Johan Theorin: Sankta Psyko

sankta-psykoDet är en alldeles särskilt lycklig känsla när jag tror att en favvoförfattare har skrivit en dålig bok, läser den och inser att den är toppen. Besvikna läsare har sagt Johan Theorins roman Sankta Psyko, som kom 2011, inte alls är bra, helt annorlunda än hans Ölandskvartett. Jag läste den mest för att jag hittade den billigt på loppis. Och ju snabbare jag läste den desto snabbare skulle jag kunna ge bort den.

Men jag gillade verkligen Sankta Psyko. Ja, den är annorlunda. Till att börja med utspelas den inte på Öland utan på fastlandet någonstans, på en förskola knuten till en rättspsykiatrisk anstalt. Och mysfaktorn är ungefär lika med noll. Inga pittoreska miljöer, inga kluriga gubbar eller lagom otäcka övernaturligheter. Sankta Psyko är en psykologisk thriller om en tämligen störd och oerhört ensam ung man. Och jag tycker att Theorin har gjort ett riktigt bra jobb – boken är välskriven, välkonstruerad och spännande. För min del får han gärna fortsätta skriva psykologiska thrillers med noll mysfaktor. Omväxling förnöjer.

Betyg: ★★★★½

Förlag: Månpocket
Utgiven: juni 2012
ISBN: 9789175030746
Antal sidor: 399

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Hans Fallada: Hur ska det gå för Pinnebergs?

hur-ska-det-ga-for-pinnebergsDet känns mysko att läsa Hans Falladas roman Hur ska det gå för Pinnebergs? När den kom ut 1932 var det ingen som visste hur det skulle sluta. Att Tyskland var på väg åt fanders borde ju ha varit uppenbart för den som ville veta men hur långt åt fanders måste ha varit omöjligt att föreställa sig.

Men jag har ju facit i hand. Och det gör att jag får lite svårt att koncentrera mig på själva boken. Jag väntar mig mer stöveltramp och tänker hela tiden: vad kommer den och den och den göra sedan, under Tredje riket och under kriget? Och det är synd för det är en bra bok om ett intressant ämne. Ett ungt par i Weimarrepublikens Tyskland gifter sig men i att bilda familj i ett land plågat av ekonomisk kris och social utsatthet är inte lätt.

Jag gillar Falladas stil. Den är svår att beskriva, men han blandar humor, ironi och tragedi på ett helt oemotståndligt sätt. Jag hade kanske velat se lite mer spänning och jag önskar att jag irriterat mig lite mindre på bokens unge hjälte. Jag uppskattar att Fallada inte snöar ut som i Ensam i Berlin utan att intrigen är mer renodlad.

På det hela taget är Hur ska det gå för Pinnebergs? är en riktigt bra läsupplevelse – trots att jag hela tiden sitter och grunnar på hur det kommer gå för alla inblandade efter Hitlers maktövertagande.

Betyg: ★★★★☆

Orginaltitel: Kleiner Mann – was nun?
Översättning: Aimée Delblanc
Förlag: Lind & Co
Utgiven: januari 2015
ISBN: 9789174613421
Antal sidor: 395

Boken finns på Adlibris eller Bokus.

Markus Heitz: Judas barn

judas-barnJag gillar ambitionen med Judas barn. Markus Heitz hoppar över hela Draculatugget och går direkt på den ursprungliga folktron. Med faktiska händelser som grund svänger han ihop ett snyggt tillskott till vampyrmytologin. Det finns en kärlekshistoria och det är helt okej för den är inte huvudsaken. Här ligger fokus på vampyrismen. Så långt är allt bra.

Men jag gillar inte utförandet. Heitz är mycket för klichéer och inte på det roliga sättet. Personskildringarna är platta, även om jag uppskattar att vare sig människor eller vampyrer målas i svart/vitt. Och jag irriterar mig på språket. Det påminner allt för mycket om de dåliga romaner jag slukade som tonåring.

Och det är väl där någonstans problemet ligger. Som tonåring hade jag förmodligen gillat alltihop – bortsett från att jag nog velat ha mer romantik. Så här tre decennier senare funkar det bara inte.

Betyg: ★★☆☆☆

Orginaltitel: Kinder des Judas
Översättning: Anna Bengtsson
Förlag: Coltso
Utgiven: april 2014
ISBN: 9789187219825
Antal sidor: 527

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Hilary Mantel: Wolf Hall

wolf-hallOm det inte hade varit för diverse filmer, tv-serier och böcker om Henrik VIII och hans fruar hade jag inte fattat mycket av Hilary Mantels roman Wolf Hall. Det här är en bok främst för de redan invigda. Normalt brukar det vara ett sänke att känna till storyn. Den här gången är det närmast en förutsättning.

Det är ett intressant men krävande upplägg. Om du har noll koll på Henrik VIII:s regeringstid men känner att du vill veta mer – kolla först in Wikipedia. Och kanske tv-serien The Tudors. Om du föredrar facklitteratur rekommenderar jag Antonia Frasers pärla Henrik VIII:s sex hustrur.

Vill du inte läsa på innan – läs Wolf Hall långsamt och med eftertanke och bered dig på en del googlande.

Den är en upplevelse värd all möda. Den främsta orsaken är Mantels språk. Hon skriver mycket vackert, mycket levande, med total närvaro. Bättre exempel på levandegjord historia finns inte. Jag är hänförd.

Tyvärr är boken också ett exempel på vad som kan hända om författaren är för kunnig om och för förälskad i sitt ämne. Boken innehåller ett myller av människor och händelser. Det gör boken rörig och emellanåt seg. Mantel borde ha skalat av och renodlat.

Om du inte känner dig redo för boken Wolf Hall – kolla in tv-serien i stället. Den hade premiär på SVT i kväll och den verkar mer än lovande.

Betyg: ★★★★☆

Orginaltitel: Wolf Hall
Översättning: Jesper Högström
Förlag: Weyler Förlag
Utgiven: april 2014
ISBN: 9789187347412
Antal sidor:648

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Hans Koppel: Kom ska vi tycka om varandra

kom-ska-vi-tycka-om-varandraNär jag var på Kullen i Skåne i våras tänkte jag genast på vilken perfekt miljö för en deckare eller thriller (jag läser mycket deckare, jag är lite skadad). Naturen är mäktig. När jag insåg att Kullen utgör fonden för Hans Koppels thriller Kom ska vi tycka om varandra blev jag glatt överförtjust.

Boken bygger på en variant på temat från Farlig förbindelse, 80-talsrullen där Michael Douglas vänsterprassel går bärsärkagång och bland annat mördar familjens kanin. Anna som är lyckligt gift med barn begår ett snedsteg under en konferens. Tillbaka i vardagen vill hon bli av med snedsteget men han vägrar acceptera faktum.

Jag kan ha svårt för böcker/filmer/tv-serier där människor som gör moraliska fel råkar ut för psykopater. Det blir lätt lite skyll-dig-själv över över det hela och det känns inte bra. Ingen förtjänar att få en psykopat efter sig, hur taskig moral de än har. Men Koppel undviker skyll-dig-själv-fällan. Alla mina sympatier hamnar hos Anna. Hon framstår som en helt vanlig kvinna som gör ett korkat men ack så mänskligt misstag med helt fel man. Det är välskrivet och spännande och dessutom rätt upprörande. Och eftersom det är Koppel som skriver vet jag att det sluta lite hur som helst. Kom ska vi tycka om varandra är kort sagt en bra psykologisk thriller och jag rekommenderar den.

Pluspoäng blir det också för det läskiga omslaget. Det går i samma stil som omslaget till föregångaren Kommer aldrig mer igen. Mycket snygga bägge två.

Förlag: Pocketförlaget
Utgiven:  juni 2013
ISBN: 9789187319341
Antal sidor: 298

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Christoffer Carlsson: Den osynlige mannen från Salem

den-osynlige-mannen-fran-salemJag tillhör de som inte föll för Christoffer Carlssons deckardebut Fallet Vincent Franke. Originell idé som drunknar i för höga pretentioner blev mitt sura utlåtande den gången. Men med Den osynlige mannen från Salem visar Christoffer att han är väl värd en annan chans.

Upplägget är den här gången mer traditionellt. En kvinna hittas mördad på ett härbärge. Polisen Leo Junkers snokande efter sanningen varvas med återblickar på hans ungdom i Salem 20 år tidigare. Nutidsskildringen är okej, återblickarna toppen – en fin tonårsskildring och ett snyggt tidsdokument. Och så har Carlsson mognat rent språkligt. Han har skalat av och snyggat till och jag tycker riktigt bra om hans stil.

Men jag gillar inte slutet. Det kom för fort och var för lätt att förutse. Carlsson borde ha krånglat till intrigen. Tillkrånglade intriger är liksom grejen med deckare. Nu känner jag mig grymt snuvad på konfekten.

Men jag tröstar mig med bokens efterord där  Carlsson redogör för alla blinkningar till deckargenren. Det är väldigt roligt. Min inre deckarnörd jublar.

Bortsett från slutet är Christoffer Carlssons tredje bok är en sjysst deckarupplevelse. Jag kommer att läsa hans andra böcker.

Den här boken är ett recensionsexemplar från Pocketförlaget.

Betyg: ★★★½☆

Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: januari 2014
ISBN: 9789175790053
Antal sidor: 344

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Christie Watson: Små solfåglar långt borta

sma-solfaglar-langt-bortaJag har ju läst ett par bra skildringar av pojkar i tolvårsåldern i vår. Här kommer en om en flicka: Små solfåglar långt borta av Christie Watson. Huvudpersonen är 12-åriga Blessing som lever ett behagligt liv i Lagos. När hennes pappa dumpar familjen hamnar hon och hennes mamma och bror i en by i Nigerdeltat.

Det hade kunnat bli ruskigt deppigt. Nigerdeltat är en i vissa avseenden mycket olycklig plats. Men Små solfåglar långt borta är en i grunden lycklig berättelse.

Blessing klagar chockerat över att ha hamnat i byn bortom världens ände men kommer ändå snabbt till rätta i sin nya tillvaro. Hon är en beundransvärt tuff tjej och jag gillar henne. Hennes familj är jobbig men kärleksfull. Den är i alla fall rolig. Watson tar upp tunga ämnen som kvinnlig omskärelse och barnsoldater men har ändå åstadkommit något av en feelgoodroman. Skildringen präglas av humor och ironi, värme och optimism. Jag uppskattar lyckliga berättelser men lycklig kan ibland ligga snubblande nära overklig. Det vilar ett slag distanserat vackert skimmer över skildringen och den tar inte riktigt tag förrän mot slutet.

Små solfåglar långt borta är helt klart läsvärd och jag rekommenderar den. Watsons debut ger mersmak. Jag vill läsa hennes andra bok, Älskade Elijah.

Betyg: ★★★½☆

Orginaltitel: Tiny Sunbirds Far Away
Översättning: Ylva Stålmarck
Förlag: Ponto Pocket
Utgiven: augusti 2013
ISBN: 9789174751093
Antal sidor: 381

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Dennis Lehane: The Drop

the-dropDennis Lehane är en av mina favoriter när det gäller hårdkokt. Han är ojämn men när han är som bäst är han verkligen bäst. Det visar han i kortromanen The Drop.

Boken utspelas i Bostons ruffigare kvarter och handlar om en bartender, hans kusin och en övergiven hund. Och om maffian. Med små medel och stor känsla tecknar Lehane människorna och platsen de lever på. Intrigen är ganska enkel men välkonstruerad. Språkligt är texten perfekt, här finns inte ett ord för mycket. Boken är på futtiga 230 sidor med stor text men Lehane lyckas skildra en hel värld. Jag sträckläser och när boken är slut saknar jag redan människorna i boken. Jag vill veta mer om dem.

Med The Drop visar Lehane att han behärskar det korta formatet till fullo. Gillar du spänningsromaner i tuff miljö? Läs för sjutton.

Boken har blivit filmatiserad med Tom Hardy, Noomi Rapace och James Gandolfini. Jag kommer se filmen när den sänds på tv men är milt skeptisk. Hittills har jag tyckt sådär om filmerna baserade på Lehanes böcker. De är bra men böckerna är bättre. Ofta stupar det på att jag föreställt mig människorna annorlunda och det skaver filmen igenom. Undantaget är Di Caprio och Michelle Williams i Shutter’s Island. De är fantastiska. Jag hoppas att skådespelarna i The Drop åstadkommer något liknande.

Betyg: ★★★★★

Orginaltitel: The Drop
Översättning: Johan Nilsson
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: februari 2015
ISBN: 9789174294743
Antal sidor: 230

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Samuel Bjørk: Det hänger en ängel ensam i skogen

det-hanger-en-angel-ensam-i-skogenPå pocketomslaget till Det hänger en ängel ensam i skogen utmålas Samuel Bjørk som en värdig konkurrent till Jo Nesbø. Och den första sidan tror jag på det. Men sen faller liksom boken ihop.

Intrigen är ganska snyggt konstruerad, men för mig kommer den för sent. Jag har läst för många seriemördardeckare. Ibland hajar jag till men det mesta är upprepningar. Och särskilt trovärdigt känns det inte heller.

Men vad värre är: jag gillar inte människoskildringarna. Huvudpersonerna är överdrivna på helt fel sätt. Överdrifter kan funka fantastiskt om de levereras med humor. På blodigt allvar blir det töntigt. Och Bjørk är gravallvarlig, inte en ironisk blinkning i sikte. Dessutom är det ett väldans tjat om mordutredaren Mia Krügers korpsvarta hår och indianlika drag. Vem bryr sig. Det här är 2000-talet. En kvinnas viktigaste egenskap borde inte vara hennes utseende.

Nej, Björk har en bra bit kvar till Nesbøs kvaliteter. Men någonting har han. Och Norge är ju en så sjukt bra miljö för deckare. Nesbøs första var förresten inte heller så bra. Jag kommer läsa åtminstone en bok till av Bjørk.

Betyg: ★★☆☆☆

Orginaltitel: Det henger en engel alene i skogen
Översättning: Per Olaisen
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: maj 2015
ISBN: 9789174294682
Antal sidor: 454

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio – Minnesvärda mammor

tematrioDet är dagen efter mors dag och i veckans tematrio uppmanar Lyran oss att berätta om tre minnesvärda mammor ur litteraturen. Här är en trio böcker med en kvartett oförglömliga mammor.

Min absoluta favoritmamma är Eva i Lionel Shrivers roman Vi måste prata om Kevin. När hennes son iscensätter en skolmassaker blir hon inte ett skvatt förvånad. I närmare 16 år har hon väntat på att killen ska göra något riktigt vridet. En mycket säregen kvinna med en alldeles egen röst. Jag sträckläste med skräckblandad förtjusning.

En annan säregen kvinna är Ariah, vars första make tar livet av sig under bröllopsresan. Den unga änkan drar de känslomässiga konsekvenserna av den tragiska händelsen. Resultatet blir en märkt kvinna som gifter om sig och blir en rätt besvärlig maka och mor. Ungarna torde ha behövt en del terapi som vuxna.

Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Bakhtiari har inte en utan två minnesvärda mammor. Bahars iranskfödda mamma går med liv och lust in för att begripa sig på gammelsvenskarna. Markus svenskfödda mamma går med samma entusiasm för multikulti. Bägge är skildrade med humor, satir och kärlek och de är helt underbara. Kalla det vad fan du vill är för övrigt den bästa svenska roman jag läst EVER.