Tematrio – Hemligheter

tematrioI veckans tematrio ber Lyran oss att berätta om texter som på olika sätt berättar om, speglar eller innebär hemligheter. Här är min trio.

Alex Marwoods eminenta thriller Granne med döden utspelas i ett sunkigt hyreshus i London. Flera av hyresgästerna har något att dölja och en natt sker en förfärlig olycka som spär på rädslan och paranoian. Välskrivet och roligt, spännande och groteskt om hemligheter och lögner, om ensamhet och om vänskap. Marwood har tidigare skrivit Onda flickor. Den är helt okej. Den här boken däremot är alldeles, alldeles underbar. Rekommenderas både till den som gillar thrillers och den som bara är sugen på människor av de mest skiftande slag. Inget för den äckelmagade dock.

En thriller som jag inte tyckte lika bra om är Paula Hawkins Kvinnan på tåget. Rachel har fått kicken på grund av sitt alkoholmissbruk men låtsas ändå varje dag ta tåget till jobbet. Hennes närgångna intresse för ett ungt par leder snart till trubbel och en härva av hemligheter och lögner kommer i dagen. Kvinnan på tåget har blivit värsta snackisen och läsarkretsen tycks delad i de som älskar och de som hatar. Själv tycker jag att idén och upplägget är bra men att genomförandet är lite rörigt.

Slutligen vill jag nämna Joyce Carol Oates ungdomsroman Två eller tre saker jag glömde berätta för dig. Boken kretsar kring tre tonårstjejer i en skola för privilegierade barn: toppstudenten som i hemlighet skär sig, den av killarna mobbade som är hemligt förälskad och hon den där udda som dör. Splittrad men engagerande berättelse om tjejer som är beroende och tjejer som är självständiga. Eftersom jag läst ungefär en miljon Oates börjar temat med osäkra tjejer som suktar efter bekräftelse bli tjatigt. Om jag aldrig läst Oates hade jag tyckt att boken var bättre.

Sigrid Combüchen: Den umbärliga

den-umbarligaIda Bäckman är mest känd för att ha blivit besatt av Gustaf Fröding, umgåtts med Fröding, blivit bortdriven från Fröding, skrivit en skandalös bok om Fröding. Hon var ett tag värsta Fröding-snackisen. Men som Sigrid Combüchen visar i biografin Den umbärliga handlade Bäckmans liv inte bara om relationen till nationalskalden som söp sig galen. Bäckman var lärarinna och skolföreståndare, gjorde spännande resor och umgicks med kultureliten. Hon skrev och hon publicerades.

Ämnet är intressant och jag gillar Combüchens attityd. Jag gillar hennes stil. Och jag får snabbt klart för mig att jag skulle ha blivit galen av att umgås med Ida Bäckman. Och att Gustaf inte var den enda i familjen Fröding som faktiskt var galen. Men i övrigt har jag länge svårt att orientera mig. Den umbärliga är rörig, hoppar hit och dit i tid och rum och det är först när jag läser den kortfattade kronologin som avslutar boken som jag faktiskt fattar vad som hände.

Men trots den allmänna röran gillar jag ändå boken. Om den svenska kultureliten runt sekelskiftet 1900 kan jag mycket lite och Den umbärliga ger mersmak.

Betyg: ★★★½☆

Förlag: Norstedts
Utgiven: augusti 2015
ISBN: 9789113067568
Antal sidor: 275

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Ola Larsmo: Förrädare

forradareOla Larsmos spionroman Förrädare utspelas i Sverige under andra världskriget. I centrum för berättelsen står en ung man som börjar arbeta hos den svenska underrättelsetjänsten och långsamt inser att någon läcker uppgifter till tyskarna.

Det jag gillar med den här boken är språket och den historiska kontexten. Larsmo är en säker stilist och han har gjort en gedigen research. Resultatet är en bok med mycket känsla. Allting känns verkligen spiondrama-under-andra-världskriget. Tvetydigheten och dubbelspelet, rädslan och paranoian – allt det kommer fram väldigt bra.

Men personerna som skildras är för skissartade och handlingen är för långsam. Det här är den typen av bok som bör läsas långsamt och med eftertanke och jag är inte den typen av läsare. Kanske hade jag uppskattat den mer om jag läst den vid ett annat tillfälle, på ett annat sätt.

Betyg: ★★★½☆

Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: december 2014
ISBN: 9789174294545
Antal sidor: 510

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Joyce Carol Oates: Nattsidan

nattsidanJag sätter i mig Joyce Carol Oates skräcknovell Nattsidan i ett nafs och efteråt lämnar den en behagligt ryslig eftersmak. Skräckromantik i 1800-talsmiljö kan bli hur bra som helst med rätt författare. Det här är så mycket bättre än Oates gotiska roman De fördömda som jag skriver om här. Den var splittrad och rörig. Nattsidan däremot är fokuserad och lagom läbbig.

Mycket mer än så kan jag inte säga, boken är på 45 sidor och det behövs inte många ord för att avslöja för mycket.

Det här är första novellen jag läser från bokförlaget Novellix, som specialiserat sig på noveller. Perfekta om en vill ha något snabbläst mellan varven. Och böckerna är så små att de platsar i bakfickan.

Betyg: ★★★★★

Orginaltitel:
Översättning: Johan Theorin
Förlag: Novellix
Utgiven: maj 2013
ISBN: 9789187451133
Antal sidor: 45

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Jerker Virdborg: Skyddsrummet Luxgatan

skyddsrummet-luxgatanSå där principiellt föredrar jag böcker där jag fattar vad som händer. Och Jerker Virdborgs roman Skyddsrummet Luxgatan är knapphändig svårttolkad. I en rad kapitel – fragment – skildrar Virdborg en nära framtid där Sverige är och har nyligen varit i krig. Ramberättelsen, där en människa i ett skyddsrum långt under ytan berättar, den är tydlig nog – och helt fantastisk. Men några av de övriga kapitlen (en kan kalla dem noveller) är svårbegripliga. Väldigt mycket lämnas åt läsarens fantasi och emellanåt famlar jag i mörker.

Jag är inte nöjd. Jag hade velat veta mer. Jag hade velat förstå.

Men så är det det här med att Virdborg skriver som en gud. Jag skojar inte. Hans stil är minimalistisk och vacker och perfekt. Inte ett kommatecken känns fel. Och texterna väcker väldigt många känslor hos mig. Framför allt väcker den skräck. Det är skickligt.

Jag vill läsa om Skyddsrummet Luxgatan. Jag vill läsa mer av Jerker Virdborg.

Betyg: ★★★★☆

Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: augusti 2015
ISBN: 9789174294873
Antal sidor: 190

Boken finns på Adlibris och Bokus.

John Williams: Stoner

stonerJag trodde inte jag skulle gilla John Williams roman Stoner. En bok om en väldigt vanlig man som lever ett väldigt vanligt och inte särskilt lyckat liv och sen dör han. Hur kul låter det? När allt kommer omkring läser jag mest deckare och kände mig inte ett skvatt lockad av Stoners liv. Jag läste boken om honom bara för att en äldre släkting gav den till mig och sa: ”Läs!”

Och jag läste. Och ja, de första femtio sidorna eller så är långsamma och jag blir uttråkad. Williams skriver bra men allt är så vardagligt och enahanda. Men sen vänder det totalt, på några sidor. Stoners liv är väldigt vanligt och innehåller all den drama som vanliga människors liv bjuder på. Jag sträckläser resten av boken och när jag lägger ifrån mig den är jag väldigt nöjd över att ha läst.

Ett litet tips bara: Om du inte vill veta för mycket om romanens innehåll innan du börjar läsa bör du ta förordet sist.

Här hittar du Evalutons recension av romanen.

Betyg: ★★★★☆

Orginaltitel: Stoner
Översättning: Rose-Marie Nielsen
Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: september 2015
ISBN: 9789127144583
Antal sidor: 294

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Temartrio – Läströtthet

tematrioLyran har drabbats av akut läströtthet och i veckans tematrio ber hon oss om våra allra bästa tips, tre bra böcker/aktiviteter att ägna sig åt vid ett akut fall av läströtthet. Jag drabbas av läströtthet i perioder och då har jag mina knep. Här är min trio.

Tv-serier. Är jag less på böcker frossar jag i tv-serier. Helst deckare. Några preferenser i övrigt har jag inte. Amerikanska polisserier och superbrittiska serier om gamla damer med näsa för mord funkar lika bra. Det enda jag kräver är att kvaliteten inte ska vara superlåg.

Utomhusaktiviteter. Orientering och andra outdoor games är kul. I Turf samlar en poäng genom att ta zoner som finns utplacerade lite överallt i våra större orter. Bara att ladda ner appen (den är gratis) och sätta igång. Bra skor rekommenderas. Platta Converse är inte bra skor i sammanhanget. Och vill en cykla i stället för att gå funkar det också. Alla sätt att ta sig fram till zonerna är tillåtna, så länge det är du och din telefon som gör det.

Snabblästa men välskrivna böcker, gärna ungdomsromaner, funkar också bra. Jag rekommenderar Nyckelbarnen av Sara Kadefors. Tre ungar i konflikt med vuxenvärlden börjar dra omkring på gatorna när deras fritidsgård stängs. Insiktsfullt och medryckande om det här med att vara stor nog för att betros med nyckel till lägenheten men inte riktigt stor nog att hantera situationen. Igenkänningsfaktorn är superhög. Av författaren till utmärkta Lex bok, som jag också rekommenderar.

Conn Iggulden: Rosornas krig – Solvarg

rosornas-krig-andra-boken-solvargNu har jag läst Solvarg, andra delen i Conn Igguldens trilogi om Rosornas krig. Tiden är mitten av 1400-talet, platsen är England. Kung Henry är sjuk och oförmögen att regera. Ledarna för den konkurrerande grenen av kungaätten försöker samla all makt i sina händer. När Henry plötsligt tillfrisknar urartar situationen snabbt och krig utbryter.

Det här är bra underhållning. Iggulden är inte en stor författare på det sättet som Hilary Mantel är en stor författare. Han skapar inte magi. Men han är kompetent. Han får härvan som kallas Rosornas krig att bli begriplig. Han lyfter fram människorna och gör dem levande. Han gör skeendet spännande och hyfsat angeläget.

Okej, jag gillar inte allt. Jag tycker stridsscenerna är för långa. Personskildringarna kunde fördjupats. Språket är rätt tråkigt.

Men på det hela taget är Solvarg en trevlig historielektion i underhållningens form. Och du behöver inte gilla historia för att uppskatta den. Det räcker med att du gillar intriger och action. Och uppskattar du de två första böckerna i serien har den tredje och avslutande precis kommit ut på svenska under titeln Blodsfejd.

Betyg: ★★★½☆

Orginaltitel: War of the Roses: Book Two. Trinity
Översättning: Leif Jacobsen
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: november 2015
ISBN: 9789174294866
Antal sidor: 391

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Lena Arro: Jag heter Död

9789170535284_200_jag-heter-dod-13-skrackhistorier_haftadDen här boken är ett recensionsexemplar från LL-förlaget Bokmässan 2015.

LL-böcker är till för läsare som av någon anledning har svårt för att läsa vanliga böcker. De är ofta inte så tjocka, har lite större stil och kortare rader på sidorna. Texten är uppdelad i kortare stycken med mellanslag emellan, så att det ska vara lätt att se var man är någonstans.

Innehållsmässigt finns det en uppdelning mot olika målgrupper, precis som andra böcker. Just den här boken är märkt med bibliotekets klassifikation uHc, alltså tänkt för något äldre barn/ungdom. Men jag tycker att även vuxna kan läsa de här mysrysliga skräcknovellerna med behållning! De har tidigare givits ut i två böcker med titlarna Döden i pizzan och Luckan i golvet, och i den här volymen finns det ytterligare tre berättelser.

Lena Arro har skrivit många barnböcker får både yngre och äldre barn. Serien Marie och Mirja t ex går också på spöktemat men det finns också andra serier och bilderböcker som inte är läskiga alls. Denna bok är hittills den enda som finns i LL-form, men eftersom hennes andra böcker också är skrivna för yngre läsare är de också både lättlästa och läsvärda.

Betyg: ★★★★☆

Förlag: LL-förlaget
Utgiven: augusti 2015
ISBN: 9789170535284
Antal sidor:230 s.

Köp boken på [Adlibris 9789170535284] eller på [Bokus 9789170535284] (Sponsrade länkar)

Tematrio – Parrelationer

tematrioI veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre ”starka” romaner som handlar om parrelationer. Här är min trio:

Sofia Nordins ungdomsroman Det händer nu handlar om Stella som går på högstadiet och som är kär i Sigrid. Kärleken är besvarad men det här med att bli ihop och att förbli ihop är inte så enkelt. Välskrivet, finstämt och vackert om den första kärleken och om att komma ut. Emellanåt tycker jag att boken är väl gullig (kärleksromaner är egentligen inte min grej) men boken är trots allt skriven för ungdomar i nedre tonåren, inte cyniska kulturtanter. Som fjortonåring hade jag tyckt att boken varit en helt lagom kombo av ljus och mörker. Högst välförtjänt Augustprisnominering.

En parrelation av en helt annan kaliber skildras i Gillian Flynns roman Gone Girl. Nick och Amy är det perfekta paret som lever det perfekta livet. Men någonstans går det snett, grälen kommer allt oftare och sedan försvinner Amy. Annorlunda spänningsroman som delat läsarkretsen i de som tokhyllar och de som totaldissar. Jag tillhör dem som tokhyllar.

Ett annat par med problem är Eva och Franklin i Lionel Shrivers roman Vi måste prata om Kevin. Deras son Kevin iscensatte strax före sin sextonårsdag en skolmassaker. Morden kom inte som en överraskning för Eva, som ända sedan sonen föddes varit övertygad om att det är något fel på grabben. Problemet är att ingen lyssnat på henne, allraminst maken. Infernaliskt bra om en familj på väg mot katastrofen.