PocketBlogg.se

Agneta Sjödin: En kvinnas resa

Bea — Thu, 29 Jul 2010 07:00:25 +0000

Jag älskar att vandra och drömmer om att gå pilgrimsleden till Santiago de Compostela om 3 år när jag blir 40. Jag slukar böcker som handlar om denna resa. Vad har man att vänta sig, vilka är tankarna som kan komma, hur funkar det rent praktiskt mm. Den första bok jag läste var Pilgrimsresan av Paulo Coelho som kanske var lite i det flummigaste laget, nästan åt fantasyhållet. Sen blev det Kärleken till Sofia Karlsson av Anders Paulrud och nu Agneta Sjödins En kvinnas resa. Alla tre har sina karaktärsdrag och Agnetas bok påminner en del om de andras men har även sin egen berättelse. På tal om Anders Paulrud så har man en blurb från honom på omslaget till pocketutgåvan.

Agneta Sjödin har själv gått leden och jag tror mycket av det som händer på själva resan är självupplevt, det känns så och att det finns mycket av Agneta i Maria tror jag också men att detaljer ändrats och saker lagts till/dragits ifrån för att bygga en annan karaktär. På det hela taget känns boken äkta, det är säkerligen tankar och idéer som kan bubbla upp till ytan under en sådan lång vandring, nästan 80 mil på 19 dagar. Jag känner mycket väl igen hur man man börja ifrågasätta sitt liv, sin omvärld och hur man är/har varit när man går i sin ensamhet och är ganska utlämnad till att vända sig inåt för att syselsätta sig, benen går på av bara sig själv. Jag gillar hur Maria går snabbt, hur hon avverkar mil på mil och njuter av själva gåendet, för precis sådan är jag också. Känns skönt att veta att det går.

Maria är en person som är sökande som sökt efter sig själv och bekräftelse på den hon är, hon söker i förälskelsen och passionen men blir inte lycklig snarare späs olyckan på. Så vad skall hon göra för att bli lycklig, jakten på bekräftelsen övergår delvis till en jakt på lycka. Men för att finna lyckan måste hon släppa taget om gamla händelser och förlåta sig själv. Hur gör man det enklast? Hon får rådet av en ”mästare” att gå pilgrimsleden, den skall hjälpa henne att tyda tecknen.

Det här med tecknen börjar bli lite flumflum som i Paulo Coelho och de tycker jag man hade kunnat klara sig utan här. Ibland blir det djupa för ytligt och språkfattigt men samtidigt kanske man inte kan borra sig ner allt för djupt i de innersta tankarna? Däremot blir jag lite less på upprepningarna, det finns saker som återkommer om och om igen utan att tillföra boken något. Bokens starka sida för mig blir själva vandringsberättelsen, den som tar Maria de 80 milen, miljöskildringarna, människorna hon möter och det konkreta kring packning, fotvård och frustration när kroppen bråkar. Jag längtar verkligen tills jag själv får prova på den strapatsen.

Jag tror också att alla som läst boken undrar vem som är denna kända kloka visa man som kallas Mästaren. Men Agneta vägrar i intervjuer att avslöja vem det är men säger att hon inspirerats av Paulo Coelho och Deepak Chopra 2 män hon har träffat och intervjuat bla för TV4. Men är någon av dem kvinnotjusaren i boken?

[rating 3.5]

Förlag: Bazar
Utgiven: 200801
ISBN: 9789170281693
Antal sidor: 222

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Boris Starling: Messias

Maria — Sun, 25 Jul 2010 07:00:44 +0000

Sommar i London. En man hittas mördad. Ett ovanligt brutalt mord och med ett märkligt kännetecken: mannens tunga är utskuren och i munnen har han en silversked. När ännu en man hittas mördad med en silversked i munnen inser Red Metcalfe vid Scotland Yard att en seriemördare är i farten. Men mördaren lämnar inga som helst spår efter sig, hans motiv är oklart och Red och hans team famlar i mörkret. Ska de lyckas finna mördaren innan denne hittar ett tredje offer?

Det här var en bok som jag inte tänkt läsa. Deckarmarknaden är överhopad med böcker om seriemördare. Författarna slår knut på sig själv för att överträffa kollegorna i hemska sätt att ta livet av människor, i komplicerade motiv för mördaren. Men när jag hittade boken på ett antikvariat tänkte jag att en dussindeckare kan vara värd 10 kronor.

Och visst. I ett avseende infriades mina förväntningar. Messias är på sätt och vis en dussindeckare. En ganska tröttsam berättelse om en mycket tröttsam seriemördare. Någonstans mellan mord 3 och 4 började jag ledsna på bestialiteterna. Desto mer av mördarens motiv som rullas upp desto mindre realistisk verkade han. När mördaren själv så småningom började föra sin egen talan dök trovärdigheten i botten. Hade det bara varit för mordgåtan hade jag inte läst ut boken.

Men. Messias är mer än så. Den är också berättelsen om polisen Red Metcalf. Berättelsen om hur mordutredningen påverkar honom och mal ner honom. Dessutom ges i korta kapitel återblickar på ett par avgörande händelser i Metcalfes förflutna och som väcker en del intressanta tankar om familjeband, lojalitet och skuld.

Vidare är språket bra. Berättelsen berättas i historiskt presens vilket skapar känslan av närvaro, verklighet och av tempo. Och tempo behövs. Det här är en ganska tjock bok och tack vare den ointressanta mordgåtan finns det åtskilliga sega passager. Starlings sätt att skriva räddade mig från att känna mig bli allt för uttråkad.

Men sammantaget tycker jag inte att det här en bra bok. Jag känner ingen längtan efter att läsa något mer av Boris Starling. Inte heller tror jag att jag kommer se den brittiska tv-serie som boken gett upphov till. Att den har blivit en tv-serie förvånar mig inte. De där spektakulära morden är som gjorda för att fästas på bild. Men den är nog inget för mig.

Boken finns inte att köpa på svenska på Adlibris eller Bokus. Inga andra böcker av författaren heller. Däremot finns det en del böcker på engelska.

Förlag: Månpocket
Utgiven: 2002
Sidantal: 456
ISBN 9789176438626

Betyg: 2.5 out of 5 stars

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Björn Sortland: Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn?

Evalution — Thu, 22 Jul 2010 20:00:58 +0000

Nästa bok i serien IRL – utvald läsning för dig som älskar upplevelser, utmaningar och starka känslor – från Pocketförlaget är en bok som inte kan lämna någon oberörd.

Det är en finstämd och spröd men fullkomligt obarmhärtig berättelse om livet som det kan vara när det är som allra mest levande – i skuggan av döden.

Här saknas verkligen inte starka känslor: här finns för det första den nya känsliga förälskelsens faser, mellan hopp och förtvivlan – ska jag eller ska jag inte ringa, varför svarar han/hon inte, är hon/han kär i mig och så vidare. Men ganska snart övergår det omärkligt i en starkare hopp-förtvivlankänsla, när det står klart för Markus hur det är ställt med Ingrid, och hon inser att det är allvar även för henne.

Även om serien främst riktar sig till unga människor och bygger på deras livsfrågor, tycker jag att den här lilla korta boken har mycket att ge till alla levande människor. Sortland beskriver sakligt och osentimentalt vad som händer utan att gå in på en massa detaljer. Språket är mycket stilsäkert och trots att det är knappt och sparsmakat framgår det med smärtsam tydlighet hur kärleken växer och hur sjukdomens förlopp framskrider.

Det här är ingen bok som man lägger ifrån sig med en axelryckning. Den blir kvar. Länge.

Betyg: 5 out of 5 stars

Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: 2010
ISBN: 9789186369071
Antal sidor: 120 s.

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Michael Simon: Dirty Sally

Maria — Sun, 18 Jul 2010 07:00:08 +0000

Austin, Texas 1988. En polis kör ut för ett stup. En politiskt aktiv ung man blir påkörd av en buss. En prostituerad hittas mördad på ett motellrum. Två olycksfall, ett mord. Tre dödsfall som inte tycks ha något samband. Särskilt som någon skickar ut likdelar av den döda prostituerade kvinnan till högt uppsatta personer i Austin.

Det blir kriminalpolis Dan Reeles uppgift att att finna kvinnans identitet och att hitta den som mördade henne. Samtidigt inser han att det finns flera frågetecken även rörande de bägge männens död. Blev de mördade? Och hänger de tre fallen samman?

Sommartid är deckartid. Jag vet inte vad det är med den svenska sommaren som får mig att frossa i ond bråd död. Men jag är inte ensam. Vi är många som plockar med oss en deckare till landet eller stranden. På tv visas brittiska deckare sommaren ut.

När jag började leta i bokhyllorna efter en trevlig sommardeckare kände jag alltså att jag var i gott sällskap. Och jag beslöt mig för att starta hårt ut. Simon Michaels Dirty Sally är så långt från Miss Marple och Morden i Midsomer som man kan komma. Amerikanskt hårdkokt. 1980-talet. Platsen är Austin, Texas. Mestadels ett Austin som inte är avsett för turisterna. Åtminstone inte för hyfsat normala, hyfsat trevliga turister. Smutsiga bakgator. Bordeller. Genomkorrupta poliser. Ännu mer korrupta företagare och andra höjdare. Och så vidare.

Med den miljön är det inte att förvåna sig över att boken börjar våldsamt och att det sedan bara blir värre. Någon idé att räkna liken är det inte. Det här är nog en av de mer våldsamma böcker jag läst. Och så mycket våld hade varit trist i händerna på en medelmåttig deckarförfattare.

Men jag tycker att Simon skriver bra. Ovanligt bra för att vara en deckarförfattare. Språket flyter lätt och ledigt, med ordvändningar som ibland får mig att rysa av välbehag. Särskilt skicklig är han på att beskriva våld. Med små medel lyckas han förmedla budskapet: det här är otäckt. Då ryser jag inte längre av välbehag. I stället börjar jag fundera på hur hemsk världen är. Det är snyggt gjort.

Överhuvudtaget tycker jag att boken är stilistiskt riktigt bra. Berättelsen växlar mellan första och tredje person vilket skapar en oväntad dynamik. Nutid varvas med Dan Reeles tankar om sitt förflutna, sin barndom. Det gör honom mer intressant som person och skapar en del frågor om varför han ser sig själv på ett visst sätt.

Det här är förmodligen en av de mörkaste deckare jag läst. Normalt brukar en deckare ha ljuspunkter, ett budskap om hopp. En känsla av att allt ordnar upp sig i slutet. De ljuspunkterna får man vänta på här. Cynismens mästare James Ellroy, som skrev böcker som L.A. Confidential och En Amerikansk myt, har en muntrare syn på mänskligheten.

Men det dystra buskapet till trots vill jag läsa mer. Dirty Sally har utgått från sortimentet på Adlibris och Bokus. Men Simons andra bok Sweet Virginia finns fortfarande att köpa. Den ska jag ha.

Förlag: Månpocket
Utgivningsår: 2005
Sidantal: 293
ISBN 978 9170013270

Betyg: 4.5 out of 5 stars

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Pocketutgivning: Augusti 2010

Bea — Fri, 16 Jul 2010 18:00:51 +0000

Ett försök till sammanfattning av pocketutgivningen för augusti. De brutna månaderna ställer till det lite när man inte har några bra listor att utgå ifrån så jag har chansat lite. Fick med några engelska titlar denna gången. 34 titlar är med i listan, själv är jag nyfiken på Jag finns av Maja-Maria Henriksson utgiven av Natur & Kultur. Vad är du sugen på att läsa?

Saknas någon bok säg till så lägger vi in den.

Vill du sponsra Pocketblogg.se så köp gärna via de sponsrade länkarna [A] = Adlibris och [B] = Bokus. En länk på bokens titel betyder att vi skrivit om den i någon form, oftast recension men det kan även vara från författarträffar odl. Efter hand vi läser böckerna kan detta inlägg komma att kompletteras med länkar.

12 steg till ett skönare mammaliv av Carina Nunstedt, Pocketförlaget, [A] [B]

Adam Smith av Bo Sandelin, SNS Förlag, [A] [B]

Alex Cross’s Trial av James Patterson, Richard Dilallo, Random House UK, Engelska, [A] [B]

Bequest av A K Shevchenko, Headline, Engelska, [A] [B]

Cementträdgården av Ian Mcewan, Brombergs, [A] [B]

Chronic City av Jonathan Lethem, Faber & Faber, Engelska, [A] [B]

D-dagen av Antony Beevor . Historiska Media, Storpocket, [A] [B]

Deeper Than the Dead av Tami Hoag, Orion Publishing Group, Engelska, [A] [B]

De som viskade av Orlando Figes, Historiska Media, Storpocket, [A] [B]

Divine Misdemeanors av Laurell K Hamilton, Transworld, Engelska, [A] [B]

Djävulens elixir av E T A Hoffman. Vertigo Förlag, Storpocket, [A] [B]

Edens bakgård av P C Jersild, Pocketförlaget, [A] [B]

En ny jord : ditt inre syfte av Eckhart Tolle, Ponto Pocket, [A] [B]

Espressoberättelser av Alexander McCall Smith, Ponto Pocket (del 2 i serien Scotland Street 44), [A] [B]

Ett land två folk. Israel-Palestinakonfliktens historia av Sören Wibeck, Historiska Media, [A] [B]

Even Money av Dick Francis, Felix Francis, Penguin Books Ltd., Engelska, [A] [B]

Flickan som kom till Auschwitz av Sören Sommelius, Historiska Media, [A] [B]

Historien om Gud av Karen Armstrong, Brombergs, [A] [B]

Jag finns av Maja-Maria Henriksson, Natur & Kultur, [A] [B]

Ju mörkare natten, desto ljusare är stjärnorna av Peter Weiderud, Ulf Carmesund, Broderskaps förlag, Storpocket, [A] [B]

Långsamhetens lov : eller vådan av att åka moped genom Louvren av Owe Wikström, Natur & Kultur, [A] [B]

Mobbarna och rättvisan av Maciej Zaremba, DN Pocket, [A] [B]

Om jag kunde drömma av Stephenie Meyer, Ponto Pocket, [A] [B]

Parrot and Olivier in America av Peter Carey, Faber & Faber, Engelska, [A] [B]

Paulo Coelho : A Warrior’s Liffe – A Biography of Paulo Coelho av Fernando Morais, Harper Collins UK, Engelska, [A] [B]

Ränderna går aldrig ur av Agnes Hellström, Månpocket, [A] [B]

Skadad : den sanna berättelsen om ett bortglömt barn av Cathy Glass, Norstedts, [A] [B]

The Blue Demon av David Hewson, Pan Books Ltd, Engelska, [A] [B]

The Defector av Daniel Silva, Penguin Books Ltd., Engelska, [A] [B]

The Hopeless Life Of Charlie Summers av Paul Torday, Orion Publishing Group, Engelska, [A] [B]

The Lost Symbol – A novel av Dan Brown, Random House USA, Engelska, [A] [B]

The Lost Symbol av Dan Brown, Transworld, Engelska, [A] [B]

Think Big – Make it happen in business and life av Donald Trump, Harper Collins USA, Engelska, [A] [B]

Tid att vara ensam av Patricia Tudor-Sandahl, Brombergs, [A] [B]

Till längtans försvar : eller vemodet i finsk tango av Owe Wikström, Natur & Kultur, [A] [B]

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Marjaneh Bakhtiari: Kalla det vad fan du vill

Bea — Fri, 16 Jul 2010 07:00:13 +0000

Jag läser böckerna i fel ordning, Kan du säga schibolett? var Marjaneh Bakhtiaris andra bok och Kalla det vad fan du vill hennes debutbok och jag kanske hade gillar denna mer om jag inte läst dem i fel ordning. Men nu kändes det nästan som att läsa samma bok en gång till fast med andra personer, ur ett lite annat perspektiv. kanske förstärks likheten av att de båda utspelar sig i Malmö.

Bakhtiari är skicklig på att hitta personer att beskriva, att få livet i Sverige att framträda ur en invandrares perspektiv (men jag undrar hela tiden hur olika invandrare ställer sig till boken, pratar hon för dem alla?).

Huvudpersonerna i den här boken är familjen Irandoust, 2 vuxna och 2 barn som kommit till Sverige från Irak. Mamma Panthea som var känd kärnfysiker vid Tehrans universitet men som på grund av en helt oförstående och mest troligtvis mycket fördomsfull arbetsförmedlare hamnar i vikariepoolen för förskolan. Pappa Amir som var poet och bokförläggare i hemlandet hittar inte riktigt sin plats i Sveriges arbetsliv, han nekas lån för att starta bokhandel och hamnar tillslut i invandrarfällorna pizzabagare och taxichaufför. Sonen Shervin som jag tycker får väldigt lite utrymme i boken och som är svårt att få grepp om mer än att han är lite småfilosofisk. Tonårsdottern Bahar som framstår som den mest centrala figuren. Hon försöker leva ett svenskt liv och visar väldigt lite intresse för pappans prat om Iran och dess stolta tradition. Bahar skaffar en svensk pojkvän, Markus som därmed vävs in i historien.

Andra personer vi får träffa är Amirs bandomsvän som också hamnat i Sverige, pizzakunderna som inte bara får sig en pizza utan en hel föreläsning om Iran. Markus föräldrar och då särskilt mamman Pernilla som inte vill annat än att få lite av den exotism som sonens flickvän utgör. Markus farfar Bertil, typisk ”skånedemokrat”, invandrarfientlig tittar fram då och då för att ge en motvikt till allt, han ringer P1, skriver insändare om att de borde ut ur landet men samtidigt kan han inte låta bli att tycka om Bahar fram tills hon envisas med att börja bära slöja i sitt sökande efter identitet. Sen har vi Moses, Jamaicanen, rastafarin som bara väntar på att åka hem fortfarande efter 30 år och därmed tycker att lära sig svenska är helt onödigt. Ja här och var vävs personer in för att ge en samlad bild av hur det är att vara och möta invandrare. Hur möter de samhället, hur hanteras de av olika institutioner och vad händer när människor möts?

Bakhtiari väver samman alla sidor men jag tycker det inte sker så glappfritt som jag skulle vilja ha det. Några personer skulle lätt kunna lämnats utanför, de tillför inget utan det blir mest tjatigt och vissa personer kommer in i handlingen helt apropå utan att jag förstår hur. Bläddrar tillbaka titt som tätt för att försöka förstå men hittar sällan kopplingen.

Det finns gott om roliga och igenkännande anekdoter i boken som när Panthea bestämmer sig för att ta reda på vad svenskhet är. Med en forskares metoder och noggrannhet lånar hon böcker, skivor och pluggar in glosor. Hon förhör barnen på hur ord skall användas och det finns en lång utläggning om hur man tackar. Att tacka får dessutom bli en röd tråd genom boken liksom de iranska pistagenötterna.

Jag gillar boken men som sagt det kändes lite som en upprepning efter att ha läst Kan du säga schibolett? först. Historierna skiljer sig åt men familjesammanhållningen, kärleken, bemötandet, tankarna är i mångt och mycket väldigt lika men ändå olika.

En del kan nog tycka det är svårt att läsa fonetiskt för både den brutna svenskan och skånskan skrivs som det låter likaså Jamaica-engelskan. Jag tyckte det var skitjobbigt innan jag kom in i det men efter att ha lyssnat på några av kapitlen som ljudbok blev det helt naturligt, jag hörde då rösterna i skallen. Så den här boken kanske gör sig bättre som ljudbok i och med att språkliga ljudbilder har en stor betydelse.

Gillar du Ett öga rött och Montecore av Jonas Hassen Khemiri så kan det tänkas att du gillar denna också. Personligen tycker jag Khemiris böcker är vassare.

Slutligen måste jag säga att boken är roligare än vad omslaget ger sken av.

Betyg: 3 out of 5 stars

Förlag: Ordfront
Utgiven: 200602
ISBN: 9789170371998
Antal sidor: 298

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Meg Rosoff: Justin Case

Evalution — Thu, 15 Jul 2010 06:00:30 +0000

Nu har jag kommit halvvägs i mina recensioner av ungdomsböcker från Pocketförlagets serie IRL – utvald läsning för dig som gillar upplevelser, utmaningar och starka känslor.

Det här är en spännande bok av det lite annorlunda slaget. Du som följer mina inlägg här på PocketBlogg vet att jag gillar böcker med lite lagom ”övernaturliga” inslag, sådär så man inte är riktigt säker på om det faktiskt var så eller inte. Justin Case hör till den typen av böcker.

När boken börjar ser David, 15 år, hur hans lillebror håller på att klättra upp i det öppna fönstret – för att flyga, tänker den lille, men storebror får tag i honom och räddar genom Ödets försyn livet på honom. Lillebror resonerar och har en rik inre monolog genom hela berättelsen, men det kommer bara bebis-språk när han försöker prata. David blir alldeles omskakad av chocken och inser att det faktiskt finns ett Öde som styr hans och alla andras väg genom livet.

Genom att byta namn till Justin (vilket blir extra effektfullt eftersom han heter Case i efternamn) och samtidigt byta stil och intressen försöker han lura Ödet, som givetvis sitter och hånskrattar på sin position och då och då petar in ett finger i handlingen. Justin gör allt för att fly och hitta sinnesro, men förgäves. Bitvis är det ganska otäckt.

Jag skall förstås inte avslöja handlingen helt, men historien är mycket skickligt uppbyggd och bifigurer som planterats ut återkommer i en avgörande roll en bit framåt och det man tror är viktigt försvinner i marginalen.

Jag nästan sträckläste boken eftersom den var så spännande, men tyvärr var slutet lite av en ”västgötaklimax” som tar ner mitt totala omdöme om boken. Det kändes lite brådstörtat. Men boken är ändå vad jag skulle kalla ”bra” och jag rekommenderar den varmt. Den innehåller en hel del filosofiska tänkvärdheter, inte bara för ungdom.

Betyg: 3.5 out of 5 stars

Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: 2010
ISBN: 9789186369361
Antal sidor: 243 s.

Köp boken på Adlibris eller på Bokus

9789186369361

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Michael Greenberg – Den dagen min dotter blev galen

Cecilia — Wed, 14 Jul 2010 07:00:10 +0000

En sommarkväll rusar Michael Greenbergs dotter Sally ut i trafiken på Manhattan, helt övertygad om att hon har kosmisk insikt och kan stoppa bilarna. Det maniska anfallet drabbar utan förvarning, plötsligt är Michaels dotter en främling för honom. På några dagar förvandlas deras gemensamma liv till ett kaos av oro, smärtsamma skuldkänslor och sluten psykiatrisk vård.

Är det något jag fascinerats av sedan min tonår är det psykiska sjukdomar. Vår hjärna är ett så fantastiskt organ, och vi vet inte ens hälften av vad den är kapabel till. Samtidigt som våra hjärnor låter oss kommunicera med andra och förstå världen, kan den ställa till med så mycket. Schizofreni, bipolaritet och psykoser är bara något av vad vår hjärna är kapabel till.

Därför kändes det trist att hur intresserad jag än var av grundtemat, lyckades jag inte fångas av Den dagen min dotter blev galen. Visst är det fascinerande att läsa om Sallys psykos, hur den yttrade sig och hur hon tvingades in på sluten psykiatrisk avdelning – men det griper inte tag i mig. Det når mig inte. Det är för grunt skrivet. Jag läser ut boken, förvisso glad att få veta hur det slutade – men den stannar inte hos mig efteråt.

Jag har läst flera böcker om psykisk ohälsa, och det är med viss sorg som jag lägger ifrån mig den, besviken att den inte var bättre. Att man inte fick lära känna Sally djupare, fick större förståelse för varför hon insjuknade och hur det drabbade henne. Med tanke på dess tema och story hade den kunnat vara så mycket bättre.

Betyg: 2 out of 5 stars

Förlag: Månpocket
Antal sidor: 226 sidor
Utgiven: 2009-10
ISBN: 9172321644

Köp boken på Adlibris och Bokus (sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Kjell Eriksson: Kjell

Bea — Tue, 13 Jul 2010 07:00:31 +0000

Kjell är nog en sådan där bok man antingen identifierar sig med huvudpersonen i eller så tänker man nä så där kan det inte ha varit, det måste vara en efterhandskonstruktion. Visst känns tankarna väldigt vuxna även om språket till stor del reflekterar exempelvis en sexåring. Man märker också av att det är skrivet i efterhand på de framtidsreferenser som finns gällande saker som chips och tv-kanaler.Ibland måste jag bläddra tillbaka för att läsa hur gammal är han nu, ofta är jag flera år fel i huvudet.

Men såvida inte hela min egen barndom är en efterhandskonstruktion så känner jag så väl igen mig i Kjells berättelse. Att vara att barn som bara vill vara sig själv utan påtryckningar från andra. Jag var aldrig tjock och jag blev aldrig slagen men att vara pinnsmal och osynlig känns ungefär på samma sätt. Även jag har råkat ut för sadistiska lärare, SYO-konsulenter med noll koll och rökande föräldrar som inte kan förstå hur jobbigt det är, så det var bara check check check…

Men när jag läser boken undrar jag om den är tänkt som en självömkande biografi eller som en satirisk tillbakablick till 70- och 80-talet, då likformigheten var en dygd. För kan Kjell verkligen varit den absolut enda som genomskådade samhället, träffade han aldrig på likasinnade, trodde han aldrig att någon annan kunde längta efter något annat men kanske inte kunde/vågade?

Hur kommer det sig att det är först när Kjell är i övre tonåren och bantar bort sina överflödiga kilon som han verkar kunna förlika sig med sig själv och släppa lite av alla oförrätter han drabbats av som barn. Är det först när man uppfyller samhällets formel för ”normal” som man kan se på sig själv på ”rätt sätt” och lägga saker och ting bakom sig. Har man inte delvis förlorat sig själv då? Eller är det det som är att bli vuxen?

Jag var kluven när jag läste boken, jag retade mig på det lilla barnet med de vuxna tankarna men samtidigt högg det till i hjärtat när jag kände igen mig och det var befriande att läsa att jag inte är den enda som känt mig ”helt fel” fast utan vilja att vara ”helt rätt”. Skolan beskrivs på ett sätt jag så väl känner igen, alla förväntas vara så likadana att man inte ens kan tänka sig att någon är annorlunda, om man inte var klassens bråkstake eller snällaste ljushuvud så klart. Detta tar sig uttryck i en ganska bisarr scen i boken. Alla i klassen har fått klippa var sin ansiktsmask (den vänsterhänta tjejen tar en sax för högerhänta för att slippa känna sig annorlunda) och de skall dansa till afrikansk musik.

Margareta drar på volymen och säger att vi skall känna in hur det är att vara annorlunda. Jag börjar gråta för jag vill verkligen inte. Med min övervikt vet jag redan hur det är att vara annorlunda och om alla har masker på sig skiljer sig ingen utan alla blir istället likadana, fast på annorlunda sätt. Då blir Margareta arg. Barnen i Afrika får gråta för de vet hur riktig förtvivlan känns. De bor i små hyddor utan el och varje vecka blåser deras tak bort eftersom det är så dåligt väder i Afrika. Margareta drar masken över mitt ansikte för att mina tårar skall döljas. ”Kjell du måste också känna på hur det känns att vara annorlunda, det är nyttigt”.

Vissa saker är så skruvade att jag hoppas att Kjell Eriksson hittat på dem men tyvärr vet jag att det mycket väl har kunnat hända. Däremot vet jag att världen sällan är så svart-vit som den ter sig i boken men när man går längst minnenas promenadstråk tenderar det grå att tona bort och man minns bara det roliga, det tråkiga, de händelser som etsat fast sig och format den man sen blir. Barnet har oftast ett väldigt egocentriskt perspektiv och det är först som vuxen gråskalorna inträder och man lär sig som Kjells mamma säger ”Om man träffar en gris påtalar man det inte. Världen fungerar så, fråga inte varför, utan försök att sova”. Det är som liten svårt att inse varför man skall bli stor och varför sanningar inte får vara sanningar.

Men boken kan säkerligen också bara läsas som humor, igenkännande av tidsepoken utan att alls reflektera över Kjell som person. Det är säkert de människorna som var alla de som tysta såg på när Monster-Kim gav sig på Kjell livrädda för att själva drabbas.

Boken avslutas med lite information om Friends som förövrigt får 1 kr/såld bok samt efterord från Kjell Eriksson. Ett efterord som många skulle behöva läsa även om de aldrig orkar ta sig igenom en hel bok först. Ett ord som riktar sig till de som är livrädda för att bryta mot någon norm uppsatta av någon som man inte riktigt vet vem det är.

Betyg: 4 out of 5 stars

Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: 201006
ISBN: 9789174291100
Antal sidor: 256

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?

Jo Nesbø: Rödhake

Bea — Mon, 12 Jul 2010 07:00:40 +0000

Jag är ingen van läsare av Jo Nesbø, har bara läst Snömannen tidigare och Rödhake är en tidigare vilket blev lite jobbigt eftersom jag visste vad som skulle hända med vissa personer.

Harry Hole är en rätt skärpt polis trots sina personliga problem, men han är obekväm. När han lyckas göra ett ödesdigert misstag som borde ge honom sparken inträffar något osannolikt och Harry Hole byter avdelning. Han blir satt på att utreda nynazister i Oslo men kommer inte direkt någonstans i den utredningen eftersom hans före detta kollega blir mördad. Varför, vad var det hon hade kommit på spåren? Har det något att göra med det mycket speciella gevär som Harry bett henne om hjälp med ett gevär som ingen annan inom polisen verkar fästa någon betydelse till fastän det så uppenbart kommit till Norge av någon anledning.

Ganska snart börjar Harry förstå att saker och ting hänger ihop och alla trådar pekar bakåt i tiden, till andra världskriget och de norrmän som slogs på Hitlers sida. I boken får vi historiska tillbakablickar vi får följa en grupp unga norrmän som utbildas till SS-soldater och som skickas ut till fronten. Livet i skyttegraven är inte direkt glamoröst och det är beskrivet på ett sätt som inte alls glorifierar utan allt är med, hungern, lössen, hopplösheten. Personerna blir verkliga, man får en god inblick i vilka de var men kanske inte alltid vad som drev dem till fronten, vet de ens själva det, däremot förstår man de val de gjorde efter att de kommit hem igen.

Harry förstår att något stort snart kommer att hända och att liken som börjar dyka upp pekar på det men vad. Harry har som vanligt ont om tid för att avslöja vem mördaren är och dennes motiv.

Boken har ett bra driv framåt och de historiska händelserna vävs in på ett bra sätt. Jag blandade bara ihop namnen på personerna ibland, är väl ovan vid norska namn helt enkelt. Men jag kan tycka att det ibland blir lite väl mycket trådar som går in i varandra, allt hänger ihop på ett lite väl enkelt sätt. Så liten är inte världen att allt hänger ihop så där snyggt. Däremot lyckas Jo Nesbø mycket väl med överraskningsmomenten, jag hade inte räknat ut allt (kanske just för att jag förväntade mig lite mindre korsade trådar).

Betyg: 3.5 out of 5 stars

Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: 200710
ISBN: 9789185625475
Antal sidor: 581

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Läs även vad Cecilia tycker om boken.

Usel!? Sådär? Bra? Riktigt bra!? Underbar!?