Agneta Sjödin har själv gått leden och jag tror mycket av det som händer på själva resan är självupplevt, det känns så och att det finns mycket av Agneta i Maria tror jag också men att detaljer ändrats och saker lagts till/dragits ifrån för att bygga en annan karaktär. På det hela taget känns boken äkta, det är säkerligen tankar och idéer som kan bubbla upp till ytan under en sådan lång vandring, nästan 80 mil på 19 dagar. Jag känner mycket väl igen hur man man börja ifrågasätta sitt liv, sin omvärld och hur man är/har varit när man går i sin ensamhet och är ganska utlämnad till att vända sig inåt för att syselsätta sig, benen går på av bara sig själv. Jag gillar hur Maria går snabbt, hur hon avverkar mil på mil och njuter av själva gåendet, för precis sådan är jag också. Känns skönt att veta att det går.

Maria är en person som är sökande som sökt efter sig själv och bekräftelse på den hon är, hon söker i förälskelsen och passionen men blir inte lycklig snarare späs olyckan på. Så vad skall hon göra för att bli lycklig, jakten på bekräftelsen övergår delvis till en jakt på lycka. Men för att finna lyckan måste hon släppa taget om gamla händelser och förlåta sig själv. Hur gör man det enklast? Hon får rådet av en ”mästare” att gå pilgrimsleden, den skall hjälpa henne att tyda tecknen.

Det här med tecknen börjar bli lite flumflum som i Paulo Coelho och de tycker jag man hade kunnat klara sig utan här. Ibland blir det djupa för ytligt och språkfattigt men samtidigt kanske man inte kan borra sig ner allt för djupt i de innersta tankarna? Däremot blir jag lite less på upprepningarna, det finns saker som återkommer om och om igen utan att tillföra boken något. Bokens starka sida för mig blir själva vandringsberättelsen, den som tar Maria de 80 milen, miljöskildringarna, människorna hon möter och det konkreta kring packning, fotvård och frustration när kroppen bråkar. Jag längtar verkligen tills jag själv får prova på den strapatsen.

Jag tror också att alla som läst boken undrar vem som är denna kända kloka visa man som kallas Mästaren. Men Agneta vägrar i intervjuer att avslöja vem det är men säger att hon inspirerats av Paulo Coelho och Deepak Chopra 2 män hon har träffat och intervjuat bla för TV4. Men är någon av dem kvinnotjusaren i boken?

[rating 3.5]

Förlag: Bazar
Utgiven: 200801
ISBN: 9789170281693
Antal sidor: 222

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

© Bea / PocketBlogg.se, 2010. | Inläggets permalänk | 1 kommentar | Etiketter: Agneta Sjödin, andligt, resa, vandring

Saknas någon bok säg till så lägger vi in den.

Vill du sponsra Pocketblogg.se så köp gärna via de sponsrade länkarna [A] = Adlibris och [B] = Bokus. En länk på bokens titel betyder att vi skrivit om den i någon form, oftast recension men det kan även vara från författarträffar odl. Efter hand vi läser böckerna kan detta inlägg komma att kompletteras med länkar.

12 steg till ett skönare mammaliv av Carina Nunstedt, Pocketförlaget, [A] [B]

Adam Smith av Bo Sandelin, SNS Förlag, [A] [B]

Alex Cross’s Trial av James Patterson, Richard Dilallo, Random House UK, Engelska, [A] [B]

Bequest av A K Shevchenko, Headline, Engelska, [A] [B]

Cementträdgården av Ian Mcewan, Brombergs, [A] [B]

Chronic City av Jonathan Lethem, Faber & Faber, Engelska, [A] [B]

D-dagen av Antony Beevor . Historiska Media, Storpocket, [A] [B]

Deeper Than the Dead av Tami Hoag, Orion Publishing Group, Engelska, [A] [B]

De som viskade av Orlando Figes, Historiska Media, Storpocket, [A] [B]

Divine Misdemeanors av Laurell K Hamilton, Transworld, Engelska, [A] [B]

Djävulens elixir av E T A Hoffman. Vertigo Förlag, Storpocket, [A] [B]

Edens bakgård av P C Jersild, Pocketförlaget, [A] [B]

En ny jord : ditt inre syfte av Eckhart Tolle, Ponto Pocket, [A] [B]

Espressoberättelser av Alexander McCall Smith, Ponto Pocket (del 2 i serien Scotland Street 44), [A] [B]

Ett land två folk. Israel-Palestinakonfliktens historia av Sören Wibeck, Historiska Media, [A] [B]

Even Money av Dick Francis, Felix Francis, Penguin Books Ltd., Engelska, [A] [B]

Flickan som kom till Auschwitz av Sören Sommelius, Historiska Media, [A] [B]

Historien om Gud av Karen Armstrong, Brombergs, [A] [B]

Jag finns av Maja-Maria Henriksson, Natur & Kultur, [A] [B]

Ju mörkare natten, desto ljusare är stjärnorna av Peter Weiderud, Ulf Carmesund, Broderskaps förlag, Storpocket, [A] [B]

Långsamhetens lov : eller vådan av att åka moped genom Louvren av Owe Wikström, Natur & Kultur, [A] [B]

Mobbarna och rättvisan av Maciej Zaremba, DN Pocket, [A] [B]

Om jag kunde drömma av Stephenie Meyer, Ponto Pocket, [A] [B]

Parrot and Olivier in America av Peter Carey, Faber & Faber, Engelska, [A] [B]

Paulo Coelho : A Warrior’s Liffe – A Biography of Paulo Coelho av Fernando Morais, Harper Collins UK, Engelska, [A] [B]

Ränderna går aldrig ur av Agnes Hellström, Månpocket, [A] [B]

Skadad : den sanna berättelsen om ett bortglömt barn av Cathy Glass, Norstedts, [A] [B]

The Blue Demon av David Hewson, Pan Books Ltd, Engelska, [A] [B]

The Defector av Daniel Silva, Penguin Books Ltd., Engelska, [A] [B]

The Hopeless Life Of Charlie Summers av Paul Torday, Orion Publishing Group, Engelska, [A] [B]

The Lost Symbol – A novel av Dan Brown, Random House USA, Engelska, [A] [B]

The Lost Symbol av Dan Brown, Transworld, Engelska, [A] [B]

Think Big – Make it happen in business and life av Donald Trump, Harper Collins USA, Engelska, [A] [B]

Tid att vara ensam av Patricia Tudor-Sandahl, Brombergs, [A] [B]

Till längtans försvar : eller vemodet i finsk tango av Owe Wikström, Natur & Kultur, [A] [B]

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

© Bea / PocketBlogg.se, 2010. | Inläggets permalänk | 5 kommentarer | Etiketter: Pocketutgivning

Bakhtiari är skicklig på att hitta personer att beskriva, att få livet i Sverige att framträda ur en invandrares perspektiv (men jag undrar hela tiden hur olika invandrare ställer sig till boken, pratar hon för dem alla?).

Huvudpersonerna i den här boken är familjen Irandoust, 2 vuxna och 2 barn som kommit till Sverige från Irak. Mamma Panthea som var känd kärnfysiker vid Tehrans universitet men som på grund av en helt oförstående och mest troligtvis mycket fördomsfull arbetsförmedlare hamnar i vikariepoolen för förskolan. Pappa Amir som var poet och bokförläggare i hemlandet hittar inte riktigt sin plats i Sveriges arbetsliv, han nekas lån för att starta bokhandel och hamnar tillslut i invandrarfällorna pizzabagare och taxichaufför. Sonen Shervin som jag tycker får väldigt lite utrymme i boken och som är svårt att få grepp om mer än att han är lite småfilosofisk. Tonårsdottern Bahar som framstår som den mest centrala figuren. Hon försöker leva ett svenskt liv och visar väldigt lite intresse för pappans prat om Iran och dess stolta tradition. Bahar skaffar en svensk pojkvän, Markus som därmed vävs in i historien.

Andra personer vi får träffa är Amirs bandomsvän som också hamnat i Sverige, pizzakunderna som inte bara får sig en pizza utan en hel föreläsning om Iran. Markus föräldrar och då särskilt mamman Pernilla som inte vill annat än att få lite av den exotism som sonens flickvän utgör. Markus farfar Bertil, typisk ”skånedemokrat”, invandrarfientlig tittar fram då och då för att ge en motvikt till allt, han ringer P1, skriver insändare om att de borde ut ur landet men samtidigt kan han inte låta bli att tycka om Bahar fram tills hon envisas med att börja bära slöja i sitt sökande efter identitet. Sen har vi Moses, Jamaicanen, rastafarin som bara väntar på att åka hem fortfarande efter 30 år och därmed tycker att lära sig svenska är helt onödigt. Ja här och var vävs personer in för att ge en samlad bild av hur det är att vara och möta invandrare. Hur möter de samhället, hur hanteras de av olika institutioner och vad händer när människor möts?

Bakhtiari väver samman alla sidor men jag tycker det inte sker så glappfritt som jag skulle vilja ha det. Några personer skulle lätt kunna lämnats utanför, de tillför inget utan det blir mest tjatigt och vissa personer kommer in i handlingen helt apropå utan att jag förstår hur. Bläddrar tillbaka titt som tätt för att försöka förstå men hittar sällan kopplingen.

Det finns gott om roliga och igenkännande anekdoter i boken som när Panthea bestämmer sig för att ta reda på vad svenskhet är. Med en forskares metoder och noggrannhet lånar hon böcker, skivor och pluggar in glosor. Hon förhör barnen på hur ord skall användas och det finns en lång utläggning om hur man tackar. Att tacka får dessutom bli en röd tråd genom boken liksom de iranska pistagenötterna.

Jag gillar boken men som sagt det kändes lite som en upprepning efter att ha läst Kan du säga schibolett? först. Historierna skiljer sig åt men familjesammanhållningen, kärleken, bemötandet, tankarna är i mångt och mycket väldigt lika men ändå olika.

En del kan nog tycka det är svårt att läsa fonetiskt för både den brutna svenskan och skånskan skrivs som det låter likaså Jamaica-engelskan. Jag tyckte det var skitjobbigt innan jag kom in i det men efter att ha lyssnat på några av kapitlen som ljudbok blev det helt naturligt, jag hörde då rösterna i skallen. Så den här boken kanske gör sig bättre som ljudbok i och med att språkliga ljudbilder har en stor betydelse.

Gillar du Ett öga rött och Montecore av Jonas Hassen Khemiri så kan det tänkas att du gillar denna också. Personligen tycker jag Khemiris böcker är vassare.

Slutligen måste jag säga att boken är roligare än vad omslaget ger sken av.

Betyg: 3 out of 5 stars

Förlag: Ordfront
Utgiven: 200602
ISBN: 9789170371998
Antal sidor: 298

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

© Bea / PocketBlogg.se, 2010. | Inläggets permalänk | 1 kommentar | Etiketter: Betyg 3, familjeliv, invandring, konflikter, Marjaneh Bakhtiari, rasism

Men såvida inte hela min egen barndom är en efterhandskonstruktion så känner jag så väl igen mig i Kjells berättelse. Att vara att barn som bara vill vara sig själv utan påtryckningar från andra. Jag var aldrig tjock och jag blev aldrig slagen men att vara pinnsmal och osynlig känns ungefär på samma sätt.  Även jag har råkat ut för sadistiska lärare, SYO-konsulenter med noll koll och rökande föräldrar som inte kan förstå hur jobbigt det är, så det var bara check check check…

Men när jag läser boken undrar jag om den är tänkt som en självömkande  biografi eller som en satirisk tillbakablick till 70- och 80-talet, då likformigheten var en dygd. För kan Kjell verkligen varit den absolut enda som genomskådade samhället, träffade han aldrig på likasinnade, trodde han aldrig att någon annan kunde längta efter något annat men kanske inte kunde/vågade?

Hur kommer det sig att det är först när Kjell är i övre tonåren och bantar bort sina överflödiga kilon som han verkar kunna förlika sig med sig själv och släppa lite av alla oförrätter han drabbats av som barn. Är det först när man uppfyller samhällets formel för ”normal” som man kan se på sig själv på ”rätt sätt” och lägga saker och ting bakom sig. Har man inte delvis förlorat sig själv då? Eller är det det som är att bli vuxen?

Jag var kluven när jag läste boken, jag retade mig på det lilla barnet med de vuxna tankarna men samtidigt högg det till i hjärtat när jag kände igen mig och det var befriande att läsa att jag inte är den enda som känt mig ”helt fel” fast utan vilja att vara ”helt rätt”. Skolan beskrivs på ett sätt jag så väl känner igen, alla förväntas vara så likadana att man inte ens kan tänka sig att någon är annorlunda, om man inte var klassens bråkstake eller snällaste ljushuvud så klart. Detta tar sig uttryck i en ganska bisarr scen i boken. Alla i klassen har fått klippa var sin ansiktsmask (den vänsterhänta tjejen tar en sax för högerhänta för att slippa känna sig annorlunda) och de skall dansa till afrikansk musik.

Margareta drar på volymen och säger att vi skall känna in hur det är att vara annorlunda. Jag börjar gråta för jag vill verkligen inte. Med min övervikt vet jag redan hur det är att vara annorlunda och om alla har masker på sig skiljer sig ingen utan alla blir istället likadana, fast på annorlunda sätt. Då blir Margareta arg. Barnen i Afrika får gråta för de vet hur riktig förtvivlan känns. De bor i små hyddor utan el och varje vecka blåser deras tak bort eftersom det är så dåligt väder i Afrika. Margareta drar masken över mitt ansikte för att mina tårar skall döljas. ”Kjell du måste också känna på hur det känns att vara annorlunda, det är nyttigt”.

Vissa saker är så skruvade att jag hoppas att Kjell Eriksson hittat på dem men tyvärr vet jag att det mycket väl har kunnat hända. Däremot vet jag att världen sällan är så svart-vit som den ter sig i boken men när man går längst minnenas promenadstråk tenderar det grå att tona bort och man minns bara det roliga, det tråkiga, de händelser som etsat fast sig och format den man sen blir. Barnet har oftast ett väldigt egocentriskt perspektiv och det är först som vuxen gråskalorna inträder och man lär sig som Kjells mamma säger ”Om man träffar en gris påtalar man det inte. Världen fungerar så, fråga inte varför, utan försök att sova”. Det är som liten svårt att inse varför man skall bli stor och varför sanningar inte får vara sanningar.

Men boken kan säkerligen också bara läsas som humor, igenkännande av tidsepoken utan att alls reflektera över Kjell som person. Det är säkert de människorna som var alla de som tysta såg på när Monster-Kim gav sig på Kjell livrädda för att själva drabbas.

Boken avslutas med lite information om Friends som förövrigt får 1 kr/såld bok samt efterord från Kjell Eriksson. Ett efterord som många skulle behöva läsa även om de aldrig orkar ta sig igenom en hel bok först. Ett ord som riktar sig till de som är livrädda för att bryta mot någon norm uppsatta av någon som man inte riktigt vet vem det är.

Betyg: 4 out of 5 stars

Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: 201006
ISBN: 9789174291100
Antal sidor: 256

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

© Bea / PocketBlogg.se, 2010. | Inläggets permalänk | 3 kommentarer | Etiketter: Betyg 4, Kjell, Kjell Eriksson, mobbing, Sverige, utanförskap

Harry Hole är en rätt skärpt polis trots sina personliga problem, men han är obekväm. När han lyckas göra ett ödesdigert misstag som borde ge honom sparken inträffar något osannolikt och Harry Hole byter avdelning. Han blir satt på att utreda nynazister i Oslo men kommer inte direkt någonstans i den utredningen eftersom hans före detta kollega blir mördad. Varför, vad var det hon hade kommit på spåren? Har det något att göra med det mycket speciella gevär som Harry bett henne om hjälp med ett gevär som ingen annan inom polisen verkar fästa någon betydelse till fastän det så uppenbart kommit till Norge av någon anledning.

Ganska snart börjar Harry förstå att saker och ting hänger ihop och alla trådar pekar bakåt i tiden, till andra världskriget och de norrmän som slogs på Hitlers sida. I boken får vi historiska tillbakablickar vi får följa en grupp unga norrmän som utbildas till SS-soldater och som skickas ut till fronten. Livet i skyttegraven är inte direkt glamoröst och det är beskrivet på ett sätt som inte alls glorifierar utan allt är med, hungern, lössen, hopplösheten. Personerna blir verkliga, man får en god inblick i vilka de var men kanske inte alltid vad som drev dem till fronten, vet de ens själva det,  däremot förstår man de val de gjorde efter att de kommit hem igen.

Harry förstår att något stort snart kommer att hända och att liken som börjar dyka upp pekar på det men vad. Harry har som vanligt ont om tid för att avslöja vem mördaren är och dennes motiv.

Boken har ett bra driv framåt och de historiska händelserna vävs in på ett bra sätt. Jag blandade bara ihop namnen på personerna ibland, är väl ovan vid norska namn helt enkelt. Men jag kan tycka att det ibland blir lite väl mycket trådar som går in i varandra, allt hänger ihop på ett lite väl enkelt sätt. Så liten är inte världen att allt hänger ihop så där snyggt. Däremot lyckas Jo Nesbø mycket väl med överraskningsmomenten, jag hade inte räknat ut allt (kanske just för att jag förväntade mig lite mindre korsade trådar).

Betyg: 3.5 out of 5 stars

Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: 200710
ISBN: 9789185625475
Antal sidor: 581

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Läs även vad Cecilia tycker om boken.

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

© Bea / PocketBlogg.se, 2010. | Inläggets permalänk | 1 kommentar | Etiketter: Betyg 3.5, Harry Hole, Jo Nesbø, Norge, serie

Boken utspelar sig en bit in i landet från Västkusten, tiden är 1970-tal och vi får följa Gunnar, son till svampkungen som inte träffat in mamma som bord vid havet på mycket länge. Gunnar är i 20-årsåldern och växer upp i skuggan av sin karismatiska pappa. Mannen som alla kvinnor faller för där ute bland löv, träd och svampar. Pappan Holger håller kurser i svampplockning och rar sig även med att plocka en och annan kvinna bakom en dunge. Bland annat den undersköna Madeleine som Gunnar fallit för. Men hon ser inte Gunnar. Men en dag kommer hans chans pappan skall åka bort nu skall han få Madeleine att se honom och bara honom. Det går dock inte riktigt som Gunnar planerat.

Boken handlar mycket om att hitta igen den egna identiteten. Gunnar har alltid stått där i skuggan av pappan och aldrig upptäckt vem han själv är och utan att veta vem man är kommer det bli svårt att upptäcka vem någon annan är. Kanske handlar identitet mycket om var man är och med vilka. Vad händer med Gunnar när han lämnar pappans element, skogen, och åker till mammans, havet?

Jag är själv väldigt mycket en skogsmänniska, jag känner mig trygg och hemma i skogen medan havet känns lite skrämmande även om ett bad i varmt saltvatten är underbart. Jag kan känna igen känslor som nämns i boken och jag kan se skogmiljöerna där framför mig. Jag får längtan ut till en smal skogsstig kantad av träd och en sol som glittrar mellan träden. Varje del i boken inleds med en svamp som får stå för temat i den delen, det ger en speciell inramning och trots att jag är allergisk mot svamp kan de fascinera mig. Att det finns så många olika sorter med så vitt skilda former och användningsområden. Holgers anekdoter kring svamp är mycket underhållande. Men det är egentligen det enda jag finner underhållande med boken också. För trots att den innehåller kärlek, konflikter, död så är det en otroligt färglös och händelsefattig bok.

Omslaget på boken är urtrist, hur sjutton fick jag med den här boken hem? Tur att den var så kort och med så stor text att det gick fort att läsa ut.

Betyg: 1 out of 5 stars

Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: 2008-01
ISBN: 9789100118662
Antal sidor: 235
Provläs hos smakprov.se

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

© Bea / PocketBlogg.se, 2010. | Inläggets permalänk | 3 kommentarer | Etiketter: Betyg 1, kärlek, Marie Hermansson, mord, svamp

Året är 2006, Mångkulturåret. Vi får följa familjen Abassi. Pappa Mehrdad som måste ge vissa partiers medlemmar ståpäls när de läser om denna invandrare från Iran som är mer svensk än svenskarna själva, pratar perfekt svenska, inte har en persisk matta där hemma, nä faktiskt inte en endaste synlig sak från Irak utan rena rama IKEA-hemmet och dessutom arbete som lärare på universitetet. Men de måste bli besvikna när de kommer till beskrivningen av Mehrdads fru, långtidssjukskriven, dålig svenska trots SFI och sitter mest isolerad hemma och Mehrdads mamma skall vi inte prata om, hennes ordföråd på svenska är extremt begränsat och hon har inga ambitioner alls att lära sig. Barnen är ganska olika Baran som är hiphoppare och har ett eget crew och bryr sig inte ett smack om vad pappa babblar om, Parisa som är ganska så insatt, drömmer om att bli fotograf och för att ta sig dit vill hon åka till Iran och fotografera en gammal religiös ceremoni.

Föräldrarna träter om huruvida det är rätt att dottern vill åka till det land de själva flytt ifrån, ett land som stenar kvionnor till döds, ett land där kvinnor måste täcka sig för att vistas på gatorna. Pappan tror att barnen kan få lite mer förståelse genom att fara dit medan mamman mest är rädd samtidigt som hon vill att barnen skall få träffas sin mormor och så får det bli, skall Parisa få åka till Tehran skall Baran med. Baran är inte direkt överförtjust i att behöva åka dit. De skall bo hos sin moster och kusin och förväntar sig nog att få komma till ett riktigt fattigt hem där kvinnorna går insvepta från topp till tå. Men så är det inte riktigt ”My God, det är inte Afganistan” som deras kusin konstant säger till dem.

Bokens persongalleri sträcker sig utanför familjen, deras vägar korsas av en rad andra människor. Familjens bosniska städerska som man bara måste älska, busschaförren Åke som har sin före detta svärmor Iran boende hos sig eftersom han inte kan hitta ett hem som är bra nog åt henne. Den vänskapliga kärleken mellan detta omaka par som inte kan tala med varandra får mig ofta tårögd. Iran har en väninna och det är Mehrdads mamma, en kvinna som också kommit till Sverige men som lämnat kvar sitt hjärta i Iran på det ställe där hennes andra som blev dödad. Hon har ett mindre tempel i hemmet över den förlorade sonen, hon ser inte Mehrdad. Mehrdads ses däremot av sin student Shahryar som dyrkar Mehrdad, studenten Rana ser honom också men inte på ett idoliferande sätt snarare tvärt om. Sen har vi stackars Sara som då och då debatterar med Mehrdad, partierna där Sara är med måste läsas snabbt för annars skäms man ihjäl, hade det varit film hade skämskudden åkt fram.

Mellan alla dessa människor föregår sig hela tiden ett smågnabbande eller ett högt teoretiskt resonemang kring integration, vad är bäst för invandraren själv. Men ingen av dem kan säga sig prata för alla, ingen av dem sitter inne med den enda sanna bilden. Inte ens föräldrarnas bild av Tehran visade sig stämma så vem skall man tro på, hur ser världen ut?

Boken är humoristisk i tonen och underliggande tema handlar mycket om familjeband, mamma, pappa, barn, syskon, längtan. Jag känner igen allt från grälen som startar redan vid frukostbordet till de oroliga telefonsamtalen när barnen är borta samt barnens lögner för att skona mamma från en sanning hon inte vill höra samtidigt som man ibland är brutalt ärlig och genast ångrar vad man sagt.

Boken är lite för lång, vissa scener hade man lätt kunnat kapa bort utan att boken förlorat på det men för det mesta är det ett humoristiskt språk som får mig att småle vilket gör att ”extramaterialet” inte känns betungande.

Förklaringen till titeln kommer mot slutet och den är ganska sammanfattande för boken när man väl får det förklarat för sig. Språket har en betydande roll i boken och det undertrycks av titeln. Och jag bara älskar när Parisa rättar Baran ”Honom, det heter honom”.

Betyg: 3 out of 5 stars

Förlag: Ordfront
Utgiven: 200909
ISBN: 9789170374371
Antal sidor: 424

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

© Bea / PocketBlogg.se, 2010. | Inläggets permalänk | 2 kommentarer | Etiketter: Betyg 3, integration, Marjaneh Bakhtiari, samhälle, Sverige

Boken tar sin avstamp i nutid, Inga en rätt så framgångsrik fotograf förlorar mycket plötsligt sin man och istället för att sörja gräver hon ner sig i jobb tills två år efter Mårtens död då rämnar allt, en kommentar från en bekant blir både katastrofal och förlösande. Inga tar några få saker med sig och flyr till familjens lilla torp på Marstrand. I en städiver som drar över henne hittar hon en låda med gamla brev och tidningsurklipp och blir nyfiken. Vem är det som skickat brev från Mombasa 1916, till vem och varför? Och varför ligger de tillsammans med urklipp om hur det flöt upp soldatlik på stränderna på Västkusten under första världskriget.

Parallellt med nutidshistorien får vi veta vilka som utväxlat breven och varför, vi får följa en ung kvinnas väg från en religiös familj ute på landet till Göteborg där hon arbetar som piga och träffar en själsfrände i den andra pigan. Pigorna växer upp, träffar män och livet tar sig en annan vändning. En vändning som flätar ihop deras vänskap allt mer.

Jag gillar de historiska bitarna i boken, myllret av folk, kläder, dofter, fukten, kylan allt beskrivs med inlevelse och kvinnornas ”kan själv”-anda är befriande att läsa. Nutidsbiten blir lite för mycket harlequinroman tycker jag, allt bara faller på plats hela tiden. Irriterande. Men språket är trevligt. Däremot undrar jag var de moraliska rätt/fel-diskussionerna som många säger finns i Maria Ernestams böcker är, kanske är denna bok ett undantag och jag får läsa någon annan för att finna det? För här berättas historien väldigt rakt upp och ner, allt i parallella kronologiska ordningar utan att några frågor egentligen ställs på sin spets.

Det är inte jublande bra, det är inte katastrofalt dåligt, det är rätt så typiskt svenskt, ”vanligt”. Kommer att tänka på Camilla Läckberg flera gånger under bokens gång dock tycker jag Maria Ernestam har ett mycket bättre språk men sättet att berätta på är precis som i Läckbergs böcker.

Betyg: 3 out of 5 stars

Förlag: Månpocket
Utgiven: 200902
ISBN: 9789170016707
Antal sidor: 302

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)
Läs även Karins recension hon gav den 3,5 i betyg.

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

© Bea / PocketBlogg.se, 2010. | Inläggets permalänk | 1 kommentar | Etiketter: 1:a världskriget, Betyg 3, död, Göteborg, Historia, kärlek, Maria Ernestam, Marstrand, Mombasa

Kanske måste man vara förälder, kanske måste man själv kunna sätta sig in i en situation där ingen tror på en och vill lyssna för att ha rätt behållning av boken för jag tycker att spänningen i mångt och mycket byggs upp av igenkänningsfaktorn. Boken är rätt långsam även om vi redan från sidan ett kastas in i handlingen, Sebastians bortrövande. Men trots sin långsamma upprullning av historien där man som läsare aldrig får nog med ledtrådar för att lista ut vem den skyldige är, men gissar hej vilt så läser jag på, jag vill veta vem svinet är.

Dock är boken lite platt ibland, vissa människor som har en stor betydelse beskrivs knappt, för att vara en bok om mänskliga psyket, vad får oss att göra vissa saker så lämnas exempelvis Mattias som blir dömd för brottet nästan obeskriven medan exempelvis en polis som Eva har kontakt med får alla sina matvanor beskrivna i detalj. Pedofilens tankar kommer in då och då men vi får en rätt så patetisk förklaring till varför han gör som han gör, här hade jag förväntat mig ett bättre försök att förklara vad som driver en pedofil, särskilt med tanke på att den frågan ställs flera gånger i boken. Jag retar mig också på alla män i boken, de beskrivs väldigt stereotypt, stora, starka som skall rädda kvinnor. Men Eva behöver inte räddas, en bit in i slutet förvandlas hon till något som hade kunnat utelämnas, en bra spänningsroman behöver inte förvandla en nedbruten desperat kvinna till värsta actionhjältinnan.

Så från att i början ha varit en bok som kändes rätt ok, så sjönk den i betyg när jag väl skulle fundera igenom vad jag tyckte. Men som deckare i hängmattan funkar den.

Boken innehåller även lite extrameterial, en intervju med författarinnan.

Betyg: 2.5 out of 5 stars

Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: 201004
ISBN: 9789186369293
Antal sidor: 392
Webbplats: Ingrid Elfsbergs webbplats

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

© Bea / PocketBlogg.se, 2010. | Inläggets permalänk | 1 kommentar | Etiketter: Betyg 2.5, Ingrid Elfberg, moderskap, pedofili

Arvid Lindman : en statsminister och hans tid av Anders Edwardsson, [A] [B]
Blekingegadelligan 1 av Peter Øvig Knudsen, [A] [B]
Blekingegadeligan 2 av Peter Øvig Knudsen, [A] [B]
Blodsbröder av Tommy Deogan, [A] [B]
Borta bäst av Sara Kadefors, [A] [B]
Campingland : en berättelse om flintastek, flukthål och förtältsromantik av Josefin Olevik, [A] [B]
Chicago av Alaa al-Aswany, [A] [B]
De från norr kommande leoparderna av Bodil Malmsten, [A] [B]
De oförglömliga av Gabriella Ahlström, [A] [B]
Den orolige mannen av Henning Mankell, [A] [B]
Den upplysta stigen av Kjell Eriksson, [A] [B]
Drick djupt av Anden : den helige Andes närvaro och gåvor i den kristnes personliga liv av Peter Halldorf, [A] [B]
Därför är jag republikan av Vilhelm Moberg, [B]
Fidel & Che – Revolutionsbröder av Simon Reid-Henry, [A] [B]
Filosofiska söndagsklubben av Alexander McCall Smith, [A] [B]
Frihet att välja av Milton Friedman, [A] [B]
Förbannade fred av Johanne Hildebrandt, [A] [B]
Geniet av David Baldacci, [A] [B]
Glädjedödarna – en bok om förmynderi av Mattias Svensson, [A] [B]
Jacobs Stege : triumfer och nederlag i en bankmans liv av Jacob Palmstierna, [A] [B]
Kalle Ankas Pocket 377[A] [B]
Kan man vara kristen? av , C. S.Lewis [A] [B]
Kjell av Kjell Eriksson, [A] [B]
Knasen Pocket 8[A] [B]
Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams, [A] [B]
Livet tillbaka av Hédi Fried, [A] [B]
Mamma, mormor och jag av Kim Kärnfalk, [A] [B]
Mord.net av Dan Buthler, [A] [B]
Mordet på Ragnhildsholmen av Mats Ahlstedt, [A] [B]
Mörkermannen av Unni Lindell, [A] [B]
Nekromantikerns flykt av Nick Perumov, [A] [B]
När barnet lagt sig av Michael Nyqvist, [A] [B]
One Piece 52 av Eiichiro Oda, [B]
Otvättad kärlek och helveteshundar av Chalres Bukowski, [A] [B]
Paula av Isabel Allende, [A] [B]
Peter Rätz : nio år som undercoveragent av Dick Sundevall, [A] [B]
Rymd utan stjärnor av Jonas Moström, [A] [B]
Rättvisans mörker av Donna Leon, [A] [B]
Se bra ut : 52 lysande idéer om hur du alltid visar ditt allra bästa jag av Linda Bird, [A] [B]
Sirenerna i Bagdad av Yasmina Khadra, [A] [B]
Spiggen av Erik Thulin, [A] [B]
Summan av dagarna av Isabel Allende, [A] [B]
Svart ros av Nora Roberts, [A] [B]
Sanningen om IKEA av Johan Stenebo, [A] [B]
Svåra sudokuboken av Mattias Boström, [A] [B]
Trygghets av Fredrik Stjernberg, [A] [B]
Tänk dig ett bättre liv av Annastina Vrethammar, [A] [B]
Världens lyckligaste folk: en bok om Danmark av Lena Sundström, [A] [B]
Äntligen äter jag vad jag vill av Allen Carr, [A] [B]
Ät vad du är : handbok för nutidsmänniskan av Eva Bülow, [A] [B]

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

© Bea / PocketBlogg.se, 2010. | Inläggets permalänk | 2 kommentarer | Etiketter: Pocketutgivning