Jussi Adler-Olsen: Alfabethuset

alfabethusetJag är riktigt förtjust i Jussi Adler-Olsens deckare om kriminalinspektör Mörck och Avdelning Q på Köpenhamnpolisen. De är en skön mix av udda karaktärer, humor och spänning. Så när jag började läsa Adler-Olsens debutroman Alfabethuset hade jag förväntningar.

Visserligen handlar inte boken om Avdelning Q. Den är inte ens en deckare, snarare en thriller. Andra världskriget pågår för fullt (och jag har ju efterlyst böcker om andra världskriget). Två brittiska piloter skjuts ner över Tyskland. De hamnar på ett sjukhus för SS-soldater och för att överleva tvingas de simulera sinnessjukdom.

Det kunde ha blivit toppen. Idén är ju bra. Men Adler-Olsen får inte till det. Jag vet inte varför men det funkar inte. Jag tycker boken är tungläst och långsam och ganska tråkig. Och jag får inte intrigen att gå ihop.

Normalt brukar jag rekommendera Jussi Adler-Olsen. Den här gången är rekommendationen: skippa Alfabethuset och gå direkt till böckerna om Avdelning Q. Den första boken i serien, Kvinnan i rummet är hur bra som helst.

Betyg: ★★☆☆☆

Orginaltitel: Alfabethuset
Översättning: Britt Borglund och Tore Borglund
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: september 2014
ISBN: 9789174294132
Antal sidor: 495

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Monika Fagerholm: Lola uppochner

lola-uppochnerEn enveten förkylning har varit rena sänket för bloggandet på sistone. Jag läser massor men huvudet känns packat med bomull och det har varit svårt att formulera något om det jag läser. Men jag vill i alla fall skriva något om min novemberbok i utmaningen Tre på tre, Lola uppochner av Monika Fagerholm.

Handlingen utspelar sig i småstaden Flatnäs i södra Finland, mestadels i mitten av 1990-talet. En tonårskille tillhörande stadens elit hittas mördad. Boken följer på ett ungefär polisutredningen och alla de människor som berörs av den, men det är ändå inte frågan om en vanlig deckare. Snarare ett drama med blodig inramning.

Fagerholm skriver på det där sättet som får mig att stanna upp och bara smaka på formuleringarna. Helt outstanding. Men Fagerholm är också rysligt pratig. Hon gillar upprepningar. Den överdrivna ordrikedomen saktar ner handlingen. Och ärligt talat – personteckningen är ganska svag. Många av människorna i boken är mest skisser.

Men på något sätt spelar inget av det där någon roll. Lola uppochner är grymt fascinerande. Jag vill läsa om den. Jag vill läsa mer av Fagerholm. Jag tror det får bli Den amerikanska flickan.

Betyg: ★★★★☆

Förlag: Månpocket
Utgiven: februari 2014
ISBN: 9789175032993
Antal sidor: 495

Boken finns på Adlibris och Bokus.

När döden kom till Pemberley som tv-serie

Goda nyheter på tv-seriefronten. I morgon lördag visar SVT första avsnittet i filmatiseringen av När döden kom till Pemberley. Visst, jag avskydde boken. Deckardrottningen P. D. James försök att göra deckare av Elizabeths och Darcys äktenskap blev varken James eller Austen, bara trist. Men det betyder ju inte att inte tv-serien kan vara bra. Det finns många tråkiga böcker som blivit utmärkta tv-serier. Och jag älskar ju kostymdramer!

pemberlyTre avsnitt består serien av. Förhoppningsvis blir den en trevlig förströelse i väntan på Downton Abbey julspecial.

Tematrio – Naturskildringar

tematrioI veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om en bok (facklitteratur eller fiktion) som vi minns för dess fantastiska naturskildringar. Här är min trio.

Guld av Rose Tremain handlar om några människor i nybyggarlandet Nya Zeeland under 1800-talet. Fascinerande och sorgligt. Naturskildringarna är underbara. Fick mig att önska att Nya Zeeland inte låg på andra sidan jordklotet.

Svarthuset av Peter May är en deckare och uppväxtskildring som utspelas på Yttre Hebriderna. Jag blev helt betagen i Mays beskrivning av ögruppen. Och det bästa är att Yttre Hebriderna ligger i Skottland, vilket ju är bra mycket närmare än Nya Zeeland.

I Montaillou: En fransk by 1294-1321 av Emmanuel Le Roy Ladurie får byborna i en by i franska Pyrenéerna berätta om sina liv. Skildringen av det pyreneiska landskapet är magisk. Hela boken är magisk. Facklitteratur när det är som bäst. Bygger på gamla inkvisitionsprotokoll, byborna var svaga för kätteriet.

Romaner om andra världskriget sökes

Kollade äntligen på första avsnittet av tv-serien En liten fransk stad som SVT sänder just nu. Serien utspelas i Frankrike under andra världskriget och att döma av vad jag sett hittills har jag många fina timmar framför mig. Och så har jag blivit sugen på romaner som handlar om andra världskriget.

en_liten_fransk_stad_affisch2

Tv-serien En liten fransk stad

Det finns färre än en kan tro. Jag läste ett gäng i förra årets bokbloggsutmaning Tre på tre. Då irriterade jag mig en del på faktafel. Värst var Pojken i randig pyjamas. Jag tror inte John Boyne gjort någon research överhuvudtaget och det sänkte läsupplevelsen en del. Men nu har jag bestämt mig för att låtsas som att historiska romaner utspelas i en parallellt universum. Då behöver inte alla detaljer vara rätt och jag kan ägna mig åt att njuta av boken.

Nu behöver jag tips på bra romaner om andra världskriget.

Första avsnittet av En liten fransk stad ligger kvar på SVT Play två veckor till.

Tematrio: Dystopier och jordens undergång

dystopiasmallI veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre bra dystopier. Jag inser att jag som älskar dystopier faktiskt inte läst så många. Här är min med viss möda ihopknåpade trio.

Syndaflodens år av Margaret Atwood är dystopi, apokalyps och post-apokalyps, feminism, humor, satir och samhällskritik. Något av det bästa jag läst i samtliga genrer. Andra delen av en trilogi. Tredje delen MaddAddam kommer i svensk översättning nästa år och jag längtar. Atwood är så bra på science fiction. Vilket är kul då hon med emfas hävdat att hon inte skriver science fiction.

Hungerspelen av Suzanne Collins handlar om Amerika efter katastrofen. Varje år deltar ungdomar från landets distrikt i en kamp på liv och död. Endast en ska överleva och allt utspelas inför tv-kamerorna. Dokusåpasamhället gone seriously wrong, ungefär. Bra bok, bedrövlig film.

I Metro 2033: den sista tillflykten av Dmitrij Gluchovskij utspelas i Moskvas tunnelbana efter det stora kriget. En ung man ger sig ut på vandring i tunnlarna. Boken är ojämn men idén är bra och Gluchovskijs drift med olika ideologier är klockren. Men jag undrar vad Gluchovskij har emot kvinnor. Hans bok är i princip tom på dem.

Gillian Flynn: Gone girl

gone-girlEfter att ha höjt Gillian Flynns Mörka platser till skyarna (”den här boken är så bra så bra så bra”) är det med viss bävan jag tar mig an Gone girl. Det hade inte varit första gången en författare går från toppen till botten på bara två böcker. Men Flynn fortsätter att imponera.

Hur tänker jag inte berätta. Gone girl bygger på att läsaren inte vet för mycket. Det jag kan avslöja är att boken börjar med att Nick och Amy Dunne ska fira sin femte bröllopsdag. Men det blir polisutredning i stället för firande för vackra, populära Amy försvinner spårlöst.

Vill du veta mer? Läs boken. Men innan du läser vill jag utfärda en varning för viss förutsägbarhet och viss mångordighet. Gone girl hade mått bra av ett flitigare användande av delete-tangenten. Och när jag ändå är igång vill jag tillägga att det här inte är en traditionell deckare. Flynn är en förnyare. och jag älskar det.

Nu längtar jag desperat efter Flynns fjärde bok. Jag förutsätter att det kommer en fjärde bok. Allt annat är otänkbart.

Gone Girl har filmatiserats med Ben Affleck och Rosamund Pike. Regissör är David Fincher, killen som gjorde Seven och Fight Club.

Betyg: ★★★★½

Orginaltitel: Gone Girl
Översättning: Ulla Danielsson
Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: augusti 2014
ISBN: 9789187319426
Antal sidor: 556

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio – Sjukdomar

temasjukLyran har en nära anhörig som är sjuk och i veckans tematrio uppmanar hon oss att därför att berätta om tre böcker som handlar om sjukdomar. Här är min trio i trion, undertema psykisk sjukdom.

Patient 67 av Dennis utspelas på fängelseön Shutter Island, där psykiskt sjuka brottslingar vårdas. Två poliser kommer till ön för att utreda ett försvinnande. Bra bok med smart upplägg och ännu bättre film.

I Tro dina ögon av Linwood Barclay hävdar Rays bror Thomas att han bevittnat ett mord på nätet. Men Thomas är schizofren och påstår många konstiga saker. Det är när Ray förstår att det faktiskt kan ha skett ett mord som brödernas problem börjar. En av Barclays bästa.

I Skumtimmen av Johan Theorin kommer den svårt deprimerade Julia till Öland där hon växte upp. 20 år tidigare försvann hennes lille son spårlöst på ön. Nu påstår hennes åldrige far att han fått nya uppgifter om försvinnandet. Drama, deckargåta och övernaturligheter i skön förening.

Anna Laestadius Larsson: Barnbruden

barnbrudenSå här i efterhand känns det pinsamt att medge: jag hade rätt låga förväntningar på Anna Laestadius Larssons roman Barnbruden. Jag tänkte att en bok som handlar om olyckliga 1700-talsprinsessor nog är ytlig och fjompig. Men här finns varken ytlighet eller fjomp.

Romanen börjar år 1774. Hedvig Elisabeth Charlotta kommer till Sverige för att gifta sig med Gustav III:s bror. Hon är femton år och det enda världen förväntar sig av henne är att hon ska föda en son. På resan till sitt nya hemland lär hon känna en adelsfröken vid namn Sophie von Fersen och i Stockholm en stum piga, en liten flicka kallad Pottungen. Det är de tre huvudpersonerna i Barnbruden.

Ofta handlar historiska romaner om de där kvinnorna som trots det allmänna förtrycket lyckas göra sig fria. Så är inte fallet här. I Barnbruden finns inte mycket frihet för kvinnorna (med undantag för den skräckinjagande änkedrottningen, som gör lite som hon vill). Men det är ändå ingen deppig bok. Den är alldeles för spännande och medryckande och levande för att jag ska deppa ihop.

Visst har Barnbruden skönhetsfläckar. Språket svajar emellanåt och slutet känns utflippat. Men bortsett från det är det en helt underbar roman, den perfekta kombon av fakta och fiktion. Jag är hänförd.

Boken finns på Adlibris och Bokus.
Betyg: ★★★★½

Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: juni 2014
ISBN: 9789175790275
Antal sidor: 409

Tematrio – Pappor

temapappaPå söndag är det Fars Dag. I veckans tematrio uppmanar Lyran oss därför att berätta om tre böcker som handlar om pappor. Här är min trio pappaböcker.

Kapten Corellis mandolin utspelas på en grekisk ö under andra världskriget. I centrum för berättelsen står byns självlärde doktor och hans egensinniga dotter. En helt underbar bok. Filmen däremot verkar ruskigt trist (jag stod ut en halv timme, sen bytte jag kanal).

I Cormac McCarthys roman Vägen vandrar en pappa och hans lille son genom ett ödelagt amerikanskt landskap. Otäckt och sorgligt men också hoppfullt. Postapocalypsen när den är som bäst.

Middagen av Herman Koch handlar om två pappor och två mammor som träffas över en middag för att diskutera sina tonårsbarn. Till en början småtråkig bok som blir allt mer spännande. Definitivt läsvärd. Enda irritationsfaktorn: baksidestexten på pocketupplagan avslöjar större delen av handlingen.

Och så vill jag ju nämna Pappan och havet av Tove Jansson. Kanske bästa boken om mumintrollen – och den ultimata pappa-boken.