Jonas Hassen Khemiri: Ett öga rött

Man kan inte annat än älska hur Jonas Hassen Khemiri behandlar det svenska språket och Ett öga rött är en trevlig bekantskap. Kanske inte en bok som lämnar några bestående intryck men mycket trevlig bekantskap medan den varar. Jag läste Montecore: en unik tiger först och gillade den så mycket att jag blev nyfiken på boken som nämns i den, dvs Ett öga rött. Förutom nyfikenheten så föll jag för det fina omslaget som påminner om den Koranen som står i min bokhylla där hemma. Guldutsmyckningarna påminner också om delar av bokens berättelse där det pråliga, österländska gör sig påmint emellanåt.

Boken är en dagbok, författat av Halim, 15 år som fått en vacker röd bok av Dalanda, en kvinna som man kan säga fungerar som Halims mentor. Hon är en arabisk kvinna, som kan allt om muslimernas historia, som han brukar träffa i Skärholmens centrum fast han egentligen inte får eftersom hans pappa tycker att Dalanda sätter griller i huvudet på sonen. Dagboken beskriver tiden från sommarlovet till jullovet men gör också tillbakablickar via Halims minnen. Halim befinner sig i en brytpunkt i sitt liv, funderar mycket på vem han varit, vem han är och vem han vill vara.

Först tänker Halim använda boken för att skriva en bok om en knarkarkille som får fultjack av juggemaffian och ger sig ut på en hämndaktion. Men så kommer han på att han inte vet något om den världen utan måste nog välja något annat. Han tänker på sin stora idol Naguib Mahfouz som skrev om sig själv, Halim skall bli den största tankesultanen Sverige skådat, en revolutionsblatte.

Halim bor med sin pappa på Söder i Stockholm, dit de flyttade från Skärholmen när Halims mamma dog. Pappan har en affär där han säljer allt möjligt och omöjligt. Pappas bästa vän Nourdine som är arbetslös skådespelare finns hela tiden med i deras liv, antingen i affären eller hemma vid köksbordet.

När Halim bodde i Skärholmen var han kanske en lite udda fågel men han var duktig i skolan och pratade perfekt svenska. Nu verkar allt gå åt fanders, han försöker identifiera sig med en bakgrund han inte känner egentligen, han börjar bryta, använda invandrarslangord och anklagar sin far för svennefiering. Var tog pappans revolutionstankar vägen, varför gav han upp Kampen? Och varför dricker pappa så ofta? Tankesultanen Halim börjar se bevis för en konspiration mot icke-svennar överallt och undrar om alla andra är blinda. Halim börjar hamna i bråk, kan klottrar ner skolan med symboler och beter sin allmänt svinigt. När skoaln inför elevdemokrati hamnar Halim i matrådet, där han fortsätter att vara relativt obstinat men han kommer i alla fall med ett förslag som är intressant och så träffar han Marit i parallellklassen, MaritMaritMarit, han blir tokkär. En person han inte är kär i är Hristo, Halim och Hristo ligger i ständig fight med varandra men Halim bestämmer sig för att krossa honom genom att vara den stora tankesultanen.

Boken är skriven med den brytning som Halim pratar, en slags invandrarsvenska, hur autentisk den är vet jag inte. Den känns i alla fall äkta för en svenne som mig.  Halims dagbok tar upp hur det är att känna ett utanförskap, att söka sina rötter, hitta en tillhörighet men också om kärlek, sorg och längtan. Halim funderar väldigt mycket kring kultur, svenskhet, han längtar efter sin mamma och tänker en del på döden. Halim är förvirrad men även extremt klarsynt emellanåt vilket gör boken underhållande men även givande.

Som jag skrev i inledningen är det en trevlig bekantskap, det är inte en bok som jag bär med mig varje dag men för en tonåring i Halims ålder eller någon med liknande bakgrund kan den säkerligen ge mer än vad den gav mig. Det här är nog en bok som ungdomar borde läsa så jag stoppar in den  i Barn & Ungdomskategorin här i bloggen.

Boken tar upp hur det är att känna ett utanförskap, att söka sina rötter, hitta en tillhörighet men också om kärlek, sorg och längtan. Halim funderar väldigt mycket kring kultur, svenskhet, han längtar efter sin mamma och tänker en del på döden.
Betyg: ★★★☆☆

Förlag: Månpocket
Utgiven: 2003
ISBN: 9789170011207
Antal sidor: 252

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)


Kommentarer

Jonas Hassen Khemiri: Ett öga rött — 10 kommentarer

  1. Pingback: Tweets that mention Jonas Hassen Khemiri: Ett öga rött | PocketBlogg.se -- Topsy.com

  2. Jag tillhör inte kategorin ungdom, med mina 44 år. Jag är visserligen invandrare, men jag har vuxit upp i Sverige sen 5 års ålder och har aldrig pratat ”Blatte-svenska” (eller sho-bretugg). Det är som litteraturälskare jag har fastnat för Ett öga rött. Det är känslan av utanförskap och sökande efter identitet som berör mig allra mest. Efter 40 sidor glömmer jag bort det som irriterar mig från början, den brutna svenskan. Jonas har på ett intelligent sätt fångat flertusenåriga konflikter om identitet, ego, rotlöshet och strävan efter något mer. Att göra det utifrån en tonårings perspektiv i Stockholm är fantastiskt snyggt.

    I boken skildras bland annat:

    – Människoöden som har fastnat i det som har varit, samtidigt som nutiden fortlevs i misär
    – Tonåringens misstro mot sin förälder (i det här fallet) och tilliten till, ibland, livsfarliga psykfall
    – Intoleransens båda ansikten: Det är inte en part som är fördömande och främlingsfientlighet finns från många håll

    Så, även en 44-åring i villa fångas av berättarglädjen och hjärtat i boken.

    /Predrag

  3. @Predrag Mitrovic Tack för din syn på boken. Låter som vi uppfattat boken ungefär likadant och kul att höra att den verkar vara en bok för en bred grupp människor. Har du läst Montecore också?

    • @Bea Sorry för sent svar, men det har varit fullt Luciahus hela helgen… Har precis landat.

      Visst har jag läst Montecore – En unik tiger… Tycker mycket om den boken också. Gillar hur den är uppbyggd och hur olika perspektiv vävs samman.

      Har även sett Invasion på Stadsteatern + köpt boken. Jag gillar Jonas författarskap och skapande.

      Ha en suverän vintermåndag!

  4. Pingback: Böcker som handlar om böcker och läsande | PocketBlogg.se

  5. Vi har läst Ett öga rött för vår Nordkurs 2012 i svensk litteratur och språk och jag tyckte mycket om romanen. Jag blev invandrare själv 2009 (Kanada till Island) och fick ett nytt språk och namn, nytt jobb, ganske nytt identitet. Det är inte lätt men spännande. Man kan aldrig ”åka hem” men man är aldrig riktigt ”hemma” i det nya landet. Särskild i ett litet samhälle som Island har man svårt att ”koma inn” men man gör vad man kann, lär sig språket, jobbar och går vidare.

  6. Svår läst, invandrarsvenskan är väldigt oklar och om man pratar bra svenska är det svårt att hänga med. Skit bok!

    • Du menar att DU har svårt att hänga med? Samtliga skribenter på PocketBlogg talar bra svenska, inklusive recensenten ovan. Och hon tycks inte ha haft några svårigheter att förstå.

    • #skit bok#? bara detta säger att du och litteratur inte har något med varandra att göra. Läsning är känsla och konst. Antingen har man det eller inte. 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *