men jag försöker jag läser snabbt som attan.

Det är för övrigt en bok som går väldigt lätt att läsa, det är inga direkt djupa filosofiska avsnitt eller krångliga intriger att hålla reda på. Nä glättigt och ytligt med en ton av farsartad situationskomik. Dvs inte en bok för mig alls, även om det finns en del dråpliga och roliga vardagssituationer som jag ler åt.

Boken innehåller även lite extramaterial. En intervju med och info om Martina Haag, Pressröster om boken samt lite foton från filminspelningen.

Betyg: 2 out of 5 stars
Förlag: Piratförlaget
Utgiven: 2006
ISBN: 9789164201942
Antal sidor: 214 + extramaterial

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

© Bea / PocketBlogg.se, 2010. | Inläggets permalänk | Inga kommentarer | Etiketter: fars, Humor, kärlek, lögner, Martina Haag, skådespeleri, vardag

Efter att ha blivit misshandlad av sin make Marcus bestämmer sig Lydia för att det får vara nog, hon smyger till sitt rum, packar några få tillhörigheter och drar. Men var skall hon ta vägen, hon känner inte någon som inte skulle skvallra för Marcus och hon vill absolut inte att han skall få tag på henne direkt. Dessutom måste hon gömma sig så att ingen hon känner får veta något, det är viktigt att upprätthålla den rätta fasaden.

På något underligt sätt hasplar hon ur sig ”Ta mig till Bleeding Heart Square” i taxin, ett torg i en av de ruffigare delarna av London, absolut inget ställe för en fin dam. Hon hittar rätt dörr och ringer på och frågar efter kapten Ingleby-Lewis. Ett fyllo som råkar vara hennes pappa.

Det Lydia inte vet är att hennes ankomst inte är osedd, en man som bevakar huset ser henne komma. Och huset hon kommer till har en mörk historia. En historia vi får möta via en dagbok och det är ingen munter historia direkt. Dagboken skrivs av en kvinna som förälskar sig i en man, de flyttar ut på landet till en gård som hon betalar för och skrev över på honom. Hon blir isolerad på gården medan han roar sig för hennes pengar. En dag försvinner hon och ett brev indikerar att hon rymt till Amerika. Men några släktingar tror hon blivit mördad men kan inte hitta bevis. Kvinnan i fråga var förra ägarinnan av huset på Bleeding Heart Square och ryktet säger att det var den nuvarande ägaren som är den som mördade henne och det är därför han får mystiska paket med posten varje vecka.

Lydia lyckas bli indragen i denna härva samtidigt som hon måste skaffa sig ett arbete för att försörja sig och pappan, inte helt lätt för en överklassdam som aldrig behövt lyfta ett finger förut. Dessutom är både hennes mor och Marcus på henne om att de måste återförenas, det är viktigt för hans karriär. Det finns många människoöden i boken, människor som hamnat i en position de inte själva råder över eller kan förändra men de försöker i alla fall.

Boken vann Deckarakademins pris för bästa utländska deckare 2009. Trots att det inte är en deckare utan en spänningsroman. Boken är ganska tjock 447 sidor och tempot lugnt. Det är trots förekomsten av mord en stillsam historia som tar sin tid att berätta. Ibland tråkade tyvärr boken ur mig, många har talat om den som en sträckläsningsbok men jag lade ifrån mig den många gånger och under långa perioder så mig fångade den inte på det sättet. Men en bok om London under 30-talet är ju alltid en bok om London under 30-talet så jag gillade den ändå, alla har vi våra böjelser och miljöbeskrivningarna är riktigt riktigt bra.

Betyg: 3 out of 5 stars

Förlag: Månpocket
Utgiven: 201009
ISBN: 9789170018046
Antal sidor: 447

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

© Bea / PocketBlogg.se, 2010. | Inläggets permalänk | 1 kommentar | Etiketter: Andrew Taylor, Betyg 3, London, Mellankrigstid, mord, Mysterium

Maj-Britt, 55 år har låtit sig bli rejält överviktigt, till den grad att hon måste ha hemhjälp fastän hon verkligen hatar att få besök i sitt hem. Hon skrämmer alla vårdare, de ger upp efter bara några besök. Hon briljerar i sätten att få dem att inte komma tillbaka. Tills den dag en kavat ung tjej, Ellinor, med spinn på näsan kommer in och faktiskt ser bakom Maj-Britts hårda fasad. Hon tränger in, hon lyssnar av, vad är det Maj-Britt egentligen vill.

Monika är 38 år, framgångsrik chefsläkare men helt tom inuti. Något hände för längesedan, något som gör att Monika inte vågar släppa in känslor i sitt liv. Och överfaller de henne ser hon till att snabbt döda dem och sen försöka glömma.

Båda bär på en rädsla att avslöjas och en bakgrund som är så skambelagd att det präglar dem helt idag. Sträng religiös uppfostran och förbjuden sexualitet kan bryta ner människor men det går också att bryta med det som hänt, att hitta tillbaka till livet. Maj-Britt och Monikas vägar korsas på ett oväntat sätt, det är ingen enkel resa de gör var för sig och ibland tycker jag det blir lite för enkelt och lite för komplicerat, för litterärt tillrättalagt men det är ju trots allt en bok. Men som bok ställer den även frågor, kan man sona, förlåta och vad kostar det?

Boken överaskade mig, den var betydligt bättre än vad jag trodde den skulle vara, jag gillar Alvtegens språk och hur hon gör karaktärer levande. Jag gillar framför allt Ellinor och hon påminner en del om Lelle i Sara Lövestams Udda som jag också gillade skarpt.

Betyg: 4 out of 5 stars

Förlag: Anderson Pocket AB
Utgiven: 2006
ISBN: 9789185567317
Antal sidor: 315
Priser: Boken blev vald till årets bok av Månadens Boks läsare och nominerades till det prestigefyllda brittiska deckarpriset The Duncan Lawrie International Dagger 2007.

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

© Bea / PocketBlogg.se, 2010. | Inläggets permalänk | 3 kommentarer | Etiketter: Betyg 4, Karin Alvtegen, matmissbruk, religion, sexualitet, skam, straff, uppfostran

Gratulerar: ni är nominerade till Stora Kulturbloggpriset i kategorin bokbloggar.

Gissa om vi är stolta! Att bli nominerad igen året efter att vi tog hem priset är hur stort som helst. Det är en vitamininjektion av stora mått för det fortsatta läsandet och skrivandet.

Tycker du om oss, vill du att vi skall vinna priset, rösta då på oss här senast 10 november då omröstningen stänger.

De övriga nominerade är:

Kafka på jobbet
Shazam
Barnboksprat
En bokcirkel för alla

/De stolta bloggarna på Pocketblogg.se

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

© Bea / PocketBlogg.se, 2010. | Inläggets permalänk | 1 kommentar | Etiketter: kulturbloggspriset, tävling

Men antingen var boken väldigt intetsägande eller så drabbades min upplevelse av den fragmentariska läsningen för efter att jag läst ut boken mindes jag absolut ingenting av den. Fick bläddra fram och tillbaka och göra korta nedhugg i den för att minnas vad den alls handlade om. Inte bra.

Men vad minns jag då? Jo Mma Ramotswe är fundersam, varför är hon fortfarande ogift vill inte J.L.B.  Matekoni gifta sig med henne, var frieriet ett misstag? Eller är han bara lat och inte får tummen ur? Hon vågar inte tjata på honom för han har fullt upp att grubbla på det förslag som förståndarinnan på barnhemmet gett honom, ett som gör hon skräckslagen. Men för att skingra sina tankar får han en alldeles speciell kund, eller rättare sagt bilen är speciell. Och bilens ägare får hjälp av damernas detektivbyrå. En mycket rik kvinna får också hjälp, hon uppvaktas av flera män och vill gifta sig men vem av dem skall hon välja, är de ute efter kärlek eller pengar? Ett mycket speciellt barn hittas och hamnar på barnhemmet också, varför kan inte pojken prata och varför var han naken när han hittades? 2 frågor som får sitt svar så småningom.

Som vanligt är det småtrevligt, kortfattat, vardagligt och förnuftigt. Men så tråkigt. Det är bara att inse att de här böckerna inte riktar sig till mig. Borde nog inte försöka mig på fler av dem men vem vet på rea kanske någon slinker ner igen.

Betyg: 2 out of 5 stars

Förlag: Damm förlag
Utgiven: 200801
ISBN: 9789173512329
Antal sidor: 206

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Läs även andra bloggares åsikter om Alexander Mc Call Smith, Livets skafferi

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

© Bea / PocketBlogg.se, 2010. | Inläggets permalänk | 2 kommentarer | Etiketter: Alexander Mc Call Smith, Betyg 2, Botswana, Damernas detektivbyrå, Mma Ramotswe, serie