Tematrio – Prisvinnare

tematrioI dag tillkännagavs de nominerade till årets Augustpris. I veckans tematrio uppmanar Lyran oss därför att berätta om tre prisade böcker som vi läst eller vill läsa. Vi får välja vilket pris vi vill. Här är min trio, tre facklitterära böcker som fått Augustpriset.

Spåren av kungens män av Maja Hagerman gav mig en helt ny bild av hur det som blev Sverige växte fram runt år 1000. Spännande och fascinerande.

En annan bok som fick mig att se Sveriges historia i nytt ljus är Gustav Vasa – landsfader eller tyrann av Lars-Olof Larsson. Och svaret på frågan i bokens titel är både och. Gustav Vasa var en 1500-talsfurste och han hanterade sina fiender på 1500-talsvis – hårt och hänsynslöst.

I mitten på 1300-talet drabbades Europa av en tidigare okänd farsot. Kanske upp emot en tredjedel av befolkningen i de drabbade länderna dog. I Stora döden ger Dick Harrison en bra sammanställning av digerdödens hur och var och varför.

Kjell Westö: Hägring 38

hagring-38I årets upplaga av Pocketlovers utmaning Tre på tre har jag valt att läsa tre finlandssvenska författare. När folk pratade finlandssvensk litteratur tänkte jag: Mumin. Att vidga mina vyer framstod som en bra idé. Nu är jag klar med den första i min trio, Hägring 38 av Kjell Westö.

Året är 1938 och advokat Claes Thunes normalt så pålitlige sekreterare fru Wiik kommer inte till arbetet. Han beslutar sig att åka hem till henne. Därpå följer en lång återblick på månaderna som föregick sekreterarens mystiska frånvaro. Det är en berättelse om några människor i Helsingfors mellan två katastrofer – inbördeskriget och andra världskriget.

Det här är en bok som tar tid på sig. Westö skriver visserligen bra men i början blir jag småuttråkad. Jag tycker ju om böcker där det händer saker, gärna mycket och allt på en gång. I Hägring 38 händer först ingenting, bortsett från att sekreteraren inte dyker upp. Men efter ett tag fångas jag av skildringen av människorna och av tidsandan. Och långsamt skruvar Westö upp spänningen. Ju längre in i boken jag kommer, desto svårare är det att lägga ifrån mig den. När jag läst de sista sidorna har jag redan bestämt mig för att läsa mer av Westö.

Jag tror att jag ska fortsätta med Drakarna över Helsingfors. Men först ska jag ta itu med resten av Tre på tre. Näst ut är Colorado Avenue av Lars Sund.

Betyg: ★★★★☆

Förlag: Månpocket
Utgiven: augusti 2014
ISBN: 9789175033488
Antal sidor: 299

Boken finns på Adlibris och Bokus.

Tematrio – Titelfråga

tematrioLyrans tematrio den här veckan är riktigt klurig. Hon uppmanar oss att berätta om tre bra böcker med frågetecken i titlarna. Jag fick tänka till ordentligt för att få ihop en trio.

Naturlig död? är Dorothy Sayers tredje pusseldeckare om lord Peter Wimsey. Charmerande och spännande tyckte jag när jag läste för ett par decennier sedan. Någon gång ska jag läsa om alla Sayers böcker.

Vem var John Brown? är en av Ross Macdonald absolut bästa deckare om tuffe men samvetsömme privatdetektiven Lew Archer. Macdonald gav ut sin första bok på 1940-talet och fortsatte att skriva i drygt trettio år. Hans signum var hårdkokt och vemodigt om välbärgade familjer med mörka hemligheter.

Och så en facklitterär bok. Vem ska skriva vår historia? Det dolda arkivet i Warsawagettot av Samuel D. Kassow skildrar arbetet med att då det begav sig i största hemlighet dokumentera livet i Warsawagettot. Facklitteratur om Förintelsen bygger oftast på vittnesmålen från de som överlevde. Den här gången är det de som dog som kommer till tals. Hjärtskärande.

Peter May: Svarthuset

svarthusetPeter Mays deckare Svarthuset får mig att vilja kasta mig på flyget/båten/whatever till Yttre Hebriderna. Hebriderna är en ögrupp väster om skotska fastlandet och jag tror att det är den mest spännande platsen på jorden. Inte att bo på (att döma av boken är det en rätt deppig plats att bo på). Men som turistmål, med Svarthuset i ena näven och en bra karta i den andra.

Handlingen inleds med ett läskigt mord på ön Isle of Lewis i Yttre Hebriderna. Eftersom mordet påminner om ett liknande i Edinburgh skickas fastlandskriminalkommissarien Fin Macleod till Lewis för att bistå utredningen. Haken är att Macleod är född och uppvuxen på ön och inte alls vill dit igen. Han har ägnat de senaste 18 åren åt att försöka glömma sitt förflutna.

Boken är både en deckare och en uppväxtskildring. Normalt tycker jag att fokus i en deckare ska ligga på deckargåtan, punkt. Och i händerna på en sämre författare hade jag blivit både uttråkad och irriterad. Men May skriver helt suveränt och det tar inte många sidor innan jag är totaluppslukad av berättelsen om pojken Fin, om ön han bor på, människorna han träffar, om allt och alla. Och jo, jag gillar deckargåtan också.

Betyg: ★★★★★

Orginaltitel: The Blackhouse
Översättning: Charlotte Hjukström
Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: juli 2014
ISBN: 9789187319822
Antal sidor: 367

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus.

Nobelpriset i litteratur 2014

Årets Nobelpris i litteratur går till den franske författaren Patrick Modiano. Jag har aldrig hört talas om karlen men priset är säkert välförtjänt. Gratulerar alltså.

Det är sällan jag hört talas om Nobelpristagarna i litteratur. Nobelpristagare är inte min grej. Men efter att ha läst om Modiano blir jag sugen. Hans böcker återvänder ständigt till andra världskriget och den nazi-tyska ockupationen. Och det låter ju som något för mig.

Med det sagt undrar jag varför nästan alla Nobelpristagare är män. Nånting är fel när kvalitetslitteratur definieras som manlig litteratur, med några få undantag.

Deckarförfattaren Emelie Schepp på bokmässan

Den första jag snubblade på under årets bok- och biblioteksmässa i Göteborg var deckarförfattaren Emelie Schepp. Jag beslöt mig på stående fot för en spontanintervju. När allt kommer omkring är det inte varje dag jag pratar med tvättäkta författare och det gäller att utnyttja tillfällena.

Schepp arbetar egentligen med reklam och är från jobbet van vid att skriva. En dag bestämde hon sig för att skriva en bok. Resultatet blev Märkta för livet som kom ut 2013. Det låg mycket arbete bakom boken och att se den i tryck, det var stort, berättade hon.

Jag tycker det låter underbart inspirerande. Att bestämma sig för att skriva en bok, att faktiskt göra det och att få den utgiven – det är ju som en dröm som blir sann.

emelie_schepp-001Märkta för livet verkar vara en bok för mig. Huvudpersonen Jana Berzelius är en framgångsrik åklagare med ett förflutet hon inte minns. Som nioåring vaknade hon upp på ett sjukhus utan att veta vem hon var eller varifrån hon kom från. Drygt 20 år senare, när hon arbetar med en mordutredning, kommer hon sin egen gåta på spåren. Jag är ju väldigt svag för böcker där gamla, ruggiga hemligheter kommer i dagen.

I början av nästa år kommer Märkta för livet i vanlig pocket. I maj kommer uppföljaren.

Shopping shopping

Let’s face it. Jag är en shopaholic.

Som jag tidigare bloggat om köpte jag åtta pocket på bokmässans första dag. Det var ju så billigt.

På söndagen tog jag en ny runda på bokmässan. Och köpte sex pocket till (plus två till min mamma). Och jag kom hem med mina nyförvärv och tittade på travarna av olästa böcker som jag redan hade och jag förklarade för mig själv att nu måste jag ha ett köpstopp på böcker. Jajamen.
IMG_5128-001
Det höll i fem dagar. I eftermiddags slank jag in i den lokala bokhandeln ”bara för att kolla om det kommit nåt nytt”. Jag kom ut med fyra böcker.

IMG_5129-001Shopaholic, det är jag det.

Tematrio – Possessiva pronomen

tematrioLyran kör vidare på grammatikspåret. I veckans tematrio uppmanar hon oss att skriva om tre bra böcker med possessiva pronomen i titlarna. Knepig utmaning men till slut fick jag ihop en trio.

Novellsamlingen Mina mindre mord och mysterier var den första bok av Helene Tursten som jag läste. Den gav mersmak. Extra pluspoäng för att novellerna utspelas i min hemstad Göteborg. I dagarna kom Turstens bok Jaktmark ut. Den utspelas inte i Göteborg.

Raymond Chandler gjorde sig känd som författare av hårdkokta deckare. Hans andra bok om privatdeckaren Marlowe, Mord min älskling, kom 1940. Chandlers flitiga utnyttjande av n-ordet är smärtsamt otidsenligt och hans syn på människor med en annan hudfärg än honom kan ifrågasättas. Det är tråkigt för annars är det en bra bok.

En mer modern författare i den hårdkokta genren är Dennis Lehane. I Mörker, ta min hand får privatdeckarna Kenzie och Gennaro tampas med en mördare som tycks veta alldeles för mycket om deras förflutna. Ovanligt våldsamt även för att vara Lehane, tyckte jag när jag läste.

Jag har också varit på bokmässan 2014

I torsdags var jag på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg. Stort tack till Libris förlag som ställde upp med inträdesbiljett och biljett till seminarium!

bokmassan2014-002Som vanligt var det gott om folk på mässan, med viss övervikt för kulturtanter i olika åldrar och storlekar. Bland de som lyssnade på monterprogram dominerade kulturtanterna fullständigt. Jag bevistade monterprogram och seminarium och kände mig som en i gänget.

bokmassan_bocker-002Men mest gick jag runt bland montrarna och kollade på böcker, böcker, böcker. Hittade massa spännande titlar. Och så shoppade jag. Många av förlagen säljer pocket för 50 kronor styck och oftast med mängdrabatt (ta 4 betala för 3, 3 för 100). Jag köpte böcker från Pocketförlaget, Ersatz och Månpocket. Jag hade kunnat köpa mycket mer.

bokmassan_vaska-002Men det finns ju mer än böcker på mässan. Som väskorna i Individuell människohjälps monter. Hade jag inte haft så ruskigt många väskor redan hade uggleväskan fått hänga med mig hem.

Lunch blev det också, med min PocketBlogg-kollega Evalution.

Min bokmässa 2014

bokmassaOch i ett huj var sommaren slut och plötsligt var det dags att åka på bokmässa! Jag visste förstås att den var på väg, men nu när jag är inne i biblioteksvärlden igen, och på ett vikariat osv så vet man inte riktigt hur man ska förhålla sig. Men det blev utmärkt för min del. Eftersom jag jobbade i lördags var jag schemaledig idag, påföljande fredag, och då skulle jag (naturligtvis!) få åka på torsdagen som var en arbetsdag.

Resa och inträde fick jag alltså genom jobbet, och jag åkte ner till Göteborg tidigt, så jag var där när mässan öppnade. Enda nackdelen med att vara där så tidigt på torsdagen är att programmet inte riktigt har kommit igång. Det finns förstås några monterprogram och scenprogram att välja på men inte jättemycket, som senare på dagen när det började bli dags att åka hem. Annars var det rimligt med folk och bott om möjligheter att se och handla lite saker i godan ro. Ytterligare en nackdel, förresten – man fick ju bära omkring på allting resten av dagen…

Lite tråkigt var det också att det scenprogram som jag hade valt att börja dagen med aldrig kom igång, för att den medverkande var så mycket försenad. Men sådant kan ju hända vem som helst.

Jag spårade i alla fall in på några olika scen- och monterprogram som handlade om den digitala delaktigheten, det digitala biblioteket och e-böcker. Det var intressant att höra lite om hur de gör på andra bibliotek och i andra kommuner. Det finns fortfarande, efter Digidel-projektet, omkring 1 miljon människor I SVERIGE som inte har delaktighet i den digitala världen. Om man med delaktighet menar att man ska kunna något mer än gå in och spela ett spel ibland. Nu för tiden tas det för givet att alla kan gå in på en hemsida och hämta information, fylla i en blankett, deklarera, betala räkningar, skicka meddelanden. Men det är inte så. Och biblioteket, med dess folkbildande syfte, är ett bra forum för att förmedla kunskapen. Faktiskt. Frågan är bara hur det ska genomföras i praktiken.

Genom vår (PocketBloggs) trogna sponsor genom åren, bokförlaget Libris, fick vi tillgång till några seminariebiljetter. Jag passade på att gå till ett seminarium om yttrandefrihet: ”Vem garanterar yttrandefriheten idag?” Det var en diskussion mellan Kerstin Brunnberg, Erja Yläjärvi, Sofia Mirjamsdotter, Jonas Ohlsson och Henrik Huldén. Man lyfte till exempel frågor om vad det innebär att dagstidningar måste vara lönsamma, annars kan de riskera att köpas upp och läggas ner. Vilken roll har Public Service idag? Vad betyder det att alla kan skriva precis vad som helst och publicera på nätet – är yttrandefrihet samma sak som att alltid ha rätt att säga allt? Skolan har en mycket viktig uppgift i att så snart barnen lärt sig skriva, informera dem om vad som är ”pressetik”, vad som är rimligt att lägga upp på nätet och inte, så att barnen får goda vanor och det faller sig naturligt. Det påpekades också att de grövsta kränkningarna och påhoppen i t ex sociala media inte kommer från barn utan från synnerligen vuxna personer.

Som synes hann jag inte fördjupa mig så mycket i årets tema, som var Brasilien. Det händer så mycket parallellt hela tiden så det går att missa det helt om man inte vet om det. Jag tittade lite på ”regnskogen” i hörnet för mat& trädgård, det var väl det…

Jag fick i alla fall med mig ett drygt dussin pocketböcker hem i mina välpackade kassar. Tack alla rara förlag som ger oss recensionsexemplar! Ja, klart att vi köper en del böcker också, men eftersom vi driver den här bloggen helt ideellt så är det ett mycket värdefullt tillskott. Så småningom kommer de upp som blogginlägg, jag lovar!