Ny bok om Bricken i november

glodens-fargerGoda nyheter för alla oss som älskar Vibeke Olssons böcker om Bricken. Den 20 november kommer den femte boken i serien, Glödens färger, ut på Libris förlag. Året är 1909 och 30 år har gått sedan den stora strejken i Sundsvall, då vi mötte Bricken för första gången.

Jag tycker det är extra spännande att Glödens färger utspelas vid den tid då min mormor och morfar var barn (visserligen i ett annat land, men ändå). Det är också en tid då Sverige och världen förändrades i mycket snabb takt och där första världskriget hotar vid horisonten. Jag är så nyfiken på hur Olsson kommer skildra epoken.

Jag visste att Olsson höll på att skriva en bok och hoppades att den skulle släppas på bokmässan i Göteborg nästa vecka. Men boksläpp i november funkar nästan lika bra.

Nu är den stora frågan: ska jag köpa boken inbunden? Egentligen föredrar jag pocket, av en miljon skäl. Men jag är inte säker på att jag orkar vänta på pocketupplagan.

Här hittar ni Libris förlags höstkatalog.

Poirot i ny tappning

monogrammordenDet har kommit ut en ny deckare om Agatha Christies mästerdetektiv Hercule Poirot! Den heter Monogrammorden och är skriven av Sophie Hannah och den svenska utgåvan ser riktigt läcker ut.

Jag har inte läst något av Hannah och vet inte alls hur hon är. Men hon verkar vara en erfaren och mångsidig författare som skrivit allt från poesi till deckare och thrillers.

Mina erfarenheter av fan fiction är begränsade och blandade. Jag tyckte att Stolthet och fördom och zombier av Jane Austen & Seth Gramhame-Smith var vansinnigt rolig, men jag har en udda humor. När döden kom till Pemberley var däremot ett riktigt bottennapp, varken Jane Austen-klipsk eller P. D. James-spännande, bara oändligt tråkig.

Det ska bli spännande att läsa Monogrammorden. Men eftersom jag är jag kommer jag att vänta på att boken kommer i pocket. Jag förutsätter att den kommer i pocket.

Tematrio – Personliga pronomen.

tematrioLyran kör ännu en titelutmaning med grammatiskt tema. I veckans tematrio uppmanar hon oss att berätta om tre bra böcker med personligt pronomen i titeln. Jag kollade upp vad ett personligt pronomen är och knåpade sedan ihop en trio.

Jag är svag för kanadensiska deckarförfattaren Giles Blunts böcker om kriminalkommissarie John Cardinal. I fjärde boken När du läser detta hittas Cardinals depressiva hustru död. Cardinal vägrar tro på självmord. Inte Blunts bästa men bra nog ändå.

En annan deckarförfattare jag gärna läser är Anna Jansson. Hon är visserligen ojämn men när hon är bra är hon helt min stil. Och skildringen av kriminalinspektör Maria Werns trassliga privatliv är grymt underhållande. Drömmen förde dej vilse är elfte boken i serien och en av mina favoriter.

En ny stjärna på min deckarhimmel är engelska S. J. Bolton. I den första boken om Lacey Flint Nu ser du mig åker Bolton visserligen snålskjuts på myten om Jack the Ripper och det känns lite fuskigt (och uttjatat). Men jag gillar boken ändå, miljöskildringarna är helgrymma och stämningen läskig.

Johanna Strömqvist: Smittad

smittadJag har sett massa urban fantasy på tv (Buffy är bäst) men inte läst så många böcker i genren. Och av det jag läst har kvaliteten varierat. En del har varit riktigt uselt och jag har undrat om det här med urban fantasyböcker är min grej. Men nu har jag läst en vampyrbok som är uppiggande bra.

Johanna Strömqvists roman Smittad utspelas i Stockholm. Flera mystiska överfall sker. Men bokens huvudperson Maria har annat att tänka på. Hon har träffat den mystiska Emmy och hon är handlöst förälskad.

Strömqvist tillför inte något nytt till vampyrmyten, men det gör ingenting. Hon får allt att kännas nytt. Och jag älskar språket och flytet och stämningen. Och kärlekshistorien mellan Maria och Emmy är fint skildrad.

Det jag saknar är skräckstämningen. Boken är hyfsat spännande, men någon skräckstämning infinner sig aldrig. Men det kan hända att jag är ungefär 25 år äldre än målgruppen och att unga vuxna är mer lättskrämda.

Jag kommer att läsa uppföljaren På gränsen. Hoppas den kommer i pocket. Annars blir det biblioteket.

Betyg: ★★★★☆

Förlag: Månpocket
Utgiven: mars 2013
ISBN: 9789175031651
Antal sidor: 316

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio – Titeladjektiv

tematrioLyran fortsätter med de grammatiska utmaningarna. I veckans tematrio uppmanar hon oss att berätta om tre bra böcker med adjektiv i titeln. Här är min trio.

Gillian Flynns debutroman Vass egg är en annorlunda thriller om självskadebeteende, dysfunktionella familjer och mördade flickor. Briljant skrivet, tyckte jag när jag läste för några år sen. Har precis kommit ut i nyöversättning.

En annan utmärkt debut är Kall som granit av Stuart MacBride. Spännande, tragiskt och roligt om ganska misslyckade poliser som snubblar över gåtans lösning. Hårdkokt som jag vill ha det. Jag hoppas verkligen att nåt svenskt förlag börjar ge ut MacBride igen. Jag saknar honom.

Mer hårdkokt blir det i Dennis Lehanes deckare En mörk välsignelse. En ung kvinna vid namn Amanda försvinner och privatdeckarna Kenzie och Gennaro får i uppdrag att leta reda på henne. Amanda har försvunnit en gång tidigare, som fyraåring. Uppföljaren till Gone baby gone. Förhoppningsvis blir det film av den här boken också.

Tre på tre 2014

För tredje året i rad hakar jag på Pocketlovers utmaning Tre på tre. Reglerna är busenkla. Man ska läsa tre böcker på ett tema –  en trilogi, tre böcker av samma författare, tre böcker i samma genre, de tre första i en serie, tre böcker från samma land, tre som börjar på samma bokstav, ja ni fattar. Utmaningen startar första september och avslutas sista november.

Den här gången har jag valt 3x finlandssvenskt: Lola uppochner av Monika Fagerholm, Colorado Avenue av Lars Sund och Hägring 38 av Kjell Westö. Samtliga författare tillhör de där som jag känt att jag borde läsa men aldrig kommit mig för. Vad jag vet har jag bara läst två finlandssvenska författare, Tove Jansson (jag älskade mumin som barn) och Edit Södergran (fick ett lyrikryck i 20-årsåldern). Fullföljer jag utmaningen kommer jag alltså öka mina kunskaper om finlandssvenska författare med 150 procent.

2012 läste jag rysk fantasy och science fiction, 2013 böcker om andra världskriget.

Tematrio – Titelverb

tematrioLyran har märkt att det är poppis med utmaningar om titlar. I veckans tematrio uppmanar hon oss därför att berätta om tre bra böcker med verb i titlarna. Inte så lätt som jag trodde men här är min trio.

Lloyd Jones lilla roman Att tro på mister Pip utspelas i en by på en tropisk ö. Medan kriget närmar sig berättar byns original om Charles Dickens berättelse Lysande utsikter. Otäckt men bra.

Ni älskar dem inte av brittiska deckarförfattaren Belinda Bauer är en spännande och annorlunda deckargåta om barn som försvinner. Är tredje boken i en trilogi om ond bråd död i byn Shipcott. Böckerna bör läsas i ordningsföljd.

Spionromaner har jag inte hunnit med så många av (ännu) men en jag läst är John Le Carrés roman Spionen som kom in från kylan. Spännande och tragiskt och välskrivet. Och antagligen så långt bort från James Bond aka Agent 007 en kan komma, när det gäller spiongenren.

Melina Marchetta: Francesca

francescaOm jag hade varit 16 år hade jag älskat Melina Marchettas roman Francesca. Men jag är inte 16 år och plötsligt blir den här recensionen väldigt svår att skriva.

Alltihop är egentligen hur lovande som helst. Bokens berättarjag Francesca är 16 år och hennes tillvaro är komplicerad. Hon har börjat på en katolsk skola som nyligen börjat släppa in kvinnliga elever. Och på hemmafronten är det inte heller så kul. Francescas mamma är deprimerad och vägrar gå upp ur sängen.

Och jomenvisst. Marchetta har skapat en välformulerad och smart och medryckande och rolig bok. Framför allt är den välformulerad. Språket är en gudinnas. Jag menar det. Marchetta fattar det här med ord.

Men jag saknar svärtan, herregud vad jag saknar svärtan. Och spänningen. Här finns inget som får mig att oroa mig för om allt ska ordna upp sig. Kalla mig bitchig men jag tycker att Francesca har ett riktigt trivsamt och harmoniskt liv, trots pantade killar och deprimerade morsor. Det här är inte en bok jag bär med mig.

Men med det sagt: Letar du efter en bok åt en tonåring eller ung vuxen? Det här kan vara boken du söker. Jag hade som sagt älskat den när jag var 16 år.

Betyg: ★★★½☆

Orginaltitel: Francesca
Översättning: Malin Strååth
Förlag: Gilla Böcker
Utgiven: maj 2014
ISBN: 9789186634551
Antal sidor: 273

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio – Långbetitlad

tematrioI veckans tematrio uppmanar lyran oss att berätta om tre böcker med lång titel, bra eller dåliga eller sådana vi vill läsa. Var gränsen går för lång är ganska flytande och upp till oss själva att avgöra. Inte så svårt som jag trodde. Här är mind trio.

Världskrig Z – en muntlig historik över zombiekriget av Max Brooks var en upplevelse. Handlingen framgår av titeln. Har filmatiserats, enligt uppgift med mindre lyckat resultat.

Jag såg henne i dag i receptionen är en skräckroman av Anders Fager. Den handlar om en flicka/kvinna med övernaturliga krafter. Jag både gillade och ogillade. Nyligen utkomna En man med stil och smak är en fristående uppföljare.

Jag skulle vara en hund (om jag bara finge vara i din närhet) av Anneli Jordahl är en roman om Ellen Key. Eller snarare om Ellen Keys kärleksliv. Jag hade föredragit en bok om Ellen Keys liv som författare och föreläsare men det här kan nog funka också. Jag vill läsa den. Den omöjliga titeln är ett citat ur ett brev.

Tematrio – Snyftböcker

tematrioveckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre snyftböcker. Jag brukar inte gråta när jag läser, men några gånger har det väl hänt. Det har åtminstone varit nära. Här är min trio:

Sorgligaste boken alla kategorier ever är Never let me go av Kazuo Ishiguro. Den handlar om tre barn på en internatskola någonstans på den engelska landsbygden. Barnens ursprung är oklart, deras framtid förutbestämt. Och jag grät.

En annan sorgesam bok är Gömstället av Trezza Azzopardi. Det är berättelsen om en trasig familj i England för några decennier sedan. Briljant skrivet. Att jag inte läst mer av Azzopardi beror enbart på deppighetsfaktorn. Det här är läsning som gör förfärligt ont.

Också Nattvakten av Sarah Waters får mina ögon att tåras. Läsaren får följa några människor i London strax efter och under andra världskriget. Sorgesamt och vemodigt och en av författarens bästa.