Anthony Doerr: Ljuset vi inte ser.

9789187441769_200x_ljuset-vi-inte-ser_pocketTill en början stämmer jag in i hyllningskören av Anthony Doerrs roman Ljuset vi inte ser. Den handlar om en blind flicka i Frankrike och en barnhemspojke Werner i Tyskland som växer upp i andra världskrigets skugga. Till slut korsas deras spår. Jag gillar ju historia. Jag fångas av människorna och miljöerna. Och av språket, återhållsamt men uttrycksfullt.

Men efter ett tag börjar någonting skava. Berättelsen känns inte som något som kunde ha hänt. Jag har hamnat i en saga om andra världskriget berättad för lite äldre barn, låt vara en bitvis ond saga. Overklighetskänslan leder till att jag tappar intresset för människorna, för vad som ska hända med dem. De har aldrig funnits. Mot slutet är jag direkt uttråkad.

Kanske beror det på att jag förläst mig på facklitteratur om Tredje riket och andra världskriget, jag vet inte. Men något är fel.

Ljuset vi inte ser är verkligen inte en dålig bok. Upplägget är bra, språket utmärkt och författaren känns påläst. På många sätt höjer den sig över mängden. Men det är inte riktigt en bok för mig. Efter en väldans grunnande fram och tillbaka ger jag den tre och en halv stjärnor i betyg.

Betyg: ★★★½☆

Orginaltitel: All The Light We Cannot See
Översättning: Thomas Andersson
Förlag: Bookmark Förlag
Utgiven: september 2016
ISBN: 9789187441769
Antal sidor: 599

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio – Resor

tematrioI veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre böcker som innehåller någon form av resor. Här är min trio.

I Arundhati Roys roman De Små Tingens Gud får en medelklassfamilj i Indien långväga besök från England. På ett vackert och särpräglat språk, med värme, humor och ironi skildras en släkt på väg mot den obönhörliga katastrofen. En av årets mest givande läsupplevelser.

Magikernas land är den sista delen i Lev Grossmans trilogi om den depressive trollkarlen Quentin Coldwater. Det blir en hel del resande i boken, både i den här världen och till andra. Det blir också väldigt mycket action. Tyvärr förlorar författaren sig i detaljerna och läsningen känns oväntat seg. Magikernas land är den svagaste boken i trilogin. Men jag kommer ändå att sakna Quentin och hans vänner och jag hoppas att Grossman fortsätter skriva fantasy.

Majgull Axelssons roman Is och vatten, vatten och is handlar om en sorgligt dysfunktionell familj. Ett par tvillingsystrars relation trasas sönder redan i barndomen och trasigheten går i arv till deras barn. Decennier senare reser en av dessa barn med isbrytarfartyget Oden till Nordpolen. Romanen börjar lite långsamt men växer i intensitet allt eftersom. Axelsson förblir en av mina storfavoriter.

Belinda Bauer: Det slutna ögat

det-slutna-ogatMed romanen Det slutna ögat hakar Belinda Bauer på den övernaturliga trenden. Annas lille son är sedan länge försvunnen och själv har hon blivit galen av sorg. När ett medium erbjuder sig att hjälpa till tar hon chansen men resultatet blir inte som hon tänkt sig.

Romanen är full av den där sortens människor som är så sjukt underhållande att läsa om (och som jag fått spader på om jag träffat dem irl). Bauer skriver med sedvanlig skärpa och elegans, ironi och humor. Övernaturligheterna blir pricken över i:et, den där extra kryddan som får mig att falla pladask.

På minussidan står att psykologin brakar samman mot slutet. Det kom lite oväntat, Bauer brukar vara så bra på människor. Men ingen är perfekt och jag älskar ju resten. På det hela taget är Det slutna ögat en grymt bra roman.

Jag hoppas att Bauer fortsätter med övernaturligheter i sina deckargåtor. Jag hoppas att Bauer skriver många många böcker. Hon är just nu min absoluta deckarförfattarfavorit.

Betyg: ★★★★½

Orginaltitel: The Shut Eye
Översättning: Leif Janzon
Förlag: Modernista
Utgiven: juni 2016
ISBN: 9789176459874
Antal sidor: 295

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio – Farkoster

tematrioI veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre texter som innehåller olika farkoster människan kan transportera sig med. Här är min trio.

Sofi Oksanens debutroman Stalins kossor handlar om Anna som växer upp i Finland med en finsk pappa och estnisk mamma. Estländare har noll status i Finland och Annas mamma tvingar henne att förtiga det estniska ursprunget. Samtidigt släpar mamman med henne på resa efter resa till Estland för att hälsa på släkten. Det blir ett väldans flängande med båt och bil och Anna svarar på den absurda situationen med ätstörningar.  Välformulerat och intelligent, smärtsamt och roligt om matmissbruk och om tre generationer estniska kvinnor i Sovjetunionen och Finland.

I Sara Stridsbergs självbiografiska bok Beckomberga: ode till min familj blir det också en del flängande, den här gången med buss och bil. Jackie tar bussen till mentalsjukhuset Beckomberga för att hälsa på fadern Jimmie Darling. Läkaren Edvard tar med sig Jimmie Darling och andra utvalda patienter på nattliga bilturer till fester. Stridsberg skriver lätt och flytande om en annorlunda barndom – och om de som kastades ut i mörkret när mentalsjukhusen slog igen. Vackert, engagerande, hjärtskärande.

Sefi Attas välskrivna debutroman Allt gott ska komma dig till del är berättelsen om Enitan, som växer upp i en nigeriansk medelklassfamilj och utbildar sig till advokat. Föräldrarna är som hund och katt, väninnan Sheri allmänt besvärlig och omgivningen lämnar också en del övrigt att önska. Krig och militärkupper avlöser varandra som irriterande bakgrundsbrus men när förtrycket drabbar hennes egen familj inser Enitan att hon måste ta ställning. Favoritfärdmedlet i boken är bil. Det tycks vara spännande att köra bil i Nigeria.

Mary Ann Shaffer: Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap

9789173372039_large_guernseys-litteratur-och-potatisskalspajssallskap1Mary Ann Shaffers roman Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap tar sin början år 1946. England försöker resa sig ur spillrorna från andra världskriget och författaren Juliet Ashton letar desperat efter ett nytt bokprojekt. När hon får ett brev från en man på kanalön Guernsey börjar en livlig brevväxling som berättar om Guernsey under den tyska ockupationen.

Det här är en bok som jag både gillar och ogillar. Jag tilltalas av brevromanformatet och tycker språket flyter lätt och smidigt (fast det är konstigt att alla brevskrivare uttrycker sig på ungefär samma sätt). Feelgoodinslagen är småputtrigt trevliga. De romantiska förvecklingarna är förutsägbara och tråkiga. Också i persongalleriet finns en viss förutsägbarhet.

Men det som lyfter boken är skildringen av Guernsey och England under andra världskriget. Den är spännande och tragisk och engagerande, skriven av en kvinna med stenkoll på det historiska skeendet. Den räddar boken från att bli en lättsam bagatell.

Jag hade gärna läst fler böcker om andra världskriget av Shaffer men så kommer det inte bli. Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap blev hennes enda bok och den gavs ut postumt. Tyvärr, tyvärr.

Boken har tidigare recenserats här på PocketBlogg av Evalution och Bea.

Betyg: ★★★½☆

Orginaltitel: The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society
Översättning: Helena Ridelberg
Förlag: Brombergs
Utgiven: april 2009
ISBN: 9789173372039
Antal sidor: 310

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Joyce Carol Oates: Älskad, saknad

9789100115005_200x_alskad-saknad_pocketÄlskad, saknad, som publicerades första gången år 2005, är nog Joyce Carol Oates blekaste roman ever (med möjligt undantag för Vilda gröna ögon). När Nikki är 31 år dör hennes mamma oväntat och brutalt. Nikki berättar om den sista gången hon träffar modern, om det första året av sorg och saknad.

JCO brukar ju ta ut svängarna ordentligt och det här är ett ämne hon borde kunna göra något av. Men det blir liksom ingenting av det.

Nikki som är familjens yngsta dotter anses av sin omgivning vara vild och frigjord (journalist, ogift, gift älskare osv). Men jag tycker att hon är konventionell och ganska tråkig. Jag förstår ju att det delvis handlar om kulturella skillnader – den amerikanska medelklassen har nog en annan syn på det här med kvinnor som arbetar och kvinnor över 30 som är ogifta. Men orsaken spelar ingen roll, för mig är Nikki en axelryckning och den gifte älskaren är inte heller särskilt kul. Jag har större nöje av den präktiga systern och hennes familj men inte så det räcker för en hel bok.

Vad gäller skildringen av saknaden och sorgen tycker jag på ett rent intellektuellt plan synd om Nikki och alla de andra sörjande. Jag förstår att de sörjer och att hela deras liv påverkas av dödsfallet. Men jag kan inte känna deras sorg och jag bryr mig inte riktigt.

Så tyvärr. Älskad, saknad är välskriven i den meningen att den har ett bra språk men den är blek och rätt så tråkig.

Betyg: ★★½☆☆

Orginaltitel: Missing Mom
Översättning: Ulla Danielsson
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: 2007
ISBN: 9789100115005
Antal sidor: 431

Boken är slut i den ordinarie handeln. Det är vänner och bekanta, bibliotek och second hand som gäller.

Elena Ferrante: Hennes nya namn

hennes-nya-namnJag sugs in i Elena Ferrantes roman Hennes nya namn direkt. Sträckläser denna andra bok om Lila och Elena i Neapel. Sugs in i ett virrvarr av känslor som lidelse, smärta, hat, längtan, uppror, en beskrivning av ett kvinnligt beroendeförhållande. Där hatkärleken och avundsjukan blandas med en sådan närhet att de nästan är i symbios. Oavsett de långa uppehållen från varandra och de helt olika livsvalen de lever.

För har de egentligen valt? Och valde de varandras egentliga livsval?

Första boken Min fantastiska väninna handlade om barndomsåren, där fortfarande allting är möjligt i gränslandet mellan fantasi och verklighet. I andra boken är Lila och Elena unga vuxna. Boken är fylld av svärta. När drömmarna går i kras, när handlingarna får konsekvenser

Boken börjar med att Elena kastar ner Lilas anteckningar i floden, berättelsen om Lilas liv efter bröllopet med Stefano. Lilas ord, hennes intensitet, gör för ont i Elena. De förminskar henne till ingenting trots det Lila faktiskt berättar. En barnbruds resa i patriarkala strukturer, där hotet och våldet alltid är närvarande, liksom ränker och svek. Där kvinnor är en vara och en trofé och inte ges något egentligt värde. Och hur detta i grunden omöjliggör kvinnlig solidaritet.

I en ojämlik och värld kan passionen och förälskelsen och besattheten få finnas. Men knappast kärleken.

Lila blir förälskad i Nino och tar honom ifrån Elena några heta sommarveckor på Ischia, dit hon skickats för att hennes livmoder skall mjukna, ta emot Stefanos säd och säkra hans släktträd. Nino som sedan barndomen varit Elenas dröm om en annan sorts man och kärlek.

Elenas smärta skriker ut genom texten. Hur hon försvinner och blir till intet jämte den explosiva Lila. Ju vildare Lila blir desto mer kontrollerad blir Elena.

Kanske är det en omedveten hämnd av Lila gentemot Elena som tagit Lilas dröm om lusten till bildning och dess frihet, som faktiskt kunna lämna Neapel.

I Pisa lär sig Elena italienska på riktigt. Hon härmar de andra studenterna på universitetet och hennes hårda arbete och sätt med ord gör att hon blir en toppstudent – med en ständigt närvarande skräck att bli avslöjad för det hon egentligen känner sig, som den fula och dumma flickan från fattigkvarterens Neapel. Elena bär alltid Lila med sig. Jämför sig. Och Elena förlorar alltid vid jämförelsen

Men i Pisa vet ingen vem Lila är. Och därför kan Elena sakta men säkert bli en egen Elena.

Bok nummer två är ett fortsatt mästerverk av pseudonymen Elena Ferrante – en svit i fyra akter om Italien och Neapel, vänskap och livet. Och om förändringens tidevarv från 1950-talet till nutid

Jag längtar efter bok nummer 3!

Hennes nya namn har ännu inte kommit i pocket. Jag har läst den som e-bok.

Betyg: ★★★★★

Orginaltitel: Storia della nuovo cognomo
Översättning: Johanna Hedenberg
Förlag: Norstedts
Utgiven: september 2016
ISBN: 9789113075907

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio – Autifiktion och annat som kanske är sant

tematrioI veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre bra böcker som på något sätt är baserade på verkligheten. Här är min trio.

Vågen av Don DeLillo handlar om händelserna som ledde fram till mordet på president Kennedy 1963. Boken bjuder på ett visst tuggmotstånd för den som inte är så insatt. När jag började läsa kunde mina kunskaper om mordet sammanfattas med att Lee Harvey Oswald sköt J. F. K. och Jack Ruby sköt Lee Harvey Oswald. Jag hade därför vissa svårigheter att orientera mig bland alla mer eller mindre skumma figurer som DeLillo släpper lös på boksidorna. Men bortsett från det är Vågen en mycket bra bok, välskriven och fascinerande.

Beate Grimsruds roman En dåre fri handlar om Eli som tidigt utvecklar vad jag förmodar är schizofreni och som blir en hyllad författare. Det är oklart hur mycket av berättelsen om Eli som egentligen är berättelsen om Beate Grimsrud, Grimsrud själv tiger på den punkten. Åtskilligt verkar det som. Boken är medryckande och engagerande men innehåller oväntat lite ångest, med tanke på ämnet.

Slutligen vill jag nämna Alias Grace av Margaret Atwood. Huvudpersonen är Grace Marks som dömdes för ett mycket uppmärksammat mord i Kanada på 1840-talet. Frågan är om hon var skyldig. Atwood lägger fram sin teori och jag gillar den skarpt.

Kazuo Ishiguro: Begravd jätte

begravd-jatteDet finns flera saker jag gillar med Kazuo Ishiguros roman Begravd jätte. Ett åldrande britanniskt par i 500-talets England ger sig ut för att finna en förlorad son. Deras färd blir inte ofarlig och de stöter på både riddare och övernaturliga väsen. Skildringen är vemodig, emellanåt spännande och otäck, någon gång rolig. Allt det där gillar jag. Dessutom är bokomslaget supersnyggt.

Och så finns det en sak jag verkligen inte gillar. Dialogen. Ishiguro kör stenhårt med det där högtravande stolpiga jobbiga språket som jag förmodar är vanligt i gamla romaner om Arthurlegenden.

Jag avskyr det, åtminstone de första 200 sidorna eller så. Det sabbar en hel del av min läsupplevelse och det är synd. För bortsett från den förfärliga dialogen tycker jag att Begravd jätte är en bra bok, bitvis genialisk.

Jag ger boken en trea, som ett slags genomsnittsbetyg.

Betyg: ★★★☆☆

Orginaltitel: The Buried Giant
Översättning: Rose-Maria Nielsen
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: augusti 2016
ISBN: 9789174295658
Antal sidor: 336

Boken finns på Adlibris och Bokus.

John Ajvide Lindqvist: Människohamn & Lilla stjärna

manniskohamnHalloween + skräck = sant. Så när slutet av oktober närmade sig plockade jag fram vad jag hade av olästa John Ajvide Lindqvist i bokhyllan. Människohamn handlar om ett barn som försvinner och en far som inser att ön han bor på bär på många hemligheter. Och att hans dotter kanske trots allt inte är död. Lilla stjärna är berättelsen om två flickor – en av dem ett musikaliskt underbarn uppväxt i en källare, en av dem till synes helt vanlig tjej från mamma-pappa-barn-familj. När de träffas blir det explosivt.

Bägge böckerna kör hårt på det socialrealistiska spåret, särskilt med fokus på ungas utsatthet – Ajvide Lindqvists skildring av mobbning och utanförskap gör rent fysiskt ont. Och bägge romaner innehåller i varierande grad övernaturligheter och skräck.

lilla-stjarnaI Människohamn går berättelsen långsamt framåt, Ajvide Lindqvist ägnar mycket utrymme åt att berätta de inblandade människornas historia. Det är intressanta människoöden och Ajvide Lindqvist skriver bra men skräckinslagen hamnar i skymundan. Jag hade gärna sett mer nervpirrande otäckheter.

Lilla stjärna däremot är däremot läskig alltigenom. Boken handlar om mänsklig ondska, hur människor påverkas av sin omgivning och om hur de kan kan förändras, både till det bättre och till det sämre. Våldsinslagen är spektakulära. Mot slutet tappar storyn lite i trovärdighet men det är det enda negativa jag har att säga boken.

Människohamn är en mycket bra bok men lämnar mig ganska snabbt när jag läst klart den. Lilla stjärna tror jag kommer följa med mig länge.

Betyg: ★★★★☆

Orginaltitel: Människohamn
Förlag: Ordfront Förlag
Utgiven: september 2015
ISBN: 9789170378638
Antal sidor: 451

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Betyg: ★★★★½

Orginaltitel: Lilla stjärna
Förlag: Ordfront Förlag
Utgiven: juni 2016
ISBN: 9789170378683
Antal sidor: 446

Boken finns på Adlibris och Bokus.