PocketBlogg.se » Karinmedk

Kathryn Stockett: Niceville

Karinmedk — Fri, 04 Nov 2011 11:05:16 +0000

Den något klyschiga texten på bokens framsida ‘Tre kvinnor, två världar, en historia’ förstör kanske första intrycket av den här fina boken. Men läser man det för sig själv med en amerikans filmtrailer-röst så kanske man kan fnissa lite åt det istället och inte ta det så allvarligt.

Men faktum är ju att boken handlar om tre kvinnor. Vita, unga miss Skeeter och de svarta hembiträdena Aibileen och Minny. De lever i olika verkligheter i 60-talets Jackson, Mississippi. Segrigeringen mellan svart och vita är total och orättvisorna står som spön i backen. I princip alla vita hemmafruar har en svart hemhjälp som sköter om hushållet och barnen, medan de själva ser till att mannen mår bra och springer på föreningsträffar och välgörenhetsmiddagar. Skeeter återvänder till hemstaden efter universitetet och någonting börjar växa sig starkare inom henne. Hon ser rasismen bland hennes vita vänner och börjar fundera över hur de svarta hembiträdena behandlas.

En dag slinker den tabubelagda frågan ur henne, ”Hur är det att vara hembiträde i en vit familj egentligen?”. Svaret på frågan kommer inte enkelt, och kan bara pratas om bakom fördragna gardiner i köket hemma hos Aibileen. Men historierna visar sig vara många och alla hembiträden har sin egen att berätta. Relationen mellan vita och deras hembiträden är komplicerad, både kärleksfull men handlar även om medlidande. Skeeter och Aibileen kommer fram till att det här måste berättas så att alla kan höra. De börjar skriva på en bok i största hemlighet.

Niceville handlar om vardagen i Jackson och hur det smusslas och fixas bakom stängda dörrar. Man får en inblick i en del av USA’s historia och lär känna färgstarka människor. Jag gillar verkligen det här. Det är en varm och fin bok, full av kärlek, trots att den handlar om orättvisor och rasism. Det är fint förpackat helt enkelt. Jag fastnar i historien och vill läsa vidare för att se om de lyckas få ihop sin bok och vad som händer sen.

Författaren berättar själv på de sista sidorna i boken att det mesta i den är fiktion, men med tanke på att hon själv vuxit upp i Mississippi och haft hemhjälp i familjen känns historien ganska nära verkligheten. Hon skriver att hon aldrig någonsin kan veta hur det egentligen kändes att vara en svart kvinna i Mississippi på 60-talet, att ingen vit kvinna någonsin kan förstå. Men att det är livsviktigt att vi ändå försöker att förstå.

Nu ska jag bara se till att se filmen Niceville på bio, jag hoppas att de har lyckats fånga karaktärerna och ger den där känslan som jag hoppas på.

Betyg: 4 out of 5 stars
Förlag: Månpocket
Utgiven: 2011
ISBN: 9170018715
Antal sidor: 479 s

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Lena Sundström: Världens lyckligaste folk

Karinmedk — Sun, 30 Oct 2011 12:06:07 +0000

Lenas bok hade länge och väl legat o göttat till sig i hyllan innan jag fick tid och lust att läsa den. Och jag lyckades tajma det ganska bra i och med att det återigen var val i vårt grannland Danmark. För boken handlar om Dansk Folkeparti och deras framfart i Danmark. Nu när det har gått ett par år sedan boken skrev får man ett perspektiv som gör att det blir lite som att se i backspegeln. I Sverige har Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen, Lenas framtidsscenario blev till viss del sant.

För att kunna skriva den här boken bodde Lena en längre tid i Danmark. Hon berättar om sina vardagsbetraktelser och om människor hon möter. Diskuterar med invånarna, går i ‘Danska för nybörjare’ och försöker reda ut hur Danske Folkeparti kunde bli så stora och åsikterna så accepterade. Och hur kunde det bli sånt bråk om Muhammed-karikatyrerna?

Det är en allmänbildade bok och även om man inte är så intresserad av politik är den lätt att ta till sig. Ibland skrattade jag rakt ut åt de tokiga åsikterna och lagarna som finns i Danmark. Men samtidigt blir man bekymrad eftersom det är så nära oss svenskar. Vi kan inte längre säga att vi i alla fall inte släpper in dessa åsikter i riksdagen, för det är ju precis det vi gjort. Boken är vår verklighet också, i vissa situationer.

Men jag blir inte bara förfärad när jag läser boken, för vad hände i senaste valet i Danmark? Jo, Danske Folkeparti gick tillbaka rejält. Det finns chans att göra samma sak här i Sverige vid nästa val. Så även om boken nu har ett par år på nacken så är den tankeväckande och förklarar bakgrunden på ett bra sätt.

Det som drar ner betyget är att jag hade svårt att känna det där suget av att vilja läsa mer hela tiden, det tog lång tid att ta sig igenom den även om den inte är tjock. Den här typen av bok har ju inte någon cliffhanger eller gåta som ska lösas. Det är små berättelser som skrivs ner på ett lättillgängligt sätt, samtidigt som den är viktig.

Och som Lena skrev i boken när hon signerade den för mig vid förra årets bokmässa – ‘För att ord påverkar handling‘. Så läs!

Betyg: 3.5 out of 5 stars
Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: 2009
ISBN: 9186369466
Antal sidor: 342 s

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

David Nicholls: En dag

Karinmedk — Sun, 31 Jul 2011 12:40:56 +0000

Jag har länge gått och väntat på att hitta en sådan där riktigt bra bok. Du vet, känslan när man längtar efter nästa tillfälle när man kan ta upp boken och fortsätta läsa. Det handlar inte alltid om att historien är spännande eller dramatisk, den är bara så himla bra!

Jag hittade den här underbara boken efter att ha läst en artikel om kvinnan som startade förlaget Printz Publishing, Pia Printz. En dag blev den första boken som hon gav ut på sitt egna förlag.

Det är svårt att missa att En dag är en omtyckt bok när man väl står med den i handen. Den är översållad av citat och utrop från recensioner av den, och alla är såklart positiva. Alla har tyckt till om boken. Och på insidan pärmen längst bak står det även att boken ska bli film och visas på biograferna i oktober 2011. Det är alltså redan en succé, så det är säkert redan många av er som redan har läst den.

Men till er som inte gjort det, ska jag nu försöka förklara varför den är så himla bra! Det handlar om Emma och Dexter, Em och Dex, Dex och Em. De är perfekta för varandra, de växer upp ihop och deras liv fortsätter att korsas år efter år. Alla omkring dem påpekar att de nog är menade för varandra. Men livet vill annorlunda och vi får följa med på en snårig Harry mötte Sally-liknande histora genom 80- och 90-talets Storbrittannien, fram till 00-talets sista år. Varje kapitel utspelar sig på samma datum varje år, och man får på så sätt känslan av hur livet utvecklas och förändras hela tiden. Jag känner igen mig i händelser och historier, känslan av att försöka ta tag i sitt liv och den ständiga frågan som snurrar i huvudet när man är 20-någonting, Vad tusan ska det bli av mig? Att man hela tiden jämför sig med andra, och funderar på vad andra tycker och vad man kanske borde göra. Vi får vara med på Dexters festa-så-mycket-det-bara-går-perioder och Emmas författar drömmar. Kraschade förhållanden, samboliv och hur allt till slut verkar ordna sig… eller?

Det är varm bok, en vänlig, lycklig men också sorglig berättelse om kärlek och vänskap. Om livet. Allt blir inte alltid som man tänkt sig. Och ja, jag grät på slutet. Det enda som gör att den inte får fem stjärnor i betyg är att den ibland, kanske, blev lite klyschig. Men bara lite.

Betyg: 4.5 out of 5 stars

Orginaltitel: One day
Förlag: Printz Publishing
Utgiven: 2009
ISBN: 9197906727
Antal sidor: 431 s.

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Sheila O’Flanagan: Syskonkärlek

Karinmedk — Mon, 07 Jun 2010 16:46:44 +0000

Nej, det här blir ingen hyllning, lika bra att göra det klart med en gång. Jag har läst min beskärda del av chicklit, men det var när Marian Keyes fortfarande var bra. Nu var det ett tag sen jag var i närheten av genren och den här boken blev tyvärr ingen trevlig återträff.

Syskonkärlek kretsar kring Romy Kilkenny, som flytt från Irland och den trassliga relationen till familjen, och nu bor i Australien. Men när mamma Veronica plötsligt behöver opereras ringer hennes bror Darragh och vill att hon ska ta sitt ansvar och komma hem för att ta hand om sin mor när hon behöver hjälp efter operationen. Romy blir arg och ledsen eftersom hon känner sig orättvist behandlad – varför kan inte Darragh och hans familj göra det, eller deras syster Kathryn? Varför ska hon behöva bryta upp sitt liv och avbryta sin karriär?

Väl hemma på Irland får Romy jobba mycket med sig själv och sin relation till mamman och syskonen. Det är många oupplösta problem och frustrationer som ligger och gror under ytan överallt och det blir omtumlande för alla.

Det här kan vara en av de mest irriterande böcker jag läst. Jag blir helt galen på personligheterna som målas upp i boken. Klyschiga stereotyper och förutsägbart rakt igenom. Jag vill bara rycka tag i Romy, skaka om henne och ge henne lite jävlar anamma så att hon kan sluta be om ursäkt för sig själv. Det känns som att jag sitter och läser en såpig tv-serie. Visst kan jag kanske känna igen mig en del i jobbiga familjerelationer som kommer utav att man inte pratar med varandra rätt ut, men det är väl också allt. Det känns inte smart, rappt eller intelligent, egenskaper jag annars tycker att en chicklitt ska ha. Visst, huvudpersonen kan råka ut för all världens jävlighet, och visst ska hon resa på sig och bli starkare än innan… men, man kan faktiskt göra det med lite finess ändå.

Det enda som får mig att inte ge upp på halva vägen genom boken är att jag någonstans hoppas att jag ska bli överraskad eller fångad av historien. Men det händer inte. Det är bara så himla förutsägbart och ett himla ältande fram och tillbaka, och självklart med ett happy ending, som grädde på en alldeles för söt smaklös bakelse.

Förlåt, men det blir en 1:a i betyg.

Betyg: 1 out of 5 stars
Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: 201002
ISBN: 9789186067816
Antal sidor: 438

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Mia Skäringer: Dyngkåt och hur helig som helst

Karinmedk — Sat, 01 May 2010 07:34:09 +0000

Ibland tar det 2-3 veckor att läsa 160 sidor. Ibland tar det fyra timmar. Igår när jag packade upp ett nytt bokpaket fick jag den här i min hand. Den här lilla guldklimpen har varit efterlängtad. Jag älskar Mia Skäringer (Mia i komikerduon Mia & Klara), det ska väl kanske sägas först. Hon är befriande, helt gränslös och skitrolig.

Det här är en bok med krönikor från tidningen mama och delar ur hennes blogg som funnits i två omgångar. Krönikorna behandlar ämnen som familjeliv med 5 barn, man och hund, livet ute på en ö, relationer, vikt, sex, döden, dåligt självförtroende, prestationsångest… livet helt enkelt. Inget unikt med det egentligen, nej, det unika med Mia är hennes sätt att träffa precis rätt ton och språk. Det här går rätt in i hjärtat på mig. Tjong! Jag sitter trollbunden och suger i mig allt, vill bara ha mer! Hennes ärliga, härliga sätt att berätta och beskriva sina vardagsbetraktelser och livserfarenheter är så underbart befriande och förlösande. Hon sätter ord på mina känslor. MINA. Skitsamma att det handlar en hel del om familjeliv och småbarn. Det känns i hjärtat ändå, och känns äkta.

Texterna från bloggen är lika bra, men där är det mer dagbok och kortare funderingar. Här märker man även att hon får kritik från läsare eftersom hon i inlägg efter varandra får förklara och försvara vad hon tänkte med tidigare inlägg. Men för det mesta får hon kärlek från sina läsare, det märker man. Hon vill använda bloggen för att slå in väggar och ta bort skuld, en gång för alla fejsa alla krav och måsten som kommer med mammarollen. Du måste inte vara perfekt, du måste inte planera allt in i minsta detalj och en liten kris nu och då är bara utvecklande. Allvar och humor om vartannat i en härlig blandning. Jag faller pladask. Min dörr var visserligen redan öppen för Mia, men nu…. nu tror jag bestämt att hon bor här hos mig för gott.

Jag vet inte om det här är en bok som män/pappor/killar skulle tycka lika mycket om, men jag skulle önska att det var så. Om inte annat för att ha något att utgå ifrån när man diskuterar saker i en relation, jag skulle gärna vilja veta om man ser saker på samma sätt.

Summa kardemumma: Älska, älska, älska Mia Skäringer. LÄS!

Betyg: 5 out of 5 stars
Förlag: Månpocket
Utgiven: 201003
ISBN: 9170017565
Antal sidor: 169

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Danny Wattin: Ursäkta, men din själ dog nyss

Karinmedk — Tue, 13 Apr 2010 08:16:27 +0000

På bokmässan i höstas ramlade jag in på ett litet seminarie som Danny Wattin hade där han pratade om just den här boken, jag blev fascinerad och skrev om det här. Nu har jag alltså läst hela boken och ska försöka komma fram till vad jag tyckte om den.

Historien är på ett sätt en vanlig Romeo och Julia-berättelse, där missanpassad, osymmetrisk, bara till viss del förbättrad medelklass kille blir kär i en förbättrad men missanpassad överklass tjej. Ja, just det, välkommen till en värld där genmanipulering, konstbefruktning och handel med arvsanlag styr världen!

Medel- och överklass föder inte längre sina egna barn, för tänk vad det kan förstöra karriär och figur!? Istället har man föderskor som gör det åt en och man kan uppgradera gensammansättningen genom att välja tillägg, ur en katalog, som ger barnet efterfrågade egenskaper. Symmetriskt utseende, styrka och potens är samhällets ideal. Det är som en parallell värld där allting har dragits till sin spets.

Man kan inte bli annat än lite imponerad av Wattins fantasi. Det som gör att jag inte riktigt kan skratta är att det mesta av det som förekommer i boken i form av genteknik är hämtat från vår värld idag… det ger lite besk smak i munnen liksom. Den lilla kärlekshistoria som så småningom presenteras är rätt segstartad. Början av boken känns lite ostyrig och man har ingen aning om vilken tråd som ska bli själva huvudtråden, dessutom hoppar man lite i tiden fram och tillbaka. Det får i alla fall mig att tappa lite fokus och intresse. Jag förstår att författaren vill berätta så mycket som möjligt om den här parallella världen, men iband blir det lite långdraget. Men efter lite om och men och omkringberättande så blir det i de sista kapitlen lite mer riktning och fart.

Det är en helt okej bok, men kanske inget som berör mig. Men bokens ämne och den värld som målas upp är så udda, så jag tror säkert att jag kommer bära med mig den bara därför. Det är skruvat, och knasigt. Kopplingarna till rasbiologi och gentekniken är lite läskigt men underhållande. Jag tycker ändå att det är en läsvärd bok, bara för att få tankarna att surra lite kring vår genforskning och barnproduktion i världen.

Betyg: 3.5 out of 5 stars
Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: 201003
ISBN: 9186369210
Antal sidor: 303 (+ 15 sidor extra material

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Dennis Lehane: Patient 67/Shutter Island

Karinmedk — Thu, 25 Mar 2010 11:00:35 +0000

En fin dag i somras strosade jag runt på en loppis i Simrishamn och letade efter pocketböcker. Jag fastnade för den här.

Patient 67 blev film ganska nyligen, döptes om till Shutter Island med Leonardo DiCaprio i huvudrollen. Den har jag inte sett. Men jag måste säga att jag är rätt sugen på att göra det. Boken är som gjord för att bli film! Det är förfärliga stormar, mörka korridorer på mentalsjukhus och mystiska personer som smyger runt.

Det handlar om kriminalaren Teddy Daniels som blir skickad till Shutter Island för att lösa ett fall med en patient som försvunnit från Ashecliffe Hospital. Han har med sig sin nya kollega Chuck Aule. När de kommer fram med båten och tas emot av biträdande fängelsedirektör McPherson känner de direkt att det finns en viss misstänksamhet runt hela situationen. Personalen är motvilliga till att hjälpa till att lösa fallet och cheferna vägrar lämna ut information. Sjukhuset, som även fungerar som fängelse för fångar som dömts till psykvård, döljer något. Teddy och Chuck börjar snoka runt på ön och historien som rullas upp är spännande och lite läskig.

Det är en lättläst bok som man kommer in i snabbt. Jag tycker om miljöerna och 50-tals känslan. Historien är snyggt skriven och även om slutet kanske inte är helt oväntat, så blir det en surprise-effekt.

Jag har hört att det här inte är Lehanes bästa bok, så jag kanske ska ta mig an något annat av honom. Men jag gillar den här ändå. Bra underhållning. Det blir lite extra läskigt om man sitter o läser, ensam, om kvällen, på en buss med dämpad belysning medan man åker genom ett skogsparti….

Betyg: 3.5 out of 5 stars
Förlag: Månpocket
Utgiven: 2004, finns även som nyutgåva från 2010
ISBN: 9174290711
Antal sidor: 407

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Markus Zusak: Boktjuven

Karinmedk — Tue, 09 Mar 2010 08:00:20 +0000

Det känns så tråkigt att den här fina berättelsen är slut.

Liesel Meminger, Hans och Rosa Hubermann, Rudy Steiner och alla de andra på Himmel Straβe har följt med mig överallt. Min läsning har blivit ovanligt ryckig och oregelbunden den här gången, boken förtjänar bättre, men när jag väl plockat fram den är det som att kliva in i en film. Språket är så behagligt och historien engagerar.

Vi hamnar i det oroliga Tyskland 1939 och lär känna flickan Liesel som får en tuff start i livet då hon som nioåring mister sin lillebror och blir placerad i fosterhem eftersom hennes mamma försvinner, antagligen till koncentrationsläger. Hans och Rosa Hubermann blir nu hennes nya föräldrar och försöker lirka och stötta så gott det går för att få Liesel att gå vidare. Hans lär henne läsa och detta bli nyckeln till en helt ny värld för Liesel. Men i den fattiga familjen är livet hårt och böcker är en lyx man inte har råd med. Men ordens dragningskraft blir allt för stark och Liesel finner sig själv plötsligt stjäla böcker.

Ständigt närvarande genom hela berättelsen är Döden. Så här skriver h*n om bombningen av Köln den 30 maj.

Fem hundra själar. Jag bar dem i händerna, som resväskor. Eller så slängde jag dem över axeln. Det var bara barnen som jag bar i famnen. När jag väl var klar var himlen gul, som brinnande tidningspapper. Om jag tittade närmare kunde jag se orden – nyhetsrubriker, kommentarer om krigsutvecklingen och så vidare. Hur gärna hade jag inte velat slita ner alltihop, knyckla ihop tidningshimlen och kasta bort den. Men mina armar värkte och jag kunde inte kosta på mig att bränna fingrarna. Det fanns fortfarande så mycket arbete kvar att uträtta.

Det är en tung, mörk historia om död, kärlek och kampen för överlevnad. Men samtidigt är det berättelsen om de tyskar som faktiskt inte tyckte att det var rätt, det fanns dem som vågade stå upp mot orättvisan, om än i liten skala och på sitt egna sätt för att överleva.

Jag har hört att många inte alls fastnar för den här berättelsen och inte alls tycker att den står ut ifrån andra världskrigsskildringar. Men det tycker jag att den gör. Den känns mänsklig och nära, man får trots allt en liten strimma av hopp mitt i eländet. Berättelsen är underhållande, kärleksfull och varm. Och som sagt, det känns som att man själv går där längs Himmel Straβe i Molching och ser barnen spela fotboll och Rosa som skriker och klagar.

Bea har också läst den här boken, läs vad hon tyckte om den här!

Betyg: 4.5 out of 5 stars
Förlag: Damm förlag
Utgiven: 200909
ISBN: 9132157797
Antal sidor: 586

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Jonas Gardell: Om Gud

Karinmedk — Wed, 27 Jan 2010 08:00:31 +0000

Jag skulle kalla mig själv ganska ickereligiös. Eller svenssonreligiös. Jag tycker att det kan vara mysigt att sitta i en kyrka vid bröllop eller julkonsert. Men jag har ingen koll på Bibeln, mer än det lilla som sitter kvar sedan grundskolan. Det där med att definiera min tro och vad jag tror på har jag aldrig riktigt brytt mig om. Jag tror väl på något högre, något som styr oss lite eller som vakar över oss ibland. Men, när man tänker på all orättvisa, krig, död och katastrofer runt om i världen så blir man ju lite matt… Vad finns det för mening med det?

Så att läsa den här boken om Gud kändes främmande för mig. Jag hade nog aldrig brytt mig om den om det inte hade varit Gardell som skrivit den. Jag är ett Gardell-fan, jag facineras av honom och skrattar med honom. När jag såg honom på Bokmässan i höstas pratade han om sin andra bok på samma tema, Om Jesus, och det var väl då min nyfikenhet vaknade för den här boken.

Men… tyvärr. Om Gud håller inte riktigt för mina förväntningar. Jag vill så gärna att Gardells glädje, värme, träffsäkerhet och finurliga sätt ska lysa igenom. Men det gör inte det. Början och slutet är bra, mitten är en lång genomgång av Gamla Testamentet. Gardell lägger pusslet kring Gud, var kommer historierna ifrån och vad säger dem egentligen? I mina ögon är det ren religionshistoria, som den som man läste i skolan, om än lite trevligare berättad. Visst är det lättläst och visst finns de typiska små Gardell-fyndigheterna emellanåt, men jag tappar intresset och skumläser mig igenom vissa avsnitt.

Lite allmänbildning fastnar väl alltid ändå, historierna om Israel är lite intressant när man nu vet hur det har blivit. En annan sak som är tydlig är att berättelsen om Gud är, som Gardell skriver, som ett floddelta. Det finns en mängd olika berättelser som flätas in i varandra, delas igen och går åt skilda håll. Gardell är tydlig med att alla får ha sin bild av Gud, men påpekar också ibland vad han tycker är rätt och fel syn när det gäller extrema tankar och tolkningar av Bibelns texter.

Gardell hämtar upp det i slutet och får mig fast igen. Jag älskar hans små anekdoter från barndomen och hans reflektioner kring Guds kärlek. Tänk om det hade varit mer sånt!

Har man ett intresse för religionshistoria är det här säkert en trevlig bekantskap, men är man bara ett Gardell-fan så finns det bättre böcker.

Betyg: 3 out of 5 stars

Förlag: Nordstedts
Utgiven: 2009
ISBN: 9113020773
Antal sidor: 295 (inkl bonus material: Första kapitlet ur Om Jesus)

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Pocketbloggs årsbästalista 2009

Karinmedk — Fri, 01 Jan 2010 13:49:27 +0000

Många pocketböcker har det blivit. Vi har skrattat, gråtit, slukat, funderat, klurat, gett upp, plockat upp igen, och sedan skrivit om det. 2009 blev året då Pocketblogg.se såg dagens ljus, och med tanke på hur långt vi har kommit bara sedan i maj, så ser framtiden väldigt fin ut. Ungefär som en oöppnad pocketbok. Ni läsare har gjort det möjligt, och ni gör att vi vill fortsätta.

För att knyta ihop 2009-säcken så vill vi plocka fram våra pocketfavoriter under året som gått. Med denna lilla lista vill vi säga tack för allt, och hoppas att ni följer med oss även 2010. Det kommer bli kul!

Vi ses!

Bea: Helena von Zweigbergk – Ur vulkanens mun En bok som gör ont att läsa men en av de böcker jag ofta återkommer till i tankarna långt efteråt.

Cecilia: Jean-Christophe Grangé – I djävulens spår. En bok som har både driv, intressanta teologiska inslag och en deckargåta som höll mig i ett järngrepp.

Maria: Terry Pratchett – Wyrd Sisters. Tre egensinniga häxor spelar huvudrollen i denna spännande, ganska elaka och mycket roliga drift med fantasy och Shakespeare; en bok som gör mig glad när jag tänker på den.

Suzanne: Conn Iggulden – Stäppens Krigare En perfekt äventyrsbok för dig som vill veta mer om historien om Djingis Khan.

Jimmy: Kristofer Flensmarck – Almanacka Det konkreta möter det poetiska i ett lika spännande som vackert möte.

Karin K: Nicole Krauss – Kärlekens historia Mycket välskriven, underbar och speciell berättelse. Värmen sitter kvar länge. En av mina tre 5-poängare det här året. Den finaste.

Eva: Carina Dahl – Familjelyckan Är skriven som en familjekrönika med inslag av skröna, påminner mycket om sydländska författare, t ex Isabel Allende som är en annan av mina favoriter.

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?