Boktjuven är en bok om ordets makt, om vänskap, kärleken till böcker och habegär. Men den är även en skildring av andra världskriget, om vad människor gör för att överleva. Vi får möta tyskar som trotsar, som inte vill stå på Hitlers sida men som ändå fogar sig ”tillräckligt” för att överleva.

Huvudperson i boken är Liesel Meminger. Lieses lillebror dör på tåget till fosterföräldrarna dit barnen skall flytta för att få en chans att överleva. Mamman och Liese tvingas begrava brodern på en kyrkogård längst vägen. Mamman lämnar av Liesel och försvinner sedan. Vi får egentligen aldrig veta vad som händer med hennes riktiga föräldrar men man kan ana att de hamnar i koncentrationsläger, Liesel har hört något om ”kommunister”.

Liesel hamnar på Himmel Straβe,  i Molching nära München, hos familjen Hubermann  som inte sympatiserar med Hitler och som till och med vågar protestera en aning och bestraffas för det. Liesel själv protesterar på sitt eget lilla vis, genom att sno böcker ur bokbål, ge mat till judar och liknande. Liesel drar sig faktiskt inte från att sno böcker någonstans, till och med borgmästaren får påhälsning i sitt bibliotek. Ofta hänger Liesel ihop med grannpojken, den citrongulshåriga Rudy som drömmer om att bli en ny Jesse Owens och att bli kysst av Liesel. När hungern river i dem är det annat än böcker som olovligen byter ägare men trots sina stöldräder kan man inte annat än att tycka om  dem. Det finns helt fantastiska scener som de när Liesel läser för grannarna i bombrummet eller för den svårt sjuke Max. Fosterpappan Hans verkar vara en oerhört varm och kärleksfull man, fostermamman Rosa framstår som aningen kargare, men kanske hon inte vågar visa kärlek på samma sätt, hon är inte lika optimisitskt lagd som Hans och vill nog inte känna så stor sorg och saknad när någon älskad försvinner. Hon har sitt speciella sätt att uttrycka sig på men jag tolkar svordomarna som rätt så kärleksfulla.

Ordets makt och inflytande har en stor betydelse i boken, det handlar både om att lära sig läsa, behärska orden något som Liesel gör mödosamt, ljudande och alldels för sakta enligt sin fröken men också om hur ord kan användas för att få makt. Hitler nyttjade språket för att få folket på sin sida. Ord får en närmast fysisk form,  ibland kan jag nästan se dem ramla ner för backen från borgmästarens hus eller mödosamt klättra upp på väggen i den trånga källaren.

Boken handlar som sagt om Liesel, boktjuven men det är inte hon som berättar utan Döden och det är ett grepp som passar i denna bok, Döden är konstant närvarande, flåsar dem alla i nacken och ibland drar han en lättnadens sucka attt det inte är våra huvudpersoner han skall hämta— ännu.

Boktjuven var lite svårt att komma in i, det tog några kapitel innan läsrytmen och jag var överens men sen gav det utdelning och jag tyckte om den. Det enda som retade mig lite var när Döden envisades med att spoilera händelser, Döden bad förvisso om ursäkt för det men vissa saker vill man inte veta men å andra sidan lindrar det smärtan lite när det sen väl händer.

Trots den lite tröga lässtarten så var det här en bok jag läste ut väldigt snabbt, den är lättläst men lämnar spår och tankar som stannar kvar. Jag önskar att jag hade samma enkla men ändå kraftfulla sätt att uttrycka mig som Markus Zusak, att med ord förmedla känslor och samtidigt berätta något viktigt. En hel del saker kan te sig konstiga, så om att Liesel knappt verkar sakna föräldrarna eller brodern eller att det inte gnälls speciellt mycket över något alls, något som barn annars nog kan göra. Först tänker jag, ”men kan han inte sätta sig in i hur det är att vara barn och att förlora sina föräldrar” men så i nästan stund låter jag det gå under ”herregud det var krig, det var nog mer överlevnad som gällde, annat sattes åt sidan”. Flera av de mest rörande berättelserna i boken är inspirerade av Markus mammas barndom, något han berättar om i en intervju i SvD.

På framsidan av boken står det ett citat från SvDs recension: Köp den, låna den eller stjäl den, men framför allt: läs den!” och någon verkar ha tagit det där med att stjäla den bokstavligt för mitt exemplar med markeringar jag hade tänkt att ha med som citat i denna text är puts väck.

Betyg:

Förlag:  Damm Förlag
Utgiven: 200909
ISBN: 9789132157790
Antal sidor: 586

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Julklappstips: Den här passar till alla, och alla borde läsa den om inte annat för att få en bit historia, en viktig del dessutom. Jag skulle nog kunna ge den till vem som helst mellan 14 år och uppåt.