PocketBlogg.se

Marie Hermansson: Himmelsdalen

Evalution — Fri, 03 Feb 2012 13:00:34 +0000

Att studera och beskriva tvillingar verkar ha fascinerat forskningsvärlden i alla tider. Likaså tycks många författare ha funderat på fenomenet. Vad händer om man skiljer enäggstvillingar åt – råkar de ut för liknande parallella livsöden, får de barn samtidigt osv?

Den här boken spinner på samma tema. Här har vi från början två identiska små pojkar, som visar sig vara exakt lika utanpå men väsensskilda inuti. Daniel är det ”snälla” barnet, som är alla till lags, äter, sover och är glad, medan Max visar sig vara en psykopat med enormt utlevelsebehov. Redan när de är mycket små börjar Daniel ”städa” och skydda sin bror, varför en barnläkare bedömer att det är bäst för Daniels utveckling om barnen skils åt och uppfostras var för sig. Föräldrarnas äktenskap spricker i samma veva och de tar med varsin son till olika städer och de har i princip bara kontakt en gång om året, med dålig framgång.

Daniel strävar på med sitt liv som folk gör mest,men efter ett vikariat går han ”i väggen” och blir allmänt vilsen i pannkakan. Just i den processen kontaktas han av sin bror, som visar sig finnas på en rekreationsanläggning i Schweiz. Brodern ber honom enträget att komma och ”hälsa på”, och i sitt håglösa tillstånd nappar Daniel och reser ner. Väl på plats övertalar Max honom att ta hans roll för en vecka eller så medan han själv åker och ordnar upp några affärer. Men Max kommer inte tillbaka, dagar och veckor går och Daniel dras in i en mardröm som visar sig bli värre och värre. Och när man tror att nu kan det inte bli värre, så blir det ännu värre! Hans med-”fångar” är inga vanliga konvalescenter på spa-behandling, utan den ene visar sig vara farligare än den andre, och han får reda på saker om sin bror som han inte kunde ana…

Detta är en riktigt spännande bok som är svår att lägga ifrån sig och omöjlig att säga hur den slutar innan man har läst de sista sidorna. Den ger något att tänka på – finns sådana här ställen på riktigt, med både patienter och forskare som är helt galna??

Betyg: 4.5 out of 5 stars

Originaltitel: Himmelsdalen
Översättare: -
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: 2012-02
ISBN: 9789174292428
Antal sidor: 389

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Lotta och William Oudhuis: Tjära Statsministern!

Evalution — Sat, 14 Jan 2012 07:00:15 +0000

I slutet av det gamla året – 2011 -kom den här boken ut i handeln. Underrubrik: Barns brev till makten – jaha, ja.

Vid en första anblick är det lätt att tänka att det här är ytterligare en bok i genren ”gulliga-barn-som säger-roliga-saker”-böcker, eller”arga-lappen”-böcker, i stil med Mark Levengoods eller David Batras produktioner. Ett gammalt frågeprogram på TV med Kjell Lönnå dyker också upp för min inre blick, där barn skulle förklara innebörden av ord och begrepp och gästen gissa. Lite småskojsigt och lättsamt att koppla av med.

Men när man läser den här boken dröjer det inte länge förrän fnisset fastnar i halsen. För bland brev med frågor om hur det är att vara statsminister, varför eleverna får sitta på hårda stolar medan lärarna har mjuka och varför godiset är för dyrt finns många, många brev som visar på engagerade och medvetna barn som försöker göra något åt situationen genom sitt brev. Det kan handla om miljöförstöring, om varför män och kvinnor har olika lön, sorgen efter Anna Lind, behovet av höjt barnbidrag för fattiga familjer, flyktingproblematik och så vidare. Ibland uttrycker man en stor frustration över att inte politikerna håller vad de lovar, ibland förväntar man sig att statsministern likt en gud kan kliva in i enskilda fall och ställa tillrätta. Det är tydligt att det är barns perspektiv på frågorna.

Det är autentiska brev som har scannats in och monterats, sida upp och sida ner. Samtliga brev, teckningar, mailutskrifter och handskrifter är stämplade med ”statsrådsberedningen, inkommet datum” och diariefört i god ordning. Författarna (kanske borde heta ”redaktörerna” i det här fallet) har bara tagit bort efternamn och adresser på brevens avsändare. Detta förstärker tyngden i det budskap som boken förmedlar: alla svenskar, till och med små barn, kan skicka in sin åsikt till de styrande och behöver inte vara rädda för repressalier. Alla får svar från regeringen, även om det i de flesta fall är ett standardiserat svar.

Man kan använda den här boken som en coffee-table-bok eller conversation piece, alltså bläddra upp inslag och läsa ett brev lite här och där, fnissa lite åt en rolig teckning eller formulering. Men man kan också läsa den från pärm till pärm. Då framträder en vidare bild av ett samhälle i förändring. Breven som valts ut för den här boken skrevs mellan 1997 och 2007 och omfattar alltså både en socialdemokratisk och en borgerlig regering. Under denna period sker också en tydlig övergång till IT-samhället. Datorn kliver på allvar in i våra hem och mobiltelefonen blir ett vardagsföremål. Det magiska millennieskiftet infaller och vi minns väl alla skräcken för buggar då alla dataservrar skulle braka ihop eftersom de inte hade tillräckligt med siffror för att särskilja de nya datumen från de i 1900-talets början. Varje liten kommun hade tjänstemän i jour under nyårsnatten 99-00 för att hålla katastrofberedskap! Men inget hände – den natten. Däremot har vi sett en ökande globalisering och oro för terror och andra våldshandlingar har eskalerat. Detta avspeglas också i boken.

Men just tack vare att breven tryckts som faksimil och i sin helhet gör att det ändå inte blir tungt och hopplöst med allvarliga och svåra frågor. För på barnens omedelbara vis avslutas de alltsomoftast med ”kramar”, ”kom gärna och hälsa på”, ”vänliga hälsningar”, ”kan jag få din autograf” eller ”du är asbra som statsminister”, vilket gör att man ofrivilligt får dra på munnen emellanåt.

En bok som känns angelägen för alla att ta del av, kanske som present till någon politiker eller lärare du känner?

Betyg: 4 out of 5 stars

Originaltitel: Tjära Statsministern!

Utgiven: 2011

Förlag: Stenberg-Schentz förlag

ISBN: 9789197523066

Antal sidor: 177 s.

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Att förkorta böcker till film

Maria — Thu, 12 Jan 2012 19:28:10 +0000

Filmen är ett långsammare medium än boken. Eller snarare: en läsare kan spendera mycket mer tid på en bok än vad en tittare kan ägna åt en film. Filmen är tänkt att konsumeras i sin helhet, på en gång. En bok däremot kan läsas i omgångar.

När en bok ska filmatiseras gäller det alltså att korta ner. Att välja vad som ska vara kvar och vad som kan dumpas.

Och vissa böcker är behändigare än andra. Tänk Mordbyn (ty. Tannöd, 2006) av Andrea Maria Schenckel. Den utspelas i Tyskland i mitten av 1900-talet och handlar om morden på invånarna på en avlägset belägen gård. Jag var inte så förtjust i boken, tyckte författaren hade pretentioner hennes formuleringskonst inte levde upp till. Men hur författaren till boken formulerar sig spelar ju inte så stor roll i filmen.

För som filmatiseringsobjekt har Mordbyn sina fördelar. Den är tunn och det beror inte bara på att författaren skriver så korthugget. Skeendet är väl avgränsat i rummet och relativt väl avgränsad också i tiden. Fokus ligger från dagen då morden begås fram till dagen då morden upptäcks. Därtill kommer korta återblickar på familjens historia. Inte så mycket som behöver uteslutas alltså.

Mordbyn är som gjord för att filmatiseras, tänkte jag. Jag googlade och jodå. År 2009 kom filmen Tannöd (eng. The Murder Farm). Jag ska nog hyra den på dvd.

Mordbyns motsats skulle väl vara boken jag har framför mig just nu: Svärdet och spiran (eng. The Pillars of the Earth, 1989) av walesiske författaren Ken Follett. 1077 sidor med itte-bitte-liten text. Och eftersom jag sett tv-serien vet jag att boken inte är så där väldigt avgränsad varken i tiden eller rummet. Och den handlar om en lång rad människor som alla är viktiga för berättelsen.

Undra på att Svärdet och spiran inte blev en film utan en tv-serie.

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Mary Ann Shaffer: Guernseys Litteratur och Potatisskalspajssällskap

Evalution — Tue, 10 Jan 2012 07:00:12 +0000

Bara titeln väcker nyfikenhet! Vad i allsin dar handlar en sådan här bok om? På framsidan står ett utdrag ur en recension i SvD: ”En feelgood-komedi – fast på papper”, men det håller jag inte riktigt med om.

Titeln syftar på en läsecirkel som bildats på ön Guernsey under andra världskriget. I en hast måste en av karaktärerna förklara för ockupationsmakten varför de trotsat utegångsförbudet efter mörkrets inbrott, och får denna snilleblixt. Deltagarna i bokcirkeln är i de flesta fall lindrigt intresserade av själva bokläsandet,men det är ju alltid trevligt att träffas och prata lite, och en av vännerna är rysligt bra på att hitta på smakliga maträtter av det som finns till hands, till exempel potatisskal…

Upprinnelsen till bokens handling är ett brev, och hela boken är skriven i brevform, vilket är ett lite speciellt grepp när det bara är en författare. Det är alltså många olika personer som skriver brev kors och tvärs till varandra, men författaren lyckas inte riktigt få fram skillnaden i stil mellan de olika skribenterna. Ändå står det hela tiden ”från den till den” inför varje brev eller telegram, förmodligen för att förtydliga detta. Det blir i alla fall lätt rörigt och man undrar lite då och då, vem är det som skriver nu, vem var det som tyckte så nu igen, var det den här personen som var osams med den…? Men det är en lättläst form eftersom det blir ganska korta avsnitt.

Syftet med boken är dock att berätta om den tyska ockupationen av de brittiska Kanalöarna under andra världskriget.När den amerikanska författarinnan är i England för att göra research till ”en annan bok” som hon halkar in på den här berättelsen av en slump. Vilken annan bok det kan ha varit förtäljer inte historien, enligt vad jag kan hitta på internet har hon bara gett ut den här. Hon avled dessutom innan den hann komma i tryck, vilket är synd eftersom den fått mycket uppmärksamhet och säkert kunnat få uppföljare i någon form. I författarens tack på slutet omnämns en mängd människor som varit behjälpliga för att boken över huvud taget skulle komma ut.

Som en kort sammanfattning kan jag säga att boken är smått humoristisk i sitt upplägg, men samtidigt ligger det alltför mycket allvarliga undertoner där krigets verklighet skymtar fram för att man lättvindigt skall kalla den komedi. Flera av personerna i boken har dock en optimistisk och ljus läggning som hjälper dem att uthärda det som ju måste varit enormt pressande under krigsläget som rådde. Det händer ju hemska saker i krig. Folk dör. Folk försvinner. Barn blir föräldralösa. Och detta lyckas författaren faktiskt få fram mellan raderna i sin bok, som helt klart är mycket läsvärd! Inte minst den fina miljöbeskrivningen och språket, som är anpassat efter tiden även i översättningen.

Läs också Beas recension av boken!

Betyg: 3.5 out of 5 stars

Orginaltitel: The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society
Översättare: Helena Ridelberg
Förlag: Brombergs
Utgiven: 2009
ISBN: 9789173372039
Antal sidor: 309

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Guillermo Del Toro & Chuck Hogan: Släktet

Maria — Mon, 09 Jan 2012 19:11:56 +0000

När det gäller vampyrer har jag ett par måsten. De ska ha huggtänder. Och det är huggtänderna de ska använda för att suga blod ur sina offer. De ska inte ha en utväxt liknande en bläckfiskarm gömd under tungan och som vid behov kan sträckas ut och bli en meter. Varelser som ser ut så är inte vampyrer.

Författarna Guillermo Del Toro och Chuck Hogan håller inte med. De har en del väldigt icke-ortodoxa idéer om vampyrer. Men det visste ju inte jag när jag började läsa. Då hade jag nog nobbat boken.

Men det gjorde jag alltså inte. Och jag fångas redan på första sidan. Efter en inledande avstickare i Östeuropa för länge sen placeras berättelsen i nutidens New York. Ett flygplan från Berlin landar på JFK-flygplatsen. Men dörrarna öppnas inte och ingen svarar på anrop. När man till slut tar sig in i planet hittas alla ombord döda, alla utom fyra personer. De döda transporteras till bårhus, de levande till sjukhus och snart står det klart att det är något fuffens med dem allihop. Vampyrer har kommit till Manhattan.

Och så fortsätter det. Släktet är en fartfylld historia. Mestadels följer händelserna slag i slag och transportsträckorna är få. Intrigen är rätt förutsägbar men duger för den här sortens underhållning. Ibland tycker jag att personerna i boken agerar fullständigt uppåt väggarna och trovärdigheten åker i botten. Men för det mesta är boken spännande och ibland lite otäck.

Språket är för det mesta tillräckligt bra.Vid några tillfällen blir det närmast fantastiskt och jag undrar vem av författarna som är ansvarig för det. Han borde göra sig av med den andre.

Personteckningen är stereotyp men inte så stereotyp att det blir plågsamt. Miljöskildringarna är bra. Det enda som direkt stör mig – bortsett från vampyrerna som inte är vampyrer – är författarnas detaljerade tekniksnack. Jag vill inte veta bränslekapaciteten för en Boeing 777. Men efter ett tag slutar författarna rabbla fakta och texten blir mycket trevligare att läsa.

Sammanfattningsvis är Släktet enkel och lättuggad underhållning och som sådan inte dum alls. Jag kommer att läsa fortsättningen. För fortsättning blir det. Släktet är första boken i en triologi. Den andra delen, Förgörelsen, kom ut i storpocket i höstas. Jag väntar på den vanliga pocketupplagan.

Betyg: 3 out of 5 stars

Orginaltitel: The Strain
Översättning: Anders Bellis
Förlag: Bra Böcker
Utgiven: juni 2011
ISBN: 9789170029141
Antal sidor: 466

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Torbjörn Flygt: Outsider

Evalution — Fri, 06 Jan 2012 15:24:28 +0000

Jag frångår nu vår vana att i den här bloggen enbart recensera pocketböcker, eller ”böcker med mjuka pärmar” som vi klassar denna bokkategori. Den här titeln kommer med all säkerhet att komma i pocketformatet inom kort, så jag vill uppmana våra läsare att hålla utkik!

Jag hör till det stora flertal läsare som tyckte väldigt mycket om boken Underdog som kom för tio år sedan. Den utspelade sig ju på 1970-talet ungefär och gav en mycket tidstypisk bild av miljö och människor i Malmö vid den tiden. Under mellanperioden har Flygt skrivit flera andra böcker, bl a Himmel, och det var säkert fler än jag som trodde att Underdog var en helt fristående bok. Så kommer då plötsligt en uppföljare, Outsider!

Det har gått tio år sedan han släppte Underdog, och det har inte heller förflutit mer än tio år i den fiktiva värld där Johan Kraft och hans omgivning befinner sig. Vi kastas alltså tillbaka till det expansiva och framtidstroende 1980-talet. Johan studerar numera i Lund, fortfarande en underdog men han kämpar för att få det bättre än hans föräldrageneration. Även systern Monica och deras mamma Bodil, som blivit mer än medelålders, utvecklar sina karriärer och karaktärer boken igenom. Liksom i verkliga livet är det ingen som handlar helt genomtänkt och tar raka vägen från A till B, utan man tar råd från höger och vänster och går sin egen väg i vilket fall. Glimtvis skymtar det fram hur studenterna i Lund påverkas av Palmemordet, Ny Demokrati och andra tidsmarkerande händelser, och det verkar som om Torbjörn Flygt har egna små tidsfickor där han har sparat känslor och tankar för att kunna beskriva dem så exakt som han gör.

Precis som när man själv inne i huvudet tänker tillbaka på sitt liv och hur det ”är som det är för det blev som det blev” berättar författaren hela tiden i parallella tidsperspektiv. Han är både i ”nuet” när han är gift med sin Helena och lever ett övre medelklassliv med hus och två barn, i berättelsens 1980-tal i studentkorridoren och ungdomens hela osäkerhet och öppna framtid, och i dåtid med tillbakablickar till hur det var när han var yngre, och en del referenser till boken Underdog. Det är den här språkhanteringen som är mest fascinerande tycker jag, man tvingas med i tankesvängarna och först när man läst ett par sidor inser man att det här var ju en väldig utvikning, hur blev det så här?? Och så får man en förklaring kanske två kapitel senare. Han har dessutom ett rikt och varierat språk som gör att boken inte blir tråkig en sekund. För att inte tala om det väl beskrivna persongalleriet. Inte en enda gång behöver man undra ”vem var NN nu igen”, och bläddra tillbaka och kolla. Alla har sin självklara och naturliga plats nära eller mer avlägset bekanta med huvudpersonen Johan Kraft.

En mycket bra bok med ett delvis öppet slut!

Betyg: 4.5 out of 5 stars

Originaltitel: Outsider

Utgiven: 2011

Förlag: Norstedts

ISBN:9789113038230

Antal sidor: 429 s.

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Att få böcker att bli rätt på film

Maria — Tue, 03 Jan 2012 21:24:02 +0000

Förra veckan såg jag The Girl with the Dragon Tattoo, den amerikanska filmatiseringen av Stieg Larssons roman Män som hatar kvinnor. Och när jag satt där på bion funderade jag på hur svårt det måste vara att få allt att se rätt ut, att få allt att låta rätt.

Visserligen finns det böcker och böcker. Stieg Larssons böcker är megapopulära. Filmatiseringarna intresserar många, många har åsikter om resultatet. Vidare är delar av persongalleriet ruskigt svåra att överföra till vita duken, framför allt Lisbeth Salander. Det är så mycket som ska bli rätt i hennes utseende, hennes sätt att tala och röra sig, att bete sig.

Men ändå. Salander är mänsklig och hon utgår från dagens Stockholm. Böcker som utspelas i vår värld och vår tid har sina fördelar.

Jämför med J.R.R. Tolkiens böcker. En värld som utöver människor befolkas av hobbittar och dvärgar, alver och orcher med mera. Bara att få till alla varelser måste ha varit en utmaning. Och sen kommer omgivningarna. Naturen kan ju tyckas enkel. Men vi snackar om en värld där träden både talar och går omkring. Och så är det resten, som hobbittarnas by, alvernas städer, Saurons hemvist.

Allt det där plus att ett misslyckande skulle innebära horder av besvikna och upprörda fans. Ibland förstår jag inte att filmmakarna vågade.

Och det finns sånt som är svårare än Tolkien. Som Terry Pratchetts böcker om skivvärlden. Åtminstone om vi snackar spelfilm.

Där ska de få till de vanliga fantasyfigurerna, som häxor, troll, alver och så vidare. Och de vanliga skräckfigurerna – varulvar, vampyrer, zombies, Igors – eftersom Pratchett tycker om att blanda genrer. Och så ska de ska klara av figurer som Döden (och Råttornas Död). Döden pratar inte som andra människor. DÖDEN PRATAR SÅ HÄR, något som ekar i människors inre utan att egentligen höras.

Lägg till det omgivningarna – städerna, byarna, naturen, i en värld där det mesta har skruvats till så mycket det bara går och sedan lite till. Bara för skojs skull. Och så tingen i övrigt. Och vad gäller tingen i övrigt har allt också skruvats till så mycket det bara går och sen lite till.

Kan det verkligen bli bra film, tänker jag. Kanske, kanske inte.

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Andrew Taylor: Nattvandraren

Maria — Thu, 29 Dec 2011 08:00:43 +0000

London 1786. John Holdsworths liv ligger i spillror. Hans son och hustru har dött och hans affärsrörelse har gått åt skogen. Men så blir han kontaktad av en rik änka ur högadeln. Änkans son, som studerar vid Cambridge, har efter ett möte med ett spöke förlorat förståndet. Ladyn vill att Holdsworth åker till Cambridge, avslöjar spöket som en bluff och botar sonen från sjukan. Holdsworth, som snart inte ens kommer ha tak över huvudet, ser sig tvingad att acceptera uppdraget.

Holdsworth åker alltså till Cambridge där han konfronteras med hemliga sällskap, mystiska dödsfall och en galen adelsman. Samt en lång rad människor som är riktigt intressanta. Det hade kunnat bli en bra spänningsroman, en bra roman överhuvudtaget.

Till en början är boken också spännande. Men ganska snart saktar berättelsen av och ett bra tag stannar den nästan helt. Taylor ägnar massa tid åt att beskriva universitetsliv, klasskillnader, ekonomiska problem, bedrägerier. Han klämmer in en spirande men rätt ointressant kärlekshistoria. Mysteriet dyker upp här och där. Men själva intrigen tycks författaren ha glömt. Den smetas ut, blir otydlig. Först mot slutet börjar berättelsen åter tätna och spänningen kommer tillbaka. Men innan dess har jag ganska ofta haft lite tråkigt.

Inte mycket till spänningsroman alltså och inte mycket till spänning för en vanlig historisk roman heller. Människorna och deras osäkra tillvaro borde egentligen ha räckt för att hålla mitt intresse uppe. Men återigen – jag hade velat ha en mer sammanhållen intrig, en handling som ständigt fördes framåt, som fick mig att undra över hur det skulle sluta.

Och så är det språket. Stilistiskt är inte Nattvandraren så upphetsande. Inte så att Taylor skriver dåligt. Verkligen inte. Han hanterar orden väl. Men språket är för tamt för att klara sig i en bok som är så otydlig och ofokuserad. Det lilla extra saknas. Dessutom retar jag mig på dialogen. Människorna talar som de hörde hemma på 1900-talet och det sänker stämningen rejält.

Betyg: 3.5 out of 5 stars

Orginaltitel: The Anatomy of Ghosts
Översättning: Jan Malmsjö
Förlag: Månpocket
Utgiven: augusti 2011
ISBN: 9789170018954
Antal sidor: 444

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Claude Izner: Mysteriet på Père-Lachaise

Maria — Tue, 20 Dec 2011 18:25:44 +0000

Mysteriet på Père-Lachaise är andra delen i en deckarserie som utspelas i Paris kring förra sekelskiftet. Bakom pseudonymen Claude Izner står två systrar bosatta i Paris. Huvudpersonen i serien är Victor Legris, parisisk bokhandlar med talang för att snubbla in i mysterier. Den här gången är det Victors forna älskarinna Odette som råkar illa ut. Under ett besök till kyrkogården Père-Lachaise försvinner hon spårlöst och hennes dödsförskräckta kammarjungfru kontaktar Legris. Precis som i den första boken tar det ett tag innan bokhandlaren fattar att det handlar om ond bråd död. Medan Legris försöker hantera både den besvärliga kammarjungfrun och resten av sitt liv, framför allt älskarinnan, löper mysteriet vidare genom andra figurer i boken.

Jag var inte helt nöjd med systrarnas första bok, Mordet i Eifeltornet. När jag börjar läsa Mysteriet på Père-Lachaise är det med viss skepsis. Men jag blir snabbt förtjust. Texten som jag i den första boken tyckte var hackig och rörig flyter nu lätt och fint. Ofta ryser jag av välbehag av systrarnas formuleringar. Miljöskildringarna har också blivit bättre. Både staden Paris och människorna som befolkar den beskrivs mer detaljerat, mer levande. Företeelser som skiljer 1800-talets Paris från vår tid lyfts fram i ljuset och förvandlas till en spegel av vår tid. Det känns som om jag vore där och jag förvånas över hur människor på den tiden tänkte och agerade. Sedan tänker jag ett varv till och slås av att det egentligen inte har förändrats så mycket.

Också själva deckarhistorien är välkomponerad. Liken serveras i lagom takt och offren är inte helt väntade. Jag gillar systrarnas osentimentala inställning till vilka de tar livet av och hur. Men de frossar inte i våld för våldets egen skull. Och för den läsare som vill fundera på vem eller vilka som är skyldiga ger systrarna dessutom en del pusselbitar att fundera över.

Först mot slutet, när det är dags för avslöjandena, tycker jag berättelsen börjar svaja. Svaren på frågorna vem och varför känns lite konstruerade, lite långsökta.

Men vägen dit är bra. På det hela taget är jag mycket nöjd med Mysteriet på Père-Lachaise. Den är välskriven, lagom otäck, erbjuder tankeverksamhet och har hög mysfaktor. En bra julklapp både till deckarfantasten och den som bara vill läsa en trivsam roman i historisk miljö.

Böckerna om Victor Legris är nog tänkta att läsas i tidsordning. Men de är fristående och det går utmärkt gå direkt på bok nummer två. Det enda Mysteriet på Père-Lachaise avslöjar av mysteriet i Mordet i Eifeltornet är att den utesluter ett par människor som potentiella mördare. Och det gör inte så mycket. Det finns så många andra misstänkta att välja mellan.

Betyg: 4.5 out of 5 stars

Orginaltitel: La disparue du Père-Lachaise
Översättning: Johanna Hedenberg
Förlag: Månpocket
Utgiven: augusti 2011
ISBN: 9789175030067
Antal sidor: 278

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Julrimtävlingen avgjord!!

Evalution — Thu, 15 Dec 2011 20:45:23 +0000

Ett stort grattis till Monica Gunstedt i Västerås för ditt vinnande julrim! Pocketboken ”Släpp inte taget!” är på väg hem till dig!

Rimmet lyder som följer:

När man inte behöver mycket flärd

kan man komma till en annan värld.

Koppla av i enskild vrå,

för det behöver man inte vara två.

Fortsätt följa PocketBlogg så får du flera bra julklappstips i sista minuten! En pocketbok är alltid välkommen.

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?