Till skillnad från Foxfire är Joyce Carol Oates roman Vilda gröna ögon skriven för en tonårspublik. Den handlar om fjortonåriga Franky och hennes familj. Oates är ju Oates och Frankys familj har verkligen problem. Men Oates har varit ovanligt sparsam med otäckheterna. För att vara Oates alltså.
Det som inte funkar är psykologin. Jag begriper mig inte på Franky och det beror inte på att hon är 14 år. Det är Oates som misslyckas med att trovärdigt skildra denna tonåring. Då är Oates vuxenböcker – t.ex. Foxfire – betydligt bättre.
Språket är en annan svaghet. Jag brukar ju tycka att Oates skriver väl maniskt men här har hon tonat ner sig så mycket att hon knappt går att känna igen. Och hennes försök att imitera tonårsspråket är mest tillgjort. Fast det är klart. Jag har ju läst den svenska översättningen. Kanske funkar det bättre på originalspråk.
Om jag skulle ge Vilda gröna ögon till en tonåring? Nä. Jag skulle hellre vänta några år och sedan välja Foxfire i stället.
Betyg: 




Orginaltitel: Freaky Green Eyes
Översättning: Helena Ridelberg
Förlag: En bok för alla
Utgiven: oktober 2008
ISBN: 9789172215535
Antal sidor: 270
Boken finns på Adlibris.







