Men something wicked this way comes. I form av mannen utan ögon. Och med honom kommer intoleransen och hatet.

Det brukar vara något otäckt i görningen i Terry Pratchetts böcker. Inte bara i form av en otrevlighet som ska bekämpas. Svart humor är Pratchetts kännemärke och bortom humorn finns mörka stråk av bistert allvar.

Men den här gången är det otäckare än vanligt. Och mycket mer realistiskt. Inga fantasyförbrytelser utan grymheter typiska för min värld. Jag hickar till och undrar om det här är så lämplig läsning för ungdomar. Och jag börjar också bli orolig för hur allt ska sluta. Normalt brukar det mesta ordna sig i Pratchetts böcker, mer eller mindre. Men den här gången känns allting mycket mer osäkert.

Men sedan släpper det. Pratchett är mer som vanligt. Cynismerna haglar. Ordvitsarna också. Jag fnissar, fast inte riktigt så ofta som när Pratchett är på topp. Handlingen irrar sig framåt, mer ofokuserad och spretig än vanligt, men fortfarande väldigt Pratchettsk. För det mesta utvecklas handlingen inte alls som jag tror och jag älskar det. Först mot slutet, när det är dags för Den Stora Kraftmätningen, tycker jag alltihop blir lite avslaget. Men först då. När jag läst den sista sidan är jag riktigt nöjd med min läsupplevelse.

För jag erkänner. Jag var lite orolig när jag började läsa. Jag har vetat några år nu att Pratchett är svårt sjuk och förr eller senare kommer gå in i glömskan. Bokstavligt talat. Han har alzheimer. Och ja. I början tycker jag att han hade tappat stinget. Allt känns så pratigt. Men den känslan varar bara i en handfull sidor. Sedan tar handlingen fart och allt är som vanligt. Lite  spretigare bara. Och mörkare.

Betyg: 4 out of 5 stars

Förlag: Random House UK
Utgiven: juni 2011
ISBN: 9780552555593
Antal sidor:432

Boken finns att köpa på Adlibris och Bokus.

Vi har en speciell kategori bland våra pocketbok-recensioner som heter “barn och ungdom”, du hittar den här! Under maj och juni 2012 har vi tänkt fylla på den avdelningen rejält med nya tips på aktuella böcker i pocketformatet, som vi tycker är väldigt lämpat även för yngre läsare. Som ni vet vid det här laget är vi ganska generösa med vad vi menar med ”pocket” – allt med mjuka pärmar! (Häftade böcker, danska band, paperback osv.)

Tänk avslutningspresent, sommarlov, badstrand, hängmatta, campingsemester… en pocketbok kan inte vara fel!

Vi har tidigare uppmärksammat Pocketförlaget som på senare år gjort en extra satsning på just pocketböcker för unga. Här får de ytterligare en eloge för detta. På deras hemsida finns också en speciell sida för unga, där man kan läsa lite mer om böckerna och deras författare. Det är också lätt att komma vidare när man börjar vilja läsa mera “vuxna” böcker.

På många bibliotek finns också en avdelning för “unga vuxna” (den kan heta lite olika saker beroende på bibliotekariernas fantasi!). Där samlar man böcker som går att läsa från 14-15-årsåldern och så länge man känner sig ung, det behöver alltså inte vara cementerat vilka böcker som är “barn” eller “vuxen” alltid.

Har du läst någon bra pocketbok som lämpar sig för unga? Den behöver inte vara alldeles ny. Vill du skriva en gästrecension här på PocketBlogg, så är du välkommen! Kontakta oss!

Boken Om inte nu så när är författarens andra vuxenbok (den första heter Motljus) och även denna bok handlar om andra världskriget. Men den är helt fristående från ungdomsserien. Handlingen utgår från Stockholm. Man får under några år från mitten av trettiotalet till ett par år in i kriget följa inte mindre än sex olika huvudpersoner. Ändå blir det inte rörigt, eftersom personernas öden är sammanlänkade med varandra.

Ilse är jude och har bott i Sverige i ett antal år när berättelsen börjar, men det har inte varit aktuellt för henne att söka svenskt medborgarskap. När hon kommer på att det skulle varit klokt, har snaran redan börjat dras åt. Hon kämpar för att resten av hennes familj skall få komma hit, men ständigt nya regler förhalar det hela. Arnold är också jude men även journalist med vänsteråsikter. Han tar sig till Sverige när det hettar till i Europa, men skriver mest på andra språk för utländska tidningar eftersom det faller sig naturligare för honom. Då han kommit upp i medelåldern är det svårt för honom att lära sig skriva på ett nytt språk. Hans korrespondens med utlandet väcker misstankar. Paul är en skicklig snickare som tvingas fly från Tyskland på grund av sitt illegala fackliga arbete. I Sverige får han bara okvalificerade och dåligt betalda påhugg i byggnadsbranschen. När han äntligen ser en möjlighet att få ett jobb efter sin kompetens gör ett olyckligt infall att livet får en annan vändning.

Stig Holmberg är chef för socialstyrelsens utlänningsbyrå, där också Birger och Ingrid är anställda och där flyktingarna måste ansöka om förnyade uppehållstillstånd. Stig är diplomatisk och försöker hela tiden vara rättvis och se människorna bakom fallen, men har fullt upp med att stävja nazisttendenser på den egna arbetsplatsen. Han har för känsligt samvete för sitt eget bästa. Birger är en ung man som genom smarta drag går in för att göra karriär i ett statligt verk, utan att tänka så mycket på vad det är han sysslar med. Han hoppar från tuva till tuva och håller huvudet högt, och klarar sig långt på det. Ingrid jobbar bland de ”kontorsflickor” som sitter i frontlinjen på byrån och är flyktingarnas första kontakt med myndigheten. Hon är glad, trevlig och serviceinriktad och försöker till skillnad från många av de andra att hjälpa varje person tillrätta. När hon plötsligt och halvt motvilligt blir ohjälpligt förälskad i en av klienterna har hon ingen aning om vad det är hon gett sig in på. Livet blir hårt och familjen hemma på landet vänder henne ryggen.

Det här är en fängslande bok med många bottnar. Jag tror att alla svenskar hittar något att relatera till i den här boken, antingen man är ursvensk sedan generationer eller ”nysvensk”. Annika Thor skriver initierat och inkännande, hon måste ha gjort en otrolig mängd research inför den här boken. Den innehåller en mängd fakta som bakgrund. Hon beskriver i många detaljer hur Sverige såg ut under de här åren. Jag har inte faktagranskat varje uppgift men jag ser ingen anledning till att tvivla på att det är sant. Det ger ny insikt i hur svårt det kan vara att agera ”rätt” i ett skarpt läge och hur enkelt det är att döma i efterhand. Jag kom gång på gång på mig med att fundera på hur jag skulle ha gjort som Ingrid, som Ilse, som Ingrids mor…Tyvärr upplever jag slutet lite brådstörtat, men liksom livet vet man aldrig riktigt hur det ska gå.

Slutligen måste jag ge ett extra plus till bokens omslag. Det var det som fick mig att välja den här boken. Det är mycket snyggt, man inser direkt vad boken handlar om och det suger in läsaren i berättelsen.

Betyg: 4 out of 5 stars

Orginaltitel: Om inte nu så när
Förlag: Bonnierpocket
Utgiven: December 2011
ISBN: 9789174292237
Antal sidor: 486 s.

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

För ett par veckor sedan kom denna bok, skriven av en av mina “nätvänner” som ibland går under namnet itmamman och ibland under sitt riktiga namn beroende på vad som är mest praktiskt i sammanhanget. Jag har följt Christina på några sajter under några år nu, och hon har såvitt jag förstått följt mig också. Hon är ett bra exempel på “nätvänskap” – trots att vi aldrig har träffats IRL vet vi en del om varandra och varandras familjer, vi har diskuterat en del och vi har faktiskt även sett på TV tillsammans! (Det där sista låter väl mer än lovligt nördigt, men det var då vi och ytterligare ett gäng regelbundet “hängde” på den sociala sajten Bloggy, där man kunde skapa diskussionsgrupper som gick ganska snabbt att uppdatera. Vi upptäckte att det gick utmärkt att följa På Spåret och “tävlade” med varandra i olika TV-soffor runt om i landet…)

Jag känner igen mycket av Christinas eget språk och resonemang från olika nätforum i den här boken. Hon har en stark förankring i sin pedagogiska utbildning och mångårig praktisk erfarenhet som lärare och har förmågan att tillämpa de gamla pedagogiska teorierna i en förändrad tid. Hon är kunnig om och aktiv i flera olika forum och följer utvecklingen genom att själv vara delaktig, och har varit så i flera år. Hon har också en tydlig verklighetsförankring som genomsyrar hennes texter, en detalj som jag tror kan hjälpa till att avväpna den mest datorfientliga pedagog! Att hon dessutom själv är förälder till barn i skolåldern ger ytterligare tyngd åt argumentationen. Då många adresser på nätet ändras eller tillkommer över tid, finns en adress till Christinas blogg, där hon kommer att uppdatera de adresser som hon hänvisar till i boken. Bra tänkt där!

Vi befinner oss fortfarande i ett paradigmskifte då den nya informationstekniken medger ständig tillgänglighet, vilket påverkar både arbete och fritid, och får gränserna däremellan att flyta ihop. Fortfarande finns det många, inom skolvärlden och andra, som värjer sig och försöker förhålla sig som om allt ser ut som “när vi var små”, och värderar aktiviteter som sker “i verkligheten” högre än de som sker i den virtuella världen. Och tyvärr finns det ju en hel del skräp därute på nätet, som gör att många kastar ut barnet med det smutsiga badvattnet, i stället för att engagera sig och undersöka hur de olika spelen och sociala sajterna fungerar. Många ungdomar och ganska små barn är mer medvetna än man tror och helt på det klara med hur man pratar över nätet med de man känner respektive inte känner, att inte lämna ut adresser och telefonnummer osv.

Jag hoppas att denna bok får genomslag i landets alla lärarutbildningar. Den ger en mycket bra bakgrund i läroplan och teorier om barns utveckling samt pedagogik, och den ger även konkreta tips och idéer som, bara viljan finns, går att tillämpa från förskolan och upp i vuxenundervisningen. Jag önskar att det även spiller över på den föräldrautbildning som ingår i lärarens uppgift, och att t ex Hem&Skola tar upp tråden och startar studiecirklar i ämnet. Tyvärr kanske bokens “studentlitteratur”-utseende, hänvisning till pedagogiska teorier och referenslista avskräcker “allmänheten” från att ta till sig den i denna form, men med en viss bearbetning skulle ett tilltalande studiematerial för andra än lärare gå utmärkt att producera.

Just på grund av bokens lite tråkiga utsida når betyget inte riktigt upp i topp från mitt håll. Det borde gå att göra även obligatorisk studentlitteratur (vilket jag hoppas att denna bok blir!) mera tilltalande även på ytan.
Betyg: 4.5 out of 5 stars

Orginaltitel: Digitala verktyg och sociala medier i undervisningen
Förlag: Liber
Utgiven: April 2012
ISBN: 9789147100521
Antal sidor: 192 s.

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Med ett undantag. Eva Brauns förlorade liv av Angela Lambert. Den är ren smörja. Förtjänar en överkorsad dödskalle i betyg.

Ända sen bokrean har jag suckat över att de flesta av de böcker jag köpte inte har getts ut på pocket i Sverige. Men Eva Brauns förlorade liv hoppas jag verkligen VERKLIGEN inte kommer i svensk pocket. Den borde inte ha kommit ut överhuvudtaget.

Jag borde ha fattat när jag läste Lamberts förklaring till varför Eva Brauns liv var förlorat. Ni förstår, Eva Brauns liv var inte förlorat för att mannen hon älskade var massmördare och krigsförbrytare och för att hon valde att ta sitt liv tillsammans med honom när hon bara var 33 år. Nej, nej. Lambert anser att Eva Brauns liv var förlorat för att denne massmördare och krigsförbrytare inte gifte sig med henne förrän ett drygt dygn innan de tog livet av sig.

Mossigt i kvadrat alltså. Och det blir värre. Lamberts bok är riktigt dålig forskning. Det är uppenbart att hon gått in i uppgiften med förutfattade meningar. Eva Braun var en snäll och oskyldig medelklassflicka som hade oturen att älska ett monster. Utifrån den ståndpunkten tolkar Lambert källorna. Och som om inte det vore nog drar hon de mest långtgående slutsatser utan att ha något som helst belägg för dem varken i källor eller litteratur. Hon säger dessutom hela tiden emot sig själv. Att äktheten i vissa källor – som Eva Brauns ”dagbok” -  kraftigt ifrågasatts tycks hon omedveten om. Och så är boken full av faktafel.

Det är helt enkelt gräsligt. Vill du läsa en biografi om Eva Braun välj hellre nyutkomna Eva Braun – kvinnan som älskade Hitler (2012) av Heike B. Görtemaker. Jag håller på med den just nu och hittills är den riktigt bra.

Betyg: 1 out of 5 stars

Orginaltitel: The Lost Life of Eva Braun
Översättning: Micka Andersson
Förlag: Forum
Utgiven: September 2006
ISBN: 9789137128085
Antal sidor: 522

Den svenska upplagan är slut både på AdLibris och Bokus. Men för den som är nyfiken finns det engelska originalet fortfarande att köpa.

1. Läser du bokbloggar? Inte så ofta som jag vill.

2. Är det någon bok du vill ska bli översatt till svenska? Massor. Särskilt deckare. Finns t.ex alldeles för lite översatt av Laura Lippmann.

3. Är originalspråket bättre än översatt? Antagligen men jag läser helst på svenska. Förutom Terry Pratchett. Han dränker sina böcker i ordvitsar. De försvinner i översättningen.

4. Lånar du mycket böcker? Mycket sällan. När jag var yngre hängde jag jämt på biblioteket. Nu köper jag det mesta. Pocket är billigt, näthandeln också. Och så bor jag nära två antikvariat.

5. Gillar du talböcker? Aldrig testat.

6. Vilken bok skulle du vilja skriva själv? En historisk roman med lite spökerier. Men ingen deckare.

7. Vilken bok läser du just nu? Eva Braun – kvinnan som älskade Hitler av Heike B. Görtemaker.

8. Vilken är den senaste boken du köpt? Det hemliga manifestet av Tom Rob Smith.

9. Vill du jobba/jobbar med något bokrelaterat? Vad? Just nu kan jag bara tänka på vad jag inte skulle vilja jobba med – att översätta böcker.

10. Vill du läsa mer än du hinner med just nu? Alltid.

11. Vad är bäst vuxenböcker eller ungdomsböcker? Vuxenböcker. Det har nog med ålder att göra. 40+.

Det finns ju diskretare sätt att råna ett museum på men det bekymrar inte Khoury. Han är inte mycket för realism. Intrigen är helt omöjlig. Osannolik, ologisk, inkonsekvent. Och då syftar jag inte på de häpnadsväckande upptäckter FBI-agenten Sean Reilly och arkeologen Tess Chaykin gör – 2000-åriga hemligheter, en konspirerande kyrka, tempelriddare som kämpar mot kyrkan och så vidare. Jag har inget emot konspirationer i fiktiv form. Jag kan godta det mesta inklusive rymdvarelser. Huvudsaken är att alltihop framställs som något som skulle kunna hända. Men Khoury kan inte ens få de mest vardagliga detaljer att framstå som trovärdiga. Vettlösheterna staplas på varandra, i stort och smått.

Personteckningen är inte heller särskilt realistisk. Arkeologen Tess Chaykin är i och för sig ganska intressant, tuff och företagsam. Inget bihang till den manlige hjälten precis. Men jag kan inte smälta att hon tycker att arkeologi är så trist och dammigt och monotont. Och så är det FBI-agent Sean Reilly. Han är så fruktansvärt handfallen, närmast menlös. Polisarbete tycks han ha en mycket vag uppfattning om. Hur han lyckades bli FBI-agent är ett mysterium.

Det där med polisarbetet är nog det som retar mig mest. Jag vet mycket lite om hur polisarbete går till i verkligheten. Men jag har läst massa deckare och vet hur det brukar framställas där. Khoury är verkligen genomusel på att skildra polisarbete så att det framstår som äkta.

Lägg därtill att boken inte är särskilt spännande och att språket är fantasilöst. Jag tycker verkligen att det här är skräp. Jag har inget emot skräp men jag vill ha viss kvalitet på det. Här är kvaliteten på bottennivå.

Betyg: 1 out of 5 stars

Orginaltitel: The Last Templar
Översättning: Ulla Danielsson
Förlag: Norstedts
Utgiven: Oktober 2007
ISBN: 9789172638709
Antal sidor: 410

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Det börjar ju rätt bra. Hjälten Max Mingus är f d polis, numera privatdeckare och just utsläppt från fängelse. Av en stenrik haitier får han uppdraget att leta reda på ett kidnappat barn. De som tidigare försökt har gått ett gruvligt öde till mötes. Tvekande accepterar Mingus uppdraget.

Så långt är det både spännande och otäckt. Inte skrivit med större stilistisk finess men jag är inte på mitt kräsna humör. Huvudsaken är att det är otäckt. Jag läser snabbt vidare.

Men så plötsligt, någon gång efter Mingus ankomst till Haiti, tunnas intrigen ut. Deckarspåret framstår närmast som en ursäkt för att berätta om landet Haiti. Först mot slutet tar berättelsen fart igen. Och då faller intrigen ihop. Mysteriets lösning, som levereras i ett par omgångar, är ruskigt långsökt, rentav fånig. Och cliffhangern som ska locka mig att läsa nästa bok i serien framstår som konstruerad och inte det minsta inbjudande.

Ändå är Mr Clarinet inte ointressant. Det som händer mellan början och slutet är egentligen ganska bra. Stone är skicklig på miljöer och rätt bra på människor också. Hans beskrivning av Haiti och de människor som bor där är ofta gripande. Men också hans porträtt av hjälten fungerar. Mingus är en lite trångsynt amerikan som aldrig tidigare varit utanför USA och som betraktar Haiti och dess invånare med stor skepsis. Jag blir mycket förvånad när jag senare läser att Nick Stone själv bor i Storbritannien och har haitiskt ursprung.

Alltså. Som deckare håller Mr Clarinet inte. Men kanske hade Stone kunnat skriva en riktigt bra vanlig roman om Haiti.

Betyg: 2.5 out of 5 stars

Orginaltitel: Mr Clarinet
Översättning: David Nessle
Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: Oktober 2011
ISBN: 9789186675691
Antal sidor: 502

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Radhusdisco är en bok om att växa upp i en småstad, där nästan alla vuxna jobbar på samma ställe, i detta fall Saab, att försöka hitta sin plats i gruppen och gå från att vara barn till tonåring och försöka hitta igen vem man själv är och få hångla och fudera på om man skall gå den långa eller korta vägen för att börja på Saab. Det är en hyllning till 80-talet och alla som växte upp då kan känna igen sig i TV-programmen, maten, kläderna, Moviebox-hyrandet och inte minst av allt musiken. För musik finns det gott om i boken och Morgan Larsson har samlat allt i en Spotifylista. Nästan ett måste att lyssna på den.

Vi får följa Morris från det han skall börja första klass på Kronogårdsskolan till det att han slutar nian på Pettersbergsskolan, Morris är en rätt vanlig kille i en vanlig kärnfamilj med 3 barn, Morris och hans två yngre systrar. Systrar som kan vara precis så där jobbiga som syskon kan vara men samtidigt helt underbara. Morris verkar stå sin pappa nära och han har några vänner som finns med största delen av hans uppväxt. Men att flytta från Kronogården till Lextorp som bara är en sträcka på några km kan för ett barn te sig som hur långt som helst (för att inte tala om milen till grannstaden Vänersborg). Plötsligt byter man skola, nytt bostadsområde som skall definiera vem man är. Från hyreshus till radhus lite finare, lite annorlunda men ändå inte lika fint som villa i Skoftebyn ytterligare några kilometer bort. Morris är en tänkare, ibland tänker han lite för mycket men ofta tänker han bra, som resonemanget kring grupptryck. Boken är nästan värd att läsa bara för det.

Boken är en ljus bok den andas framtidstro och man vet att det på något sätt kommer gå bra för Morris, hur resten av problemklassen skall klara sig i framtiden är dock inte riktigt lika säkert men man bryr sig inte direkt, boken handlar om Morris de andra är bara bifigurer. Det är dock en sak som slår mig varför måste alla skolklasser beskrivas som stökiga, lärare som förtvivlat försöker få ordning på dem. Finns det verkligen inga ”normala” klasser? Men Morgan Larsson kanske gick i en stökig klass och därför är det det enda han känner till och då måste han ju få beskriva det. En annan sak jag tänkte på när jag läste boken är var vi verkligen så sexfixerade redan från 7-års ålder på den tiden, och är barn det fortfarande, är mina söner det, HJÄLP! För det känns som om 90 % av det som cirkulerar i Morris huvud på ett eller annat sätt handlar om tjejer, hans snopp med för trång förhud och hångel. Förhuden är en återkommande röd tråd genom hela boken, skall han lyckas få se hela sitt ollon innan han går ut nian?

Det är en charmig och lättläst bok som lockar till många skratt men jag vet inte om jag uppskattat den på samma sätt om jag växt upp på någon annan plats än Trollhättan och precis som Morris inte haft föräldrar som jobbat på Saab.

Läste att en fortsättning skall komma, och jo jag kommer läsa den också i så fall.

Betyg: 4 out of 5 stars

Orginaltitel: Radhusdisco
Förlag: Piratförlaget
Utgiven: 2011
ISBN: 9789186675325
Antal sidor: 435 s.
Övrigt: Extramaterial i form av en intervju och ett efterord av författaren.

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

*Sedan 1993 bor jag uppe i Norrbotten och har bara varit sporadiskt i Trollhättan sedan dess.

Eva är den som spenderat mest tid med mamman, både som liten innan småsyskonen föddes och på senare år under långa somrar i huset, som är titelfiguren i denna roman. Huset ”är” mamma i många avseenden, dit tog sin tillflykt efter skilsmässan och där förvaras mycket av hennes kvarlåtenskap och personliga minnessaker. Eva har också lagt ner mycket av sin själ i och vid huset, särskilt sedan även hon blev ensam mamma. Självklart skall hon ha kvar och förvalta huset.

Men det visar sig att syskonen är av annan åsikt. En bitter och uppslitande arvstvist uppstår medan familjehemligheter avslöjas och syskonen lär känna varandra på nytt. Fasader spricker och gamla drömmar går i kras. Man kan inte precis säga att de kommer varandra närmare, men de kanske får en ny förståelse för varandras leverne och handlande, både i det som händer nu och tidigare. Under denna process dyker också föremål upp som ger insikter om mammas tankar och känslor genom åren. Även detta bidrar till den starka uppbrotts- och undergångsstämning som författaren skickligt målar upp genom hela boken.

Detta är ingen action-historia, ändå hålls man i spänning ända in i det sista om hur det ska bli. Inte ens vad som egentligen hände mamma avslöjas förrän alldeles på slutet, då syskonen försöker att på något sätt få till ett gemensamt avslut. I samband med begravningen försvann det i ytligheter och fernissa, saker som genomfördes för att det skulle vara så, för omgivningens skull. Det riktiga avskedet till mamma gör syskonen långt senare på sitt eget sätt.

Anna Fredriksson berättar en historia på många plan och berättar med flera tidsperspektiv på samma gång – något jag fascineras av och uppskattar i en bra berättelse. Hon har ett flödande och livligt språk utan att det på något sätt är enkelt och urvattnat. Hennes andra bok lär komma ut om ett par månader och bör också komma som pocket inom kort, om jag får bestämma! Jag ser fram emot den med spänning.

Betyg: 4.5 out of 5 stars
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgiven: 2011
ISBN: 9789137136738
Antal sidor: 287 s

Köp boken på Adlibris eller på Bokus

Betyg: 3 out of 5 stars

Orginaltitel: Vänd om, vänd om, du unga brud, du är kommen till Mördarhuset
Förlag: Oris
Utgiven: 2011
ISBN: 9789197934916
Antal sidor: 265 s.

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

De tre osannolika väninnorna Jessica, Celeste och Lydia –  den bästa agenten, den mest lysande skådespelerskan och den fullkomligt magiska producenten i Hollywood – upptäcker en fjärde, Mary Anne, den blåögda flickan från landet som är en alldeles otrolig manusförfattare… Hur dessa fyra kunnat hitta och lära känna varandra och bli sådana bundsförvanter i denna kalla och cyniska miljö är mig en gåta.

Livet kretsar kring filmer, galor, pengar och flärd, vilket understryks av att varje kapitel har en överskrift där en förmodligen mycket viktig sko eller handväska av särskilt prominent märke figurerar. Det är också mycket viktigt (för författaren får man förmoda) att, varje gång man talar om hur någon är klädd, name-droppa de dyraste designmärken som finns. Självklart går man till de dyraste och mest exklusiva gymmen, skönhetssalongerna och hårfrisörerna för att vårda det viktiga yttre.

Det enda man kan lita på i denna värld är de här fyra personernas vänskap, allt annat bygger på svek, hämnd, utsugning och stöld av varandras artiststall och idéer. De män som figurerar i historien är i princip patetiska och tröttsamma bifigurer, som i stort sett är till för att få pengar och sex av. Få av dem har något intellekt att tala om.

Förrän plötsligt, i de sista kapitlen, alla fyra kvinnorna får upp ögonen för männen i deras liv – även de är osannolikt framgångsrika och perfekta matchningar till respektive kvinna. De jobbsituationer som varit trängda löser sig som i ett trollslag. Och så levde de lyckliga i alla sina dagar.

Nä, det här är inte vad jag skulle kalla kvalitetslitteratur. Maggie Marr hör inte till skaran som får Nobelpris precis. Varken språk eller handling uppfyller minimikraven och boken skulle nog inte komma på tal för att köpas in ens till det minsta stadsbiblioteket. Men som en stunds tom underhållning och reselektyr utan krav på engagemang och eftertanke duger den. Sedan längtar man efter lite mer fiberrik litteratur att tugga på…!

Betyg: 1 out of 5 stars

Originaltitel: Hollywood Girls Club
Översättare: Katarina Falk
Förlag: Pocketförlaget
Utgiven: 2011-10
ISBN: 9789186675714
Antal sidor: 368 s.

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Det är nog det mest välskrivna jag läst i genren. Som författare var Agnés Humbert mycket skicklig. Välformulerad, med känsla för ordets skönhet, full av nattsvart humor och bitande cynism. Och med förmåga att se de grå nyanserna i tillvaron. Oftast. Något helgon var hon inte. Snarare lite av en snobb och med vissa nationella fördomar. Hennes beundran för Stalins Sovjetunionen är svårsmält. Men hon var också en mycket modig människa och hon kunde verkligen skriva.

Nu funderar jag på vilken bok det ska bli härnäst. Och jag har att välja mellan. Jag har aldrig köpt så många böcker på bokrean som i år.

En gång i tiden startade stora bokrean på ett visst datum och bara på det datumet. Ofta öppnade affären för en timme vid midnatt. Jag brukade vara på plats både vid midnatt och på morgonen. Hets och stress och trängsel och oro för att jag inte skulle få tag på alla godbitar. Evighetslånga köer till kassan. Och sen hem med fullpackade kassar och tom plånbok och längtan efter alla de böcker jag inte haft råd att köpa.

Nu börjar rean två veckor tidigare. Då går startdatum för förhandsbeställningar på AdLibris och Bokus. Priserna är lägre än i den ordinarie handeln. Billigare böcker betyder fler böcker.

Och sen. Sen börjar rean i den ordinarie handeln. Den dagen åker jag ner till stan. Och eftersom massa människor gjort som jag och redan beställt böcker på nätet är trängseln i affärerna mindre och köerna kortare. Och eftersom jag ännu inte ska betala fakturan för böckerna jag köpte på nätet har jag pengar över till att handla böcker rl.

Så jag shoppar loss igen. Jag åker hem med mina fullpackade kassar och jag tänker i år har jag nog köpt allt jag ville ha. Vilket är en förfärlig massa böcker.

Nu är alltså mitt största problem: vilken bok jag ska börja på härnäst?

När jag senast skulle ut och fara nu i januari köpte jag den här, mycket på grund av rekommendationerna på utsidan. Kollegorna i Bokhora, Kultursnack och En bok om dagen hyllade boken som en mysbok att svepas med i under en grå dag… Baksidestexten sammanfattar det som en oförglömlig berättelse om systerskap och kärlek, passion, rivalitet och försoning.

Min egen uppfattning är att detta verk måste klassas i genren Chic lit, hästbok för vuxna. Karaktärerna är grovt utmejslade och cementeras i bokens första kapitel. De tre systrarna och deras stränge far uppför sig alla lika förutsägbart genom hela boken och när ”en lång mörk mystisk främling” dyker upp och sveper med sig den yngsta systern i en hejdlös passion är det också ganska genomskinligt hur det kommer att gå.

Jag ville visserligen ha något lättläst och lättsmält men den här boken var dessutom ganska tråkig, tyvärr. trots att författaren försöker sätta kött på benen och hjärta i kroppen  personerna blir det ganska platt. Handlingen är också den förutsägbar men ändå väldigt osannolik. Och i sista kapitlen säger det plupp och  blir det ett lyckligt slut för alla.

Nä, tyvärr får den här boken inget högt betyg av mig. Den duger som tidsfördriv i brist på annat, inte mer.

Betyg: 1.5 out of 5 stars

Originaltitel: True colors
Översättare: Micka Andersson
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: 2011
ISBN: 9789174292138
Antal sidor: 382

Köp boken på Adlibris eller på Bokus  (Sponsrade länkar)

Författaren fick en tankeställare när hon upptäckte att produkter som marknadsförs med ord som ekologisk, naturell osv ofta bara innehåller någon procent av det rena och naturliga, och desto mer av billigare och kanske rent skadliga ämnen. Hon går igenom tvålar, krämer, balsam, vax, gelé, spray, schampo, parfym, puder, nagellack – ja, all kosmetika man kan komma på – och redogör för innehållet på ett sakligt och väl påläst sätt. Språket är lättläst och med lite humoristisk twist emellanåt, så det är inte på minsta sätt svårt att förstå budskapet i boken.

Men det är inte heller fråga om ren skrämselpropaganda. Det är klart att vissa fakta kan göra en alldeles mörkrädd, t ex uppgiften att en ingrediens som förbjudits för användning i färg för båtar fortfarande är tillåtet i kosmetika som vi använder på huden, och att vissa krämer har beståndsdelar som är utformade för att krypa igenom huden för att ge önskad effekt. Men ändå tycker jag att författaren snarare lyckas väcka tankar om hur orimligt vårt bruk av dessa produkter är,  och om vi kanske kan använda mindre av dem.

Hon menar alltså inte att vi skall återgå till 1800-talshygien, när man badade högst en gång om året, inte ens till 1950-talsidealet, då man rekommenderade att tvätta håret var tionde dag om det är fett, var tredje vecka om det är ”normalt”. Inte heller vill hon att vi ska gå bärsärkagång i vår badrumsskåp och skyffla ut alla flaskor och burkar. Nej, hon föreslår högst sansat att man så sakteliga försöker fasa ut de mindre bra produkter man har och ersätter med det som är bättre efter hand. Det är omöjligt att lära sig namnen på alla ingredienser som finns med i ordlistan i boken, men det finns en smart genväg. Om man lär sig 4-5 saker som man skall försöka undvika helt så kan man sedan gå efter att innehållsförteckningen bör vara så kort som möjligt och innehålla ord som man kan uttala. Och så lite vatten som möjligt, eftersom det kräver mer konserveringsmedel. Fast tvål och raktvål i stället för flytande tvål och rakskum, alltså.

I sista kapitlet får man en hel del bra konkreta recept och tips på alternativ till t ex schampo och ansiktsmasker. Rapsolja är en bra ersättning för dyr lotion och badolja till exempel. Jag har själv provat ägg och honung, och det funkar faktiskt att tvätta håret med! Jag har också börjat tvätta håret var tredje dag i stället för varannan, om det inte precis blivit smutsigt, och det funkar också. Om man låter bli eller byter ut några tvättar i månaden mot ett miljövänligare alternativ gör det i alla fall en liten skillnad, inbillar jag mig.

Betyg: 4.5 out of 5 stars

Originaltitel: Badskumt – gifterna som gör dig ren, fräsch och snygg

Utgiven: 2012

Förlag: Ordfront förlag

ISBN: 9789170376504

Antal sidor: 253 s.

Köp boken hos Bokus eller Adlibris! (sponsrade länkar)

Jag har framför allt kollat in utbudet av historisk facklitteratur samt deckare. Normalt läser jag helst pocket men när det gäller facklitteratur föredrar jag inbundna böcker. Fotografier och andra illustrationer gör sig inte riktigt i pocket.

Men jag är lite besviken på utbudet vad gäller den historiska facklitteraturen. Inte för att jag hade problem med att hitta böcker jag vill ha. Svensk historia samt andra världskriget och Tredje riket dominerar och det är ämnen som intresserar mig. Kul också att hitta en del historia om Sovjetunionen. Men jag hade hoppats på fler udda titlar och mer engelskspråkig facklitteratur. De där böckerna som sällan dyker upp i den lokala bokhandeln (och min lokala bokhandel är väldigt lokal), böckerna som jag möjligtvis, möjligtvis får tag på om jag åker ner till stan. Men inte.

Vad gäller deckarna är det de stora namnen som dominerar, framför allt de stora svenska och därefter de stora engelskspråkiga. Jag hade hoppats på några tyska och franska deckarförfattare men det enda jag såg i den vägen var en bok av Claude Izner och den hade jag redan läst. Men jag hittade flera mindre kända (anglosaxiska) författare, åtminstone mindre kända för mig. Och den som gärna läser deckare på engelska kan också få tag på en del.

Men jag är smått besviken på deckarutbudet också. I princip alla deckare som jag var intresserad av har getts ut, eller kommer ges ut, i pocket. Då köper jag hellre i pocket, för de är lättare att klämma in i en överfull bokhylla. Jag önskar att det fanns mer av de där deckarförfattarna som jag verkligen gillar och som aldrig kommer i pocket.

Den här boken spinner på samma tema. Här har vi från början två identiska små pojkar, som visar sig vara exakt lika utanpå men väsensskilda inuti. Daniel är det ”snälla” barnet, som är alla till lags, äter, sover och är glad, medan Max visar sig vara en psykopat med enormt utlevelsebehov. Redan när de är mycket små börjar Daniel ”städa” och skydda sin bror, varför en barnläkare bedömer att det är bäst för Daniels utveckling om barnen skils åt och uppfostras var för sig. Föräldrarnas äktenskap spricker i samma veva och de tar med varsin son till olika städer och de har i princip bara kontakt en gång om året, med dålig framgång.

Daniel strävar på med sitt liv som folk gör mest,men efter ett vikariat går han ”i väggen” och blir allmänt vilsen i pannkakan. Just i den processen kontaktas han av sin bror, som visar sig finnas på en rekreationsanläggning i Schweiz. Brodern ber honom enträget att komma och ”hälsa på”, och i sitt håglösa tillstånd nappar Daniel och reser ner. Väl på plats övertalar Max honom att ta hans roll för en vecka eller så medan han själv åker och ordnar upp några affärer. Men Max kommer inte tillbaka, dagar och veckor går och Daniel dras in i en mardröm som visar sig bli värre och värre. Och när man tror att nu kan det inte bli värre, så blir det ännu värre! Hans med-”fångar” är inga vanliga konvalescenter på spa-behandling, utan den ene visar sig vara farligare än den andre, och han får reda på saker om sin bror som han inte kunde ana…

Detta är en riktigt spännande bok som är svår att lägga ifrån sig och omöjlig att säga hur den slutar innan man har läst de sista sidorna. Den ger något att tänka på – finns sådana här ställen på riktigt, med både patienter och forskare som är helt galna??

Betyg: 4.5 out of 5 stars

Originaltitel: Himmelsdalen
Översättare: -
Förlag: Bonnier Pocket
Utgiven: 2012-02
ISBN: 9789174292428
Antal sidor: 389

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Vid en första anblick är det lätt att tänka att det här är ytterligare en bok i genren ”gulliga-barn-som säger-roliga-saker”-böcker, eller”arga-lappen”-böcker, i stil med Mark Levengoods eller David Batras produktioner. Ett gammalt frågeprogram på TV med Kjell Lönnå dyker också upp för min inre blick, där barn skulle förklara innebörden av ord och begrepp och gästen gissa. Lite småskojsigt och lättsamt att koppla av med.

Men när man läser den här boken dröjer det inte länge förrän fnisset fastnar i halsen. För bland brev med frågor om hur det är att vara statsminister, varför eleverna får sitta på hårda stolar medan lärarna har mjuka och varför godiset är för dyrt finns många, många brev som visar på engagerade och medvetna barn som försöker göra något åt situationen genom sitt brev. Det kan handla om miljöförstöring, om varför män och kvinnor har olika lön, sorgen efter Anna Lind, behovet av höjt barnbidrag för fattiga familjer, flyktingproblematik och så vidare. Ibland uttrycker man en stor frustration över att inte politikerna håller vad de lovar, ibland förväntar man sig att statsministern likt en gud kan kliva in i enskilda fall och ställa tillrätta. Det är tydligt att det är barns perspektiv på frågorna.

Det är autentiska brev som har scannats in och monterats, sida upp och sida ner. Samtliga brev, teckningar, mailutskrifter och handskrifter är stämplade med ”statsrådsberedningen, inkommet datum” och diariefört i god ordning. Författarna (kanske borde heta ”redaktörerna” i det här fallet) har bara tagit bort efternamn och adresser på brevens avsändare. Detta förstärker tyngden i det budskap som boken förmedlar: alla svenskar, till och med små barn, kan skicka in sin åsikt till de styrande och behöver inte vara rädda för repressalier. Alla får svar från regeringen, även om det i de flesta fall är ett standardiserat svar.

Man kan använda den här boken som en coffee-table-bok eller conversation piece, alltså bläddra upp inslag och läsa ett brev lite här och där, fnissa lite åt en rolig teckning eller formulering. Men man kan också läsa den från pärm till pärm. Då framträder en vidare bild av ett samhälle i förändring. Breven som valts ut för den här boken skrevs mellan 1997 och 2007 och omfattar alltså både en socialdemokratisk och en borgerlig regering. Under denna period sker också en tydlig övergång till IT-samhället. Datorn kliver på allvar in i våra hem och mobiltelefonen blir ett vardagsföremål. Det magiska millennieskiftet infaller och vi minns väl alla skräcken för buggar då alla dataservrar skulle braka ihop eftersom de inte hade tillräckligt med siffror för att särskilja de nya datumen från de i 1900-talets början. Varje liten kommun hade tjänstemän i jour under nyårsnatten 99-00 för att hålla katastrofberedskap! Men inget hände – den natten. Däremot har vi sett en ökande globalisering och oro för terror och andra våldshandlingar har eskalerat. Detta avspeglas också i boken.

Men just tack vare att breven tryckts som faksimil och i sin helhet gör att det ändå inte blir tungt och hopplöst med allvarliga och svåra frågor. För på barnens omedelbara vis avslutas de alltsomoftast med ”kramar”, ”kom gärna och hälsa på”, ”vänliga hälsningar”, ”kan jag få din autograf” eller ”du är asbra som statsminister”, vilket gör att man ofrivilligt får dra på munnen emellanåt.

En bok som känns angelägen för alla att ta del av, kanske som present till någon politiker eller lärare du känner?

Betyg: 4 out of 5 stars

Originaltitel: Tjära Statsministern!

Utgiven: 2011

Förlag: Stenberg-Schentz förlag

ISBN: 9789197523066

Antal sidor: 177 s.

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

När en bok ska filmatiseras gäller det alltså att korta ner. Att välja vad som ska vara kvar och vad som kan dumpas.

Och vissa böcker är behändigare än andra. Tänk Mordbyn (ty. Tannöd, 2006) av Andrea Maria Schenckel. Den utspelas i Tyskland i mitten av 1900-talet och handlar om morden på invånarna på en avlägset belägen gård. Jag var inte så förtjust i boken, tyckte författaren hade pretentioner hennes formuleringskonst inte levde upp till. Men hur författaren till boken formulerar sig spelar ju inte så stor roll i filmen.

För som filmatiseringsobjekt har Mordbyn sina fördelar. Den är tunn och det beror inte bara på att författaren skriver så korthugget. Skeendet är väl avgränsat i rummet och relativt väl avgränsad också i tiden. Fokus ligger från dagen då morden begås fram till dagen då morden upptäcks. Därtill kommer korta återblickar på familjens historia. Inte så mycket som behöver uteslutas alltså.

Mordbyn är som gjord för att filmatiseras, tänkte jag. Jag googlade och jodå. År 2009 kom filmen Tannöd (eng. The Murder Farm). Jag ska nog hyra den på dvd.

Mordbyns motsats skulle väl vara boken jag har framför mig just nu: Svärdet och spiran (eng. The Pillars of the Earth, 1989) av walesiske författaren Ken Follett. 1077 sidor med itte-bitte-liten text. Och eftersom jag sett tv-serien vet jag att boken inte är så där väldigt avgränsad varken i tiden eller rummet. Och den handlar om en lång rad människor som alla är viktiga för berättelsen.

Undra på att Svärdet och spiran inte blev en film utan en tv-serie.

Författarna Guillermo Del Toro och Chuck Hogan håller inte med. De har en del väldigt icke-ortodoxa idéer om vampyrer. Men det visste ju inte jag när jag började läsa. Då hade jag nog nobbat boken.

Men det gjorde jag alltså inte. Och jag fångas redan på första sidan. Efter en inledande avstickare i Östeuropa för länge sen placeras berättelsen i nutidens New York. Ett flygplan från Berlin landar på JFK-flygplatsen. Men dörrarna öppnas inte och ingen svarar på anrop. När man till slut tar sig in i planet hittas alla ombord döda, alla utom fyra personer. De döda transporteras till bårhus, de levande till sjukhus och snart står det klart att det är något fuffens med dem allihop. Vampyrer har kommit till Manhattan.

Och så fortsätter det. Släktet är en fartfylld historia. Mestadels följer händelserna slag i slag och transportsträckorna är få. Intrigen är rätt förutsägbar men duger för den här sortens underhållning. Ibland tycker jag att personerna i boken agerar fullständigt uppåt väggarna och trovärdigheten åker i botten. Men för det mesta är boken spännande och ibland lite otäck.

Språket är för det mesta tillräckligt bra.Vid några tillfällen blir det närmast fantastiskt och jag undrar vem av författarna som är ansvarig för det. Han borde göra sig av med den andre.

Personteckningen är stereotyp men inte så stereotyp att det blir plågsamt. Miljöskildringarna är bra. Det enda som direkt stör mig – bortsett från vampyrerna som inte är vampyrer – är författarnas detaljerade tekniksnack. Jag vill inte veta bränslekapaciteten för en Boeing 777. Men efter ett tag slutar författarna rabbla fakta och texten blir mycket trevligare att läsa.

Sammanfattningsvis är Släktet enkel och lättuggad underhållning och som sådan inte dum alls. Jag kommer att läsa fortsättningen. För fortsättning blir det. Släktet är första boken i en triologi. Den andra delen, Förgörelsen, kom ut i storpocket i höstas. Jag väntar på den vanliga pocketupplagan.

Betyg: 3 out of 5 stars

Orginaltitel: The Strain
Översättning: Anders Bellis
Förlag: Bra Böcker
Utgiven: juni 2011
ISBN: 9789170029141
Antal sidor: 466

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Jag hör till det stora flertal läsare som tyckte väldigt mycket om boken Underdog som kom för tio år sedan. Den utspelade sig ju på 1970-talet ungefär och gav en mycket tidstypisk bild av miljö och människor i Malmö vid den tiden. Under mellanperioden har Flygt skrivit flera andra böcker, bl a Himmel, och det var säkert fler än jag som trodde att Underdog var en helt fristående bok. Så kommer då plötsligt en uppföljare, Outsider!

Det har gått tio år sedan han släppte Underdog, och det har inte heller förflutit mer än tio år i den fiktiva värld där Johan Kraft och hans omgivning befinner sig. Vi kastas alltså tillbaka till det expansiva och framtidstroende 1980-talet. Johan studerar numera i Lund, fortfarande en underdog men han kämpar för att få det bättre än hans föräldrageneration. Även systern Monica och deras mamma Bodil, som blivit mer än medelålders, utvecklar sina karriärer och karaktärer boken igenom. Liksom i verkliga livet är det ingen som handlar helt genomtänkt och tar raka vägen från A till B, utan man tar råd från höger och vänster och går sin egen väg i vilket fall. Glimtvis skymtar det fram hur studenterna i Lund påverkas av Palmemordet, Ny Demokrati och andra tidsmarkerande händelser, och det verkar som om Torbjörn Flygt har egna små tidsfickor där han har sparat känslor och tankar för att kunna beskriva dem så exakt som han gör.

Precis som när man själv inne i huvudet tänker tillbaka på sitt liv och hur det ”är som det är för det blev som det blev” berättar författaren hela tiden i parallella tidsperspektiv. Han är både i ”nuet” när han är gift med sin Helena och lever ett övre medelklassliv med hus och två barn, i berättelsens 1980-tal i studentkorridoren och ungdomens hela osäkerhet och öppna framtid, och i dåtid med tillbakablickar till hur det var när han var yngre, och en del referenser till boken Underdog. Det är den här språkhanteringen som är mest fascinerande tycker jag, man tvingas med i tankesvängarna och först när man läst ett par sidor inser man att det här var ju en väldig utvikning, hur blev det så här?? Och så får man en förklaring kanske två kapitel senare. Han har dessutom ett rikt och varierat språk som gör att boken inte blir tråkig en sekund. För att inte tala om det väl beskrivna persongalleriet. Inte en enda gång behöver man undra ”vem var NN nu igen”, och bläddra tillbaka och kolla. Alla har sin självklara och naturliga plats nära eller mer avlägset bekanta med huvudpersonen Johan Kraft.

En mycket bra bok med ett delvis öppet slut!

Betyg: 4.5 out of 5 stars

Originaltitel: Outsider

Utgiven: 2011

Förlag: Norstedts

ISBN:9789113038230

Antal sidor: 429 s.

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)

Visserligen finns det böcker och böcker. Stieg Larssons böcker är megapopulära. Filmatiseringarna intresserar många, många har åsikter om resultatet. Vidare är delar av persongalleriet ruskigt svåra att överföra till vita duken, framför allt Lisbeth Salander. Det är så mycket som ska bli rätt i hennes utseende, hennes sätt att tala och röra sig, att bete sig.

Men ändå. Salander är mänsklig och hon utgår från dagens Stockholm. Böcker som utspelas i vår värld och vår tid har sina fördelar.

Jämför med J.R.R. Tolkiens böcker. En värld som utöver människor befolkas av hobbittar och dvärgar, alver och orcher med mera. Bara att få till alla varelser måste ha varit en utmaning. Och sen kommer omgivningarna. Naturen kan ju tyckas enkel. Men vi snackar om en värld där träden både talar och går omkring.  Och så är det resten, som hobbittarnas by, alvernas städer, Saurons hemvist.

Allt det där plus att ett misslyckande skulle innebära horder av besvikna och upprörda fans. Ibland förstår jag inte att filmmakarna vågade.

Och det finns sånt som är svårare än Tolkien. Som Terry Pratchetts böcker om skivvärlden.  Åtminstone om vi snackar spelfilm.

Där ska de få till de vanliga fantasyfigurerna, som häxor, troll, alver och så vidare. Och de vanliga skräckfigurerna – varulvar, vampyrer, zombies, Igors – eftersom Pratchett tycker om att blanda genrer. Och så ska de ska klara av figurer som Döden (och Råttornas Död). Döden pratar inte som andra människor. DÖDEN PRATAR SÅ HÄR, något som ekar i människors inre utan att egentligen höras.

Lägg till det omgivningarna – städerna, byarna, naturen, i en värld där det mesta har skruvats till så mycket det bara går och sedan lite till. Bara för skojs skull. Och så tingen i övrigt. Och vad gäller tingen i övrigt har allt också skruvats till så mycket det bara går och sen lite till.

Kan det verkligen bli bra film, tänker jag. Kanske, kanske inte.

Holdsworth åker alltså till Cambridge där han konfronteras med hemliga sällskap, mystiska dödsfall och en galen adelsman. Samt en lång rad människor som är riktigt intressanta. Det hade kunnat bli en bra spänningsroman, en bra roman överhuvudtaget.

Till en början är boken också spännande. Men ganska snart saktar berättelsen av och ett bra tag stannar den nästan helt. Taylor ägnar massa tid åt att beskriva universitetsliv, klasskillnader, ekonomiska problem, bedrägerier. Han klämmer in en spirande men rätt ointressant kärlekshistoria. Mysteriet dyker upp här och där. Men själva intrigen tycks författaren ha glömt. Den smetas ut, blir otydlig. Först mot slutet börjar berättelsen åter tätna och spänningen kommer tillbaka. Men innan dess har jag ganska ofta haft lite tråkigt.

Inte mycket till spänningsroman alltså och inte mycket till spänning för en vanlig historisk roman heller. Människorna och deras osäkra tillvaro borde egentligen ha räckt för att hålla mitt intresse uppe. Men återigen – jag hade velat ha en mer sammanhållen intrig, en handling som ständigt fördes framåt, som fick mig att undra över hur det skulle sluta.

Och så är det språket. Stilistiskt är inte Nattvandraren så upphetsande. Inte så att Taylor skriver dåligt. Verkligen inte. Han hanterar orden väl.  Men språket är för tamt för att klara sig i en bok som är så otydlig och ofokuserad. Det lilla extra saknas. Dessutom retar jag mig på dialogen. Människorna talar som de hörde hemma på 1900-talet och det sänker stämningen rejält.

Betyg: 3.5 out of 5 stars

Orginaltitel: The Anatomy of Ghosts
Översättning: Jan Malmsjö
Förlag: Månpocket
Utgiven: augusti 2011
ISBN: 9789170018954
Antal sidor: 444

Köp boken på Adlibris eller på Bokus (Sponsrade länkar)