Jessie Burton: Miniatyrmakaren

miniatyrmakaren18-åriga Nella kommer nygift till ett rikt köpmannahus i Amsterdam. Men livet som gift blir inte som hon tänkt sig, hushållet hon flyttat in i rymmer många hemligheter. Och en miniatyrmakare i staden tycks känna till dem alla.

Det är upplägget för Jessie Burtons debutroman Miniatyrmakaren. Idén är bra, resultatet är både bra och dåligt. Språket är emellanåt snudd på magiskt, emellanåt överlastat. En del av människorna är intressanta, andra plattityder. Handlingen är både spännande och alltför förutsägbar. Romanen är uppfriskande annorlunda men ändå banal.

Framför allt känns den ofärdig. Vissa stycken borde bearbetats, vidareutvecklats. Särskilt människoskildringarna borde fördjupats.

Det betyder inte att jag avråder från läsning. För den som gillar historiska romaner kan Miniatyrmakaren bli en intressant läsupplevelse. Eller så kan en vänta på tv-serien.

Betyg: ★★★☆☆

Orginaltitel: The Miniaturist
Översättning: Leif Janzon & Charlotte Hjukström
Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: augusti 2016
ISBN: 9789175791890
Antal sidor: 383

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Svetlana Aleksijevitj: Kriget har inget kvinnligt ansikte

kriget-har-inget-kvinnligt-ansikteNobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj säger sig i början av boken att har Dostojevskijs  frågeställning ” Hur mycket mänskligt finns det inom en människa? som en röd tråd i sin reportagebok om de kvinnliga soldaterna som slog på Sovjetunionens sida i andra Världskriget. Över en miljon kvinnor var i aktiv tjänst i kriget. Här kommer 400 kvinnors minnesfragment i dager. Svetlana låter dem berätta den kvinnliga soldatens historia. Den som inte trycktes i historieböckerna. Utan tystades ner, eftersom krig inte är en affär för kvinnor. Inte riktiga anständiga kvinnor. De som inte var inte vackra på det vanliga värnlösa sättet. Både männen som stridit vid deras sida och kvinnorna som stannat hemma vände sig bort från många av de hemåtvändande kvinnliga krigarna.

Stoltheten byttes mot skuld och skam. Och tystnaden blev ett sätt att glömma.

Dostojevskijs frågeställning väckte förstås kioskfilosofen inom mig. Och så började jag läsa för att få ledtrådar till hur mycket mänsklighet det kan rymmas inom en människa…

De är de unga kvinnorna som ger sig av till fronten. De flesta är ivriga att strida mot den hatade fienden – fascisten, tysken. Stolta över sitt land drar de i krig, t.o.m. de som har små barn med sig väljer att kriga. För Sovjetunionen. För en framtidstro och vilja.

Flickorna är så unga att deras bild av kvinnlighet bara innefattar att vara fin i en vacker klänning. Längtan efter konfekt. Och inte så mycket mer.

De offrar mycket, sina kärlekar, familjer t.o.m. barn för kriget skull. Precis som männen. Boken säger sig ge kriget ett kvinnligt ansikte. Svetlana menar att kvinnornas berättelser ger kriget känslor. Smak och lukter. Männens berättelser blir till fakta och siffror. Jag tror att Svetlanas frågor lyfter fram det mänskliga – inte det kvinnliga. Jag tror att hennes frågor skulle fått männen att även de minnas något utöver årtalen, slagen och siffrorna.

Berättelserna är mänskliga. Tragiska, svåra, ibland roliga, spännande, sårbara – men oftast grå. Precis som en kvinna säger; så är kriget så grått. Det enda som har färg är blodet som rinner ur människorna…Så mycket ungt liv som slocknar.

Hur mycket mänsklighet ryms inom en människa i krig? Mycket och väldigt lite, tänker jag. Det beror väl på vad och hur vi definiera begreppet mänsklig. Är krig mänskligt? Är hat mänskligt? Är bara godheten mänsklig? Och just den har så liten plats i krig av alla de slag.

Svetlana Aleksijevitj språk får de tunga och de många historierna att flyta fram. Det finns en skönhet i hennes sätt att behandla språket. Trots ämnesvalet och reportageformen.

Det är en bra bok. Det känner jag. Men jag vet inte om jag egentligen tycker om den. Men den är en viktig bok. Inte minst nu i terrorismens tidevarv, för att förstå vilka är de som drar ut i krig. och vad kriget gör med människorna.

Betyg: ★★★★☆

Orginaltitel: U vojny – ne zjenskoje litso
Översättning: Kajsa Öberg Lundsten
Förlag: Ersatz
Utgiven: augusti 2013
ISBN: 9789187219672
Antal sidor: 447

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio – Göteborg

tematrioNy vecka, ny tematrio. Den här gången uppmanar Lyran oss att berätta om tre böcker eller filmer som handlar om Göteborg. Med tanke på att det handlar om min hemstad var det förvånansvärt svårt att få ihop en trio, men här kommer den.

I Pål Eggerts roman Borde vara död tar någon eller något livet av hemlösa i Göteborg. Snygg kombo av fantasyskräckis och socialrealism som ger mersmak. Hoppas det kommer en uppföljare, snart.

Gudrun Nybergs facklitterära skildring Doktor Carlanders Göteborg – Folkliv, sjukdom och död 1793-1814 beskriver människorna i Göteborg runt sekelskiftet 1800. Som källa har Nyberg använt läkaren Christofer Carlanders journalanteckningar. Innehållsrik och intressant om (framförallt) borgerskapet i Göteborg för drygt 200 år sedan. Min enda invändning är att boken vilar väl tungt på källmaterialet. Det hade varit bra om författaren satt in de fakta hon tagit fram i sitt historiska sammanhang. Lite mer litteraturstudier alltså.

Slutligen vill jag nämna Helen Turstens böcker om polisen Irene Huss. Jag har läst de första böckerna samt sett några av filmatiseringarna. Läskiga mord och småputtrigt familjemys i skön förening. Inte jättebra men inte uselt heller. Och det är kul att böckerna/filmerna utspelas i Göteborg.

Magnus Västerbro: Pestens år – Döden i Stockholm 1710

pestens-ar-doden-i-stockholm-1710Digerdöden i mitten av 1300-talet känner många till. Att pesten återkom gång på gång under flera århundraden är inte lika bekant. Jag visste att pesten slog till i Sverige en sista gång år 1710 och det var ungefär allt jag visste. Så det var med stort intresse jag tog mig an Magnus Västerbros facklitterära bok Pestens år – Döden i Stockholm 1710.

Det här är lysande populärhistoria. Västerbro kan ämnet och han vet hur man levandegör materialet. Resonemangen är klara och det framgår tydligt vad som är fastslaget i källorna och vad som är hans egna slutsatser och förmodanden. Språket är utmärkt, Västerbro skriver flyhänt och medryckande.

Och han beskriver Sverige och Stockholm som det var när pesten kom. Farsoten sätts in i sitt historiska sammanhang. Det jag saknar är hur synen på och hanteringen av pesten utvecklats över tid. Jag hade t.ex. velat se mer jämförelser med hur pesten drabbade London några decennier tidigare.

Men allt som allt är Pestens år en mycket bra bok. Jag ser fram emot att läsa mer av Västerbro.

Betyg: ★★★★½

Förlag: Historiska Media
Utgiven: april 2016
ISBN: 9789175452739
Antal sidor: 239

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio – bokhandel/bibliotek/böcker

tematrioHösten är här (mer eller mindre) och Lyran har dragit igång Tematrio igen. I veckans tematrio ber hon oss att berätta om tre bra fiktiva texter som handlar om läsning, böcker, bibliotek, bokhandeln o s v. Här är min trio.

Spådomen: en flickas memoarer är Agneta Pleijels skildring av sin uppväxt. Stramt men levande berättat om en privilegierad uppväxt som inte alltid kändes så privilegierad. Det här med att vara barn och ungdom är inte så lätt. Bokens huvudperson läser en del, bland annat för att fly verkligheten.

Också i George Eliots 1800-talsroman Bror och syster blir det en och annan bok läst. Den kvicktänkta Maggie tycker om att läsa böcker medan brodern Tom inte är lika förtjust. Men eftersom det här en berättelse som utspelas för 150 år sedan är det Tom som får en ordentlig utbildning. Relationen mellan syskonen är också för övrigt komplicerad och så går det som det går. Klart läsvärt men alldeles för mastigt, boken är närmare 800 sidor.

Slutligen vill jag nämna Stoner av John Williams. Stoner är bondpojken som i stället för att gå i sina föräldrars fotspår slår in på den litteraturvetenskapliga banan. Hela hans yrkesliv kommer handla om böcker. Gripande om en på många sätt ordinär man med en extraordinär inre styrka.

Jesús Carrasco: Flykten

flyktenVissa böcker är extra svåra att betygsätta.

I Jesús Carrasco debutroman Flykten har ett barn rymt från sitt hem, oklart av vilken anledning. Han slår följe med en herde men förföljarna kommer allt närmare.

Flykten är visserligen inte en dystopisk roman men påminner ändå en hel del om Cormac McCarthys roman Vägen. Också Flykten handlar om ett utsatt barn som rör sig i ett fientligt landskap, förföljd av vuxna som vill ont. Också här är språket avskalat, boken tunn. Utgången är inte given.

Men medan Vägen verkligen drabbade mig lämnar Flykten mig ganska oberörd. Carrasco har ett utmärkt språk men något saknas, en särskild nerv i berättandet. Han har utan vidare skrivit en lovande debut, han har potential att bli riktigt stor. Ännu är han inte där dock. Efter en hel del grunnande fram och tillbaka ger jag ändå en fyra i betyg.

Betyg: ★★★★☆

Orginaltitel: Intemperie
Översättning: Hanna Axén
Förlag: Natur & Kultur
Utgiven: maj 2016
ISBN: 9789127148727
Antal sidor: 216

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus.

Katarina Wennstam: Svikaren & Stenhjärtat

svikarenJag var sugen på något seriöst men snabbläst. Så jag plockade fram ett par böcker av Katarina Wennstam.

Svikaren handlar om våld och fördomar i fotbollsvärlden. Jag är visserligen noll sportintresserad men Wennstam är ju ändå Wennstam. Och jag gillar verkligen hur hon hanterar ämnet och hennes språk. Men jag tycker att privatlivet hos huvudpersonerna, advokat Shirin Sundin och kriminalkommissarie Charlotta Lugn, tar för stor plats. Jag förstår att också advokater och poliser har privatliv men det finns gränser för hur mycket jag vill läsa om det i en deckare.

Uppföljaren Stenhjärtat fastnar jag för direkt. Ämnet är barnmisshandel. Boken är både angelägen, sorglig och spännande. Som läsare hålls jag på halster fram till slutet. Det gillar jag. Och djupdykningen i Sunds och Lugns privata problem känns mer motiverat. Stenhjärtat är utan vidare Wennstams hittills bästa.

stenhjartatNär jag läser Wennstam jämför jag alltid med Anders Roslund & Börge Hellström. Precis som dem skriver hon deckare för att väcka uppmärksamhet och skapa debatt om svåra samhällsproblem. De är bra på olika sätt men jag tycker Wennstam är snäppet bättre. Hon är en säkrare stilist. Ämnena hon tar upp berör mig mer (till och med när de utspelas i fotbollsvärlden) och personporträtten är mer övertygande. Och böckerna känns trovärdigare. Medan Roslund & Hellström drar åt det spektakulära känns Wennstams böcker plågsamt realistiska och därför berör de mig mer.

Betyg: ★★★½☆

Orginaltitel: Svikaren
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: oktober 2012
ISBN: 9789174292992
Antal sidor: 379

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Betyg: ★★★★☆

Orginaltitel: Stenhjärtat
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: juni 2014
ISBN: 9789174293784
Antal sidor: 384 + extramaterial

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Nevada Barr: Pumaspår

pumasparDeckare som utspelas i nationalparker. Varför har ingen kommit på det tidigare, tänkte jag när jag läste Nevada Barrs roman Pumaspår. Kombinationen vild och vacker natur, vilda och vackra djur och förfärliga mord känns ju oemotståndlig.

När jag googlade såg jag att boken kom ut första gången 1993.

Det förklarar frånvaron av smartphones och Facebook. Jag undrade faktiskt lite.

I vilket fall som helst. Pumaspår är snudd på oemotståndlig. Barr formulerar sig väl. Jag trivs förträffligt med rangern Anna Pigeon och hennes fippliga försök att utreda morden. Jag älskar kärleksförklaringen till naturen och till de stora kattdjuren. Intrigen är bra men innehåller sega partier. Det blir lite konstigt när de sidor som borde vara bokens mest nervkittlande mer känns som en gäspning och det sänker betyget. Men på det stora hela är den första boken om Pigeon mycket lovande.

Och det fina är att Barr skrivit massa böcker om Anna Pigeon. Jag ser fram emot nästa bok i serien. Den heter Djup grav och har inte kommit i pocket ännu. Sammanlagt har åtminstone 4 böcker om Anna Pigeon översatts till svenska och fler är på väg.

Betyg: ★★★½☆

Orginaltitel: Track of the Cat
Översättning: Marie Olsson
Förlag: Hoodoo Förlag
Utgiven: juni 2016
ISBN: 9789198133066
Antal sidor: 278 + extramaterial

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Stuart MacBride: Hälsning från de döda

halsning-fran-de-dodaStuart MacBrides deckare Hälsning från de döda är den där typen som låter och skramlar och förfärar. Någon kidnappar och flickor strax före deras trettonårsdag och skickar sedan foton på hur de mördas till föräldrarna. Vad ingen vet är kriminalinspektör Ash Hendersons dotter är en av offren. Och han har inte för avsikt att tala om det för någon. Han vill vara kvar i utredningen.

Jag har läst några av MacBrides böcker och gillat men det var länge sedan. Jag hade tappat hoppet om fler översättningar och blev glatt överraskad när jag såg att HarperCollins Nordic gett ut den första boken om Ash Henderson.

Och Hälsning från de döda är precis vad jag förväntade mig. Berättarjaget Henderson är ingen kandidat till utmärkelsen som Årets polis. Han är impulsstyrd, våldsbenägen och korrupt. Han är polisen du inte vill lära känna. Handlingen är actionfylld och våldsam och människorna mer eller mindre knäppa. Humorn är vriden. Jag tycker det är både roligt och otäckt. Det här är inget för den som skyr litterärt våld och äckel.

Det finns gränser för hur mycket oväsen jag kan ta. De sista 100 sidorna eller så blir jag mätt på skramlet. Men det är ingen tvekan om att uppföljaren En sång för de döda ligger på min måste-lista. Och det är mer än bra för en författare som tycks snöat in på det uttjatade seriemördartemat.

Betyg: ★★★★☆

Orginaltitel: Birthdays for the Dead
Översättning: Mia Kjellsdotter Karlsson
Förlag: HarperCollins Nordic
Utgiven: maj 2016
ISBN: 9789150917819
Antal sidor: 496

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Jennifer Clement: En bön för de stulna

en-bon-for-de-stulnaDet finns böcker som jag tycker hela världen borde läsa och  diskutera och sprida och minnas. Bästa exemplet är James A. Levines roman Den blå dagboken. Det är utan vidare en av de starkaste böcker jag har läst, med ett fantastiskt språk och ett angeläget ämne, barn som säljs som sexslavar.

Jennifer Clements roman En bön för de stulna når inte riktigt upp till samma litterära kvaliteter men det är sannerligen inte långt ifrån. Det här är en mycket bra bok. Berättarjaget är en flicka i nedre tonåren som skildrar livet för flickor och kvinnor i knarkkartellernas Mexiko. Språket är avskalat men målande. Med lätta penseldrag målar Clement upp en absurd tillvaro i en absurd värld. Och hon har gjort en mer än gedigen research. Enligt baksidestexten bygger boken på 10 års intervjuer med kvinnor i Mexiko.

Det säger sig självt att ämnet är tungt. Ändå får inte En bön för de stulna mig att deppa ihop. Det är något med människorna i berättelsen, deras strategier för att klara sig i en hård värld, som får mig att känna hopp.

Betyg: ★★★★½

Orginaltitel: Prayers for the Stolen
Översättning: Niclas Hval
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: oktober 2015
ISBN: 9789174294927
Antal sidor: 246

Boken finns på Adlibris och Bokus.