David Peace: 1974

1974Ännu ett recensionsexemplar från Bokmässan i Göteborg i höstas – och jag är fortfarande inte genom högen på ett tag…! Förlagen är generösa!

Detta är en deckare av det mera hårdkokta slaget. Författaren heter Peace, men det är verkligen inte någon fridfull historia någonstans.

Huvudpersonen är en kriminalreporter som i hård konkurrens med sina kollegor gång på gång försöker hitta scoop och nya vinklingar på historier om försvunna barn, brutala mord, bränder och annat som tycks höra ihop på något makabert sätt. Samtidigt sörjer han sin döde far och kör omkring i dennes bil och tittar hela tiden på ”farsans klocka”.

Boken får lysande recensioner, men för min del måste jag säga att jag tycker den är alldeles FÖR hårdkokt för mig. Kanske är jag bortskämd med de välartade poliserna Barnaby och Lynley i de engelska deckarserier man kan se på TV? På den här tidningsredaktionen haglar glåporden, och språket är rikligt kryddat med svordomar och könsord. Kvinnorna hålls i periferin och är närmast obekväma, särskilt om de har den dåliga smaken att bli gravida. Miljön är sunkig, snuskig och skitig och det finns inte mycket respekt för varken arbetskamrater, brottsoffer eller andra människor. Fördomarna haglar och det sägs knappt ett vänligt ord någonstans. OK, de kanske har den jargongen, men jag tycker bara att det väcker avsmak.

Visserligen handlar historien enligt uppgift om ”ett inferno av korruption, polisbrutalitet och sadism”, men här finns inte en tillstymmelse till ljusning eller ens svart humor. Man harvar runt i ett träsk hela tiden känns det som. Boken är den första i en serie på fyra (1977,1980 och 1983 heter de övriga delarna i ”Yorkshire-kvartetten”) men jag får inte ett dugg lust att läsa fortsättningen.

Nää, den här berättelsen får, trots att den är skickligt skriven med lagom mycket 70-talsanspelningar (kläder, låtarna som spelas på puben), inget högt betyg av mig. Jag gillar den helt enkelt inte. En riktig ”feel-bad”-bok.

Betyg: ★☆☆☆☆

Orginaltitel: Nineteen Seventy-Four: The Red Riding Quartet, Book One
Översättning: Rebecca Alsberg
Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: 2013-08
ISBN: 9789187319617
Antal sidor: 349 s.

Köp boken på Adlibris eller på Bokus

 

Tematrio – Världslitteratur

tematrioI morgon är det Världsbokdagen och Lyran smygstartar med att ha världstema på veckans tematrio. Hon uppmanar oss att berätta om tre intressanta texter från jordens alla hörn. Världskultur är inget jag är bra på, men det händer ju att jag läser författare som inte kommer från England eller USA. Här kommer tre afrikanska favoriter.

Allt går sönder av den nigerianske författaren Chinua Achebe är berättelsen om en man som med egna medel skapat sig en framstående ställning i sin by.  I mötet med den nya tiden, och dess nya regler, faller hans tillvaro samman. En klassiker.

Aké – barndomsåren av Wole Soyinka är en lätt nostalgisk skildring av en lycklig barndom i en väletablerad nigeriansk medelklassfamilj – och en föraktfull fnysning åt en del mer sentida företeelser. Soyinka var den förste författaren i Afrika som fick ta emot Nobelpriset i litteratur.

Petina Gappah tillhör den nya generationen afrikanska författare. I novellsamlingen Sorgesång för Easterly berättar hon om den ofta absurda tillvaron i (och utanför) Zimbabwe. Allvarligt, humoristiskt och vasst.

Ian Sansom: Fallet med de försvunna böckerna

fallet-med-de-forsvunna-bockernaOm Terry Pratchett hade skrivit Fallet med de försvunna böckerna hade jag nog älskat den. Ämnet som gjort för honom, trots att det inte har någon koppling till fantasy whatsoever. Allmänt misslyckad bibliotekarie – Israel Armstrong – åker till Irland för att börja ett nytt jobb. När han kommer fram får han veta att biblioteket är en bokbuss och att alla böckerna stulits.

Pratchett kan det här med lite vriden humor. Men framför allt är han en mästare på att skapa stor underhållning av påfrestande människor. Och Armstrong är påfrestande och människorna han träffar inte ett skvatt bättre.

Men nu är det Ian Sansoms som skrivit och resultatet är lite deppigt. Småkul och småspännande och jag tänker läsa uppföljaren. Men ändå lite deppigt. Det hade kunnat vara mycket bättre.

Betyg: ★★★☆☆

Orginaltitel: The case of the missing books
Översättning: Öyvind Vågen
Förlag: Massolit Förlag
Utgiven: januari 2012
ISBN: 9789186649319
Antal sidor: 327

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio – En deckare i påsk?

temadeckarePåskveckan är här och då passar det ju bra med en deckare. Lyran uppmanar oss därför att berätta om våra tre favoritdeckare.

Jag läser ju väldigt mycket deckare och det är svårt att välja. Men här kommer tre favoriter (jag har fler).

Elly Griffiths är en engelsk författare med smak för udda personer och lite skruvad humor.  Hennes hjältinna Ruth är arkeolog så det blir en hel del ben. Skelett alltså. Mest gamla sådana. Eftersom de olika huvud- och bipersonernas invecklade liv är halva nöjet bör böckerna läsas i ordningsföljd.

En ny favorit är likaledes engelska Anne Cleeves. Jag har blivit helt betagen i hennes böcker om kriminalkommissarie Vera Stanhope. Brittiskt pusselmys av klassiskt snitt. Fast jag kan inte smälta att Stanhope lanseras som ”excentrisk” av förlaget. News flash: en kvinna är inte excentrisk för att hon är barnlös, överviktig och gillar alkohol.

Tredje favoriten för den här gången är norske Jo Nesbø. Den första boken är direkt dålig men sen blir det bra. Nesbøs är ganska hårdkokt och gillar genomsnåriga intriger och lågmäld humor. Och så är huvudpersonen Harry Hole alkoholist på riktigt, på ett sätt som gör ont. En del deckarförfattare romantiserar (manliga) poliser som dricker för mycket. Nesbø gör det inte.

Set Mattsson: Ondskans pris

ondskans-prisFrån Historiska Media kom denna pocketbok som ett recensionsexemplar. Maria läste och recenserade den här, och nu är det min tur.

Detta är första delen i en polisserie som utspelar sig i slutet av och efter andra världskrigets Malmö. Huvudpersonen heter Douglas Palm. I Malmö tar man emot last efter last med flyktingar från ett sönderbombat och sargat Europa, inte minst mängder av traumatiserade människor från de många utrotningsläger som nyligen öppnats.

Och det är här berättelsen börjar bli svår att hänga med i. Författaren har gjort en imponerande grundlig research, men vill gapa över lite för mycket. Det är både brott relaterade till flyktingmottagandet och ”vanlig” brottslighet som skildras och all möjlig problematik omkring barnlöshet, arbetsbrist, sjukdomar och andra samhällsproblem från den här tiden beskrivs. Det blir ”eländes elände” av alltihopa. Just när man tycker att någon av trådarna börjar nystas upp händer något nytt och hemsk. Redan hälften skulle varit alldeles för mycket. Jag tror att boken skulle vunnit på att delas upp i åtminstone tre olika delar i serien, ”fall” för polisen, Douglas Palm, så att varje historia kunde ha berättats lite mera avskalat.

Nästa del heter ”Svekets offer” och jag måste säga at jag är ganska osugen på mera elände…

Betyg: ★★☆☆☆

Förlag: Historiska Media

Utgiven: 2013-05

ISBN: 9789187263286

Antal sidor: 415 s.

Köp boken på Adlibris eller Bokus

 

 

Ester Roxberg: Min pappa Ann-Christine

Omslag Min pappa Ann-ChristineEster Roxberg fick Lilla Augustpriset redan som 17-åring och debuterade med romanen Antiloper år 2011.

Till skillnad från många andra som skriver ”boken-om-en-handelse-som-förändrade-mitt-liv” så är hon alltså redan en driven och början till etablerad författare när hon berättar om den här processen, som började med ett bombnedslag år 2010. Pappa ber att få prata med henne, och hennes första tanke är att han har en dödlig sjukdom. I själva verket vill han berätta att han nu tänker ”komma ut” och uppträda som kvinna, en läggning som han dolt i hela sitt 58-åriga liv.

Det märks att Ester är en van skribent. Hon berättar på ett lättflytande språk fast det stundtals är väldigt svåra saker hon beskriver. Det är lätt att känna med den unga vuxna som plötsligt ifrågasätter hela sin trygga barndom.

Ester hoppar lite fram och tillbaka i tiden – ett mycket vanligt berättargrepp. Hon landar vid olika tillfällen – ”milstolpar” – och försöker i efterhand analysera om det var något där eller där som kunde tyda på att pappans grubblande var något mer än det vanliga ”föräldragrubblet”. Hon rannsakar sig själv för tillfällen när hon varit tonårstrotsig och när hon efter pappans stora steg hade svårt att träffa honom. Då hon tvingats stöta bort honom när han velat prata om sina känslor och tankar, eftersom hon inte varit hans terapeut utan just dotter, och inte mogen att prata om hans problem när hon varit fullt upptagen med det kaos hon själv bar i under den här tiden.

När man hör berättelser om personer som ”kommer ut” i vuxen ålder är det oftast ur dennes eget perspektiv. Här möter vi en ung vuxen dotter, som själv håller på att hitta sin identitet, studerar, flyttar hemifrån, bildar familj just när hon får veta denna stora hemlighet om sin far och allt ställs på ända. Hon vågar berätta om ilska, ifrågasättande, utsatthet, sorg och tvivel utan att det blir någon snyfthistoria.

Idag har Ann-Christine bytt namn och identitet och lever helt som kvinna. Hon jobbar med andra uppgifter i Svenska Kyrkan än som präst, vilket var det jobb som hon hade i sitt tidigare liv. Ester sörjer sin pappa-figur men försöker umgås med, komma underfund och lära känna denna nya person som hon fortfarande ändå kallar ”pappa”. Det är inte enkelt och man inser att det inte kommer att bli det heller.

Nu har Ann-Christine även blivit morfar.

Boken finns i flera format, bl a som e-bok, cd-bok och mp3-bok.

Betyg: ★★★★½

Förlag: Wahlström&Widstrand

Utgiven: 2014-01-16

ISBN: 9789146224990

Antal sidor: 190 s.

Köp boken på Adlibris eller på Bokus

 

Tematrio – Kulturgrejer

tematrioLyran funderar på det här med kultur och uppmanar oss att berätta om tre kulturella aktiviteter vi gärna ägnar oss åt. Jag är inte urtypen för en kulturtant men jag är tant och jag har mina kulturella favoriter. Här kommer tre.

Redan i lågstadiet blev jag intresserad av historia och det intresset har hängt med mig genom åren. Jag älskar att läsa facklitteratur i historia, att kolla på historiska dokumentärer och gå på museer. Och jag älskar platser med historia och att fotografera platser med historia. Jag har mina favoritämnen och mina favoritepoker men det skulle ta så lång tid att räkna upp dem så det hoppar jag över.

Vidare tittar jag med stor entusiasm på tv-serier. Jag tycker om formatet. Jag tycker om genrer. Jag ser gärna tv-serier som kvalar in som skräp, även om jag vill ha viss kvalitet på skräpet. Och jag älskar att analysera tv-serier, framför allt skräpserierna. Skräpkulturen säger väldigt mycket om vår samtid.

Opera är något jag börjat upptäcka de senaste åren. Jag är uppväxt i en familj med stort intresse för klassisk musik men har själv inte varit jättelockad. Jag är närmast tondöv och föredrar musik som låter förskräckligt. Men så fick min mamma för sig att hon skulle lära mig opera och på den vägen är det. Helst ser jag opera på film, på bio eller dvd. Jag tycker om kameravinklar.

Cathi Unsworth: Weirdo

weirdoJag älskar deckare som handlar om gamla rättsfall som dammas av. I Cathi Unsworths roman Weirdo tas jag tillbaka till början av 1980-talet. Då dömdes en femtonårig flicka för mord på en skolkamrat. Tjugo år senare skapar ny DNA-bevisning tvivel på hennes skuld och en privatdetektiv får i uppdrag att snoka reda på sanningen.

Jag var tonåring på 1980-talet och jag faller totalt för Unsworths åttiotalsskildring. Beskrivningen av hur det var att vara tonåring då, hur det var att vara annorlunda då, är klockren. Det är århundradets nostalgitripp och det är fantastiskt.

Och nutidsskildringen är också bra. Weirdo är välskriven, krypande, spännande, överraskande. Det här är allt jag önskar mig av en deckare.

Det där varar ungefär halva boken. Sedan tappar Weirdo en hel del. Skildringarna av nutiden funkar inte riktigt. En del av magin försvinner. Weirdo är plötsligt en ganska ordinär deckare.

Men innan dess. Då är den fantastisk. Jag längtar så efter att läsa mer av Cathi Unsworth!

Betyg: ★★★★☆

Orginaltitel: Weirdo
Översättning: Per Planhammar
Förlag: Kalla kulor förlag
Utgiven: januari 2014
ISBN: 9789187049545
Antal sidor: 382

Boken finns på Adlibris och Bokus.

 

Tematrio – Äventyr

tematrioLyran läser äventyrsromaner och i veckans tematrio uppmanar hon oss därför att berätta om tre minnesvärda äventyrshistorier. Och det är ju inte det lättaste, inser jag när jag kollar runt här bland bokhyllorna. Åtminstone inte om jag ska tipsa om åtminstone en bok jag inte kört förut. Här kommer min med möda ihopknåpade trio.

Mer eller mindre alla Terry Pratchetts romaner handlar om äventyr, åtminstone delvis. I The fifth elephant drar kommissarie Vimes iväg på diplomatuppdrag till det avläsna Überwald. Han möter vampyrer och varulvar och äventyr. Har ännu inte översatts till svenska men bör stå näst på tur.

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark-Elfgren är första delen i ett trilogi som utspelas i lilla bruksorten Engelsfors. Ett gäng tonårstjejer står mellan oss och undergången. Tonårsångest och fantasyäventyr i ett.

För den lite yngre publiken (tänk tidig tonår) är Skuggan från norr av Philip Pullman en riktigt bra äventyrsroman. Året är 1878 och Sally Lockhart och hennes detektivkollegor ska lösa ett mysterium med ett förlist skepp. Spännande, rolig och charmerande. Bok nummer två om Sally Lockhart. Har filmatiserats för tv.

Petina Gappah: Sorgesång för Easterly

sorgesang-for-easterlyPetina Gappahs novellsamling Sorgesång för Easterly är ännu en bok som jag dragit mig för att läsa p.g.a. tungt och svårt. Jag liksom bara förutsatte att en bok som utspelas i Zimbabwe måste vara tung och svår. Särskilt som den har ordet sorgesång – på engelska elegy – i titeln. Som vanligt borde jag tänkt ett varv till.

Gappah berättar visserligen om det svåra men hon gör det med humor och ironi. Och hennes humor och ironi är svart och ganska brutal och känns men piggar också upp. Och hon är vass. Hennes blick för människorna och samhället är skarp. Och hon rör sig med lätthet mellan samhällsklasserna, hela tiden med samma självklarhet. Det är som hon kände sig hemma överallt och med alla.

En reservation har jag: den första novellen är blek. Men resten av boken är ruskigt bra och jag  hade gärna läst mer av Gappah. Men det verkar som hon än så länge bara publicerat en bok. Jag hoppas att det blir fler och att något svenskt förlag hakar på och ger ut.

Jag hörde Petina Gappah berätta om sitt författarskap på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg för drygt tre år sedan. Här och här hittar du vad jag skrev då.

Orginaltitel: An Elegy for Easterly
Översättning: Helena Hansson
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: december 2010
ISBN: 9789174291476
Antal sidor: 292