Tematrio: Dystopier och jordens undergång

dystopiasmallI veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre bra dystopier. Jag inser att jag som älskar dystopier faktiskt inte läst så många. Här är min med viss möda ihopknåpade trio.

Syndaflodens år av Margaret Atwood är dystopi, apokalyps och post-apokalyps, feminism, humor, satir och samhällskritik. Något av det bästa jag läst i samtliga genrer. Andra delen av en trilogi. Tredje delen MaddAddam kommer i svensk översättning nästa år och jag längtar. Atwood är så bra på science fiction. Vilket är kul då hon med emfas hävdat att hon inte skriver science fiction.

Hungerspelen av Suzanne Collins handlar om Amerika efter katastrofen. Varje år deltar ungdomar från landets distrikt i en kamp på liv och död. Endast en ska överleva och allt utspelas inför tv-kamerorna. Dokusåpasamhället gone seriously wrong, ungefär. Bra bok, bedrövlig film.

I Metro 2033: den sista tillflykten av Dmitrij Gluchovskij utspelas i Moskvas tunnelbana efter det stora kriget. En ung man ger sig ut på vandring i tunnlarna. Boken är ojämn men idén är bra och Gluchovskijs drift med olika ideologier är klockren. Men jag undrar vad Gluchovskij har emot kvinnor. Hans bok är i princip tom på dem.

Gillian Flynn: Gone girl

gone-girlEfter att ha höjt Gillian Flynns Mörka platser till skyarna (”den här boken är så bra så bra så bra”) är det med viss bävan jag tar mig an Gone girl. Det hade inte varit första gången en författare går från toppen till botten på bara två böcker. Men Flynn fortsätter att imponera.

Hur tänker jag inte berätta. Gone girl bygger på att läsaren inte vet för mycket. Det jag kan avslöja är att boken börjar med att Nick och Amy Dunne ska fira sin femte bröllopsdag. Men det blir polisutredning i stället för firande för vackra, populära Amy försvinner spårlöst.

Vill du veta mer? Läs boken. Men innan du läser vill jag utfärda en varning för viss förutsägbarhet och viss mångordighet. Gone girl hade mått bra av ett flitigare användande av delete-tangenten. Och när jag ändå är igång vill jag tillägga att det här inte är en traditionell deckare. Flynn är en förnyare. och jag älskar det.

Nu längtar jag desperat efter Flynns fjärde bok. Jag förutsätter att det kommer en fjärde bok. Allt annat är otänkbart.

Gone Girl har filmatiserats med Ben Affleck och Rosamund Pike. Regissör är David Fincher, killen som gjorde Seven och Fight Club.

Betyg: ★★★★½

Orginaltitel: Gone Girl
Översättning: Ulla Danielsson
Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: augusti 2014
ISBN: 9789187319426
Antal sidor: 556

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio – Sjukdomar

temasjukLyran har en nära anhörig som är sjuk och i veckans tematrio uppmanar hon oss att därför att berätta om tre böcker som handlar om sjukdomar. Här är min trio i trion, undertema psykisk sjukdom.

Patient 67 av Dennis utspelas på fängelseön Shutter Island, där psykiskt sjuka brottslingar vårdas. Två poliser kommer till ön för att utreda ett försvinnande. Bra bok med smart upplägg och ännu bättre film.

I Tro dina ögon av Linwood Barclay hävdar Rays bror Thomas att han bevittnat ett mord på nätet. Men Thomas är schizofren och påstår många konstiga saker. Det är när Ray förstår att det faktiskt kan ha skett ett mord som brödernas problem börjar. En av Barclays bästa.

I Skumtimmen av Johan Theorin kommer den svårt deprimerade Julia till Öland där hon växte upp. 20 år tidigare försvann hennes lille son spårlöst på ön. Nu påstår hennes åldrige far att han fått nya uppgifter om försvinnandet. Drama, deckargåta och övernaturligheter i skön förening.

Anna Laestadius Larsson: Barnbruden

barnbrudenSå här i efterhand känns det pinsamt att medge: jag hade rätt låga förväntningar på Anna Laestadius Larssons roman Barnbruden. Jag tänkte att en bok som handlar om olyckliga 1700-talsprinsessor nog är ytlig och fjompig. Men här finns varken ytlighet eller fjomp.

Romanen börjar år 1774. Hedvig Elisabeth Charlotta kommer till Sverige för att gifta sig med Gustav III:s bror. Hon är femton år och det enda världen förväntar sig av henne är att hon ska föda en son. På resan till sitt nya hemland lär hon känna en adelsfröken vid namn Sophie von Fersen och i Stockholm en stum piga, en liten flicka kallad Pottungen. Det är de tre huvudpersonerna i Barnbruden.

Ofta handlar historiska romaner om de där kvinnorna som trots det allmänna förtrycket lyckas göra sig fria. Så är inte fallet här. I Barnbruden finns inte mycket frihet för kvinnorna (med undantag för den skräckinjagande änkedrottningen, som gör lite som hon vill). Men det är ändå ingen deppig bok. Den är alldeles för spännande och medryckande och levande för att jag ska deppa ihop.

Visst har Barnbruden skönhetsfläckar. Språket svajar emellanåt och slutet känns utflippat. Men bortsett från det är det en helt underbar roman, den perfekta kombon av fakta och fiktion. Jag är hänförd.

Boken finns på Adlibris och Bokus.
Betyg: ★★★★½

Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: juni 2014
ISBN: 9789175790275
Antal sidor: 409

Tematrio – Pappor

temapappaPå söndag är det Fars Dag. I veckans tematrio uppmanar Lyran oss därför att berätta om tre böcker som handlar om pappor. Här är min trio pappaböcker.

Kapten Corellis mandolin utspelas på en grekisk ö under andra världskriget. I centrum för berättelsen står byns självlärde doktor och hans egensinniga dotter. En helt underbar bok. Filmen däremot verkar ruskigt trist (jag stod ut en halv timme, sen bytte jag kanal).

I Cormac McCarthys roman Vägen vandrar en pappa och hans lille son genom ett ödelagt amerikanskt landskap. Otäckt och sorgligt men också hoppfullt. Postapocalypsen när den är som bäst.

Middagen av Herman Koch handlar om två pappor och två mammor som träffas över en middag för att diskutera sina tonårsbarn. Till en början småtråkig bok som blir allt mer spännande. Definitivt läsvärd. Enda irritationsfaktorn: baksidestexten på pocketupplagan avslöjar större delen av handlingen.

Och så vill jag ju nämna Pappan och havet av Tove Jansson. Kanske bästa boken om mumintrollen – och den ultimata pappa-boken.

 

Lars Sund: Colorado Avenue

getxinfoNu har jag läst bok nummer två i Pocketlovers utmaning Tre på tre. Och jag konstaterar: Colorado Avenue av Lars Sund inte är min stil. Lite trist, jag älskar ju historia. Boken utspelas under årtiondena runt 1900, i USA och Österbotten. Men i bland klaffar det bara inte. Orsakerna är två.

Orsak nummer ett: Sund skriver på dialekt. Med något undantag (läs: Vibeke Olsson) tycker jag inte om böcker skrivna på dialekt. Och jag tycker ännu mindre om böcker skrivna på svengelska. Delar av boken utspelas ju i USA och svengelskan är väl menad som lokalfärg. Funkar inte på mig.

Orsak nummer två: Sund använder ett speciellt berättartekniskt grepp. Colorado Avenue är en släktkrönika. Berättaren skriver om sina släktingar två-tre generationer bakåt. Och han låter berättaren knalla in i berättelsen och prata med personerna han berättar om. Originellt, tveklöst, men för mig förstör det helt känslan av fiction.

Så nej, det klaffade inte alls mellan Lars Sund och mig. Han är inte en dålig författare, men han är inte en författare för mig.

Betyg: ★★☆☆☆

Förlag: En bok för alla
Utgiven: 1993
ISBN: 9174487205
Antal sidor: 384

Tematrio – Höstrysligheter

temathrillerHalloween närmar sig och i veckans tematrio undrar Lyran om vi läser extra mycket om spöken, vampyrer och annat otäckt just nu. Hon uppmanar oss att berätta om tre skrämmande bra texter. Här kommer min trio – med spöken, zombies och varulvar.

I Tistelblomman av Amanda Hellberg flyttar synska Maja Grå och hennes stora kärlek Jack till charmigt hus i Skottland. Bara en hake: det spökar i kåken. Tredje boken om Maja Grå och den dittills bästa i serien. Nu ska jag läsa uppföljaren Snögloben.

I zombieberättelser brukar zombien vanligtvis utgöra fienden. Men i Isaac Marions ungdomsroman Varma kroppar är zombien hjälten och bokens berättarjag. Spännande, romantiskt och roligt. Japp ni läste rätt. Här är boken om zombien som har ett kärleksliv. Det låter äckligt men är riktigt gulligt.

I Blodröd måne av Benjamin Percy är varulvarna en minoritet som som försöker leva bland människorna, trots majoritetsbefolkningens fördomar. Men alla varulvar tror inte på fredlig samexistens. Mer action än skräck men helt ok ändå. Men varning för förutsägbarhet. Percy skulle inte ha låtit sig styras så av den verkliga världen utan släppt lös fantasin mer. Ni kommer fatta vad jag menar när ni läser.

Augustnominerade som jag vill läsa

de-utvaldaNu har jag (äntligen) kollat in de nominerade till Augustpriset år 2014. Jag har inte läst någon av böckerna och har inga åsikter om vilka som ska vinna. Men jag vet vilka jag vill läsa.

I kategorin Årets svenska skönlitterära bok har jag siktat in mig på De utvalda av Steve Sem Sandberg. Den handlar om Tredje rikets euthanasiprogram och utspelas på en barnklinik i Wien. Jag har inte läst så mycket av Sem-Sandberg men det jag läst gav mersmak. De fattiga i Lodz, som handlar om ghettot i Lodz, är otäck och sorglig och bra. Sem-Sandberg har en suggestiv berättarstil som griper tag.

Något som inte griper tag är layouten till De utvalda. Bokomslag ska locka till läsning, inte avskräcka från densamma. Gör om, gör rätt, liksom.

När det gäller Årets svenska fackbok lockas jag mest av Håkan Håkanssons tegelsten Vid tidens ände: Om stormaktstidens vid-tidens-andevidunderliga drömvärld och en profet vid dess yttersta rand. Alltså, titeln! Och innehållet! Huvudpersonen Johan Bure var Gustav II Adolfs lärare och vän, kunglig bibliotekarie och riksantikvarie. Han var också övertygad om att han var en gud och han vurmade för det fornnordiska. Domedagspredikningar, häxeri och annat tidstypiskt ingår också i boken. Det låter helt underbart.

En annan fackbok som kan vara något för mig är Plundrarna: Hur nazisterna stal Europas konstskatter av Anders Rydell. Den har dessutom kommit ut i pocket. Men eftersom jag har bestämt mig för att jag har läst tillräckligt om Tredje riket och andra världskriget för ett par decennier framåt så kanske jag skippar den. Vi får se.

Årets Augustprisgala hålls den 24 november i Konserthuset i Stockholm.

Tematrio – Prisvinnare

tematrioI dag tillkännagavs de nominerade till årets Augustpris. I veckans tematrio uppmanar Lyran oss därför att berätta om tre prisade böcker som vi läst eller vill läsa. Vi får välja vilket pris vi vill. Här är min trio, tre facklitterära böcker som fått Augustpriset.

Spåren av kungens män av Maja Hagerman gav mig en helt ny bild av hur det som blev Sverige växte fram runt år 1000. Spännande och fascinerande.

En annan bok som fick mig att se Sveriges historia i nytt ljus är Gustav Vasa – landsfader eller tyrann av Lars-Olof Larsson. Och svaret på frågan i bokens titel är både och. Gustav Vasa var en 1500-talsfurste och han hanterade sina fiender på 1500-talsvis – hårt och hänsynslöst.

I mitten på 1300-talet drabbades Europa av en tidigare okänd farsot. Kanske upp emot en tredjedel av befolkningen i de drabbade länderna dog. I Stora döden ger Dick Harrison en bra sammanställning av digerdödens hur och var och varför.

Kjell Westö: Hägring 38

hagring-38I årets upplaga av Pocketlovers utmaning Tre på tre har jag valt att läsa tre finlandssvenska författare. När folk pratade finlandssvensk litteratur tänkte jag: Mumin. Att vidga mina vyer framstod som en bra idé. Nu är jag klar med den första i min trio, Hägring 38 av Kjell Westö.

Året är 1938 och advokat Claes Thunes normalt så pålitlige sekreterare fru Wiik kommer inte till arbetet. Han beslutar sig att åka hem till henne. Därpå följer en lång återblick på månaderna som föregick sekreterarens mystiska frånvaro. Det är en berättelse om några människor i Helsingfors mellan två katastrofer – inbördeskriget och andra världskriget.

Det här är en bok som tar tid på sig. Westö skriver visserligen bra men i början blir jag småuttråkad. Jag tycker ju om böcker där det händer saker, gärna mycket och allt på en gång. I Hägring 38 händer först ingenting, bortsett från att sekreteraren inte dyker upp. Men efter ett tag fångas jag av skildringen av människorna och av tidsandan. Och långsamt skruvar Westö upp spänningen. Ju längre in i boken jag kommer, desto svårare är det att lägga ifrån mig den. När jag läst de sista sidorna har jag redan bestämt mig för att läsa mer av Westö.

Jag tror att jag ska fortsätta med Drakarna över Helsingfors. Men först ska jag ta itu med resten av Tre på tre. Näst ut är Colorado Avenue av Lars Sund.

Betyg: ★★★★☆

Förlag: Månpocket
Utgiven: augusti 2014
ISBN: 9789175033488
Antal sidor: 299

Boken finns på Adlibris och Bokus.