Sonat till Miriam är en lågmäld bok om relationer, svårighet att säga hur man känner och jakten på sina egna rötter. Jag hoppades innerligt att jag skulle tycka om denna bok eftersom jag tyckte så mycket om Nu vill jag sjunga dig milda sånger men tyvärr träffade den mig inte lika hårt som föregångaren.

Adam är en ensam man, utan tråd till sitt förflutna. Allt ligger dolt för honom och nu känner han att han inte heller har någoin framtid. Adam är kompositör och boken är uppbyggd som en sonat sägs det på baksida. Det är inget jag märker av, mest för att jag inte har en aning om hur en sonat är uppbyggd.

För 20 år sedan flyttade Adam från Stockholm till Nya Zeeland, man förstår att han flyttat dit med sin dotter och att mamman till henne är ute ur bilden men varför? Adam och Miriam har bott de  senaste åren på en ö utanför Aukland.

Något händer Adams dotter, något som omkullkastar hans framtid men också tvingar honom att ta itu med det förflutna, vem är han och hans egen mamma aldrig ville prata om varför de lämnade Krakow i Polen. Resan går Wellington där Adam träffar en kvinna som kan sitta på delar i pusslet om hans eget liv, hon söker sin bror, en musiker som försvann när han flydde Krakow 1939 och han hade samma namn som Adam hade som liten. Resan för honom till moderns hemland och möten med några åldringar som överlevde Förintelsen. Fler delar av pusslet fylls i och Adam blir plågsamt påmind om att han aldrig pratade med Miriam om hennes mor, han förnekade henne sin bakgrund precis som han själv aldrig fick sin egen.

Hela historien nystas upp genom en rad sammanträffanden, vissa är sannolika andra känns lite väl konstlade. Men ibland händer det även i verkliga livet att man trillar över en tråd av händelser som hakar i varandra och leder en mot målet fastän man aldrig själv trodde att det skulle gå vägen.

Även om Linda Olsson är skicklig berättare som får oss att sitta och vänta på att upplösningen, som har små cliffhangers i texten som gör att vi inte riktigt får veta, vad hände Miriam, var är mamman, vem är Adams föräldrar osv… så engageras jag inte. Jag känner inte något speciellt för Adam, jag tycker mest det blir långdraget. Nu vill jag sjunga dig milda sånger gjorde mig varm, jag grät, skrattade och myste när jag läste den, det var sådan värme i ordkargheten. Men här är det för mycket ord, för mycket tankar och jag upplever boken som aningen tjatig. Men jag gillar hur Linda precis som i förra boken använder tiden som en del av berättelse, hur valet av nedslag i minnena inte alltid sker kronologiskt och på så sätt byggs en spänning upp, vi får veta att något hänt men får vänta på vägen dit. Men berättelsen grep som sagt inte tag i mig, men jag gillade Moishe Spiewak, han verkar vara en mysig farbror.

Men kanske är det som med Herta Müllers Hjärtdjur, jag är bara för korkad för att fatta storheten vad vet jag.

Men lika roligt är det varje gång att läsa extramaterialet, där Linda berättar om hur boken kom till, det ligger ett rejält efterforskningsarbete bakom historien och det roligaste är hur berättelsen kunde skrivas klart tack vare nästan osannolika sammanträffanden, sådana där som jag retar mig på i boken, de inträffade i verkligheten.

Betyg:

Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: 200903
ISBN: 9789100122126
Antal sidor: 326

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Läs även Evas recension av Sonat till Miriam hon tyckte om den mer än vad jag gjorde.

Någon som förstår sig på klassisk musik och kan uppskatta tonen i boken tror jag skulle gilla att få denna bok. Även någon som är intresserad av livet under tidsperioden före andra världskriget och under kriget kan nog finna glädje av denna. Som sagt även om inte jag gillade den så finns det ju andra som gjort det.