I det här fallet är det Klonk förlag, ett imprint hos Kakao förlag, som står för denna utgåva. Klonk vill ”ge ut böcker med mycket humor, men gärna också underfundiga och med utrymme för eftertanke” enligt presentationen på deras hemsida. Den här boken skall nog falla under den förstnämnda kategorin i första hand, även om jag inte tyckte den var så jätterolig…

Låt mig säga direkt att jag inte är någon fan till den nu återuppflammande ”zombie-febern” som nu tar sig uttryck i olika kulturformer. Jag har aldrig funnit det lockande, varken roligt eller kusligt, med ”odöda” som kliver upp ur gravarna för att sprida sin otäcka smitta tills alla människor blir zombier. Det kanske beror på vilken grundsyn man har på livet och döden, vad vet jag, men som sagt, den här boken skulle jag definitivt inte ha valt att köpa själv.

Ändå tycker jag att det var intressant att få tillfälle att läsa den. I min presentation här på PocketBlogg.se skriver jag att jag gärna vill läsa även böcker som jag inte skulle ha hittat själv, och det står jag för. På så sätt får man en inblick i andra genrer och andras sätt att tänka. När det dessutom är en så ”hypad” genre som ”zombie-trenden” just nu så blir man lite nyfiken och vill veta vad det är som är så speciellt. Ser man sig omkring i TV-tablåer och bio-annonser tar det inte lång tid att hitta t ex True Blood, som blivit Alexander Skarsgårds stora TV-genombrott i USA, resp filmer som Zombieland, som av Ronny Svensson i Nyhetsmorgon klassas som ”Zom-Rom-Com”.  Idagens Kino i SR P1 kommer Roger Wilson också att berätta mera om filmerna och fenomenet.

Man undrar ju lite varför den amerikanske författaren Seth Grahame-Smith tar just Austens klassiska berättelser och gör till zombie-historier. Tydligen har den engelska utgåvan blivit en stor framgång och fler titlar är på gång i samma stil. Radions Kulturnytt beskriver här fenomenet i korta drag. Jag hade alltså ganska stora förväntningar på den här boken – framför allt att zombie-inslagen skulle krydda och förbättra den omständliga och välskrivna, men ärligt talat ganska tramsiga berättelsen ”Stolthet och Fördom” (som jag givetvis läste för några år sedan i samband med ”hypen” runt Austen som kom då böckerna senast filmatiserades).

Tyvärr måste jag säga att jag inte blev ”omvänd”. Personligen har jag fortfarande svårt att förstå vad det är som är så fängslande – i synnerhet kombon med det engelska 1800-talet som fond. Det är inte speciellt övertygande att Elizabeth och hennes systrar skulle ägnat några år i bortre Asien för att träna kampsport i syfte att döda zombier genom att hugga dem i bitar, när ändå deras högsta syfte i livet är att lyckas ”bli gifta” med en lämplig, gärna förmögen, man. De scener som beskrivs, t ex under en fest när efterrätten uteblir och man upptäcker att det beror på att horder av ”odöda” har tagit sig in och slaktat tjänstefolket och skvätt hjärnsubstans i tårtan – ja, de får mig bara att gäspa…

Du som brukar hålla till i den här genren och tycker att sådana här berättelser är mycket underhållande – fortsätt med det och läs för all del boken! Jag inser att alla inte kan älska allting här i världen, och ser inte ner på dig om du skulle gilla boken jättemycket! Troligen får du i alla fall betydligt mer behållning av den än jag.

Betyg: 1.5 out of 5 stars