PocketBlogg.se » Betyg 4.5

Michael Simon: Dirty Sally

Maria — Sun, 18 Jul 2010 07:00:08 +0000

Austin, Texas 1988. En polis kör ut för ett stup. En politiskt aktiv ung man blir påkörd av en buss. En prostituerad hittas mördad på ett motellrum. Två olycksfall, ett mord. Tre dödsfall som inte tycks ha något samband. Särskilt som någon skickar ut likdelar av den döda prostituerade kvinnan till högt uppsatta personer i Austin.

Det blir kriminalpolis Dan Reeles uppgift att att finna kvinnans identitet och att hitta den som mördade henne. Samtidigt inser han att det finns flera frågetecken även rörande de bägge männens död. Blev de mördade? Och hänger de tre fallen samman?

Sommartid är deckartid. Jag vet inte vad det är med den svenska sommaren som får mig att frossa i ond bråd död. Men jag är inte ensam. Vi är många som plockar med oss en deckare till landet eller stranden. På tv visas brittiska deckare sommaren ut.

När jag började leta i bokhyllorna efter en trevlig sommardeckare kände jag alltså att jag var i gott sällskap. Och jag beslöt mig för att starta hårt ut. Simon Michaels Dirty Sally är så långt från Miss Marple och Morden i Midsomer som man kan komma. Amerikanskt hårdkokt. 1980-talet. Platsen är Austin, Texas. Mestadels ett Austin som inte är avsett för turisterna. Åtminstone inte för hyfsat normala, hyfsat trevliga turister. Smutsiga bakgator. Bordeller. Genomkorrupta poliser. Ännu mer korrupta företagare och andra höjdare. Och så vidare.

Med den miljön är det inte att förvåna sig över att boken börjar våldsamt och att det sedan bara blir värre. Någon idé att räkna liken är det inte. Det här är nog en av de mer våldsamma böcker jag läst. Och så mycket våld hade varit trist i händerna på en medelmåttig deckarförfattare.

Men jag tycker att Simon skriver bra. Ovanligt bra för att vara en deckarförfattare. Språket flyter lätt och ledigt, med ordvändningar som ibland får mig att rysa av välbehag. Särskilt skicklig är han på att beskriva våld. Med små medel lyckas han förmedla budskapet: det här är otäckt. Då ryser jag inte längre av välbehag. I stället börjar jag fundera på hur hemsk världen är. Det är snyggt gjort.

Överhuvudtaget tycker jag att boken är stilistiskt riktigt bra. Berättelsen växlar mellan första och tredje person vilket skapar en oväntad dynamik. Nutid varvas med Dan Reeles tankar om sitt förflutna, sin barndom. Det gör honom mer intressant som person och skapar en del frågor om varför han ser sig själv på ett visst sätt.

Det här är förmodligen en av de mörkaste deckare jag läst. Normalt brukar en deckare ha ljuspunkter, ett budskap om hopp. En känsla av att allt ordnar upp sig i slutet. De ljuspunkterna får man vänta på här. Cynismens mästare James Ellroy, som skrev böcker som L.A. Confidential och En Amerikansk myt, har en muntrare syn på mänskligheten.

Men det dystra buskapet till trots vill jag läsa mer. Dirty Sally har utgått från sortimentet på Adlibris och Bokus. Men Simons andra bok Sweet Virginia finns fortfarande att köpa. Den ska jag ha.

Förlag: Månpocket
Utgivningsår: 2005
Sidantal: 293
ISBN 978 9170013270

Betyg: 4.5 out of 5 stars

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Rachel Cohn & David Levithan: Nick & Norah’s oändliga låtlista

Evalution — Sat, 10 Jul 2010 20:10:40 +0000

Detta är en bok från Pocketförlaget i serien IRL, ”utvald läsning för dig som älskar upplevelser, utmaningar och starka känslor in real life”.

Serien riktar sig till en yngre publik, om än inte riktigt till de lägre tonåren utan mera till kategorin ”unga vuxna”, och i det här fallet tycker jag att man har gjort en klockren träff. Boken är ändå rent ut sagt njutbar att läsa även för oss som har passerat kategorin ungdom om man räknar levnadsår.

Man kastas rakt in i handlingen och den drivs framåt i ett rasande tempo. Både Nick och Norah är besvikna och svikna i historiens början, och impulsen ”måtte hon inte se mig nu” leder till en kyss, som visar sig vara betydligt mera passionerad än vad någon av dem trodde. Även läsaren dras med i virveln av känslor, musik och upplevelser genom de båda författarnas rappa berättarkonst och tekniken att berätta vartannat kapitel.

Språket är fascinerande och en extra eloge vill jag ge till översättaren Hanna Larsson. Jag citerar ett stycke ur ett av Nick’s kapitel: - Först tittar hon på mig som om jag vore precis vem som helst förutom killen hon nyss hånglade upp, men så lägger hon handen över min arm på ett sätt som gör att jag blir medveten om att jag har en arm, för att sen göra en ansats att springa iväg samtidigt som hon ser på mig på samma sätt som man ser på ett cancersjukt barn. – Och så från ett av Norah’s – Jag skulle kunna offra vitala kroppsdelar för en kille som skriver låttexter till mig. Ena njuren? Äh, båda två? Varsågod Nick, de är dina – bara du skriver till mig…-… Hon har gjort honom till en bitter gammal kuf innan han ens har åldern inne för att köpa alkohol, en sån som misstror och skriver hånfulla låtar om kvinnor, och som för all framtid kommer att tro att alla brudar är lika falska och slampiga som hon som krossade hans hjärta. -

Hela berättelsen utspelar sig under en natt som känns oändlig. Hur det slutar? Ja, det vet man aldrig. Att kasta sig ut i det okända är att leva på hoppet, säger Norah – och man skulle gärna läsa en fortsättning! Boken har f ö också blivit film, vilket jag funderar på att kolla i dvd-uthyrningen!

Se förlagets egen presentation.

Betyg: 4.5 out of 5 stars

Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: 2010
ISBN: 978-91-86369-08-8
Antal sidor: 197

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Kate Morton: Den glömda trädgården

Bea — Thu, 22 Apr 2010 09:45:48 +0000

Den glömda trädgården var en bok som lockade mig för att baksidetexten pratade om att en sagobok hade en betydande roll för handlingen och bilden på ett engelskt gods. Efter att ha läst Desirada var jag dock lite tveksam till att den skulle utspela sig över tre generationer. I Desirada gjorde det boken mycket rörig. Men nyfikenheten tog över, jag menar England i början av 1900 hur fel kan det bli; skitiga gator, frasande kjolar, engelskt herresäte och en familjehemlighet i Cornwall.

Jag blev inte besviken, det var en riktig blandvändare och på slutet läste jag så fort jag bara kom åt några minuter, medan jag rörde i middagsgrytan, på toa och på fikarasten på jobbet. Jag var helt uppslukad av Cassandra och hennes förfäders (eller skall man säga förmödrars?) öde.

Boken som är starkt influerad av Frances Hodgson Burnetts barn- och ungdomsbok Den hemliga trädgården (som förövrigt filmatiserades 1993) och täcker in tiden 1900-2005. Vi får möta Nell som 4 år gammal som övergivs på ett passagerarfartyg mellan England och Australien. Kvinnan som kallas Sageberätterskan som bett henne gömma sig en liten stund försvinner spårlöst. När Nell är 21 år får hon veta av sin far att de inte är biologiska föräldrar utan att de hittat henne övergivna på kajen, hela Nells identitet rasar och hon går hela sitt liv och undrar vem hon är. 1975 får Nell ytterligare en pusselbit till sin egen historia och beger sig över till England och Blackhurst Manor i Cornwall, ett gods som nu är på väg att bli hotell och som har en gåtfull historia. Nell luskar bland byborna och kommer allt närmre sanningen men är tvungen att åka tillbaka till Australien innan alla bitar är på plats. 2005 hittar barnbarnet Cassandra en sagobok bland mormoderns kvarlevor och ett testamente på ett litet hus i England, ingen förklaring till varför huset är hennes mer än att hon kommer förstå när den dagen kommer. Cassandra blir nyfiken, vad hände egentligen med hon som skrev sagoboken, det finns väldigt lite om henne och varför har mormor Nell köpt ett hus i England. Så även Cassandra ger sig iväg till Cornwall för att söka sanningen om mormor. Det hon hittar är en väl behållen hemlighet under ett helt sekel samt en bortglömd trädgård.

Vi får följa historiens gång i pusselbitar, lite från varje person och tid sakta sakta läggs pusslet ihop och vi får veta vem Nell egentligen är. Det är oerhört skickligt berättat och hoppen mellan personerna och tid upplevs aldrig som ett avbrott i historien. Jag läste hela tiden lite till, lite till för att få veta hur det skulle sluta. Eftersom en sagobok delvis står i centrum så används även sagorna för att föra berättelsen framåt, vi får ta del av några av Sageberätterskans alster och det är mörka intensiva sagor som jag gladeligen hade velat se illustrationerna till. Sen bara tokälskar jag att Kate Horton låter Frances Hodgson Burnett komma på trädgårdsfest på godset, det är för få cameos i böckernas värld. Miljöbeskrivningarna är målande och som alltid vill jag ut och resa när en omgivning beskrivs så levande att jag vill uppleva platsen själv däremot skulle jag inte vilja träffa Adeline frun på godset, hon verkar läskig.

Det här är en perfekt helgbok att sitta längre med och bara njuta. Så tack Månpocket för att jag fick ta del av denna underbara bok.

Betyg: 4.5 out of 5 stars

Förlag: Månpocket
Utgiven: 201004
ISBN: 9789170017766
Antal sidor: 417

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Läs även andra bloggares åsikter om Kate Morton, Den glömda trädgården

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Anders Roslund & Börge Hellström: Tre Sekunder

Cecilia — Thu, 01 Apr 2010 15:00:11 +0000

I ”Tre sekunder” möter vi Piet Hoffmann, som lever ett dubbelliv. Ett med en älskad fru och två små pojkar, en familj han vill skydda till varje pris. Och ett annat, hemligt, där han varje dag riskerar att förlora allt.
Han tvingas ta makten på ett av Sveriges tyngsta fängelser. På uppdrag av polisen. På uppdrag av maffian. Han inser att han från och med nu är ensam, inte kan lita på någon och att han i det ögonblick han avslöjas blir lika farlig för båda sidor. Han kallar sig Paula och vet att det tar exakt tre sekunder att dö.

Så har den då äntligen kommit på pocket, Piratförlagets kriminalroman #1 år 2009. Roslund&Hellström släpper sin femte bok i ordningen på lika många år, med den lite äldre, egensinnige kriminalkommissarien Ewert Grens i huvudrollen. Böckerna har rönt stora framgångar i och utanför Sverige, och de är tydligen på väg att bli film dessutom.

Precis som de tidigare böckerna är Tre Sekunder en välskriven, intensiv bok. Vi får följa Piet Hoffmann, mannen med det dubbla uppdraget, och hur han manövrerar försiktigt mellan sina båda uppdrag: att tjäna den Polska maffian Wojtek, och samtidigt arbeta för den svenska polisen. Att ta över den svenska narkotikamarknaden inne på fängelserna görs inte i en handvändning, men Piet har erfarenheten, möjligheten. Han tar den.

Jag fastnade rejält för Tre Sekunder. Den har ett tempo och en historia som är så tät att man knappt vill lägga ifrån sig boken. Att den dessutom berör en verklighet – fängelsevärlden, infiltratörer – som ”vanliga svenskar” likt jag själv inte har någon inblick i, gör den bara än mer intressant. Med tanke på författarnas bakgrund (Hellström fd missbrukare dömd för våldsbrott) blir historien även trovärdig, och varje fakta känns dubbelkollat och korrekt. Jag instämmer helhjärtat med tidigare recensenter som utnämner den till duons bästa bok.

Roslund&Hellströms Tre Sekunder får av mig Betyg: 4.5 out of 5 stars

Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: 2010-04
Antal sidor: 608 st
ISBN10: 9186369261

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Helene Hanff: Brev till en bokhandel och Hertiginnan av Bloomsbury Street

Bea — Tue, 30 Mar 2010 06:30:25 +0000

Jag älskar böcker som handlar om böcker och läsande och denna är inget undantag. Det är en oerhört charmig bok som påminner om Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap för att de båda handlar om böcker, innehåller brev och utspelar sig i efterkrigstid.

Boken tar sin början 1949 när amerikanskan Helene Hanff får syn på en annons i Saturday Review of Literature. Det är ett litet antikvariat, Marks & Co. i London som är specialiserat på böcker som inte längre finns i tryck som skrivit annonsen. Helene blir nyfiken och vill testa dem så hon skriver ett brev den 5:e oktober. En månad sedan anländer ett svarsbrev och en brevväxling fylld med värme och humor tar sin början tvärs över Atlanten. En vänskap växer fram mellan Helene och de som jobbar på Marks & Co. De letar fram böcker till henne efter mycket specifika krav och hon skickar dem pengar men även små gåvor för att pigga upp dem. Färska ägg som levereras från Danmark, nylonstrumpor och annat som engelsmännen lider brist på. Jag älskar språket i boken, Helenes framfusiga brev i en bitsk ton och Franks så otroligt brittiska svar, välpolerade och artiga.

Helene är besatt av London, hon längtar dit. Hon går på filmer som utspelar sig i staden, bekantar sig med dess gator men varje gång det finns en chans för henne att åka inträffar något som gör att pengarna går åt till annat. Nästan samtliga brev från någon av de i antikvariatet avslutas med att de så gärna vill att hon skall hälsa på. Åh vad man vill att Helene skall få åka över och träffa Frank och de andra.

Den 17 juni 1971 kommer hon iväg till sitt älskade London och det tack vare att hon skrivit första halvan av denna bok. Det var Brev till en bokhandel som tar henne dit. Andra halvan är hennes dagbok från englandsbesöket samlade under namnet Hertiginnan av Bloomsbury Street. Signeringar, läsarmöten, tidnings- och radiointervjuer står på schemat likaså ett besök där Marks & Co. en gång legat. För när Helene äntligen kommer till London har antikvariatet lagt ner och hennes främsta kontaktperson, Frank, har hunnit avlida. Men de övriga på Marks & Co. tar emot henne med öppna armar.

Det är en bok man läser med ett leende på läpparna även om jag måste erkänna att ögonen fylldes av tårar när de sista breven utväxlades men även när Helene landar i London. Älskar du böcker och England som mig så kommer du garanterat gilla den här boken. Man kan inte annat än smälta.

Det enda jag har att klaga på är att den är för kort, jag vill ha mer och att Helenes boksmak är riktigt tråkig så man får inte några bratips på böcker att läsa. Jag måste nog försöka få tag på Brev från New York som finns i pocket och är berättelser från hennes hemstad i form av kåserier. För New York gillar jag nästan lika mycket som London.

Boken Brev till en bokhandel har filmatiserats med samma namn som originaltiteln på boken 84, Charing Cross Road, den filmen måste jag få tag på.

Betyg: 4.5 out of 5 stars

Förlag: En bok för alla
Utgiven: 200905
ISBN: 9789172215689
Antal sidor: 223

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Läs även andra bloggares åsikter om Helene Hanff, Brev till en bokhandel, Hertiginnan av Bloomsbury Street

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Carin Gerhardsen: Mamma, pappa, barn

Bea — Sat, 27 Mar 2010 07:00:25 +0000

Mamma, pappa, barn är fortsättning på Pepparkakshuset, det vill säga del två i Hammarbyserien av Carin Gerhardsen. I denna bok är verkligen temat reflekterat i titeln för det är flera familjer som tillsammans bygger upp bokens handling.

Hanna tre år vaknar hemma och det är alldeles tyst. Hon vet att hon itne skall väcka mamma och försöker vara så tyst hon kan men tillslut är hon så hungrig att det inte går att vänta längre och det är ju jätteljust ute. Hanna tassar ut ur sitt rum och går till mammas sovrum men mamma är inte där och inte heller lillebror. Mamma är ingestans, Hanna är alldeles ensam för pappa är i Japan på tjänsteresa. Hanna vet att hon varit lite olydig ibland och tror att mamma flyttat med lillebror. Där grep berättelsen tag i mig, en alldeles ensam treåring. Det har ibland varit min fasa när jag lämnat mina två pojkar (som dock är betydligt äldre) hemma ensamma för att exempelvis gå till affären. Tänk om det händer mig något på vägen, hur skulle de reagera om jag inte kom hem?

Jag hoppas dock mina barn är som Hanna, kavat, påhittig samtidigt som jag innerligt hoppas att de slipper vara med om det Hanna råkar ut för.

Petra är ute och springer på Söder när hon hittar ett svårt medtaget barn i buskarna. Hon kallar dit sina kollegor men på väg därifrån hittar hon en död kvinna som hon antar är barnets mamma. Polisen står inför en svår uppgift att identifiera barnet och kvinnan och ingen verkar sakna dem. Men man får ledtrådar som säger att det kan finnas fler barn i familjen men man tar för givet att det i så fall finns en pappa. Väldigt frustrerande för mig som läsare.

Polisen kan dock inte koncentrera sig endast på fallet med den döda kvinnan eftersom ytterligare ett fall landar på deras bord. En tonårsflicka hittas död, mördad, på en toalett på en av finlandsfärjorna. När man följer upp hennes dödsfall hamnar man i 2 familjetragedier av olika slag och flickans lillasyster kan vara i stor fara vilket gör att poliserna måste skynda på utredningen.

Förutom de två mordfallen så fortsätter Petra att få problem precis som i förra boken men även två av de andra poliserna har oavslutade historier som fortsätter från Pepparkakshuset. Dessa saker stör poliserna i deras koncentration men de måste försöka lyfta sig över de personliga problemen för att lösa mordfallen.

Jag gillar hur Carin Gerhardsen verkligen jobbar med att det är en serie. I Pepparkakshuset kändes vissa bihistorier lite onödiga men satt i ett sammanhang i serien känns de mer motiverade. I en serie blir det lätt mycket upprepningar och givetvis upprepas saker från första boken även i denna men det gärs på ett snyggt sätt och fungerar bra som påminnelse. Vet dock inte hur bra det fungerar för någon som inte läst första boken.

Det är en spännande bok men den får mig även att må lite småilla, Carin Gerhardsen har valt familjetragedier som känns väldigt obekväma men tyvärr säkerligen förekommer i verkliga livet och det gör det så oerhört sorgligt och svårt att smälta. Karaktärerna känns trovärdiga och jag gillar den kavata Hanna men även pensionären Barbro som Hanna råkar ringa till i jakten på någon som kan hjälpa henne komma ur lägenheten. Barbro är en kruttant som gillar att vandra, det ger pluspoäng hos en annan vandrare. Men varför måste alla böcker innehålla otrohet nu för tiden, kan det inte få finnas en endaste lycklig gift polis? Sen så stör jag mig på språket ibland, detaljer som blir helt fel och kan reta vansinne på mig.

Boken slutar precis som ettan med en rad lösa trådar, kanske lite väl många om man läser boken fristående men smart om man vill att folk skall läsa tredje boken också. Jag kommer definitivt läsa nästa.

Betyg: 4.5 out of 5 stars

Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: 200912
ISBN: 9789186067106
Antal sidor: 343

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Läs även andra bloggares åsikter om Carin Gerhardsen, Mamma pappa barn

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Janne Sundling: Rösta! Om PR, prylar och påverkan

Evalution — Sun, 21 Mar 2010 13:56:15 +0000

Idag är det precis ett halvår kvar till valet, som väl ingen har undgått äger rum i september. Valrörelsen har redan dragit igång så smått och det kommer med all säkerhet att accelerera under de månader som kommer.

För ett antal veckor sedan fick jag i min hand en mycket intressant bok om svenska valrörelser genom tiderna, med viss utblick i världen. Den är kanske inte vad man brukar kalla en pocketbok i egentlig mening, men vi är ju ganska vidsynta med det begreppet här och sträcker ut innebörden till allt som publiceras med mjuka pärmar. Det här är en faktaspäckad och ändå lättläst bok som på ett överskådligt sätt presenterar olika delar av marknadsföringen, speglar tidsandan från olika perioder och även ger sig på en spaning in i framtiden. Boken är rikligt illustrerad med färgbilder och det är lätt att försjunka och bli nostalgisk över vissa bildelement och fundera över tider som flytt. Under rubriker som ”Klassiska misstag”, ”Kändisarna” eller ”Negative campaigning” m fl täcks aspekter på kampanjer, som man kanske inte tänkt på att de fanns.

Boken Rösta! är intressant inte bara för den som till äventyrs råkar arbeta på informationsavdelningen, som mig veterligen de flesta av våra riksdagspartier har centralt, eller på någon reklambyrå som anlitats av dem. Vi andra som jobbar med information och kommunikation på alla möjliga sätt, journalister, informatörer, copywriters osv har mycket av bakgrundstänkandet att hämta, som går att överföra på andra områden i samhället, i företag och organisationer. Den är också kul att inspireras av när man söker uttryckssätt modell ”retro” för enstaka layoutuppdrag, annonsering osv. En annan målgrupp är media- eller bildutbildningar på olika nivå, jag kan tänka mig att den skulle fungera både som lärarhandledning och lärobok beroende på hur man använder den.

Jag skulle även vilja rekommendera den här boken till ”den breda allmänheten”. Genom det tilltalande utseendet, formgivet av Stafett Reklambyrå (som också ligger bakom Stenberg-Schentz Förlag), lockar den till bläddring och innan man vet ordet av försjunker man i en artikel om hur ”knappen” kom till, om de tre O-na eller om hur de sociala medierna påverkar valrörelsen just nu. I slutet av boken finns också en kort sammanfattning om de olika svenska partiernas valrörelsehistoria, partiledare osv (för oss som kan behöva friska upp minnet!), tips på både äldre och nyare filmer och böcker om politiskt arbete och valkampanjande (både dokumentära och fiktiva i olika grad) samt en mycket summarisk presentation av de medverkande, vilket motiverar varför just de medverkar i boken.

Jag har, som sagt, haft boken ett tag och tankarna på hur jag skulle skriva om den började ta form. En händelse som ser ut som en tanke är att Göteborgsposten just i går (20010-03-20) skrev om boken under rubriken ”Valaffischer vi minns – eller har glömt”, sid 55. Tyvärr finns inte artikeln på webben i skrivande stund. Men att boken är högaktuell inför valrörelsen råder inget tvivel om.

Betyg: 4.5 out of 5 stars

Förlag: Stenberg-Schentz förlag
Utgiven: 2009
ISBN: 9197523038
Antal sidor:272

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Markus Zusak: Boktjuven

Karinmedk — Tue, 09 Mar 2010 08:00:20 +0000

Det känns så tråkigt att den här fina berättelsen är slut.

Liesel Meminger, Hans och Rosa Hubermann, Rudy Steiner och alla de andra på Himmel Straβe har följt med mig överallt. Min läsning har blivit ovanligt ryckig och oregelbunden den här gången, boken förtjänar bättre, men när jag väl plockat fram den är det som att kliva in i en film. Språket är så behagligt och historien engagerar.

Vi hamnar i det oroliga Tyskland 1939 och lär känna flickan Liesel som får en tuff start i livet då hon som nioåring mister sin lillebror och blir placerad i fosterhem eftersom hennes mamma försvinner, antagligen till koncentrationsläger. Hans och Rosa Hubermann blir nu hennes nya föräldrar och försöker lirka och stötta så gott det går för att få Liesel att gå vidare. Hans lär henne läsa och detta bli nyckeln till en helt ny värld för Liesel. Men i den fattiga familjen är livet hårt och böcker är en lyx man inte har råd med. Men ordens dragningskraft blir allt för stark och Liesel finner sig själv plötsligt stjäla böcker.

Ständigt närvarande genom hela berättelsen är Döden. Så här skriver h*n om bombningen av Köln den 30 maj.

Fem hundra själar. Jag bar dem i händerna, som resväskor. Eller så slängde jag dem över axeln. Det var bara barnen som jag bar i famnen. När jag väl var klar var himlen gul, som brinnande tidningspapper. Om jag tittade närmare kunde jag se orden – nyhetsrubriker, kommentarer om krigsutvecklingen och så vidare. Hur gärna hade jag inte velat slita ner alltihop, knyckla ihop tidningshimlen och kasta bort den. Men mina armar värkte och jag kunde inte kosta på mig att bränna fingrarna. Det fanns fortfarande så mycket arbete kvar att uträtta.

Det är en tung, mörk historia om död, kärlek och kampen för överlevnad. Men samtidigt är det berättelsen om de tyskar som faktiskt inte tyckte att det var rätt, det fanns dem som vågade stå upp mot orättvisan, om än i liten skala och på sitt egna sätt för att överleva.

Jag har hört att många inte alls fastnar för den här berättelsen och inte alls tycker att den står ut ifrån andra världskrigsskildringar. Men det tycker jag att den gör. Den känns mänsklig och nära, man får trots allt en liten strimma av hopp mitt i eländet. Berättelsen är underhållande, kärleksfull och varm. Och som sagt, det känns som att man själv går där längs Himmel Straβe i Molching och ser barnen spela fotboll och Rosa som skriker och klagar.

Bea har också läst den här boken, läs vad hon tyckte om den här!

Betyg: 4.5 out of 5 stars
Förlag: Damm förlag
Utgiven: 200909
ISBN: 9132157797
Antal sidor: 586

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Peter Robinson: Kall som graven

Bea — Wed, 10 Feb 2010 07:01:25 +0000

Kall som graven är den första bekantskap jag gjorde med Peter Robinson och nu har den äntligen kommit på svenska i pocket. Tyvärr har man ju givet ut dem i helt tokig ordning på svenska. Den utspelar sig mitt emellan En ovanligt torr sommar och I ondskans spår.

Detta är en av mina absoluta favoriter i Banksserien, en välskriven kriminalroman, spännande och oväntad.

Polismästare Jimmy Riddle som Banks inte helt kommer överens med måste be Banks om hjälp i ett privat ärende. Deras yngsta son hittar bilder på sin storasystern Emily naken på Internet. En 16-åring storasyster som rymt från internatskolan och bara hört av sig via ett vykort från London. Jimmy Riddles politiska ambitioner har gjort att den struliga dottern har dolts men nu får han moralpanik, hon är naken på nätet.

Banks låter sig övertalas att ta sig an fallet men det är inte direkt med glädje han har en känsla av att Riddle inte vill annat än att sätta stopp för Banks poliskarriär men samtidigt att detta kan vara lösningen för att deras tvist skall få ett slut. Banks som skulle rest till Paris med sin dotter hamnar istället i London i sin jakt på Emily, där möter han en värld av sex, droger, kriminalitet och även mord. Och hur han än vänder på problematiken hamnar han tillbaka hos familjen Riddle. Vad är det de så gärna vill dölja? Banks tänker väldigt mycket på sin egen dotter, på deras relation och fallet blir näst intill personligt för honom.

Som vanligt är det väldigt mycket musikreferenser som det bör i en Banks-bok, både bra och lite småjobbigt. Jag gillar Alan Banks men ibland kan karaktären vara lite väl bitter och gnällig men han får jobbet gjort. Ledtrådarna vävs sakta ihop för att snyggt levereras som en lösning på slutet. Som vanligt är det bra miljöbeskrivningar men den här gången mer från London än från Yorkshires kullar.

Peter Robinson bör dock avnjutas på originalspråket för en hel del härliga uttryck och liknelser går förlorade i översättning.
Betyg: 4.5 out of 5 stars

Förlag: Månpocket
Utgiven: 200911
ISBN: 9789170017285
Antal sidor: 470

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Lionel Shriver: Vi måste prata om Kevin

Karinmedk — Tue, 29 Dec 2009 23:00:23 +0000

Det här är en bra bok. Lite tung, hemsk, krävande… men framförallt stannar den kvar i huvudet. Jag har läst den här under ganska lång tid och personerna i historien har blivit en del av vardagen.

Eva skriver brev till sin före detta man Franklin som hon inte längre lever med. Hon försöker finna orsaken eller förklaringen till att deras son, Kevin, sköt ihjäl 9 personer på sin skola tre dagar innan han fyllde sexton år. Evas historia börjar innan Kevin ens var född, när hon var lite över 30 och levde drömlivet på Manhattan. Så här i efterhand erkänner Eva att hon inte ens ville skaffa barn, och när det sedan visade sig att det var just Kevin som föddes började hon ångra sig ännu mer. Det blev början på en mycket komplicerad mor-son relation.

Enligt Eva var Kevin annorlunda redan från början. Redan vid första ammningen visade han avsmak, något som fick Eva att ta avstånd från honom. Under hela Kevins uppväxt pågår det en ständig kamp mellan mor och son. Pappan i familjen, Franklin, tar alltid Kevins parti, tycker att Eva överdriver och ifrågasätter om hon verkligen älskar sin son. För det gör hon väl – eller?

Historien som målas upp är berättad med ett arbetat språk, svart humor och obekväm rättframhet. Jag blir helt vansinnig på Kevin! Jag hatar honom!

Jag känner verkligen med Eva, hennes version på vad som hände känns äkta. Samtidigt blir man ibland tveksam på Evas historia och blir nyfiken på om det kanske trots allt är Franklin som är den som ser på problemet med nyktra ögon.

Eftersom jag aldrig googlar böcker innan jag läser dem så satt jag och funderade på om den här historien faktiskt grundar sig på en verklig händelse, men efter några minuter vid sökmotorn visar det sig att den inte gör det. Shriver har inte ens egna barn. Vilket gör det hela ganska otroligt, på ett annat sätt. Hur kan hon skriva så engagerande och naket om föräldraskap?

Emellanåt blir boken lite tungrodd, texten är kompakt och sidorna är rätt många… Den har som sagt tagit tid att läsa, men jag har inte kunnat släppa den! Hela problemet med skolskjutningar är förfärligt och den vanligaste orsaken som anges är tillgången till skjutvapen. I den här boken får man, genom Evas sökande efter en förklaring, en något nyanserad bild. Man kan tycka att Kevin är rakt igenom ond, men svaret är kanske inte så enkelt.

Boken sitter kvar och jag hoppas verkligen att vi aldrig behöver uppleva skolskjutningar här i Sverige, men det känns svårt att skydda sig mot det när man läser den här historien.

Betyg: Betyg: 4.5 out of 5 stars

Förlag: Ordfront Förlag AB
Utgiven: 2007
ISBN: 9170373094
Antal sidor: 440

Vinnare av The Orange Prize 2005 för bästa roman av en kvinnlig författare.

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?