Peter Robinson: All the Colours of Darkness
All the Colours of Darkness (utgiven på svenska med titeln Mörkrets alla färger men ej i pocket ännu när detta skrivs) är en så poetisk titel att jag förväntade mig att innehållet skulle dra åt det hållet och jag blev inte besviken. Man kan säga att Shakespeares pjä Othello har en huvudroll i boken. I pjäsen så förgiftar Jago Othello med lögnaktig information, små bitar som tillsammans får Othello att väva ihop en väv av otrohet i huvudet. Han blir så rasande på sin fru Desdemona för hennes otrohet att han dödar henne. Men Othello får sedan veta att Desdemona varit honom trogen och tar sitt eget liv i desperation över vad han gjort.
Är det vad som hänt de två döda män som hittas med kort mellanrum? Först hittar några barn en man, Mark Hardcastle, hängande i ett träd. När polisen söker upp hans partner Laurence Silbert i den fina villan uppe på höjden i Eastvale så hittar man Laurence dödad på ett mycket våldsamt sätt. Är det mord-självmord?
När Mark hittas tilldelas Annie Cabbot fallet men när Laurence upptäcks så blir det ett högprofilfall, någon i de fina kvarteren har dödas och saken stannar inte vid det, Laurence är dels son till en känd kvinna och dels pensionerad statsanställd inom ”diplomatkåren”. Annie blir ombedd att kalla in Alan Banks som är på semester. Man kan lugnt påstå att han blir sur och grinig, semester är inget han har ofta och han ville spendera tid med sin nya kvinna Sophia.
Men när de tillsammans börjar gräva i fallet ser det inte riktigt ut som ett enkelt svartsjukedrama länge utan som något mer men varför får de order uppifrån att lägga ner fallet och nöja sig med den enkla förklaringen. Alla som läst en Banksbok förut vet att Banks inte ger upp i första taget och inte Annie heller så de stretar vidare med fallet. Annie har även några småfall vid sidan av. När de närmar sig sanningen blir det jobbigt för Banks, någon vill verkligen inte att sanningen skall fram.
Och det är även jobbigt för mig som läsare för det här är en seg bok det händer egentligen ingenting. Banks är sur och grinig som vanligt, det dricks i mina ögon på tok för mycket alkohol och de kör påverkade som i alla böckerna. Relationen mellan Alan Banks och Annie Cabbot verkar vara aningen bättre nu efter flera frostiga böcker så det blir färre och färre bittra kommentarer. Men Annie känns så menlös nu, inget bett i henne alls, precis som boken i stort. Den är välskriven som vanligt och att läsa på originalspråk var spännande då Robinson använder en del ovanliga engelska uttryck som jag var tvungen att slå upp, samtliga var klassade som ”gammaldags”. Rolig när man får utveckla sin engelska.
Känns som om böckerna bara blir sämre och sämre, kanske har Peter Robinson pumpat det bästa ur sina karaktärer nu? Synd i så fall för i grunden är han en bra berättare som vet hur man får spänning i en roman och duktig på att beskriva karaktärer. Men i denna bok är de ganska platta.
Omslaget gillade jag men förstår inte kopplingen till historien i sig, lite förvirrande.
Betyg: 




Förlag: Hodder & Stoughton
Utgiven: 2009
ISBN:9780340836941
Antal sidor: 528
Spellista: Spotifylista med musiken Banks lyssnar på (från officiella webbplatsen)
Vilket betyg skulle Du ge Peter Robinson: All the Colours of Darkness?



Det här låter trist, då jag också är en Robinson-fan.
@snowflake Du kan ju läsa den och se vad du tycker men jag var inte nöjd, jag som annars gillar Robinson. Bäst tycker jag En ovanligt torr sommar har varit hittills, den var riktigt bra. Gillar när man får en skildring från en tid som flytt.