Havet; det mörka, vilda, oförutsägbara, spelar en av huvudrollerna i John Ajvide Lindqvist senaste roman Människohamn. Men är det havet själv, eller något annat mörkare som har sin hemvist nere i djupet? Denna fråga tycker jag förföljer en när man med spänning tar sig sida för sida närmare förklaringen.

Domarö har funnits sedan inlandsisen lämnade skärgården, först bara en litet skär någonstans i Roslagens skärgård, men så småningom skapar landhöjningen den ö där Anders och Cecilia många år senare växer upp. Där de en sommarkväll tar de första trevande stegen mot vad som kommer bli ett äktenskap, en familj med en dotter: Maja.
Maja, som en klar och strålande vintermorgon spårlöst försvinner under en tur ut på isen till Gåvasten fyr. Och spårlöst försvunnen är hon verkligen. Trots att stora delar av öborna engagerar sig i sökandet efter den sexåriga flickan hittar man inget som kan ge en ledtråd till var hon har tagit vägen och hur hon kunde försvinna. Men det finns de som vet mer än de först avslöjar. Det är något som inte står rätt till på Domarö, saker som inte kan förklaras med det vi vet om världen. Och mitt i detta börjar Anders, som numera är en man skadad av saknade efter dottern och med ett trasigt äktenskap i bagaget, få meddelanden. Men från vem och vad försöker denna någon säga?

Människohamn skrämde mig inte alls på samma sätt som Låt den rätte komma in, John Ajvide Lindqvist debutroman. Efter att ha läst den vågade jag mig knappt ner i vår tvättstuga. Kanske kan det förklaras med att mycket av skräcken i denna, hans fjärde bok, är nära knutet till känslan av att ha förlorat ett barn, något som jag som inte är förälder inte till fullo kan sätta mig in i. Jag fångas ändå av berättelsen, men kanske av andra anledningar. Havet och det liv som öborna kämpar sig igenom är fascinerande, det är lätt att hitta det mystiska och oförklarbara i djupet under vågorna. Ajvide Lindqvist utnyttjar de många ansikten som havet kan visa upp på ett exemplariskt sätt, hans förmåga att beskriva miljöer och människor imponerar, karaktärerna blir levande och som läsare engageras man i deras livsöden. Det finns flera inslag från tidigare böcker som dyker upp även här: musikreferenserna haglar tätt och den kaotiska tid som tonåren innebär får även här spela en lite, men än så viktig biroll. Och jag tycker verkligen att han än en gång har lyckats skriva en bok som fängslar och underhåller, men även pekar oss i riktningen mot det som är bestående i våra liv.

Betyg:

Förlag: Ordfront
Utgiven: 2009
Antal sidor: 448 st
ISBN: 9789170374388