Jag kanske ska börja med att säga att jag inte är någon storkonsument av kriminalromaren eller deckare. Jag har läst ett gäng, men är inte den som springer fram till hyllorna med deckare när jag letar böcker. Men nu blev jag erbjuden att recensera denna bok från förlaget Kabusa böcker. Så det här hör till ovanligheterna – Karin läser deckare. Here we go!

Huvudpersonen är fd mordutredaren Cashin som numera släpar sig fram som landsortspolis på den Australiensiska sydkusten. Han verkar vara lite småtrött, gillar sin whiskey och sina hundar. Han lever ensam, som alla andra poliser alltid gör i deckare…

Själva mordhistorien börjar med att mr Charles Bourgoyne blir misshandlad till döds i sitt hem. Polisens undersökningar pekar på att ett gäng unga aborigingrabbar är skyldiga till dådet. Cashins kollegor i poliskåren är av varierande sort, det finns bla dem som uttrycker tydliga rasistiska åsikter mot aboriginer vilket gör att det uppstår ett sorts politiskt spel.  Hanteringen av fallet blir känslig pga rasismen och uppmärksammad i media, Cashin kopplas bort från fallet under omständigheterna. Men han kan inte släppa tanken på att bevisen mot de unga killarna inte håller riktigt. Han fortsätter undersökningen på egen hand och allt eftersom rullas en hemsk historia upp.

Jag kan inte linda in det här bättre – det är en ganska tråkig bok. När jag läst 280 av 380 sidor börjar det äntligen hända lite grejer…. Jag fick kämpa för att komma dit, men när jag väl är där så är det en helt okej bok. Storyn kretsar mest kring Cashins liv och hans relationer med andra människor i omgivningen. Men jag fastnar inte för honom och jag känner inget  riktigt sug av att jag måste veta hur det slutar… och det är väl ändå en ganska grundläggande känsla när det gäller deckare. Jag har ingen aning om vem som kan vara mördaren, inte förrän författaren helt plötsligt lägger upp allt på ett silverat mot slutet.

Jag har lite ljummen inställning till den här boken, den lämnar inte så mycket avtryck i mig.

Betyg: