Montecore : en unik tiger var min första bekantskap med Jonas Hassen Khemiri och jag föll stenhårt. Jag tokälskade boken. Den fick bland annat följa med mig på en kort vandringstur i Boden där den roade mig i tältet. Det var en bok som jag slog ihop med en uns av sorg i hjärtat, jag ville inte att den skulle vara slut. Jag läser väldigt sällan om böcker eftersom mitt minne är lite för bra, jag vill inte veta vad som händer på nästa sida men den här ligger faktiskt åter igen i att-läsa-högen.

Första läsningen gick ganska snabbt och jag vill ta en långsam sväng igenom den, suga på språket, njuta av de underbara formuleringarna och åter igen skratta hejdlöst åt betraktelserna över svenskarna och svenska. Boken fick upp ögonen för hur vi hanterar språket och hur vi nyttjar liknelser som ibland måste vara helt oförståeliga för en som skall lära sig språket. För det här är en bok om svenskhet och svenska lika mycket som det är en bok om kärlek, längtan och utanförskap. Men det är även en bok om integration, om hur det det varma välkomnande Sverige hamnar i fokus som främlingsfientligt via Lasermannen och Ny Demokrati.

Boken handlar om författaren Jonas Hassen Khemiri, han har debuterat med sin bok ”Ett öga rött” och tillbringar nu en stor del av sin tid med att föreläsa om boken, är irriterad på recensenter och på hur Norstedts presenterat boken som ”den förstra roman skriven på tvättäkta Rinkebysvenska”. När han sitter där och är förbannad och sjuuuuukt osugen på att skriva nästa bok anländer ett brev från en man som heter Kadir, hotellägare i Tunisien. Kadir och Jonas pappa var bästa vänner en gång i tiden och nu har Kadir fått en lysande idé han tycker Jonas skall ta sin penna och skaka av dig bitterheten från förra boken och skriva en bok om pappan, den internationellt berömda fotografen. Pappan som försvann.

Låt oss kollidera våra kloka huvuden i ambitionen att kreera en biografi värdig din prominente far! Låt oss kollaborera i skapandet av ett litterärt mästeropus som attraherar global publik, nombrösa Nobelpris och kanske till och med en invitation till Oprah Winfreys tv-studio. Korrespondera mig snarast din positiva respons. Du kommer INTE kondolera dig!

Jonas kastas tillbaka i sina egna minnen av pappan när Kadirs brev skrivna på en svenska som influeras av både arabiska och franska kommer. Jag älskar den språkliga innovationen i breven. Jag ser Kadir framför mig med ordlistor och synonymlexikon där han hela tiden väljer det ”finaste ordet”. Breven är otroligt underhållande. Kadir och Jonas minnen mixas ihop och ger oss en bild av vem pappan var, hur strandraggaren som drömmer om att bli fotograf förälskar sig i långbenta svenskan Pernilla och lämnar Tunisien. ”Abbas” kommer till Sverige, landet där ”temperaturen havererar till minus 30 grader”. Hur han är världens bästa om än drömmande pappa som försöker anpassa sig till det nya landet och blir husdjursfotografen Krister Holmström. Hur han blir svikaren som bara försvinner och lämnar Pernilla och de tre barnen ensamma. Stämmer det verkligen att han nu är världsfotograf som dokumenterar världens orättvisor och minglar med kändisar?

Jonas får inte ihop bilderna och Kadir blir arg på Jonas när Jonas ger sin bild av sin far, Kadir har ett stort behov av att försvara pappans agerande medan Jonas har svårt att komma över att han blivit lämnad av sin far och funderar mycket på den upproriska tonåring han blev.Vi får höra om pappan som gjorde allt för att integreras och bli svensk, prata perfekt svenska, ha svenskt namn och göra att som svenskar gör. Han lovar sig själv att hans barn aldrig skall behöva uppleva utanförskap, ger dem svenska namn. Men så blåser de iskalla extremhögervindarna in över Sverige och ‘Abbas’ värld faller samman och än värre, äldsta sonen Jonas gör uppror mot sin försvenskade far och söker tillsammans med sina blattevänner medvetet ett utanförskap. Khadir som redan från början uppmuntrat Jonas att ”injicera” sina minnen av fadern på lämpliga ställen i Kadirs kommande manusutskick  hävdar att Jonas falsifierar bilden av sin far och samarbetet avslutas bryskt i ett brev. Vi får aldrig veta vem ‘Abbas’ var egentligen men vi får en bild av ett Sverige som fortfarande är aktuellt.

Det här är en bok jag önskar att jag läst i en bokcirkel, att få dissekera i sina beståndsdelar. Dels språket men också den samhällsskildring som ges i form av anekdoter och minnesbilder. För vem skulle kunna tro att man kan skratta åt ett ämne som detta?

Betyg:

Förlag: Månpocket
Utgiven: 2007
ISBN: 9789170014321
Antal sidor: 359
Utmärkelser: Sveriges Radios Romanpris 2007

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)