Ok. Jag erkänner. Korkat av mig att läsa Dracula på engelska. Men det är vad jag hade hemma och jag har hört att översättningarna var dåliga. Jag borde vetat bättre. 1890-talsengelska – inte min grej. Läsningen går långsamt och nån större känsla för språket får jag aldrig.
Men jag retar jag mig på Stokers ålderdomliga språk. Så känslosamt. Massa utropstecken och oh! och poor dear den och den och fromma hänvisningar till Gud den Allsmäktige.
Också synen på könen är delvis ålderdomlig. De tre karlarna som svärmar runt snart vampyrbitna Lucy Westenra är riktiga karlakarlar. Dessutom har de lika mycket djup som vilken uppblåsbar barnpool som helst. Och Lucy är så kvinnligt kvinnlig. Lucys uppgift är att bli biten och sen dö. Innan hon dör är hon vacker, dygdig, hjälplös, helt inriktad på att bli gift. Så menlös. Så trist.
Men är Stoker ingen fossil. Det syns i porträttet av Jonathan Harker som först stöter på elake greven. Men framför allt syns det i Harkers fästmö Mina Murray. Hon är givetvis vacker, dygdig och giftermålsinriktad. Men också intelligent, teknikintresserad, företagsam. I bland gråter hon men det gör karlarna med. Och visst utestängs hon från action bara för att hon är kvinna. Ett tag blir hon utestängd från hela historien. Men den utestängningen varar inte. Karlarna måste släppa in henne igen. De behöver henne.
Fatta mig rätt. Mina är begränsad. Men det är konventionen som begränsar, inte Stoker. Stoker försöker befria henne. Han utrustar henne med kallt analyserande intellekt. Han gör henne intresserad av ny teknik. Han skickar iväg henne till Karpaterna. Han låter henne sova vid en lägereld och han sätter ett skjutvapen i händerna på henne.
En positiv överraskning. Och det i en bok vars grundstory är så bra. 115 år senare är det här skräck som funkar. Intrigen är perfekt. Inget onödigt tjafs. Dracula är en läskig promenad från den ena otäckheten till den andra. Och Stoker serverar otäckheterna snyggt – först smygande, sen med ett stort SPLASH, utan förskönande omskrivningar. Det är lysande.
Så visst. Dracula har åldrats. Men den har fortfarande stora kvaliteter. Gillar du vampyrer – läs. Minns att du läser en bok från 1897. Och sen kan du se filmen Bram Stoker’s Dracula, den mest film som är mest trogen boken.
Betyg: 
Förlag: Penguin Classics
Utgiven: juni 2007
ISBN: 9780140623390
Antal sidor: 448
Det var många år sedan jag läste Dracula. Blev lite sugen på att läsa om den!
Jag läste Dracula första gången när jag var 14. Jag hade en väldigt annorlunda bokupplevelse den här gången. Men jag tycker fortfarande den är läskig.
När jag läste om Dracula för några år sedan (den nyaste översättningen) blev jag förvånad över hur spännande jag tyckte att den var. Jag menar: jag hade läst den en gång förut och jag har sett hur många filmer som helst och ändå höll den men helt fångad. Bra skit.
Jag har också sett massa Draculafilmer och läste dessutom boken när jag var 14. Då blev jag livrädd men bortsett från skrämselfaktorn tyckte jag inte egentligen den var så bra. Så jag hade inte så höga förväntningar när jag började läsa. Jag blev verkligen positivt överraskad. Den är fortfarande så spännande!
Pingback: Tematrio – Halloween | PocketBlogg