Muriel Barbery: Igelkottens elegans
Skrivet av Evalution • 2010/11/10 • Kategoriserat som Drama,Recensioner,Skönlitteratur
Underfundiga boktitlar har en oemotståndlig dragningskraft på mig. Den här titeln är helt klockren! Och glädjande nog motsvarar innehållet helt och hållet det jag förväntade mig av den, vilket ju inte alltid är fallet.
Handlingen utspelar sig i Paris, i ett av de finare kvarteren. Läsaren får lära känna två huvudpersoner som bor i samma fastighet – en gammeldags portvaktstant, Renée, och en bortskämd trettonåring ur överklassen, Paloma. ”Tanten” har alltid levt ett liv i skymundan och ingen ser henne riktigt. Efter en kärlekslös barndom möter hon en lärare som ser på henne och säger hennes namn, vilket öppnar hennes sinne för lärdom och en outtömlig kunskapstörst väcks. Utan att någon vet om det läser och lär hon av allt hon kommer över och är storkonsument av kultur i alla former. När hon blir giftasvuxen träffar hon en kamrat till sina äldre bröder, vilken börjar visa intresse för henne till hennes stora förvåning. När hon rent ut frågar hur han kan tänkas vilja ha henne, som varit en ful liten ”tant” ända sedan före puberteten, förklarar han att han inte vill ha ett litet våp eller hönshjärna, utan en lugn och trofast maka. Själv låg han mest för praktiska sysslor men var skötsam och klipsk på sitt sätt. Deras äktenskap blir lyckligt ända tills han får cancer och dör, och Renée fortsätter sitt stillsamma liv som änka. Med åren blir hon allt skickligare på att dölja sitt verkliga jag bakom ”portvaktstant”-fasaden.
Paloma å sin sida har gett upp kampen om att försöka förstå omvärlden. Även hon är ovanligt intelligent och intellektuell och förstår betydligt mer än de flesta vuxna omkring henne. Trots det tycker hon att det mesta är meningslöst och hon planerar att begå självmord på sin trettonårsdag som infaller om några månader, när handlingen börjar. Medan hon väntar på den dagen fördriver hon tiden med skolan och det enda hon är riktigt intresserad av – japansk kultur som t ex haiku-dikter och språk. Hon drar sig gärna undan och ”gömmer sig” och hennes bekymrade mor tar henne till doktorn som helt missförstår hennes skruvade ironiska skämt. Hon lyckas vrida sig undan även honom och finner en fristad hos Renée. De båda upptäcker vad som finns under ytan hos den andre och en sällsynt vänskap uppstår.
När den japanske affärsmannen Ozu flyttar in i en lägenhet som plötsligt säljs i huset ställs relationerna mellan de boende i nytt ljus och även han visar sig vara en själsfrände till Renée och Paloma. I all stillhet växer spänningen i historien och man blir mer och mer otålig på att få veta ”hur det ska gå”, tills… ja, det ska jag inte avslöja. Hur Muriel Barberry än hade avslutat sin historia så hade det blivit ”rätt” på sätt och vis. Boken beskriver på ett sällsynt sätt hur det kan vara i livet i allmänhet, att helt oväntade saker kan dölja sig inom de medmänniskor som vi har förutfattade meningar om, och helt oväntade och irrelevanta saker kan plötsligt komma i vägen och tvinga oss att tänka till.
Jag är ganska återhållsam med mina fempoängare, men det här är en!
Betyg: 




Förlag: Sekwa
Utgiven: 2009
Översättning: Marianne Öjerskog (Renée) och Helén Enqvist (Paloma)
ISBN: 9789186480042
Antal sidor: 345 s.
Vilket betyg skulle Du ge Muriel Barbery: Igelkottens elegans?
7 Comments
Trackbacks
- Tweets that mention Muriel Barberry: Igelkottens elegans | PocketBlogg.se -- Topsy.com
- Muriel Barberry: Igelkottens elegans | PocketBlogg.se
- ”Igelkottens elegans”, Muriel Barbery | Malin Johansson – skriver mycket, läser mer.

Härlig recension!
Nu måste jag ta tag i kragen och beställa boken! Du vet väl att filmen Igelkotten snart kommer på bio? Är oerhört sugen att läsa boken och se filmen (fast jag föredrar bok framför film).
I morgon kommer en recension till på boken. Och den tar även upp info om filmen.
Jag tillhör bokens hyllningskör och ser fram emot att se filmen också.
Tack för era kommentarer! På biblioteket där jag jobbar är det reservationer hela tiden både på ljud- och textbokexemplaren som vi har! Det tar jag också som ett bra betyg.