Det här är en riktigt kuslig bok, som jag blev tipsad om av min 24-åriga dotter. När jag skall kategorisera den väljer jag på spänning, skräck, scifi eller facklitteratur (!) men jag inser att den inte riktigt platsar i någon av dessa kategorier. Så det får bli skönlitteratur och inget mer.

Från första sidan kastas man direkt in i handlingen. En man går med sin son genom ett amerikanskt landskap, där någon slags katastrof har inträffat. All infrastruktur har brutit samman, djungelns lag råder och det blir bara allt kallare och allt mörkare. Solen bryter aldrig igenom stoftlagret, däremot snöar eller regnar det ibland. Det finns inga fågöar eller andra djur och allt som finns kvar i det förbrända landskapet är täckt av ett tjockt lager aska som då och då blåser omkring och yr igen spåren efter andra människor. Här och där ligger lik i olika stadier av förfall och de städer, gårdar och andra byggnader man passerar är nästan utan undantag plundrade. Mannen och hans son har lyckats komma över en kundvagn från en mataffär, där de förvarar alla sina jordiska ägodelar på den väg de försöker gå för att nå fram till havet och sydliga, varmare trakter.

Historien kryddas återkommande av en ensidig dialog med små variationer: Pappa, skall vi dö nu? Nej. Jag är rädd. Allt är okey! Okey.  Man får aldrig veta hur gammal sonen är, vad som har hänt, hur länge de varit ute på vandringen, vad som hänt med mamman mm, vilket i början känns frustrerande. Men så småningom lever man in i huvudpersonernas ständiga kamp för att få tag i det som blivit hårdvaluta – konserver, filtar, vapen och bränsle -, för att hålla varandra varma och vid liv och för att klara sig mot ”de onda”, de som blivit kannibaler som  slaktar barn för att äta. Man lunkar med dem i tröstlösheten och känner pappans uppgivenhet när då och då ett minne från ”den riktiga världen” kommer upp till ytan. Han försöker vänja sig vid tanken på att sonen aldrig kommer att få sådana minnen, om han över huvud taget kommer att få en framtid. Samtidigt kämpar han förälderns eviga kamp för att hålla sonen vid gott mod och hopp om att det blir bättre någonstans längre fram. Han intalar sonen att de är ”de goda”, de som ”bär på elden”, och det finns fler av deras sort fast man måste vara väldigt försiktig för att ta reda på vilka de är när man stöter på dem.

Kanske är detta en framtidsskildring, men medan jag läser konstaterar jag att det kan vara nutid – när som helst. Med galopperande klimatförändringar, en kärnvapensprängning eller någon större naturkatastrof  kunde detta dystopiska scenario ligga alldeles om hörnet…

Det här är som läsaren kanske förstått absolut inte någon ”feel-good”-bok. Ändå sugs man med i den entoniga berättartonen och det är svårt att lägga den ifrån sig. Jag själv läste ut den på bara några få dagar. Det lättflytande språket gör att den är helt klart är läsvärd trots det dystra innehållet. Som en liten tröst vill jag ändå avslöja att det sker en liten, liten ljusning alldeles i slutet. Därför når boken upp till det betyg jag ger den.

Betyg:

SBN:9100121525
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgiven: 2008
Antal sidor: 239
Originaltitel: The road (övers. Thomas Preis)