Lucia Etxebarrias Beatriz och himlakropparna presenterades för mig som en spansk chicklit men med en lesbisk hjältinna. Men någon lättsmält chicklit är den definitivt inte, den är snarare en ganska svårläst bok om hur svårt det är att knyta an till andra människor.

Boken handlar om den unga tjejen Beatriz som precis återvänt till Madrid efter fyra år av frivillig exil i Edinburgh. Hon flydde från den obesvarade kärlek hon hade till sin bästa vän Mónica. Hon ville bort från dennas dragningskraft på henne, från väninnas alla män. I Edinburgh ramlar hon snart i armarna på den rödhåriga och grönögda, kattlika Cat. Beatriz flyttar snart in till henne och ett förhållande inleds. Det är ett ojämnt förhållande där Cat verkligen behöver Beatriz medan Beatriz inte kan besvara kärleken fullt ut. Mónica spökar i hennes huvud, hon måste få veta vad som hänt, var är Mónica idag.

Att hitta Mónica går ganska lätt och det är inte där berättelsens i huvudsak uppehåller sig utan vi får följa med Beatriz när hon minns tillbaka, vi får veta hur hennes och Mónicas relation var och vad som ledde till att Beatriz bestämde sig för att fly fältet. I dessa minnen hoppar vi ibland tillbaka i flera steg tills Beatriz är väldigt liten och denna flerstegsraket bakåt tycker jag är lite jobbig. Jag hänger knappt med var berättelsens jag befinner sig efter ett tag. Dessutom är språket väldigt kaka-på-kaka många beskrivningar staplas på varandra och det känns som om någon hade behövt gå över texten en sväng till och stryka lite. Dessutom är meningarna extremt långa men snåriga bisatser här och var. Jag brukar gilla långa meningar men här blir de för besvärliga att läsa.

Men samtidigt är det uppfriskande meden bok som är så rätt fram, det är droger, sex och en del våld utan att romantisera det. Visst kan jag bli irriterad på allt drognyttjande i boken men samtidigt finns Beatriz delvis avståndstagande röst där ibland som lättar upp det och ett hopp om att hon inte är helt blåst i huvudet infinner sig.

Titeln anspelar på att vi människor rör oss som himlakroppar, vi är isolerade från varandra men attraheras samtidigt av varandras kroppar på ett gåtfullt sätt. Vi tvingas kvar i olika banor där inte medvetenheten eller överjaget har någon kontroll. Lucia Etxebarria har spritt ut detta mycket fragmatiskt i boken och jag tycker inte det tillför något alls eftersom det inte binds ihop med resten av historien.

Men det är inte en bok som fastnar, inte en bok jag blir alldeles varm av att ha läst.

Betyg:

Förlag: Wahlström & Widstrand
Antal sidor: 279 st
ISBN: 9789146218616
Utgiven: 2008