Daniel Pell är en mästare på att manipulera, en förmåga som en gång gjorde honom till ledare för en sektliknande grupp. Nu sitter han i fängelse, dömd för flerfaldigt mord. När han misstänks för ännu ett mord förs han till häkte för förhör. Förhöret leds av Kathryn Dance, expert på att avläsa människors beteenden. Strax efter förhöret iscensätter Pell en spektakulär rymning och snart är människojakten igång. Men gång på gång lyckas Pell undkomma polisen. Vart är han på väg och vem är hans medhjälpare?

När jag läste min första Deaver-bok för några år sedan,  Dans med döden, blev jag mycket positivt överraskad. Jag är en hängiven deckarläsare men tycker ofta att genren har svårt att överraska. Efter ett visst antal deckare känner jag igen receptet, så att säga. Inget känns nytt och ofta kan jag gissa mig till vad som kommer hända. Men när jag läste Dans med döden blev jag totalt förd bakom ljuset – intrigen tog en helt annan vändning än den jag hade förväntat mig. Det var mycket roande.

Sedan dess öppnar jag alltid en ny Deaver med förväntningen att bli manipulerad och det i en omfattning som andra deckarförfattare inte förmår. Ofta har jag blivit lite  besviken. Deavers böcker har varit hyfsat underhållande men inte mer.

Men i Blunddockan känner jag att han är på god väg. Handlingen bjuder på många överraskningar och emellanåt känner jag mig härligt manipulerad. Det gillar jag. Särskilt intressant blir det eftersom skurken i boken, Daniel Pell, lever för att manipulera andra människor. Deavers beskrivning av hur Pell iakttar, analyserar och agerar i sin ständiga strävan efter att ta kontroll över andra människor är fascinerande och otäck.

Det jag tycker sänker Blunddockan – liksom de flesta av Deavers böcker -  är språket. Deavers formuleringskonst imponerar inte på mig. Framför allt tycker jag att han är urusel på att väva in fakta som behövs för handlingen i texten på ett naturligt sätt.

För att hänga med i Deavers böcker underlättar det med vissa kunskaper om t.ex polisväsende, kriminalteknologi och psykologi. Deaver levererar gärna dessa fakta. Men inte genom att diskret smyga in dem i dialog och handling. Han håller små föreläsningar. På var och varannan sida. I längden blir det tjatigt. Jag löser problemet genom att glida igenom föreläsningarna och koncentrera mig på mysteriet. Men just på grund av språket och hans oförmåga att snyggt presentera viktiga fakta så att de blir en naturlig del av texten blir det inte mer än tre stjärnor i betyg.

Betyg:

Förlag: Månpocket
Utgiven: 2009-08-21
Antal sidor: 514
ISBN 978-91-7001-709-4