Boken är mycket välskriven (väl översatt) och efter några sidor tänker man inte så mycket på att detta är ”fantasy”. Snarare verkar det som att handlingen utspelar sig i en annan tid och på en annan plats, där det kanske finns ”stridsormar” och ”kungsbestar” som man kan tämja med visslingar. Temat i boken är universellt, det handlar om ensamhet, utanförskap och att ta risker, att våga vara den man är och att inte döma någon annan.

Flickan Erin växer upp i en stillsam tillvaro men skiljs på ett brutalt sätt från sin mor och hamnar så småningom hos en snäll gammal man som bl a är biodlare. Här märks det att författaren har ingående kunskap om bin, hur samhället fungerar och hur de sköts. Erin är ovanligt intelligent, men har inga uppenbara superkrafter för övrigt, och lär sig hela tiden saker av den gamle mannen – men på sitt eget sätt. Det är ett strävsamt liv. Så småningom hamnar hon på en skola, där den gamle mannen har kontakter, och hon får ett hedersamt specialuppdrag. Man förstår att hon har ovanliga begåvningar genom sitt arv, men man får inte veta så mycket om dem i denna bok.

Det märks att detta är första delen i en serie, det är många trådar som lämnas hängande i luften. Men jag skulle gärna fortsätta att läsa vidare om Erin och få svar på några av frågorna i denna saga för vuxna.

Det är trevligt att få en kort presentation av författaren i boken, i synnerhet när det är en författare man aldrig hört talas om. Nahoko Uehashi är ungefär i mn egen ålder och har fått flera fina litteraturpriser i sin del av världen. Bokserien Besttjusaren har, liksom hennes tidigare verk Serei no moribito, även blivit utgivna som animé-serier.

Betyg: 3.5 out of 5 stars

Förlag: Ordbilder Media AB
Utgiven: 2009
ISBN: 918526914X
Antal sidor: 240

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

© Evalution / PocketBlogg.se, 2010. | Inläggets permalänk | Inga kommentarer | Etiketter: barn, Betyg 3.5, fantasy, Japan, Nahoko Uehashi, Skönlitteratur

Liesel Meminger, Hans och Rosa Hubermann, Rudy Steiner och alla de andra på Himmel Straβe har följt med mig överallt. Min läsning har blivit ovanligt ryckig och oregelbunden den här gången, boken förtjänar bättre, men när jag väl plockat fram den är det som att kliva in i en film. Språket är så behagligt och historien engagerar.

Vi hamnar i det oroliga Tyskland 1939 och lär känna flickan Liesel som får en tuff start i livet då hon som nioåring mister sin lillebror och blir placerad i fosterhem eftersom hennes mamma försvinner, antagligen till koncentrationsläger. Hans och Rosa Hubermann blir nu hennes nya föräldrar och försöker lirka och stötta så gott det går för att få Liesel att gå vidare. Hans lär henne läsa och detta bli nyckeln till en helt ny värld för Liesel. Men i den fattiga familjen är livet hårt och böcker är en lyx man inte har råd med. Men ordens dragningskraft blir allt för stark och Liesel finner sig själv plötsligt stjäla böcker.

Ständigt närvarande genom hela berättelsen är Döden. Så här skriver h*n om bombningen av Köln den 30 maj.

Fem hundra själar. Jag bar dem i händerna, som resväskor. Eller så slängde jag dem över axeln. Det var bara barnen som jag bar i famnen. När jag väl var klar var himlen gul, som brinnande tidningspapper. Om jag tittade närmare kunde jag se orden – nyhetsrubriker, kommentarer om krigsutvecklingen och så vidare. Hur gärna hade jag inte velat slita ner alltihop, knyckla ihop tidningshimlen och kasta bort den. Men mina armar värkte och jag kunde inte kosta på mig att bränna fingrarna. Det fanns fortfarande så mycket arbete kvar att uträtta.

Det är en tung, mörk historia om död, kärlek och kampen för överlevnad. Men samtidigt är det berättelsen om de tyskar som faktiskt inte tyckte att det var rätt, det fanns dem som vågade stå upp mot orättvisan, om än i liten skala och på sitt egna sätt för att överleva.

Jag har hört att många inte alls fastnar för den här berättelsen och inte alls tycker att den står ut ifrån andra världskrigsskildringar. Men det tycker jag att den gör. Den känns mänsklig och nära, man får trots allt en liten strimma av hopp mitt i eländet. Berättelsen är underhållande, kärleksfull och varm. Och som sagt, det känns som att man själv går där längs Himmel Straβe i Molching och ser barnen spela fotboll och Rosa som skriker och klagar.

Bea har också läst den här boken, läs vad hon tyckte om den här!

Betyg: 4.5 out of 5 stars
Förlag: Damm förlag
Utgiven: 200909
ISBN: 9132157797
Antal sidor: 586

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

© Karinmedk / PocketBlogg.se, 2010. | Inläggets permalänk | 4 kommentarer | Etiketter: andra världskriget, Betyg 4.5, Döden, kärlek, Markus Zusak, nazism

”Såstaholm låg vid Frestavägen nära Vallentuna, nästan en och en halv mil från Norrviken där vi bodde, men när jag blev erbjuden jobb som allt-i-allo tvekade jag inte en sekund. Min lön var 14 kronor i timmen.

Jag cyklade de tre milen fram och tillbaka med glädje varje dag, om inte mamma skulle till jobbet och jag kunde få skjuts. Jag är övertygad om att arbetsmoralen man skapar tidigt i livet är den arbetsmoral som man behåller livet ut. En gång arbetsmyra, alltid arbetsmyra. De vänner som levde glatt på mammas och pappas pengar genom tonåren fick sedan svårare att klara arbetslivet. Jag har sett det gång på gång. Jag är söker på att du har noterat samma ska i din bekantskapskrets.”

Jag imponeras av Andreas som författare. Boken är bra, jag kunde inte slita mig från den utan streckläste den på en kväll. Jag hade antagligen en hel del fördomar om vad jag trodde boken skulle handla om men jag blev klart överraskad och vill verkligen rekommendera boken för er som är musikintresserade. För bakom varje person finns det en spännande historia och så är det så klart även med Andreas Carlsson. Han är en kämpe, han har jobbat hårt för det som han har idag. Det han vill med denna bok är att inspirera andra till att våga följa sitt hjärta och leva ut sina drömmar. Jag blev iallafall peppad till att leva min.

För er som har Spotify har jag gjort en spellista på alla låtar som finns i Andreas bok: Live to Win

Betyg: 4 out of 5 stars

Förlag: Nordstedts
Utgiven: 2010
ISBN: 9789113027401
Antal sidor: 275 st

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

© Suzannes / PocketBlogg.se, 2010. | Inläggets permalänk | Inga kommentarer | Etiketter: Andreas Carlsson, Idol

Det var verkligen inte en lättsmält bok, det är svart, nattsvart, rena Oslo noir och med en berättarstil som skiljer sig från de lättsmälta kriminalromanerna man är van vid. Språket är väldigt precist och utan krussiduller.

Huvudpersonen är en utbränd kriminalinspektör, Kristian Wold, som har  i uppdrag att slutföra och stänga en ett år gammal utredning om en försvunnen 14-årig flicka, Maria. Lika bra jag säger det med en gång, Wold är en skitstövel, en egoistisk skitstövel och jag har inte de minsta sympati för honom eftersom han inte gör som jag förväntar mig.  Istället för att dra i de sista trådarna och vända på pappren en vända så åker han hem till flickans mamma i tid och otid där de dras till varandra, Wold har en svartsjuk fru som går hemma hela dagarna med värk, hon håller på att kväva honom, flickans mamma Inger är djupt deprimerad av sorg och saknad. De faller i armarna på varandra, klamrar sig fast vid det som förenar dem, Maria. Inger vet att Wold är den enda som i alla fall verkar bry sig om flickans försvinnande och Wold utnyttjar hennes tillit för att själv döva sitt miserabla liv för en stund.

Det här är en bok om moral, moraliskt förfall och hur långt en människa kan sjunka/gå i fördärvet, för att få utlopp för frustration eller för att få något han vill ha. Blir världen bättre av att man dödar någon som inte tillför annat än elände? Wold rationaliserar säkerligen sitt beteende men jag tycker vi läsare får för lite av det. Det förekommer sidospår till berättelsen om den försvunna flickan och Wolds relationer men jag får inte riktigt ihop det, det hänger lösa trådar och det känns som om jag förväntas fylla i allt för mycket själv. Jag förväntar mig inte allt serverat i en lättsmält röra men jag förväntar mig att bitarna skall finnas där, gå att nysta i och ge mig någon form av avslut.

Boken avslutas med ett kapitel om kommande bok av Stig Sæterbakken bland annat med orden:

Han har länge varit kritikernas och de avancerade läsarnas favorit, men med Osynliga händer nådde han en större publik.

Oj är detta en av hans lättare böcker, bäst att jag inte försöker mig på någon av hans tidigare.

Men boken väcker tankar, hur långt skulle jag själv kunna gå, vad skulle jag kunna rättfärdiga? Jag hoppas att jag aldrig hamnar i en sådan situation där jag måste ta ett så stort kliv över mina egna moraliska gränser. Wold är polis, han skall vara tryggheten själv, vara rättrådig om än ibland balansera på lagens kant och i strid med kollegor och chefers order men det skall komma gott av det. Det gör det inte här, slutet gott intet gott, eller?

Boken får godkänt men den var ingen angenäm upplevelse och jag fick kämpa mig igenom den båda pga innehållet men även pga språket.
Betyg: 3 out of 5 stars
Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: 201002
ISBN: 9789186369163
Antal sidor: 210 + utdrag från nästa bok

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

© Bea / PocketBlogg.se, 2010. | Inläggets permalänk | Inga kommentarer | Etiketter: Betyg 3, noir, Norge, Oslo, Stig Sæterbakken

Bunny Munro är en kringresande försäljare av hudprodukter. Han har ett kvinnotycke utan dess like, en riktig häradsbetäckare, som kan charma både pengar och kjol av vilken kvinna som helst. Han vet hur kvinnor ska tas. Åtminstone tycker han det själv. ”Jag är den store förföraren. Natten är min arbetsplats.”

Hans konstanta otrogenhet är vad som slutligen driver Bunnys fru Libby att begå självmord genom hängning i parets gemensamma sovrum, och Bunny blir ensam kvar med sin nioårige son Bunny junior som hyser så mycket kärlek till sin far att det är smärtsamt, eftersom fadern inte vet hur han ska hantera den. Och någonstans här börjar vansinnet…

För det här är en vansinnig berättelse, en mörk, nästan ond historia, om ett utdraget och närmast patetiskt döende. Bunny tar med sig sin son ut på vägarna för att ”lära honom hantverket”, som han så fint kallar det. Bunny junior följer med, (han har inte mycket till val) och får på så vis följa sin fars skitiga nedgång. Nick Cave har verkligen plockat fram det tunga arsenalet i fråga om att ge Bunny alla de osympatiska egenskaper som man som läsare vill ta avstånd i från, men inte kan värja sig emot: sexmissbruk, alkoholmissbruk, droganvändning, könsfixering, snedvriden kvinnosyn osv. Att han dessutom är oförmögen att visa någon form av kärlek till sin son, mer än att han ska göra honom till en lika duktig säljare – en kärleksfull gest – gör inte saken bättre. Men ändå lyckas Cave locka fram en viss empatisk känsla för denna trasiga själ, exempelvis när han mitt under sin frus begravning sticker iväg till toaletten för att onanera.

Bunny Munro må vara patetisk på många plan, men ändå skickligt tecknad av Nick Cave. Det finns fler bottnar än man kanske först anar. Libbys självmord skapar en rubbning i en balans som hela tiden fungerat för Bunny, men inte för henne själv. Vad som verkar vara en mannens oberoende av kvinnan, visar sig snart vara ett djupt beroende. Alla dessa kvinnor skänker honom olika form av trygghet. Kvinnorna som charmas av försäljaren erbjuder den i form av kön, sex, påsättning. Libby erbjuder den i form av en fast, men något svajjig, hemtam trygghet. Hennes självmord rubbar den balansen. Bunny älskar sin fru, trots att han är notoriskt otrogen.

Efter Libbys självmord inbillar sig Bunny att han ser hennes vålnad, och känner hennes närvaro, i de mest opassande situationer, som om hon dels vill få honom att sluta med sitt vådliga beteende, och samtidigt driva honom in i en djupare spiral av degeneration. Det sista bekräftas av att Bunny Junior också samtalar med sin döda mor under de långa stunderna av väntan i bilen, medan hans far arbetar. Hon försäkrar att allt kommer bli bra, och man förstår att hon åsyftar vad som kommer ske efter faderns död.

Flera läsare vittnar om en viss humor i Bunny Munros död. Personligen har jag mycket svårt att se den. Bäckmörker, ja. Det kan jag skriva under på. Jag har kanske svårt för humor som innebär att man plockar fram det mörkaste mörka, driver det till sin spets, och att det då skulle generera en humoristisk ”twist”, men vad vet jag, jag kanske läser fel?

En sak vet jag, eller egentligen flera. En av dem är att Bunny Munros död inte är någon stor litteratur, det tål att påpekas, vissa bilder och liknelser används som vore de vedertagna begrepp, trots att åtminstone inte jag känner igen mig i dem. Lisa, med bloggen Little room of tiny feast pekar på ett exempel, som jag själv reagerade på:

”Förardörren öppnas och en lång, vältränad man fladdrar ut likt en packe franska vykort.”

Det blir ibland lite så, löjligt sökt, på något vis. Det enda som egentligen lyfter historien något är persongalleriet, och det har ju Cave övat på under många år. Men i kortform, låtar, där man inte hinner inse bristerna i det som berättas. Dialogen är också väl enkel emellanåt. Det är mycket ”säger han”, ”han säger”, ”svarar han” osv. En riktigt duktig författare kan dölja en stor del av det i själva dialogen, antingen genom att på andra sätt låta oss förstå vem som säger vad, eller genom att det som sägs är så pass intressant att man glömmer bort det som omgiver det. Nick Cave lyckas inte riktigt med något av de alternativen. Eller vad säger ni om följande stycke:

”Jag gillar inte att du glor på det där sättet på min dotter.” Bunny säger förskräckt: ”Vad tror du om mig?” Han tillägger: ”Herregud! Hur gammal är hon?” Och kvinnan säger: ”Tre.” Bunny säger: ”Det utesluter inte att hon om några år … ja, vad säger man …” Kvinnan höjer ett bestick och säger: ”Ett ord till och jag sätter gaffeln i ögat på dig.” Bunny svarar: ”Halledudane! Det var värst vad du blev sexig helt plötsligt.”

Samtidigt är det en bok som jag faktiskt rekommenderar dig att läsa, mina invändningar, snusket och mörkret, till trots. Men något högt betyg kan det faktiskt inte bli. Jag känner mig lite… besviken.

Betyg: 2.5 out of 5 stars

Förlag: Månpocket
Utgiven: 2010
ISBN: 9789170017483
Antal sidor: 280

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

© Jimmy / PocketBlogg.se, 2010. | Inläggets permalänk | 3 kommentarer | Etiketter: bunny munros död, Månpocket, nick cave

Berättelsen om Botswanas första kvinnliga privatdetektiv är varm, har humor och är förvisso enkel, men skriven med finess. Vi får följa hur Mma Ramotswe med list, klokhet och tillvägagångssätt som kanske inte hör till de mest konventionella hjälper sina bekymrade klienter. Den kritiske kan tycka att en del fall får sin lösning lite väl enkelt. När den förnuftiga och klartänkta Mma Ramotswe tar sig an fall med stulna bilar, oärliga pappor och försvunna barn får vi som läsare samtidigt uppleva ett Afrika vi aldrig tidigare stött på. Alexander McCall Smith lyckas verkligen förmedla en unik känsla.

Det är en bok som sticker ut i sin genre, men den som gillar kriminalromaner lär inte bli besviken. Tvärtom. För egen del blir det till att följa Mma Ramotswes fortsatta äventyr i Giraffens tårar, det ljumma intresset för kriminalromaner till trots.

Alexander McCall Smith kommer dessutom till årets Bok- och biblioteksmässa i Göteborg. Missa inte det!

Betyg: 3.5 out of 5 stars

Recenserat av: Camilla Madsen
Förlag: Damm Förlag
Utgiven: 200609
ISBN: 9789171306883
Antal sidor: 235

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

© Gästrecensent / PocketBlogg.se, 2010. | Inläggets permalänk | 7 kommentarer | Etiketter: alexander mccall smith, Betyg 3.5

Hur vet man om han verkligen älskar en? Vi tjejer har ju en förmåga att analysera sönder våra killars beteende. Nu har i alla fall jag slutat med det, jag har läst boken ”Dumpa honom! Han vill faktiskt inte ha dig. Här hjälper Greg och Liz

”Fast jag fick ju hans telefonnummer”-ursäkten

Kära Greg,

Jag träffade en riktigt läcker kille i en bar häromkvällen. Jag fick hans telefonnummer och han sa att jag väl kunde ringa nån gång. Jag tycker det var ganksa coolt att han gav mig chansen att ta kontroll över situationen. Visst kan jag väl ringa honom?

Lauren

Kära Kontrollfreak,

Gav han dig kontrollen eller lassade han över skitjobbet på dig? I själva verket utförde han ett trolleritrick:Det verkar som om han gav dig kontrollen men i själva verket är det han som kan bestämma om han vill träffa dig igen – eller als besvara ditt samtal. Varför tar du inte herr Trollkarlens nummer, rullar ihop det till en strut, häller mjölk i den och får den att försvinna?

”Slå en signal.” ” Du kan väl maila.” ”Säg åt Joey att vi väl kan ses allihop nån gång.” Gå inte i fällan att du skall bjuda ut honom. Om en karl vill ha dig sköter han grovjobbet. Jag vet att det låter gammalmodigt, men när en manvill ha en kvinna ber han henne om en dejt.

Boken är humoristisk samtidigt som man får sig en riktig tankeställare. Jag vill rekommendera både killar och tjejer att läsa boken. Jag tycker att boken ger enkla förklaringar på hur olika vi är och att vi ibland glömmer bort det. Klart läsvärd.

Betyg: 4 out of 5 stars

Förlag: Damm förlag
Utgiven: 2007
ISBN: 9789171308597
Antal sidor: 206 st

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

© Suzannes / PocketBlogg.se, 2010. | Inläggets permalänk | 3 kommentarer | Etiketter: Betyg 4, Dumpa honom

I prologen möter vi synnerligt vidrig mobbing i en lekskoleklass på 60-talet. Thomas är ett av de barnen på skolan, det barn som alla utser till hackkyckling. Vad händer med människor som redan i så unga år hamnar utanför i sociala sammanhang? En dag får Thomas syn på sina gamla skolkamrat Hans Vannerberg på tunnelbanan. Hans var populär, Hans är idag ”lyckad”. Thomas följer han efter sin forne plågoande och snart hittas Hans Vannerberg brutalt ihjälslagen i ett hus vars ägare ligger på sjukhuset.

Polisen hittar absolut inget att gå på, huset visar inga tecken på strid bara blodspår på en stol förutom liket då.

Berättandet växlar mellan flera olika perspektiv dels poliserna Petra och Sjöberg där Sjöberg är fokuserad på utredningen av mordet på Hans medan Petras tankar och utredning allt mer far iväg mot en händelse som drabbat henne själv. Thomas funderingar kring ensamhet blandas med tankar kring morden (jo fler än Hans får sätta livet till) i form av ”morddagbok”. Denna dagbok frossar i detaljer, jag ryser av obehag emellanåt. Det är så utstuderat emellanåt.

Boken innehåller en rätt stor mängd personer i övrigt men Carin Gerhardsen är duktig på att ge mig som läsare en mental bild av personerna och detaljer att minnas de med så det blir aldrig rörigt. Däremot kan boken kännas lite rörig ibland, det hoppas i tiden det hoppas mellan personer och ibland lite för snabbt. Petras sidospår är intressant även om det inte har något med huvudutredningen att göra men det känns samtidigt lite inkastat som utfyllnad.

Jag gillar att huvudpersonerna, dvs poliserna framstår som tämlingen vanliga människor, inga stora problem med alkohol eller trasiga familjer. Sjöberg är sympatisk och scenen när han lagar mat med sina barn gillar jag. Jag tycker att författarinnan lyckas bra med blandningen mördarjakt, privatliv och förklaringsmodell varför det som sker sker. Bitvis finns det samtidskritik invävd bland annat kring våldtäkter och fördomar kring invandrare. Boken har bra miljöbeskrivningar, själv befann jag mig i Stockholm när jag läste boken vilket var extra kul, passerade ställen som nämndes. Kan tänka mig att de som bor i Katrineholm som har en framträdande betydelse i boken också känner igen sig

Eftersom vi får händelseförloppet via dagboken före polisen kan vi lägga ihop ett och två men ändå lyckas i alla fall jag bli överraskad bitvis. Det var inte alls så förutsägade som andra svenska kriminalromaner kan vara. Skall bli kul att läsa nästa bok i Hammarbyserien; Mamma, pappa, barn.

Berättandet växlar mellan flera olika perspektiv dels poliserna Petra och Sjöberg där Sjöberg är fokuserad på utredningen av mordet på Hans medan Petras tankar och utredning allt mer far iväg mot en händelse som drabbat henne själv. Thomas funderingar kring ensamhet blandas med tankar kring morden (jo fler än Hans får sätta livet till) i form av ”morddagbok”. Denna dagbok frossar i detaljer, jag ryser av obehag emellanåt. Det är så utstuderat emellanåt.

Boken innehåller en rätt stor mängd personer i övrigt men Carin Gerhardsen är duktig på att ge mig som läsare en mental bild av personerna och detaljer att minnas de med så det blir aldrig rörigt. Däremot kan boken kännas lite rörig ibland, det hoppas i tiden det hoppas mellan personer och ibland lite för snabbt.

Jag gillar att huvudpersonerna, dvs poliserna framstår som tämlingen vanliga människor, inga stora problem med alkohol eller trasiga familjer. Sjöberg är sympatisk och scenen när han lagar mat med sina barn gillar jag. Jag tycker att författarinnan lyckas bra med blandningen mördarjakt, privatliv och förklaringsmodell varför det som sker sker. Bitvis finns det samtidskritik invävd bland annat kring våldtäkter och fördomar kring invandrare. Boken har bra miljöbeskrivningar, själv befann jag mig i Stockholm när jag läste boken vilket var extra kul, passerade ställen som nämndes. Kan tänka mig att de som bor i Katrineholm som har en framträdande betydelse i boken också känner igen sig.

Eftersom vi får händelseförloppet via dagboken före polisen kan vi lägga ihop ett och två men ändå lyckas i alla fall jag bli överraskad bitvis. Det var inte alls så förutsägade som andra svenska kriminalromaner kan vara. Återkommer med recension av tvåan; Mamma, pappa, barn som kom i pocket i januari läser den just nu.

Betyg: 4 out of 5 stars

Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: 200811
ISBN: 9789186067090
Antal sidor: 323
Utmärkelser: Belönad med silverpocket i kategorin årets mest sålda svenska deckare på det Pocketpartyt 2009.

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

© Bea / PocketBlogg.se, 2010. | Inläggets permalänk | Inga kommentarer | Etiketter: Betyg 4, Hammarbyserien, mobbing, mord, serie, vedergällning

Igår var jag en av alla som besökte bokrean i Stockholm. Jag valde denna gång Pocketshopsrea i Gallerian som mellan klockan 7-10  hade extra erbjudande med 35% rabatt. För er som missade så är ni inte lottlösa, rean fortsätter ända till 4 mars och är 25% rabatt på rubb och stubb. Jag hittade en mängd olika böcker som jag har spanat in och som nu fick följa med mig hem.

• Conn Iggulden: Roms portar, Kungars död, Svärdets fält, Krigets gudar
• Robyn Young: Brödraskapet
• Björn Ranelid: Hjärtat som vapen
• John Grisham: Utpressningen
• Sofie Kinsella: Karriär & köksbesvär
• Emily Giffin: Den man älskar
• Tove Klackenberg: Dömd på förhand
• Andreas Carlsson: Live to win

Se till att ni passar på och införskaffa er lite nytt i pocketväg, nu när det är rea!

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

© Suzannes / PocketBlogg.se, 2010. | Inläggets permalänk | 4 kommentarer | Etiketter: Andreas Carlsson, Björn Ranelid, Bokrea, Conn Iggulden, Emily Giffin, john grisham, Robyn Young, Sofie Kinsella, Tove Klackenberg

Cecilia: Jag väljer helst att köpa böcker via nätet, så mina rea-tips kommer från Adlibris. Jag valde att fokusera på deras pocketrea, och här kommer mina fem reafavoriter:
Daniel Åberg: Dannyboy och Kärleken (29:-). Daniel Åberg har nyligen släppt uppföljaren till Dannyboy och kärleken,  och jag är intresserad av hans författarskap.
Nina Lugovskaja: Jag vill leva (19:-). En bok om att leva som tonåring i Stalintidens Moskva, som sägs vara en rysk motsvarighet till Anne Franks Dagbok.
Monika Fagerholm: Den amerikanska flickan (19:-). Fagerholms Glitterscenen är en bok som varit mycket omskriven under hösten 2009, och då jag aldrig läst något av henne kommer jag köpa denna.
Theodor Kallifatides – Den sjätte passageraren (19:-). Då jag inte heller läst något av Kallifatides passar jag på att köpa hans andra kriminalroman på pocket.
Mo Hayder – Fågelmannen (19:-). Jag väljer också en gammal favorit, jag älskade nämligen Fågelmannen när jag hittade den på pocket och har läst den flera gånger sedan dess. Rekommenderas!

Eva: Min lokala bokhandel ingår i Ugglan-kedjan, så jag väljer ur den katalogen. Av upplysningarna i denna ser man inte i vilken variant böckerna säljs, men av de gamla priserna att döma är det enbart inbundna böcker som är med. Kanske finns det även pocketböcker på rean i butiken sedan. (Några av de böcker jag skriver om finns också som pocket, jag går inte in på det här.)
Joanne Harris: Karamellskorna (69:-) är uppföljaren till ”Choklad” som blev filmen ”Chocolat”, regisserad av Lasse Hallström. Jag skulle helt enkelt vilja veta hur det fortsätter!
Ildefonso Falcones: Katedralen vid havet (59:-) – en eftergift för min svaghet för böcker om Barcelona och berättelser i den ”romerska” traditionen.
Doris Lessing: Det femte barnet (49:-), en nobelpristagarbok som jag inte har hunnit läsa än.
Anne B Ragde: Trilogi: Berlinerpopplarna, Eremitkräftorna, Vila på gröna ängar (98:-) Mycket bok för lite pengar! Har lyckats missa de här också, trots att många pratar om, skriver om och refererar till de här.
Henrik Fexeus: Konsten att läsa tankar (79:-) Jag gillade TV-serien Hjärnstorm, om hur hjärnan fungerar, där Henrik gjorde en massa experiment som bevisade teorierna. Jag hoppas att den här boken är skriven i samma populärvetenskapliga stil.

Jag är också väldigt frestad av alla inrednings-, trädgårds- och hobbyböcker, men inser att jag redan har en massa sådana… så de här får bli mina fem favoriter från min lokala bokhandlare!

Bea: Jag kikade i Bokus reakatalog eftersom jag mest beställer böcker på webben och min lista är därifrån. Men jag kommer även gå förbi min lokala bokhandel hemma i Boden. Den tillhör Bokia men jag är osäker på hur många pocket de kommer ha på rean.
Peter Høeg: Fröken Smillas känsla för snö Den har legat som en bok jag vill läsa länge och för 19 kr är det väl dags att införskaffa den.
Annika Bryn: Den sjätte natten: fångarna Har läst Annikas blogg till och från och där skriver hon bra så varför inte prova på att läsa denna bok av henne också. Även den kostar nu 19 kr.
Anne Brontë: Främlingen på Wildfell Hall Varje bokrea måste innehålla minst en klassiker och denna av den yngsta av systrarna Brontë får bli årets val. Den kostar 39 kr.
Paulina Porizkov: Modellsommar Är jag lite nyfiken på denna bok, Paulina Porizkova har erfarenhet inom modellbranschen och det kan vara intressant att höra vad som händer bakom de vackra bilderna. Pris 19 kr.
Katten som inte dog av Inger Frimansson. Jag läste Handdockan av Inger Frimansson och sågade den nu tänkte jag ge henne en chans till, 19 kr kan jag offra för att se om Handdockan bara var en dipp i ett annars bra författarskap.

Jag kikade lite i Bokias och Akademibokhandels kataloger online och här kommer två favoriter jag redan läst, kanske är de i inbundet men ibland får man offra sig gällande formatet  Ur vulkanens mun, och Kall som graven.

Suzanne: När jag planerar mitt läsande så beställer jag böcker via internet. Har denna gång tittar lite på vad som reas ut på Adlibris och har hittat en hel del böcker.
Steven Saylor: Romarblod : en detektivhistoria från antikens Rom 19 kr, med tanke på att jag är utbildad arkeolog med inriktning på antiken så är ju inte en deckare fel från denna period. Alltid lika kul och se hur man speglar den tidens leverne.
Jennifer Crusie: Kär & Galen 19 kr, ibland är en enkel romantisk kärleksroman bara så helt rätt.
Anchee Min: Kejsarinnan Orkidé : Kinas sista kejsarinna 19 kr, har fått dille på att läsa böcker om Kina, vet inte varför men måste vara för att allt verkar hända i Asien just nu och för att förstå en utveckling måste man ju ha kunskap om dess historia.
Leila: Bortgift mot sin vilja 19 kr, intressant läsning om bortgifte.
Joanna Rubin Dranger: Fröken märkvärdig & Karriären 19 kr, tror denna bok kan vara lite rolig. Ser fram mot att få läsa den framöver.

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

© Cecilia / PocketBlogg.se, 2010. | Inläggets permalänk | 1 kommentar | Etiketter: Bokrea, tips