36 Dagar av R.J. Ellory damp ner i min brevlåda från Ordbilder som ville att någon i vårt kollektiv skulle läsa och recensera. Och jag är så glad att det blev just jag som fick stifta bekantskap med denna bok på 440 sidor.

Boken handlar om Daniel Ford, han har 36 dagar kvar att leva. En dag för varje dag i sitt liv. Daniel sitter på ”Death Row” och skall snart möta elektriska stolen. Brottet han är dömd för är mordet på sin allra bästa vän och i rättegången hade man ett erkännande från Daniel.

Nu under de sista dagarna kommer en präst till fängelset, fader John Rousseau, han skall hjälpa Daniel att reda ut hur det kunde bli så här och kanske få Daniel att förlåta sig själv. De har långa samtal där vi får en tillbakablick i Daniels liv, från hur han som 6-åring träffar Nathan för första gången till den ödesdigra dagen då Nathan dör för 12 år sedan.

Boken tar sin början i 50-talets USA, rassegregeringen är gällande och en vänskap mellan vita Daniel och svarta Nathan är inte helt okomplicerad. Vi får en rejäl inblick i amerikask politik, vilka presidenterna var, spelet som gav alla lika rättigheter en bra bit in på 60-talet. Mordet på JFK, Martin Luther King mfl. Watergateaffären svischar förbi. Det blir som en minihistorieskrivning. Jag är dåligt insatt i amerikansk politisk historia och får kämpa lite på mitten i boken då det är ganska  mycket politik, men jag lär mig massor. Det hinner bli 70-tal när Daniel sitter i fängelset och under de 12 åren har han läst känna alla andra fångar och även fångvaktarna. Somliga är bra andra skall man akta dig för väldigt noga. Särskilt skall man akta sig för sadisten West.

Under Daniels berättelse får vi stifta bekantskap inte bara med Nathan som verkar vara en underbar vän utan även de kärlekar som Daniel hinner ha. Kvinnor som betyder mycket för honom och som han tänker tillbaka på med ett leende på läpparna även om somliga minnen är bittra och innefattar svek. Vad gör de nu, minns de honom?

Språket i boken är enkelt och snabbt men samtidigt väldigt poetiskt ibland. Det enda som hindrar min läsning är egentligen min dåliga koll på amerikansk politik på 50-60-talet. Jag gillar hur Ellory skriver talspråk ibland, det ger en bild av karaktären. Jag har svårt att lägga ifrån mig boken. Daniels livsöde är intressant och han har många fängslande minnen han pratar om. Det gör ont i en att läsa när han går den sista korridoren som ”dödkött”. En av mina absoluta favoritpassager i boken handlar om nattfjärilen och dess vilja att bli vacker och sedd om än bara för en sekund. Nattfjärilen flyger med Daniel genom flera passager i boken och får symbolisera styrkan i att vara sin egen, att ta egna beslut. På engelska är bokens titel Candlemoth, det kan jag förstå.

Visst kan boken kännas lite väl tillrättalagd och nostalgisk emellanåt, Daniels vänner är alla genomgoda, uppväxtåren idylliska och konspirationsterorierna de gamla vanliga men det är ändå något som griper tag i mig och får mig att engagera mig i Daniels öde och liv.

Den hade fått en 5:a om jag inte hade förväntats kunna så mycket politik, för en amerikansk läsare är det säkert vardagsmat, de kan alla de här grejerna från skolan. Själv har jag ett hum men känner att djupare kunskap hade inte skadat. Jag retade mig lite på valet av papper i omslaget också, visst det är bra med tunt papper så man kan hålla boken på ett bra sätt, men det fick hörn och delade sig i hörnen direkt nr jag lade boken i väskan. Boken ser ut att ha varit med på en seglats runt jorden och inte fram och tillbaka till London.

Betyg: