PocketBlogg.se » Deckare

Boris Starling: Messias

Maria — Sun, 25 Jul 2010 07:00:44 +0000

Sommar i London. En man hittas mördad. Ett ovanligt brutalt mord och med ett märkligt kännetecken: mannens tunga är utskuren och i munnen har han en silversked. När ännu en man hittas mördad med en silversked i munnen inser Red Metcalfe vid Scotland Yard att en seriemördare är i farten. Men mördaren lämnar inga som helst spår efter sig, hans motiv är oklart och Red och hans team famlar i mörkret. Ska de lyckas finna mördaren innan denne hittar ett tredje offer?

Det här var en bok som jag inte tänkt läsa. Deckarmarknaden är överhopad med böcker om seriemördare. Författarna slår knut på sig själv för att överträffa kollegorna i hemska sätt att ta livet av människor, i komplicerade motiv för mördaren. Men när jag hittade boken på ett antikvariat tänkte jag att en dussindeckare kan vara värd 10 kronor.

Och visst. I ett avseende infriades mina förväntningar. Messias är på sätt och vis en dussindeckare. En ganska tröttsam berättelse om en mycket tröttsam seriemördare. Någonstans mellan mord 3 och 4 började jag ledsna på bestialiteterna. Desto mer av mördarens motiv som rullas upp desto mindre realistisk verkade han. När mördaren själv så småningom började föra sin egen talan dök trovärdigheten i botten. Hade det bara varit för mordgåtan hade jag inte läst ut boken.

Men. Messias är mer än så. Den är också berättelsen om polisen Red Metcalf. Berättelsen om hur mordutredningen påverkar honom och mal ner honom. Dessutom ges i korta kapitel återblickar på ett par avgörande händelser i Metcalfes förflutna och som väcker en del intressanta tankar om familjeband, lojalitet och skuld.

Vidare är språket bra. Berättelsen berättas i historiskt presens vilket skapar känslan av närvaro, verklighet och av tempo. Och tempo behövs. Det här är en ganska tjock bok och tack vare den ointressanta mordgåtan finns det åtskilliga sega passager. Starlings sätt att skriva räddade mig från att känna mig bli allt för uttråkad.

Men sammantaget tycker jag inte att det här en bra bok. Jag känner ingen längtan efter att läsa något mer av Boris Starling. Inte heller tror jag att jag kommer se den brittiska tv-serie som boken gett upphov till. Att den har blivit en tv-serie förvånar mig inte. De där spektakulära morden är som gjorda för att fästas på bild. Men den är nog inget för mig.

Boken finns inte att köpa på svenska på Adlibris eller Bokus. Inga andra böcker av författaren heller. Däremot finns det en del böcker på engelska.

Förlag: Månpocket
Utgiven: 2002
Sidantal: 456
ISBN 9789176438626

Betyg: 2.5 out of 5 stars

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Michael Simon: Dirty Sally

Maria — Sun, 18 Jul 2010 07:00:08 +0000

Austin, Texas 1988. En polis kör ut för ett stup. En politiskt aktiv ung man blir påkörd av en buss. En prostituerad hittas mördad på ett motellrum. Två olycksfall, ett mord. Tre dödsfall som inte tycks ha något samband. Särskilt som någon skickar ut likdelar av den döda prostituerade kvinnan till högt uppsatta personer i Austin.

Det blir kriminalpolis Dan Reeles uppgift att att finna kvinnans identitet och att hitta den som mördade henne. Samtidigt inser han att det finns flera frågetecken även rörande de bägge männens död. Blev de mördade? Och hänger de tre fallen samman?

Sommartid är deckartid. Jag vet inte vad det är med den svenska sommaren som får mig att frossa i ond bråd död. Men jag är inte ensam. Vi är många som plockar med oss en deckare till landet eller stranden. På tv visas brittiska deckare sommaren ut.

När jag började leta i bokhyllorna efter en trevlig sommardeckare kände jag alltså att jag var i gott sällskap. Och jag beslöt mig för att starta hårt ut. Simon Michaels Dirty Sally är så långt från Miss Marple och Morden i Midsomer som man kan komma. Amerikanskt hårdkokt. 1980-talet. Platsen är Austin, Texas. Mestadels ett Austin som inte är avsett för turisterna. Åtminstone inte för hyfsat normala, hyfsat trevliga turister. Smutsiga bakgator. Bordeller. Genomkorrupta poliser. Ännu mer korrupta företagare och andra höjdare. Och så vidare.

Med den miljön är det inte att förvåna sig över att boken börjar våldsamt och att det sedan bara blir värre. Någon idé att räkna liken är det inte. Det här är nog en av de mer våldsamma böcker jag läst. Och så mycket våld hade varit trist i händerna på en medelmåttig deckarförfattare.

Men jag tycker att Simon skriver bra. Ovanligt bra för att vara en deckarförfattare. Språket flyter lätt och ledigt, med ordvändningar som ibland får mig att rysa av välbehag. Särskilt skicklig är han på att beskriva våld. Med små medel lyckas han förmedla budskapet: det här är otäckt. Då ryser jag inte längre av välbehag. I stället börjar jag fundera på hur hemsk världen är. Det är snyggt gjort.

Överhuvudtaget tycker jag att boken är stilistiskt riktigt bra. Berättelsen växlar mellan första och tredje person vilket skapar en oväntad dynamik. Nutid varvas med Dan Reeles tankar om sitt förflutna, sin barndom. Det gör honom mer intressant som person och skapar en del frågor om varför han ser sig själv på ett visst sätt.

Det här är förmodligen en av de mörkaste deckare jag läst. Normalt brukar en deckare ha ljuspunkter, ett budskap om hopp. En känsla av att allt ordnar upp sig i slutet. De ljuspunkterna får man vänta på här. Cynismens mästare James Ellroy, som skrev böcker som L.A. Confidential och En Amerikansk myt, har en muntrare syn på mänskligheten.

Men det dystra buskapet till trots vill jag läsa mer. Dirty Sally har utgått från sortimentet på Adlibris och Bokus. Men Simons andra bok Sweet Virginia finns fortfarande att köpa. Den ska jag ha.

Förlag: Månpocket
Utgivningsår: 2005
Sidantal: 293
ISBN 978 9170013270

Betyg: 4.5 out of 5 stars

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Jo Nesbø: Rödhake

Bea — Mon, 12 Jul 2010 07:00:40 +0000

Jag är ingen van läsare av Jo Nesbø, har bara läst Snömannen tidigare och Rödhake är en tidigare vilket blev lite jobbigt eftersom jag visste vad som skulle hända med vissa personer.

Harry Hole är en rätt skärpt polis trots sina personliga problem, men han är obekväm. När han lyckas göra ett ödesdigert misstag som borde ge honom sparken inträffar något osannolikt och Harry Hole byter avdelning. Han blir satt på att utreda nynazister i Oslo men kommer inte direkt någonstans i den utredningen eftersom hans före detta kollega blir mördad. Varför, vad var det hon hade kommit på spåren? Har det något att göra med det mycket speciella gevär som Harry bett henne om hjälp med ett gevär som ingen annan inom polisen verkar fästa någon betydelse till fastän det så uppenbart kommit till Norge av någon anledning.

Ganska snart börjar Harry förstå att saker och ting hänger ihop och alla trådar pekar bakåt i tiden, till andra världskriget och de norrmän som slogs på Hitlers sida. I boken får vi historiska tillbakablickar vi får följa en grupp unga norrmän som utbildas till SS-soldater och som skickas ut till fronten. Livet i skyttegraven är inte direkt glamoröst och det är beskrivet på ett sätt som inte alls glorifierar utan allt är med, hungern, lössen, hopplösheten. Personerna blir verkliga, man får en god inblick i vilka de var men kanske inte alltid vad som drev dem till fronten, vet de ens själva det, däremot förstår man de val de gjorde efter att de kommit hem igen.

Harry förstår att något stort snart kommer att hända och att liken som börjar dyka upp pekar på det men vad. Harry har som vanligt ont om tid för att avslöja vem mördaren är och dennes motiv.

Boken har ett bra driv framåt och de historiska händelserna vävs in på ett bra sätt. Jag blandade bara ihop namnen på personerna ibland, är väl ovan vid norska namn helt enkelt. Men jag kan tycka att det ibland blir lite väl mycket trådar som går in i varandra, allt hänger ihop på ett lite väl enkelt sätt. Så liten är inte världen att allt hänger ihop så där snyggt. Däremot lyckas Jo Nesbø mycket väl med överraskningsmomenten, jag hade inte räknat ut allt (kanske just för att jag förväntade mig lite mindre korsade trådar).

Betyg: 3.5 out of 5 stars

Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: 200710
ISBN: 9789185625475
Antal sidor: 581

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Läs även vad Cecilia tycker om boken.

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

PJ Tracy: Levande bete

Cecilia — Sun, 11 Jul 2010 07:00:13 +0000

Kriminalpoliserna Leo Magozzi och Gino Rolseth är uttråkade. Ända sedan de löste sitt senaste stora mord, har det varit tunnsått med mordgåtor i tvillingstäderna Minneapolis och S:t Paul. Men när den åldrade och mycket omtyckte Morey Gilbert hittas död i plantskolan han driver tillsammans med sin fru upphör brottstorkan inte med ett lätt regn, utan med en flodvåg. Mordet följs av ytterligare två, också på äldre medborgare, utförda med samma vapen. Kopplingen mellan morden låter vänta på sig, men en sak står klar: offren har alla överlevt förintelsen. Men vem skulle döda överlevare från förintelsen?

Det tog mig lång tid att läsa ut PJ Tracys ”Levande bete”. Jag gillade deras första bok (det är en synonym för mor-dotter som skriver böcker ihop), ”Monkeewrench”, men uppföljaren var lite svårare att ta sig igenom. Magozzi och Rolseth får ett svårt fall på sitt bord, eftersom de åldrande judarna som hittas döda bor i samma bostadsområde och därmed har mycket gemensamt. Frågan är vilket sammanhang som kommer leda till mördaren? Sanningen är mer chockerande än vad Magozzi och Rolseth någonsin kunnat tro.

Som jag sa tog det tid för mig att ta mig igenom Levande bete. Även om själva mordgåtan är intressant, med 3 judar som överlevt förintelsen som offer, lyckas inte Magozzi och Rolseth fånga mitt intresse helt. Boken känns som en ljummen dussindeckare, trots sitt intressanta ämne. Jag vet inte om jag skulle kalla den läsvärd, men har man inget bättre för sig kanske Levande bete möjligtvis kan tjäna som förströelse.

Betyg: 2 out of 5 stars

Förlag: Bra böcker AB
Antal sidor: 352 st
Utgiven: 200708
ISBN: 9170024677

Köp boken på Adlibris eller Bokus (sponsrade länkar).

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Michael Connelly – Hotet

Cecilia — Fri, 09 Jul 2010 07:00:44 +0000

En tunna med stora mängder dödligt radioaktivt cesium har hamnat i orätta händer genom mordet på en vetenskapsman som haft tillgång till det livsfarliga ämnet. Den mördade har avrättats med två skott i bakhuvudet. Det spektakulära mordet tar Harry Bosch tillbaka in från kylan på avdelningen för ”Cold cases”. Nu är han på banan igen.
Det som till en början ser ut som ett rutinärende blir snart en angelägenhet för alla invånare i staden som riskerar att förgiftas av det försvunna radioaktiva ämnet. Aldrig tidigare har Harry Bosch och hans mannar ställts inför en sådan uppgift: det ultimata terrorhotet.

Jag ska ärligt erkänna att jag hade tröttnat lite på Connellys antihjälte Harry Bosch. Efter att ha läst bok på bok där Bosch super ner sig, sabbar alla relationer han har till dem som står honom nära men ändå lyckas lösa komplicerade mordfall blev jag helt enkelt lite less. Men Hotet – som jag hittade bland andra pocketar på en parkbänk på Rhodos – tilltalade mig från första sidan. Kanske för att Bosch återigen tvingas samarbeta med FBI-agenten Rachel Walling, kanske för att boken inte handlar om ett dussinmord utan något mycket värre; radioaktivt material i händerna på fel personer.

Kanske är det min inre katastrofmänniska som gör att jag tänder till lite extra när jag läser en bok som denna. Kanske behöver vi nalkas det fruktansvärda, hemska genom att läsa om dem i böcker. Jag vet att åtminstone jag fungerar så, desto blodigare och hemskare en deckare är desto mer intresserad blir jag. Nu är förvisso inte Hotet särskilt blodig, men den där krypande känslan av att Bosch och hans kollegor har bråttom att hitta cesiumet gör att jag hålls fast. En bra deckare, som faktiskt gör mig sugen på att läsa om några gamla böcker om Harry Bosch igen.

Betyg: 4 out of 5 stars

Förlag: Norstedts
Antal sidor: 221 st
Utgiven: 2010-03
ISBN: 9113026925

Köp boken på Adlibris eller Bokus (sponsrade länkar).

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Buthler & Öhrlund: Mord.net

Cecilia — Sun, 04 Jul 2010 20:12:45 +0000

En ung flicka i Hässelby blir brutalt ihjälskjuten av en tysk ingenjör hon aldrig träffat. En fyrtiosjuårig mor i Australien och en av topparna i Stockholms finansvärld förvandlas plötsligt till kallblodiga mördare. Varför mördar en ledande politiker i Italien ägaren till ett pappersföretag i Malmö? Världens poliskårer står maktlösa när en våg av ouppklarade mord sveper över en lång rad länder. Den svenske polisen Jacob Colt arbetar med några av fallen, och tar kontakt med utländska kollegor för att komma gärningsmännen på spåren – spår, som leder mot internet.

Mord.net var en rätt omtalad debutroman av den debuterande deckarduon Buthler & Öhrlund. Själv läste jag boken ett par år efter att den kom ut, men tyckte mycket om den. Kanske för att inte polismännen i berättelsen står i fokus, utan det är brotten som handlingen kretsar kring. Brott, som genom sina välplanerade omständigheter blir mycket, mycket svårlösta.

I boken får vi inte bara följa Jacob Colt, utan även hans internationella kollegor. I och med att fokus hela tiden flyttas mellan olika poliser, och olika gärningsmän, fastnar man aldrig utan läsandet flyter på. Sakta men säkert nystas gåtan med de vitt skilda morden upp, och som vanligt finns det mer i bilden än vad som kan ses för blotta ögat.

Det som gör att jag fastnar lite extra för Mord.net är just internetkopplingen. Att allt fler brott har kopplingar till internet känner nog alla till, men genom böcker som just denna får man en ökad inblick i vad som faktiskt är möjligt att göra via nätet. Visserligen har ämnet redan avhandlats i några deckare – exempelvis Mankells Brandvägg – men jag ser fram emot fler kriminalromaner som handlar om brott relaterade till nätet. Buthler & Öhrlunds uppföljare till Mord.net – En nästan vanlig man – finns tillgänglig på pocket nu, och även om den inte verkar ha samma tema som Mord.net är det en bok jag definitivt kommer läsa.

Betyg: 4 out of 5 stars

Förlag: Damm förlag
Antal sidor: 439 st
Utgiven: 2007
ISBN: 789173513531

Läs även vad Beatrice tyckte om Mord.net.

Köp boken på Adlibris eller Bokus (sponsrade länkar).

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Grete-Lise Holm: Ömorden

Cecilia — Thu, 01 Jul 2010 07:00:38 +0000

Mitt under 86-årige Gustav Kwiums begravning uppstår oro i kyrkan. En senil gammal dam vacklar fram mot kistan och slår sin krycka så hårt mot kistlocket att blommorna flyger iväg. ”Nej”, avbryter hon prästen. ”Han har inte kallats hem till Gud. Han blev bortröstad av Örådet. Som i Robinson i teve.”
Journalisten Karin Sommer befinner sig på den lilla ön Skejø i utkanten av Sjællandspostens distrikt. Hon är där för att skriva några artiklar om livet på ön och hör snart rykten om en serie märkliga dödsfall på ålderdomshemmet. Först bryr hon sig inte om dem, för vem skulle vara intresserad av att ta livet av döende människor? Men ryktet vill inte lägga sig och Karins efterforskningar sätter henne i kontakt med bland andra några unga satanister, en kvinnlig präst, en lokal politiker som förespråkar aktiv dödshjälp – och inte minst en läkare med kvinnotycke. Är det någon som tar livet av öns åldringar, och isåfall vem?

Ömorden handlar förvisso om ett mord, men för mig är det tveksamt om den ska räknas till en deckare. Istället är det en trevlig bok om livet på en liten ö i Danmark, med allt vad det innebär. I boken får vi följa Karin Sommers försök att lära känna den lilla öns innevånare, där det både finns klasskillnader och original. Själva mordgåtan, som alltså handlar om huruvida någon långsamt tar död på ålderdomshemmets invånare, har förvisso förutsättningarna för att bli riktigt spännande, men når aldrig riktigt dit. Istället upplever jag boken som en roman om ö-liv med spännande inslag.

Söker man en spännande deckare med snabba vändningar och tät intrig ska man nog köpa en annan bok, men vill man ha en bok för lata dagar i hammocken som innehåller både kärlek, mysterier och udda människoporträtt berättade i makligt tempo är Grete-Lise Holms Ömorden en trevlig bekantskap.

Betyg: 3 out of 5 stars

Förlag: Piratförlaget
Antal sidor: 351 st
Utgiven: 2005-02
ISBN10: 9164201384

Köp boken på Adlibis eller Bokus (sponsrade länkar).

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Jo Nesbø: Rödhake

Cecilia — Mon, 28 Jun 2010 21:23:53 +0000

I Oslos nynazistiska kretsar styrs verksamheten med järnhand av någon med kodnamnet Prinsen. Utredningen handlar på Harry Holes bord, som dock får annat att göra när hans kollega brutalt mördas. Under utredningarnas gång upptäcks en oväntad koppling till ett mörkt kapitel i landets historia, den grupp av norska frontmän som kämpade på Hitlers sida under andra världskriget. Allt tyder på att en av dem är tillbaka, som återuppstånden från de döda, för att hämnas. Denne vålnad skördar offer efter offer i ett helt lamslaget Oslo – och klockan börjar rinna ut för Harry Hole, som försöker hitta mördaren.

Jag blev positivt överraskad av Nesbøs Rödhake. Visserligen har jag läst andra böcker i serien om Harry Hole som jag gillat, men i ärlighetens namn var jag inte alltför förtjust i Kackerlackorna som är föregångare till Rödhake. När jag dessutom insåg att boken till viss del innehåller tillbakablickar i historien var jag nära att lägga ifrån mig den, eftersom sådana passager oftast får mig att tappa intresset.

Men på något sätt lyckas Nesbø hålla kvar mitt intresse från första sidan till sista. Kanske är det för att historien har flera parallella spår som vart och ett är intressanta nog för en egen bok. Att exempelvis få läsa om norrmän som kämpade för Hitler under andra världskriget är intressant, framförallt när det sätts i relation till hur personerna ifråga valt att gå vidare efter det. Dessutom skadar det inte att boken i och med upplösningen lyckas förvåna åtminstone mig både en och två gånger. Rödhake gör mig kort och gott nyfiken att läsa fler böcker av Nesbø.

Betyg: 3.5 out of 5 stars

Förlag: Pocketförlaget
Antal sidor: 481 st
Utgiven: 200710
ISBN10: 9185625477

Köp boken på Adlibris eller Bokus (sponsrade länkar).

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Henning Mankell: Den orolige mannen

Cecilia — Wed, 23 Jun 2010 07:00:43 +0000

En vinterdag 2008 försvinner en pensionerad hög marinofficer, Håkan von Enke, under sin dagliga promenad i Lilljansskogen. För Kurt Wallander blir det en personlig fråga av högsta rang, von Enke är nämligen Linda Wallanders svärfar och hennes lilla dotters farfar. Trots att utredningen handläggs av polisen i Stockholm kan Kurt Wallander inte låta bli att engagera sig, han söker bakåt i von Enkes militära karriär för att hitta lösningen.
När sedan också von Enkes hustru Louise försvinner, lika spårlöst, lika gåtfullt, blir hans engagemang om möjligt ännu större. Varför har det gamla paret försvunnit? Har ett brott begåtts, eller har de gett sig av självmant?

Henning Mankells sista bok om kriminalkommissarien Kurt Wallander släpptes tio år efter att den senaste Wallanderboken kom ut. Och det är en förändrad Wallander vi möter på bokens 555 sidor. Wallander har åldrats, fyllt 60 år och bävar inför framtiden. Framförallt skräms han av de plötsliga minnesförluster han drabbas av, som kommer från ingenstans och får honom att glömma både var han är och vad han ska göra. Samtidigt leder hans utredning om Lindas svärföräldrar honom till områden han tidigare aldrig satt sig in i; svensk utrikespolitik, militärens roll och spionaffärerna under det kalla kriget.

Den orolige mannen har fått svidande kritik. Bland annat tycker Svenska Dagbladets Magnus Persson att boken är taffligt skriven, och Bokhoras Johanna Ö önskar att hon sluppit läsa den. Samtidigt finns det dem som gillat boken också, som Kulturbloggen. Själv sällar jag mig till den skara som ändå tycker om Den orolige mannen. Den har ett sällsamt, lugnt tempo men lyckas ändå hålla mitt intresse uppe. Jag tycker mycket om det faktum att en stor del av boken handlar om Wallanders åldrande, hans tankar och funderingar kring hur den egna kroppen långsamt ger upp ger berättelsen ännu en dimension. Att vi dessutom får återse flera gamla Wallanderkaraktärer i boken gör den till en värdig avslutning av en serie som för många är själva essensen av de svenska kriminalromanerna.

Visst har De orolige mannen även sina brister – dialogen känns onaturlig och tillrättalagd, den hade kanske tjänat på att redigeras lite hårdare, men jag kan inte låta bli att tycka om den. I mitt tycke är den kanske inte en rafflande kriminalroman, utan istället en bok om ett mystiskt försvinnande, om den svenska militärens roll under det kalla kriget, och om en man som kämpar med med sin självbild på ålderns höst.

Betyg: 4 out of 5 stars

Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: 201006
Antal sidor: 555 st
ISBN10: 9186369431

Köp boken på Adlibris eller Bokus (sponsrade länkar).

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Mons Kallentoft: Höstoffer

Cecilia — Thu, 10 Jun 2010 18:15:53 +0000

Malin Fors liv är inte enkelt. Efter att hennes försök att lappa ihop förhållandet med Janne, blir flaskan en allt bättre vän. Suget efter tequilan växer, samtidigt som hon hamnar i en mordgåta som mer än någonsin kräver hennes intellekt. Advokat Jerry Petersson, miljonär känd för sin extravaganta livsstil och ny ägare till anrika Skogså slott, hittas mördad i vallgraven en stilla höstmorgon. Han kommer inte ta några fler uppdrag. Men hur hamnade han i vallgraven? Varför mördades han? Och framförallt – av vem?.

Höstoffer är Kallentofts tredje bok om poliskommissarien Malin Fors. Eftersom jag verkligen gillade de två första böckerna – Midvinterblod och Sommardöden – bestämde jag mig för att läsa Höstoffer så fort jag lagt vantarna på den. I boken får vi följa hur Malin hamnar närmare och närmare botten, hur hon famlar efter tequilan när allt känns tungt. Samtidigt kräver hennes arbete alltmer av henne, vilket gör att Malin balanserar på en tunn lina med alkoholen i ena handen, och sitt liv i den andra.

Och det är här behållningen finns i Kallentofts böcker. Han låter inte sin hjälte fortsätta likadant i bok efter bok, utan han låter henne förändras. Möta nya utmaningar, utvecklas både som människa och polis. I Höstoffer låter Kallentoft sin hjältinna vackla på ruinens brant, och det känns bra att för en gångs skull få läsa om en kvinnlig alkoholist (även om konceptet ”deckare med sliten polis i huvudrollen” känns ganska uttjatat). Förutom de fina personporträtten och spänningen fastnar jag för Kallentofts språk. Han har en förmåga att sätta en alldeles särskild ton i sina böcker, och det är det som får mig att återvända till hans böcker om Malin Fors om och om igen. Jag hoppas de blir många, många fler.

Betyg: 3.5 out of 5 stars

Förlag: Pocketförlaget
Webb: MonsKallentoft.se
Antal sidor: 440
Utgiven: 2010-05
ISBN10: 9186067613

Köp boken på Adlibris eller Bokus (sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?